Vinnande lag

Då var det dags för en ny säsong för sporten som mitt hjärta klappar för, bara att inse att nu är det innebandy för varenda spänn. Känner i mitt hjärta att det här kan bli en intressant säsong med laget från Köping då det kommit en ny burväktare i målet, en vakt som kan spelet och som har ett otroligt intresse för att hålla tätt.

Visst kommer det att bli en intressant säsong och nu ska det bli lira av på planen me i ett annat lag och klubb.

Köping har fått det som man ville ha, ny målvakt som brinner för att stå där i buren och som fått den träning som krävs för att stå där i buren. Nu ska det bli spela av där på planen och redan har man spelat och fått se vad för spel det kan handla om.

Två målvakter men kanske en som man riktigt kan känna sig säker med i målet så nu kanske det blir mycket vinster för laget.

Ibland säger man ju det att laget blir som nytt bara man får en eller två nya spelare men här handlar det om en ny spelare och det just en målvakt.

Köping blir farliga det här året och jag vet två lag som inte kommer att gilla att möta detta nya lag från Köping som ställs upp emot dem nu. Det kan bli riktigt tufft att få sina segrar som man verkligen vill ha men bara som det ska vara.

Ett vinnande lag från Köping kommer nu att komma fram, jag känner på mig att mycket segrar blir det och man kommer att få någonting att snacka om i Köping men även i Västerås den här säsongen. Spelet som spelades i helgen var ett helt annat spel än vad det har varit tidigare för nu hade man en helt annan vakt där i buren och detta smittades av till utespelarna, man var säkrare med den som stod.

Redan nu har vakten skapat sig ett litet rykte och därmed ökar kravet p den för att fortsätta spela i samma goda anda som nu i helgen men det ska nog fixa sig.

Bara att lära sig skrika IBK KÖPING istället för RÖNNBY IBK nu.

Trött efter

Det blev en otroligt lång dag igår och det satte satte sina spår på mig idag då jag skulle upp på morgonen, hade satt klockan på 09.00 men klev inte upp förrän 09.30. Jag orkade inte kliva upp rent ut sagt för att jag var rejält trött efter en hel dag i Köping men det var i alla fall en bra dag som bjöd på mycket underhållning.

Jag kan säga att jag är mäkta stolt över att ha fått en dotter som har en naturbegåvning för att anpassa sig till olika platser i laget för att spela, från att vara back för att kunna spela både forward och center men även att spela målvakt. Vilka kan göra det?

Jag sträcker på mig då jag får höra positiva ord om min tjej där i målet och jag minns igår att man pratade om henne utan att egentligen veta vem som satt framför dem.

"Vilken målvakt det är!"

"Vem är det som står då?"

"Det är hon som kommer från Västerås."

Vad annat kan man göra än att le då hon plockar bort motståndarnas bolla från sin kasse för att skicka ut dem direkt till sina egna spelare efter räddningar?

Jag undrar om Köping vet vad dem fått över för spelare till sig eller kanske ska jag undra vad Rönnby säger efter att ha förlorat en av sina bästa spelare på grund av att man inte varit intresserad av att ge mera träning åt sina målvakter?

En sak kan jag väl enbart säga och det är att Köping är förbannat glada att ha fått en sådan jävla bra målvakt till slut som en förälder uttryckte det. Det var sådana komplimanger som kom efter denna cup och man kunde konstatera att Köping var ett lag att kunna räkna med i seriespelet det här året.

Jag som pappa kan ju bara erkänna att jag är stolt men att det har ju aldrig varit min avsikt att hon skulle bli målvakt, jag vet att jag inte kan ta det beslutet men ändå så...

Nu kan spelet börja och Köping är ett lag att räkna med för många andra lag, kan bli ganska svettigt om man kör samma fina spel i hela serien och det lär man göra då man vet vad man har som står i buren hos sig.

IB Köping cup

Yes kanske man säga för att nu till slut skulle man få se mycket innebandy efter ett upphåll och som alla vet så gillar jag just den sporten, till den milda grad så att jag tar mycket bilder då det väl är så. Jag sade att jag skulle försöka låta bli att ta så mycket bilder men då jag väl sätter igång så blir det bara bild efter bild.

En hel dag i köping för att se matcher mellan lag som det inte är så ofta man möter skulle det bli idag och någonting jag sett fram emot sedan jag fick reda på det, skulle ha jobbat men har en bra arbetskamrat som bytte med mig för att jag skulle få vara med, tackar så djupt för det kan jag säga.

Nu den här säsongen har jag lagt schema på jobbet och av någon anledning så ligger mycket matcher på arbetstid så då kan ni bara tänka er vad jag egentligen missar...

Samma dag som innebandy ska spelas så ska spelas det två fotbollsmatcher och då uppstår det dilemma men det ordnade sig ändå. Grabben åkte på matcherna på egen hand och det gick bra men det är med lite dåligt samvete som jag låter honom göra det, vill ju vara med på hans matcher också.

