Vilodag

Söndag ska vara en vilodag sägs det men jag vet inte riktigt om jag kan hålla med om det, skulle jag bara vila en hel söndag skulle jag bli tokig och jag skulle inte få någonting gjort.

Nä, söndag är då ingen riktigt vilodag för man måste göra saker för att inte allt ska stanna upp på några som helst områden, bara att se till att det inte blir för mycket bara.

Jag tog det lite lugnt då jag klev upp men sedan så satte jag igång med det som skulle göras, ett par saker ville jag ha gjort den här dagen och så skulle också ske.

Foder till två dörrhål har jag hemma så dem skulle upp trots att det blev lite pyssel med det ena, jag lyckades få ihop det som det skulle så jag är nöjd.

Det blir bra det jag gjort och jag tror att det kommer bli så förbannat bra med allt så det är klart.

Den här söndagen är det en annan sak som gör att det är en speciell söndag och det är att idag är det premiär för H4 i innebandy, ska dit och kolla då grabben ska spela. Jag försöker att vara med så mycket som möjligt på grabbens sportutövande men jag vet att vara med på allt kommer jag inte kunna vara.

Förr var det någon som sade att jag var dålig på att vara med då mina barn sportade men stämmer inte alls, det var den föräldern som inte var med och jag var alltid med.

Ja, då har man varit och sett innebandy och jag känner mig nöjd då det blev en vinstmatch men i sudden. Det finns saker man kan säga om matchen och spelet men jag tror jag avböjer det.

Nöjd är jag

Vad annat kan jag säga mer än att jag är nöjd med den här dagen, mycket har det hänt och mer än vad jag egentligen hade planerat in för idag.

Den här trapphus regeln som jag bävat för fick jag på plats med hjälp av frun och sonen, sonen som klättrade på stegen för att han är som sagt var lite smidigare. Jag tror samtidigt att sonens självförtroende ökade då han fick se att det finns saker som han klarar av som han inte trodde han kunde göra.

Den som är riktigt nöjd med den här dagen är verkligen jag som ser att det jag satt igång för flera månader sedan bara går framåt. Det är mycket arbete men jag känner att det är värt det trots att det känns ibland i kroppen rejält men jag kan fortfarande... för ett par år sedan trodde jag inte jag skulle orka.

Jag orkar med att göra dem här sakerna men då jag väl hållit på ett tag så är jag slut och det tar ganska lång tid innan jag återhämtar mig, värt är det för nu kommer det fram ett hem att trivas i.

Så här på kvällen då jag sätter ned det här känner jag bara mig nöjd med hur dagen varit trots att jag haft en sådan värk i skallen större delen av dagen. Ge upp kommer jag inte att göra för det finns det ingen anledning till att göra ska ni veta, bara svaga människor som ger upp hela tiden och dit räknar jag mig inte.

Jag ger mig inte i första taget och kanske det som gör att jag kanske inte är den allra populäraste bland min gemenskap.

Jag njuter av min dag och slår på min egna gjorda musik för att koppla av, en bra avslutning på en arbetsdag i hemmet kanske?

Måste vara försiktig

Jag fick en sovmorgon idag i alla fall, hade inte räknat med det men jag bara kände att den där eller dem timmarna extra som jag behöver kan jag ta idag på morgonen då jag är ensam hemma på morgonen. Kanske kan jag komma igen lite av mera sömn på morgonen för jag tror att min sömn har blivit lite störd av olika anledningar ett tag, en täppt näsa och stel nacke som ställer till det i allting.

Ganska pigg efter natten tar jag mig upp men jag är lite orolig för det här med hjärtat, vad kommer det säga idag egentligen?

Igår hade jag fruktansvärt ont, bara högg och stack som att det ville säga mig att nu får det vara nog med stressen och pressen på mig själv om att saker ska göras, därför måste jag ta det lite lugnare och inte fundera heller så mycket på annat än mig själv.