Nu var grabben så förstående så att han förstod att jag ville se innebandy.

Tjejen min var målvakt och det är så dem ser på henne i köping, inte som den back hon egentligen är, och hon gjorde bra ifrån sig under dem matcher hon spelade. Redan nu har hon visat alla föräldrar i Köping och även utanför hur bra hon är där i målburen och det är med en klump i halsen som jag stolt kan säga att det är min tjej, inte många som vet vem jag är faktiskt och lika bra det.

Två år

Det har gått två år nu sedan jag blev sjuk och det rullar upp i skallen på mig igen precis som förra året då jag kom på det. För mig har det varit en tuff tid som behövs slagits med alla känslor som jag haft inom mig över detta som jag drabbades för, tänker inte peka ut någon ansvarig men måste ändå markera att allt runt en kan påverka en väldigt negativt.

Jag hade ju aldrig kunnat tänka mig att jag skulle drabbas av en sådan här sak men visst fan gjorde jag det och det gör mig ganska nedstämd med jämna mellanrum.

Undrar samtidigt om jag hade klarat mig bättre om jag inte haft barn, barn som jag hade att tänka på och som gjorde att det var så mycket oroligheter inom mig som kom fram och gjorde mig sårbar. Innan jag hade barn så var jag inte speciellt sårbar och man hade inte så mycket att skada mig genom men då jag fick barn så var det ett medel att använda emot mig.

Ska inte vara så negativ nu för jag har ett relativt bra liv men jag skulle ju ha velat slippa alla dessa undersökningar och mediciner som jag ska vara tvungen att äta bara för att man inte lyssnade på mig, visst har jag mig lite själv att skylla men jag var så snäll så jag ställde upp för andra och trodde att jag skulle få någonting tillbaka.

När jag tänker på allt detta som varit under två år så blir jag bara bekymrad för jag hoppas att inte fler ska behöva uppleva det som jag fick göra.

I alla fall har det här varit en helt okej dag där jag fått samtala med två personer under dagen som jag respekterar och som jag vet respekterar mig för den jag är och mina åsikter, precis så som det ska vara tycker jag i alla fall. Man behöver inte tycka likadant men den där respekten kan man i alla fall ge varandra anser jag.

Gjort det nu

Jaha, då har man varit där upp igen för att göra någonting som jag egentligen inte alls hade lust med på slutet och ångrar att jag gick med på. Det gick ju bra att stoppa in den lilla dosan trots allt men att bara veta att dem skulle snitta och trycka in den i mig var det som jag bävade för men det som jag alltid bävar mest för är dessa läkare, jag gillar inte att vara en av dem som behöver läkare för det har inte varit ofta.

Den läkare som jag har där på hjärtmottagningen kan jag inte säga något ont om för hon har lyckats med att skapa ett förtroende till henne, ganska underbar kanske man kan säga att hon är.

Att få en läkare som kan handskas med sina patienter är jag inte alls van vid kan jag säga så jag är så helvetes glad att det är henne jag fått...

Det slutade inte blöda ur såret på kvällen och jag skulle byta då det var på väg att ramla bort för att det blödde som det gjorde, jag skulle inte gjort det nu inser jag för det gick inte bra alls. Tejpen ville inte fästa och jag skulle ha kirurgtejp att sätta fast allt med och det visar sig att man plockat rent på tejp i alla väskor... det är bara jag och det är inte så viktigt.

Lite nervös

Tja, vad ska man säga mer än att jag är lite nervös för morgondagen då jag ska till hjärtmottagningen igen. Vad ska man göra där då kanske man frågar mig igen och jag svarar att man ska sätta kniven i mig men det låter värre än vad det är faktiskt, det är bara jag som inte gillar att man ska skära i mig.

Aldrig har jag varit så förtjust i att springa hos läkare men jag har inte haft något val under dessa två år som har gått... 

Hade man sagt för tio år sedan att jag skulle hamna i den här positionen så hade jag bara skrattat åt dem för jag har alltid varit frisk då man kollat upp mig och jag har bara haft dem där gamla åkommorna som andra har. Dålig kondition på grund av rökning är ingen sjukdom men man kan bli sjuk av kombinationen stress och rökning och där med idiotsvar, farlig kombination kan man lugnt säga men nu är det som det är.

Visserligen bara ett litet snitt för att trycka in en mojäng men jag ryser vid tanken att behöva skära mig, jag har så svårt för sådant här men det som jag har ännu svårare för är då läkare tar i mig. Jag gillar inte att man rör mig kan jag erkänna för det är obehagligt och är alltid på min vakt då jag ska till någon som jag vet måste komma mig för nära, därefter på köpet så måste jag ta av mig kläder.

Jag som knappt tar av mig kläder på dagarna hemma utan ser för det mesta till att jag är klädd trots att jag inte har gäster.

Lite nervös kan jag erkänna att jag är för att själv är jag inte ett dugg intresserad av att få reda på vad det är som händer där i hjärtat, det får stanna också för som sagt så bryr jag mig inte så länge jag får vara ifred. Jag klarar mig ganska bra om jag slipper bli uppretad med en massa saker men det finns människor runt mig som givetvis ska reta upp mig, nästan så att man tror att dem njuter av det.

Födelsedag

Idag var det en sådan där stor dag som alla säger att det är men som jag inte räknar som någonting speciellt egentligen, kanske var det en stor dag förr men ju längre tiden går så tycker jag nog att charmen med det hela försvinner.

Det här är en dag som många räknar med att man ska få en massa saker men jag är inte en sådan som ger så mycket då dem redan har en massa saker och jag ger dem sakerna som dem behöver över hela året.

Bara för att man har födelsedag så kan man inte bara få en massa saker om man nu får en massa under året som kostar så mycket. Jag kan ju tycka att varje månad är en födelsedag många gånger och skulle jag räkna på det viset så är mina barn mycket äldre än vad jag själv är, det ska ju vara nytta med det som man får och inte bara för att man ska få.

Jag gjorde så att idag på kvällen tog jag med mig grabben för att käka mat medans tjejen var på träning och på så sätt kunde jag för en kort stund vara ensam med honom, om han var intresserad eller inte kan jag inte svara på och tänker inte heller göra mig en tolkning.

Jag hade en lugn stund utan att tjejen och grabben rök på varandra för det orkar jag inte längre med faktiskt, det har varit lite för mycket av det den senaste tiden.

Det som jag tyckte var skönt med den här dagen var att jag slapp dessa kräk som jag inte vill ha med att göra, dem fick möta grabben igår hemma hos sig själv och det får räcka. Jag vet inte hur mycket dem smutskastade mig den här gången men jag kan bara räkna att det var en hel del för det är dem duktiga på och min grabb säger ingenting om det heller utan vidare.

Jag är bara glad att slippa obehagliga människor som är mera fiender än "vänner" som man tror att dem kanske skulle vara men har man en gång fått en snedvriden bild så har man den kvar. Jag vet att man tror att jag är en person som har tagit deras dotter för pengarnas skull men vad då, hon har ju inga pengar för det stal deras favoritsvärson av henne vid skilsmässan. Deras pengar kan dem stoppa upp så långt dem kan, på ett ställe som aldrig kommer att se dagens skarpa ljus för att pengar är inte viktigt för mig.

En födelsedag utan en massa tramsiga presenter för det kan jag ge under årets lopp istället då man verkligen behöver dessa saker.

Tiggeriet

Ikväll tänkte jag ta upp det här med tiggeriet som sker på våra stads gator och som det är två olika läger kring som jag har förstått, trots uppenbarligen bevis så fortsätter vi vara två läger. Alla som tigger är inte fattiga kan man kanske säga och nu finns bevisen faktiskt på bild och häpna själva, det är en med utländsk härkomst som har tagit dessa bilder.

Den här killen har tagit korten ute på Erikslund på människan som sitter utanför Systembolaget och tigger och fattig är hon inte alls, en bil inköpt så sent som 3 september så fotografen har verkligen gjort sitt arbete för att avslöja det bedrövliga i det hela.

Nu säger inte jag att inte det finns en av dem som tigger verkligen är fattiga men man kan ju undra över varför dem poppade upp som flugsvampar helt plötsligt här i Västerås, ja, i hela Sverige faktiskt bara över en natt.

Även jag har sett en "tiggare" vid ICA Grytan bli hämtad i flott Mercedes så visst är det någonting som är skumt. Måste man sitta och tigga så ska man kanske inte ha råd med att åka flotta bilar eller ha Converse på sig för det ger inte mig en bild av en fattig människa kan jag erkänna.

Här i Sverige har vi haft människor som vi kallade för lodisar eller luffare på finare språk och det anses inte vara rasistiskt men då vi kallar en av utländsk härkomst för dess rätta namn så blir vi kallade för rasister, mycket märkligt.

I mina ögon kan jag ju säga att jag tycker att det är lite rasistiskt att kalla en svensk för rasist trots att man inte är det, händer det någonting med den som kallar mig för rasist utan att vara det? Nä, inte ett skit så varför inte bli rasist egentligen?

Jag står upp för det jag säger men tiggeriet skulle kollas upp ordentligt och är det så att det är oärligt tiggeri så sätt dit dem svinen för dem förstör för alla, den som har ärliga avsikter med sitt tiggeri ska inte behöva dras in i andras skit.

Ingrepp

En vecka slut för att imorgon tas över av en ny vecka och jag vill helst inte tänka på den kommande veckan. Det är både trevliga men även otrevliga saker som ska ske under veckans dagar och det som är otrevligt men nödvändigt vill jag helst slippa tänka på.

Jag var ju lite dum som gick med på det som ska göras nu på torsdag så jag har mig själv att skylla men jag vet att man är nyfiken på vad som sker med mitt hjärta, jag som trodde att jag inget hade efter alla anklagelser men si det fanns ett sådant hos mig.