Jag har saker att göra idag som jag planerat in och så som jag ser det så ska det göras innan jag kan ta en vila den här dagen. Inga större betungande saker kan jag säga men ändå ganska jobbiga då man inte mår riktigt som man ska.
Jag har det i mig att man ska göra förbereda ett arbete väl och det är just det jag gör och jag har tur att jag gör det för annars skulle jag inte alls orka med allting.

Då klockan börjar närma sig elva har jag trots allt gjort mer än jag hade planerat och jag mår ganska bra, är lite varm men ändå pigg kan jag säga.

Svårt ta sig upp

Jag vet att det är svårt med att ta sig upp på morgonen. Jag har enorma problem med att ta mig upp ur sängen eller ska vi säga att vakna till innan jag vill kliva upp? Så här då det börjar bli höst tycker jag bara att det tar emot att behöva kliva upp före nio på morgonen, vill helst ligga ett tag till och lite är det för att jag är så oerhört stel på morgonen.
Det är skönt att ligga i sängen trots att jag har svårt för att lägga mig på kvällen då jag har varit uppe i varv.

Det finns fler än jag som har svårt med att ta sig upp på morgonen, har en dotter och son som helst inte vill kliva upp före elva på dagen och det tycker jag är lite sent. Jag vet att dagens unga har det svårare än vad en annan hade med det då man var ung, telefon som stör dygnet då det finns så mycket att titta på. Jag läste mig trött på den tiden då jag var lika gammal som dem är så visst har tiderna förändrats men inte till dem bättre måste jag säga.

Välkommen till

en ny vacker dag... nä, vacker är det minsta man kan säga den här morgonen för det är kraftig blåst ute och lite regn som kommer ner. Inte känner man den där lusten för att ta sig ut och till jobbet idag inte men ut ska man.

Jag vet vad dagen har att erbjuda mig så jag har ingenting på den fronten att klaga på, men den där känslan om att få ligga kvar i sängen finns kvar hur jag än gör.

Trött som jag brukar vara tar jag mig till jobbet och parkerar en bit bort, en promenad i den kala morgonen med sitt lilla regn som faktiskt gör mig frusen. Hösten är här och det märks på många olika sätt kan jag säga men värsta tecknet är att det gör än värre ont i kroppen av den krypande kylan.
Fattar inte hur jag klarade att cykla och köra moppe på vintern utan underställ förr, nu skulle jag frysa ihjäl.

Ja, jag kan inte säga att det blev en alltför ansträngande dag men det räckte till. Ett jagande blev det för att få tag i en person men som aldrig hanns upp så det jobbet kunde jag glömma. Jag har lite svårt att förstå att man först ber om assistans och då man får det så struntar man i att ta kontakt, till på köpet en tjänst som inte finns med i mitt uppdrag utan som jag skulle göra för att det skulle bli gjort.
Ibland vet jag inte vad jag håller på med, vad tjänar jag på allt det här egentligen som sliter på mina krafter för ingenting?

Välkommen till en ny dag säger jag varje morgon och blir faktiskt lite besviken över att möta en ny dag.

Glöm det

Jag trodde det men det ska man ju glömma, jag känner att jag börjar få en förkylning och en rejäl sådan också. Ganska varm och slö har jag varit i kroppen under dagen så att jag inte skulle drabbas kan jag bara glömma den här gången med.

Jag har visserligen haft andra runt mig som haft förkylningar men då inget skett tidigare så trodde jag att jag skulle slipa skiten...

Jag orkar inte med att bli förkyld just nu känner jag och min kropp då det är så mycket annat som är på gång på olika håll, kan bara se till att hålla mig varm då jag är ute, inte glömma att skydda nacken som jag är så duktig på att upplysa andra om men som jag oftast själv glömmer bort.

Sist jag hade förkylning kunde jag inte röra mig och det är kanske det som hjärtat har försökt att säga mig, det är en förkylning som ligger och växer.

Då jag blir sjuk så blir jag det rejält och risken finns att jag bär den under en längre tid. Förr kunde jag vara frisk efter ett par dagar bara jag vilade ordentligt men det hjälper inte ett dugg sedan ett par år tillbaka, blir rejält sjuk ska jag säga er.