Inget större ingrepp är det men att skära hål i huden för att stoppa in en så kallad "Reveal, inplanterbar hjärtmonitor", det är inte så kul kan jag erkänna. Jag själv är inte speciellt intresserad av vad som sker där inne utan jag vet bara att det är någonting som händer och som ger mig olika saker som illamåendes och yrsel. Detta är man nyfiken på varför jag får utan anledning men annars så tycker jag väl att jag är så frisk man kan bli.

Helst skulle jag vilja slippa denna medicin som jag tar men den blir jag aldrig av med.

Vad är det som är trevligt med veckan då?

Grabben min fyller 12 år och det är en trevlig sak som ska firas på ett lugnt vis, har inte riktigt bestämt vad vi ska göra för att gratulera honom men någonting blir det i varje fall. Jag vet bara att han ska hem till "den där" imorgon för att grattas, tror inte hon vill möta mig i dagens läge efter det som hon försökt att plantera i min dotter. Lika bra att hon håller sig undan för jag kommer förr eller senare ifrågasätta vad det är man håller på med.

En annan sak som är trevlig är att det är innebandy på lördag som jag lyckats byta dag för att kunna vara med, jag gillar som sagt innebandy och kommer inte att kunna vara med på allting det här året men det som jag kan ska jag vara med på.

Nu ska jag inte säga att jag inte är med på grabbens fotboll för det är jag men det ligger inte mig lika varmt om hjärtat faktiskt. Jag har sett dem allra flesta matcher i fotbollen i både ur och skur så det ska bli skönt att få vara inomhus och kolla nu.

Som sagt var så ser jag inte fram emot det ingrepp som ska göras nu på torsdag men bara att bita ihop och se vad man ser på maskinen om vad hjärtat säger, kanske sjunger den bara en massa sorgsna visor om både det ena och andra?

Alltid finns det

Visst är världen upp och ned just nu men vi försöker att hitta ljusglimtar hela tiden som ska göra oss lyckligare eller i alla fall inte fundera på allt idiotiskt som sker.

Jag vet hur det är att se det mesta i grått för att jag har varit utsatt för så mycket genom alla åren av olika människor men jag har kämpat mig upp för att bevisa att jag inte är en som ger upp. Nu tänker jag inte heller säga att jag är en hårding utan känslor för känslor har jag i överflöd, bara det att jag har svårt att visa dessa.

Jag bryr mig verkligen om hur världen ser ut och vilken orättvisa det är i den men om inte alla gör någonting åt det så kan inte världen bli bättre.

Det som man kan fundera över är varför en bok är så viktig så att den ska spela in i hur vi ska behandla varandra i denna värld, är vi inte lika värda bara för att vi läser olika böcker?

Alla dessa ljusglimtar som vi har runt oss måste vi ta tillvara för dem gör att vi orkar med att leva vidare eller kämpa vidare trots att det kan vara tufft många gånger.

Då jag har det som tuffast så brukar jag titta på alla dessa fotografier som jag har för dem gör att jag kan se alla detta goda och roliga jag varit med om och som jag skapat.

Det måste finnas någonting som kan göra oss så pass lyckliga så att vi orkar hoppas på att världen ska bli bättre.

Jag har blivit anklagad för mycket som sagt var trots att det senare kommit fram att det är dem själva som gjort detta, man har bara antagit att det är jag som är skyldig för att jag är en människa som man antar kan göra så.

En grabb som får vårtor på känsligt ställe och då måste jag vara skyldig, tyvärr, pappan själv som haft handvårtor som han fört över på sitt egna barn i spädbarnsålder bara för att man inte fattat att vårtor faktiskt sprider sig. Man kan ju undra hur man bara kan anklaga utan att fundera på om det inte är en själv som är skyldig.

Man antar att jag slår mina barn bara för att jag anser att det måste få en konsekvens om man hanterar sina saker slarvigt så det går sönder. Man kan inte bara få nytt hela tiden och tro att det är så varje gång man har sönder sakerna, nä, man måste låta barn få någon form av konsekvens men för det behöver man inte slå dem. 

Jag har en svärmor som anklagar mig för både det ena och andra bara för att jag säger att jag inte vill saker men jag tvingar ingen annan att göra som jag vill, jag bryr mig egentligen inte vad andra gör bara jag inte blir anklagad.

Tyvärr så har det blivit lite av en sport att anklaga mig för en massa saker bara för att jag säger vad jag tycker och tänker men som inte passar andra runt mig.

Jag är en person som lär mina barn att stå på sina ben för att bli tuffa för alla utmaningar som kan komma i framtiden, detta innebär att dem får lära sig att ta ansvar och ta egna beslut i vissa saker som berör dem själva.

Det här är vad som gör att jag driver mig framåt och får mig att vilja överleva det som händer mig och kan hända mig.

Vad som händer

Visst är det mycket man funderar kring i livet och man undrar vad som ska ske faktiskt. Nu vet jag inte hur många det är som blir lika filosofiska som jag kan bli och undra vart vi är på väg med hela vår värld med att göra som vi gör.

Det är som att människan har slutat med att bry sig om den nästa generation som ska ta över och detta trots att det är deras egna barn som det handlar om, man blir alldeles mörkrädd.

Det är mycket som man undrar över faktiskt och undrar ännu mera över om det någonsin kommer att komma ett bra svar på allting. Just nu handlar det just om hur mycket makt och hur mycket pengar man har eller kan få genom att göra vissa saker men pengar och makt är inte allt, vart tog den där mänskligheten vägen egentligen?

En annan sak som jag funderar över just nu är om det kommer att bli någon rättvisa i detta som gjorde att min dotter valde att sluta i Rönnby efter alla dessa år som hon spelade med där.

Vägen i lagen har kantats av en hel del bekymmer där man inte tagit upp alla i laget utan en del spelare har hamnat vid sidan om och rent ut blivit kränkt av andra spelare, ingenting har man gjort för att åtgärda detta och då blev det som det blev.

Nu ska jag inte prata så mycket om mig utan ska försöka hålla mig lite mera till det stora problemet som vi har i världen och någonting som vi måste börja fundera hur vi ska kunna lösa. Människan måste börja ta sig en riktig funderare på om det verkligen är så lönsamt att hugga ned all skog i Amazonas bara för att vi vill ha ett riktigt dyrt trä i våra stolar och bord? Är det verkligen vettigt att kasta hela skor och kläder i soporna för att bara elda upp produkter som man istället kan skänka till mera behövande?

Visst har vi mycket som vi måste fundera över men när och om det är någon som kommer att fundera på allt detta är bara en fråga i ledet.

Från en till annan

Träning för tjejen idag i Köping och det blev lite knappt om tid för att komma i tid till den första träningen. Ja, det är två träningar som gäller för tjejen både tisdag och torsdag med två olika lag men bara bra att få träna lite mera än vad som sagts.

Totalt tre timmars träning två gånger i veckan är det för henne och det gör att hon blir väl förberedd inför seriespelet som kommer att börja i oktober.

Vad är det som gör en bra spelare? Inte svårt att svara på egentligen, tränar man mycket så får man kunskap i hur bollen reagerar då den studsar eller vrider sig i luften mot målet. Som målvakt har man nytta av all träning man kan få i dessa sammanhang och därefter ska man tänka på att den sista utposten på plan är just målvakten.

Inte alla som vill satsa så mycket på målvakten då man anser lite att utespelarna ska vara så bra så att ingen kommer i närheten av målet, inte alls bra att tänka så.

Det blir en lång kväll för tjejen men även för oss som är med till Köping för att få vara med lite i träningen och vad som rör sig runt tjejen och hennes utveckling inom innebandyn.

Man kan ju göra som många andra föräldrar, strunta i att vara med på träningar och bara se matcher, jag säger kanske vara med på matcher för så är det.

En del föräldrar dyker inte ens upp på matcherna heller och det är för mig en stor frågan om man inte har något intresse alls i barnens utvecklande inom idrotten.

Bit för bit

Då man ska bygga någonting så måste man bygga bit för bit för att det ska vara så stabilt som möjligt,  det få ta sin tid att göra detta. Att stressa på någonting med att sätta ihop det som vi ska bygga innebär en massa problem längre fram.

Man brukar säga att man ska skynda långsamt men det har en del svårt att förstå vad man menar med, dem kan bara skynda fort fram för dem vill se resultat med en gång.

Visst vill man se resultat med en gång och det kan man faktiskt göra om man tittar ordentligt efter att man lagt en bit åt gången där den ska vara, man behöver inte slänga dit flera bitar med en gång för det blir inte bättre av det kan jag ju säga er.

Vi är många som verkligen vill ha fram resultat fort men vi har också lärt oss att bygga bit för bit och se om bitarna passar ihop med varandra.

som barn leker man med lego och där kommer grunden till att vi lär oss att vi ska sätta ihop någonting bit för bit och därefter lösa uppgiften med hur vi ska bygga hur det ska bli stabilt, under våra försök så rasar vårt bygge flera gånger men vi ger aldrig upp utan ska lyckas med detta.

Vi kommer upp i ålder och vi börjar bygga pussel för att få bilden klar för oss, vi lär oss ganska snabbt att en bit som inte är skuren på rätt sätt inte passar in på det ställe som vi egentligen vill ha den så vi väljer en annan bit.

Det handlar om att ha tålamod för att få alla bitar på plats.

En trasig människa gör man faktiskt likadant med, vi lägger första stenen och utvärderar efter ett tag för att sedan lägga nästa och utvärdera. Då vi ser att et fungerar att bygga upp stenarna i en viss takt så kan vi öka takten en aning för att utvärdera hela tiden då en ny sten sätts på plats, gäller att vara försiktig så inte allt rasar igen.