Den värsta förkylningen jag haft var den gången då jag hostade sönder min mage och fick det där förbannade bråcket som jag får leva med, så sjuk var jag den gången.

Glömma att jag blivit bortglömd av förkylningen kan jag lika gärna göra för jag är på väg dit nu...

Vet inte

Det här är ett av dem värsta svar jag vet att få ifrån någon som jag pratar med men tyvärr är det för det mesta svaret jag får.

Spelar ingen roll om vad det är jag frågar om, jag får det svaret och jag blir bara mer och mer fundersam om det är någon som egentligen vet någonting. Nog måste man väl veta vad man vill äta eller är man så styrd i det också så att andra ska tala om det för dem? För min del kan dem äta en jävla jordnöt om det är på det viset.

Ja, jag är förbannad just nu för jag har hört det här svaret under en hel dag eller så får jag inget svar, det är inte alls kul att alltid få en massa dumma svar som jag inte har så stor nytta av.

Jag brukar inte säga så mycket men sedan en tid tillbaka har jag börjat reagera negativt på mycket och jag tror faktiskt det satte igång i mitten av augusti... jag började känna mig stressad mer och mer överallt jag var. Stressen hos mig har bara blivit värre och det har nu börjat ta på hjärtat igen, jag mår inte så bra som jag försöker visa utåt.

Jag har mitt bygge här hemma som tar bort en del av min stress men det finns saker som hela tiden gnager inom mig. Kan inte säga att jag tycker att det verkar bli så mycket bättre inom yrkesområdet då det inte kommer några riktigt direktiv om hur det ska bli, ser bara att det är jag är den som kommer förlora.

Arbetet går vidare

Hur tråkigt det än är så måste det gå vidare, så är det och bara bita i det sura äpplet. Jag påstår inte att allt arbete som jag gör är roligt för det är det inte men vissa saker är nödvändiga ibland faktiskt.

Inte långtråkigt

Fruktansvärd natt jag haft då jag hade sådan smärta i benet och höll mig vaken länge och störde min sömn, trodde att benet skulle gå av och jag har aldrig upplevt det förut.

Jag var tvungen att ta Alvedon för att kunna sova men knappt det hjälpte mig ska ni veta, smärtan var olidlig och det var den då jag vaknade också.

Jag kommer till jobbet och jag tror att det här kommer bli en lång dag, en dag som smärtan kommer ta ihjäl på mig men så blev det ändå inte. Visst hade jag ont men speciellt tråkig dag blev det inte men kanske för att jag hade saker som skulle göras och planeras för.

Ett arbete som jag inte visste om hade jag och det gjorde att dagen inte blev så lång som jag hade förväntat mig, det är så jag vill ha det.

Dagen flöt på och jag kunde känna mig väldigt nöjd med det som jag hade att göra, lagom tung dag kan jag erkänna.

Det gäller att sysselsätta sig då man arbetar själv och visst kan det vara jobbigt då man alltid är ensam, jag är väl lite trött på ensamheten men det fungerar än så länge så att säga. Ni ska veta att man drar sig för att vara sjuk för det är ett riktigt arbete med att sjukanmäla sig, ingen som vet vart man egentligen vänder sig...

Ja, hem fick jag komma och trodde att jag inte skulle orka med så mycket mera men jag bet ihop och satte igång med att sätta tapet. Lite måste jag göra och det fungerade riktigt bra trots att jag hade så ont men nu är det klart med en bit, betyder att det där taket kan jag nu sätta så även det blir klart. Alla framsteg jag gör är välkommet för betyder att jag snart kan ta den där vilan jag behöver och vill ha.

Som vanligt

Ja, det är väl som vanligt med mig dem här lediga dagarna som jag får med jämna mellanrum, arbetar här hemma så fort jag tar mig upp. Det går inte att bryta den här trenden jag har då jag bara måste bli klar med det som jag har att göra.