En sten kan ramla ned men då dämpar vi takten igen och bygger vidare, bit för bit.

Allt handlar om det, bit för bit bygga det vi ska bygga vare sig det gäller hus, vänskap eller en trasig människa.

Produktion

Vad är det vi måste göra för att få fram dessa stjärnskott och sätta oss på kartan över att ha dem främsta spelarna?

Det vi måste göra är att börja producera dessa spelare som verkligen brinner för sin idrott och då ska det inte vara så att det ska finnas en prestige att stoppa utlåning av spelare bara för att den tillhör ett speciellt lag. Dem olika klubbarna måste lära sig att man måste kunna låna spelare mellan sig vid behov för att det är så man får fram dessa enormt duktiga spelarna som kan bli stora namn i sin idrott.

Sverige är ju inte känt för att vilja satsa så stora pengar på spelare inom innebandy eller på klubbarna för att just innebandy är ingen stor sport i världen men den skulle kunna växa sig stor om bara landet gjorde lite mera reklam för den.

Fotboll och all annan sport satsar vi en enorm summa pengar på för att få dessa medaljer som Sverige ska vara stolta över i framtiden, innebandy är inget som man ser att det kan bli någonting.

Produktionen av spelare inom innebandy måste tas seriöst för vi vet alla om att fler och fler hoppar av just innebandyn på både pojksidan och flicksidan och varför gör man det för?

Kan det vara så att det finns inga pengar att hämta där? Jag tror nog det och Sverige är väl inte så intresserade av att satsa mer pengar på just dessa spelare mer än då dem ställer upp och vinner medaljen åt dem men för övrigt så skiter man i dem.

Nu är det inte bara landet som sviker dessa spelare utan vi har sett hur klubbarna satsar enbart på dessa spelare som redan finns där i toppen och till och med värvar utifrån men inte från sina egna lag som finns. Jag finner det märkligt att man inte satsar på sina egna spelare i klubben till att börja med men kanske är det så att man anser att sina egna spelare är så dåliga?

Valets utgång

Sverige fick säga sitt igår vid valet och man får väl se det som ett demokratiskt val då vi hade rätten på vår sida att säga vilka vi ville ha.

Nu var det inte alla som var riktigt eniga om att valet skulle ha fått det resultat som det fick, helst ville stoppa ett parti att komma fram och då snackar vi om en demokratiskt stat. Nu kan jag väl inte riktigt säga att jag kan tycka att det är demokratiskt att försöka stoppa ett parti från att säga vad dem vill.

Att Socialdemokraterna blev det största partiet följt av Moderaterna är det ingen som missat i vårt avlånga land men inte heller att Sverigedemokraterna blev det tredje största partiet med hela 13 %. Jag är inte ett dugg överraskad över resultatet kan jag ju erkänna för att jag hade väntat mig det här, det råder stort missnöje över den politik som förs på en front och det är den om invandringen.

Vi har sett och hört hur många invandrare som tillkommit i vårt samhälle och nu fick en del nog över detta och vad det kostar oss i skattemedel att hålla på så här.

Jag anser fortfarande att man hjälper ingen genom att ta problemet hit utan det ska hjälpas på plats men många håller inte med mig och det respekterar jag, alla kan inte tycka likadant och det är fan tur det för då skulle demokratin vara död sedan länge.

Man behöver inte vara rasist för att tycka att det har blivit för mycket folk utifrån som kommit hit, det är bara att det har blivit för mycket på en gång och då svensken i allmänhet inte har arbete och inga bostäder så kan man ju fundera över var dessa nya ska bo och arbeta med.

Pengar bara rinner ut då dessa nya "svenskar" ska ha samma rättigheter till pengar som vi gamla svenskar ska ha. Nu ska vi ju bara veta att dem allra flesta barnen är inte ens födda i detta nya land så då kan man kanske fundera över varför man ska dela ut retroaktiva bidrag?

Jag har inte alla svar men jag står för det som jag säger, vi måste stoppa upp det hela under ett tag för att klara av att få våra pensionärer att överleva och det kanske viktigaste, se till att vi kan få pension över huvud taget då vi ska ha den.

Valets utgång, det här var vad svenska folket ville ha och jag bryr mig egentligen inte ett skit om vem som styr landet faktiskt. För mig är dem allra flesta politiker samma skithögar allihopa, att lova en massa saker går bra men att sedan uppfylla det hela är en annan poäng.

För mig finns en viktigare fråga som jag gärna skulle vilja ha ett svar på; När ska vi få rösta bort monarkin?

Skitdag

Ja, vad ska man säga om den här dagen egentligen? Det blev en skitdag framåt lunchtid kan man ju lugnt säga för min del och jag trodde att det skulle bli en trivsam dag på jobbet men så blev det inte.

Jag har under en tid haft fruktansvärt ont i magen men kämpat mig igenom det för att ha trott att det ska gå över, ont upp under revbenen så att det påverkat mig negativt i allting.

Fort upp från stolen och bara hoppas på att dörren till lusthuset inte är låst, så har det varit för mig för jag har verkligen rusat för att komma i tid och inte släppa i förtid, finns ingen som vill bomba på fel plats kan man kanske säga. 

Magen fick mig på fall i alla fall till slut men jag har inte varit i kontakt med någon som jag känner till har varit sjuk så vad har jag egentligen fått? Kan det bara vara så att det varit för mycket för mig på slutet både här och där?

Jag var med grabben på fotboll innan jag skulle till jobbet och där så kände jag bara det komma upp för strupen, sväljer för att inte få upp det men inte smakar det gott.

Att kasta upp på en fotbollsplan är inget att rekommendera så bara svälja och försöka se glad ut då trycket ökar på båda sidor och man kämpar igenom den där timmen.

Bara att inse att det inte är så bra med en som man vill tro...

Ont som fan i magen och det värsta är att det påverkar hjärtat, har ont i både mage och hjärta så bara för att vara på den säkra sidan, hoppa över att jobba idag och imorgon.

Har jag tur så är det enbart en katarr som snackar igen med mig men hjärtat är det värre med, måste komma ned i varv för att slippa dessa stötar som ingen kan svara på beror på.

En riktig jävla skitdag blev det för mig!

Haft att göra

En dag på jobbet igen och där låg listan så snyggt som jag satte ihop igår, har lite att göra som sagt var efter att ha varit borta en vecka. Saker som tillkommit men som måste göras för att det inte ska bli en massa frågetecken men som måste skrivas för att få det så enkelt som möjligt.

En bra verksamhet har sina papper i ordning, ja, allt ska väl vara i sin ordning för att det ska fungera som det ska.

Vägen till att det ska bli bra är lång men det gäller verkligen inte att ge upp trots att man kan tycka allt är så tråkigt. Jag vet att det finns dem som har jobbat länge och tycker att det är samma sak hela tiden men det går att vidareutveckla sitt arbete på många sätt.

I stunder som man ingenting har så kan man arbeta fram en metod som kan göra det hela mycket enklare, att skriva är som sagt var inte så kul alla gånger men om man har tekniken så kan det bli kul det med.

Jag har haft att göra idag så ensamheten har inte känts så tuff som den ibland kan göra, betat av min lista på saker som skulle göras. 

Dem här sakerna var bara tvungna att bli klara, inte för att jag hade glömt det utan av det skälet att jag inte varit på plats under den senaste veckan utan funnits på annat ställe.

Det är klart skönare att ha saker att göra så inte klockan går så långsamt och idag kan jag ju faktiskt erkänna att klockan bara tickade på och verkligen rusade iväg. Det gick så fort så jag blev fundersam om jag hade gjort allt men det ni, jag hade gjort det som jag hade på min lista som var saker som var tvungna att göra för denna gång.

Jag har fler saker som ska skrivas men det är inte så akuta saker just nu utan kan vänta några dagar.

Visst är det tufft med vissa saker men om man lägger tid och kraft på det man ska göra istället för att tycka synd om sig själv så fungerar allting och man glömmer att det är ganska tråkigt det man gör.

Två läger

I en strid, det måste finnas två läger som slåss om kampen mellan sig men ingen vet egentligen vad det är man slåss om egentligen, konflikten har bara startat och blir bara större och större.

Märkligt är det väl att människan alltid ska fajtas och försöka slå ut varandra på ett eller annat sätt, det bara fortsätter trots medlare mellan lägren... och medlaren vet inte ens vad det hela bottnar i så varför egentligen medla.

Igenom alla tider har dessa fajter funnits även om det inte skett med vapen i hand, det har ju visat sig att det går lika bra att fajtas med orden mellan lägren och faktiskt visat sig vara effektivare på många olika sätt. Med ord kan man få bundsförvanter som ställer sig på ena sidan och bara tycker att det ska vara så... vet egentligen inte vad det är frågan om men blir indragen i ett krig som kan bli långdraget och brutalt på många sätt.

Två läger finns det alltid i en strid men som kan skapa bundsförvanter för att trappa upp konflikten steget värre, det blir bara värre och värre och till slut vet ingen vad det är som har startat det hela. Allting verkar bara tokigt för oftast är det enbart ett missförstånd som skapat hela situationen och man undrar hur man ska lösa konflikterna.

Aha, säger en röst på sidan, lösningen är kanske att kalla in en medlare som inte står på någon sida utan tycker bara att allt är bara löjligt. Undrar om det räcker så?

Hur vi än gör så kommer strider mellan oss människor att finnas och på något sätt verkar det som att det hela eskalerar på varenda front, människan vill ha mera mark och makt och gör allt för att få det. Visst är människan en grym varelse men man kan göra det enklaste i en konflikt och det är att dra sig undan, blunda under den tid som hela konflikten blir till någonting som inte går att stävja längre.