Jag har inte den tiden som många andra säger att dem har efter sitt arbete för jag jobbar inga normala arbetstider och då kan det vara svårt att få ihop saker.

Jag vaknade idag med ont i kroppen och det kommer av att jag gått upp och ned på en pall under hela gårdagen, det tar mer än man tror på kroppen men det är även bra träning.
Jag insåg redan igår att träna på gym behöver jag inte göra då jag får träning hemma via min renovering, om alla delar blir tränade tror jag mycket väl och jag tror fler muskler än man tänks blir tränade.

Trots värken så gjorde jag lite men kanske inte så mycket som jag skulle velat gjort, blir lite gjort får jag vara tacksam för det. Finns liksom ingen anledning till att slita sönder sig totalt och nu när hjärtat börjat protestera igen måste jag vara lite mera lyhörd för vad jag klarar av och hur länge jag ska hålla på.

Jag vet inte riktigt vad andra snackar om då dem pratar om ledighet för jag vet inte vad det är, jag har alltid fullt upp då jag är hemma och jag har det även då jag kommer hem från jobbet.
Inte mycket som händer om jag inte är hemma har jag fattat hela tiden för varför göra någonting som andra kan göra?

Helt otroligt

Ja, som vanligt en ledig dag har jag planerat in vad som ska göras för att det ska bli någonting gjort faktiskt, planering för mig är A och O som man brukar säga.

Det är tråkigt att vara styrd av att man måste planera men annars skulle jag aldrig få dem här sakerna gjorda men den här gången behövde jag inte vara ensam om att göra det.

Jag fick med mig min fru till brädgården efter den panel och reglar som krävs för att bygga vidare på det stora projekt som ska göras, läggas innertak samt ett snedtak.

Jag har bilden framför mig som vanligt och jag försöker även få min fru att se det framför sig men hon har så mycket svårare att göra det. Alltid då jag målat upp bilden för henne så har hon sett ut som en kliande apa... inte fattat vad jag pratar om, säger bara att jag får det att låta så enkelt men det är just det inte är.

Redan igår förvarnade jag frugan om att vi skulle göra det här arbetet för att komma vidare och hon hade fattat det och vad det innebar.

I lagom tid tar vi oss iväg och handlar det som vi skulle ha och själva inköpet gick bra och man tycker inte det ska vara några större problem, inte alltid det fungerar där heller ska ni veta. Smidigt lastar vi på sakerna i alla fall och tar oss hem och lastar av, tar en kort rast och sedan sätter vi igång.

Steg ett var att montera upp ena regeln till snedtaket och det gick faktiskt över förväntan, bara hon följde den instruktion jag gav henne fungerade det som det skulle.

Steg två var att montera upp den ram som krävs för att kunna sätta panel på sidan av snedtaket, hade kunnat sätta gips men jag vill ha panel då det blir en varmare miljö enligt mig... ingen som protesterar till detta.

Steg tre var att montera upp dem reglar i taket som krävs för att montera upp innertaket och nu fungerade det riktigt bra att arbeta med min fru. Alla mina instruktioner förstod hon och jag kunde dra en lättnads suck över det.

Japp, jag arbetade hårdare än vad jag borde göra för trött och ont hade jag efter allt som gjorts, blev snurrig och det var som mjukost i mina ben. Jag lär mig visst aldrig, gör mer än vad jag egentligen borde göra och det är någonting jag får lida för senare på dygnet.

En väldigt lång dag

Jag ville inte alls ta mig upp idag för jag var så trött, ville bara ligga kvar men kan inte. Försöker ta tag i telefonen för att titta vad klockan är men kan inte greppa den, har ingen känsel i händerna... fan också! 

Känner mig så hjälplös ibland då allt ska bara vara fel från början men jag vet att det inte blir bättre, har trott att dem här känselbortfallen ska försvinna men dem gör det inte. Det händer oftare än vad jag egentligen talar om.