Som sagt, i en strid finns alltid två läger uppställda mot varandra men vi kommer aldrig att få veta vem som är vinnaren då det aldrig finns någon vinnare i det hela. I en strid finns enbart förlorare eller vad man nu vill kalla det för?

Framtiden

"Springer över fältet med leran stänkande över stövlarna, förbannade regn som gör allt till en leråker! Var i helvete är dem andra för här är dem inte, bara inse att jag kommit ifrån dem.

Rädd är jag inte för detta men skulle vara trevligt att se ett vänligt ansikte nu så jag vet vart jag är, totalt tappat bort mig i den tidiga kvällen över fältet. Gruppen skingrades för en timme sedan i en batalj och vet faktiskt inte hur många vi är kvar i livet, helvetes framtid!

Jag slåss för någonting jag inte tror på men då man är patriot så måste man trots att det emot sina egna principer, bara dra ut i fält för att regeringen anser att jag ska göra det. Skulle ha vägrat slåss för detta som är så fel i landet, varför finns inte politikerna här för? Det är för i helvete deras krig och inte mitt men jag som slusk ska slåss för deras misstag.

Regnet strilar ned över mig, kläderna dyngsura och leran kryper in överallt och det här kan jag tacka dessa rövhål som inte lyssnade på folket om vad som var på gång.

Det är inte bara att göra som man vill för att man vill vara snäll, nu ser vi var snällheten leder till, ett slag emot sina egna på varsin sida.

Helvetes framtid säger jag bara.

Snoret rinner och halsen bränner av törst och nervositet, vad väntar på andra sidan fältet egentligen? Möter jag mina egna eller är det andra sidan med sitt svarta ansikte som bara väntar på att ta mig?

Har så helvetes många frågor om detta förbannade skit som landet drabbats av och som jag ska kämpa mig igenom, hatar kylan, hatar skiten och hatar ensamheten. Det här är inte mitt krig för i helvete!

Skit också, det där var nära ögat. Där är mina egna och det smäller bra där framme, måste ta mig fram utan att det blir en fullträff, det kan vara sista stunden för mig.

Förbannade lera och regn, kommer inte fram och fastnar hela tiden...

Plopp! Aj, där satt den till slut... smärtan är olidlig och värre då allt blir rött på bröstet, hatar se den färgen. Nu är det färdigt och bara be sin sista bön till en Gud som jag aldrig trott på men skänkt mig ett gott liv under många år, vad säger barnen då jag inte återvänder?

Så här ville jag inte sluta upp med att vara människa men då det sitter rövhål och gör som dem själva vill så är det här vårt folks öde, slåss för andra som inte hör hemma här..."

Ja, jag vet att det är en ganska ovanlig sak för mig att skriva om men tyvärr, det var det första som dök upp i skallen hos mig och som jag bara måste sätta ned på papper eller vad man ska kalla nätet för. Kanske detta vi står inför i framtiden, ta till vapen för att försvara oss för våra åsikters skull men frågan är egentligen, vilken sida ska vi stå på?

Mycket sorgligt

Det är så mycket som är sorgligt i vår värld som vi lever i kan jag erkänna och hela tiden dyker det upp en massa nya saker som gör den bara sorgligare att leva i kan jag tycka.

Vi människor visar inte alls det där som vi kallar för empati för varandra, det är mest att slå ut varandra i en kamp för att visa sig bäst eller bättre än andra och det kan jag inte begripa. Jag har kommit på att man ska vara rädda om varandra och ibland kunna ge varandra en komplimang om vad man tycker om en annan person.

Att tala om för någon att man gillar henne/honom är inte samma sak som att säga att man är kär i den personen som många tror. Gillar man någon så är det ju en person som man trivs med i dennes sällskap.

Vi har så svårt att säga positiva saker om varandra och en del är ju helt otroliga, försöker bara hitta en massa fel och verkligen påtala det för andra människor. Inte så sällan som man till och med går så långt så att man försöker sätta dit varandra för en massa saker som inte alls stämmer, när ska detta ta slut?

Jag tror ju att i vår närhet finns det en eller annan person som försöker med alla knep att få mer och mer makt på andras bekostnad och dessa ska man akta sig för.

Andra saker som är sorgliga är då man har någon som lägger av med någonting som den är otroligt duktig i bara för att vi människor eller en del av oss är fanatiskt dåliga på att ge riktig information om vissa saker.

Vi behöver information för att vilja fortsätta framåt men är det så att information uteblir så struntar vi bara i att fortsätta framåt och sätter oss ned bara.

Jag fick ett besked i dag som jag respekterar då jag menar på att man en dag måste välja vad man vill och nu kom det, visserligen ett beslut som jag tycker är sorgligt då det finns talang för det.

En tredje sak som jag kan tycka är sorgligt är att man inte alls kan förstå att vi upplever saker på olika saker och det är inte alls fel att göra det. Skulle det vara så att man upplever saker på olika sätt så ska man sätta sig ned och prata om hur man kan lösa saker så att upplevelsen blir någorlunda men det är som att det alltid är fel på hur man upplever saker.