Jag kommer upp och jag kommer iväg till slut men det känns att jag fått sömnen avbruten under natten, inte alls bra för det stör den vardag som jag ska gå igenom. Som alla vet så är en dag utan att ha sovit gott blir ingen bra dag och det var det som exakt blev för mig, jag har ännu svårare med att det finns risker för att somna hur som helst.
Jag fattar inte riktigt vad det är som gör att jag inte får ro på nätterna men får väl se om det blir bättre med tiden.

Att en klocka kan gå så sakta är helt fantastiskt, ju mer jag tittade på klockan desto långsammare gick den den bara, inbillning men ändå sant.
Önskan om att få gå hem blev större och större men vet att jag har en tid som jag måste vara kvar och utföra det som jag har att utföra.

Minnas tillbaka

Ganska skönt att man är så vaken i skallen fortfarande så man minns hur det var förr då man arbetade, man lever gott på dem gamla härliga minnen som vi kan plocka fram ur den där skallen som varit med under så lång tid.

Att minnas ensam är bra men ännu bättre om man har någon annan som jobbat med en också finns kvar så man kan dela alla dessa minnen med.

Det finns så mycket att minnas tillbaka på och som ger oss ett gott skratt efteråt, inte var det roligt då det hände men så här efteråt kan man skratta åt vissa saker men samtidigt göra oss lite förbannade att vi lät det ske.
Jag kan komma på mig själv med att glida tillbaka i tiden för att minnas alla dem där ljusa stunderna i det mörker man lever i dag, jag blir faktiskt piggare av det.

Det finns dem människorna som inte vill blicka tillbaka i tiden och det kan vara för att man har upplevt saker som inte alls kan ge en någonting eller så är det bara att man förträngt allting.
Jag har upplevt mycket saker som jag helst inte vill minnas, det kan göra mig bitter men ni ska vet att jag även upplevt saker som jag fortfarande idag kan le åt länge.

Våra minnen ska vi dela med andra, bjuda på dem goda skratt som vi kan men samtidigt ge lärdom om hur det var förr då vi var unga. Med våra minnen ger vi våra unga en sorts alternativa vägar att ta genom sitt liv.

Svårt att veta

Man pratar om det här med drömjobb, har jag ett sådant eller? Ska jag vara ärlig så var det inte riktigt det här som jag hade från början räknat med att arbeta med.

Då jag var barn så var min dröm att bli yrkesmilitär men med tiden fanns det andra jobb som lockade mig, till slut visste jag inte vad jag ville arbeta med.

Jag har prövat på snickare och murare innan jag sysselsatte mig inom vårdsektorn och jag har haft många bra år inom den branschen men fortfarande undrar jag om jag valde rätt?

Jag gillar att hålla på med mina händer, göra saker men jag tycker samtidigt om att skriva och hjälpa andra med det som dem behöver hjälp med, inget av arbetena är fel men vad är egentligen det rätta för mig kan jag undra?

Mina barn har frågat mig ibland om hur jag trivs med arbetet jag har och vad ska man svara på det? Kan bara ge svaret att det är som alla andra jobb, kan var tråkigt ibland och ibland roligt och jag tror det är det rätta att svara. Nu tror jag inte det finns speciellt många som vill arbeta utan det är att dem vill ha pengar men utan arbete inga pengar.

Som sagt så är det svårt att veta om jag har arbetat med rätt sak igenom alla åren.

Nytt lag, ny strid

Efter det som skedde under sommaren har det varit mycket att fundera på för oss alla och det har varit ganska jobbigt kan jag säga. Djupt besviken är jag på en person som fört en hel bygd bakom ljuset och framför allt fört sina egna spelare bakom ljuset, bara tänkt på sitt eget och inte brytt sig om alla andra.

Inte bara jag som känner en besvikelse eller ilska, finns dem som drabbats hårdare då dem inte valt det här på egen hand utan egentligen blivit tvingade till det.

Det blir i stort sett ett helt nytt lag som kommer fram ur askan för att arbeta sig vidare i dem nya strider som ska ske på planen. Jag har nu varit med på ett par träningar och det ser ganska bra ut måste jag säga men jag vet att det finns en hel del saker att arbeta mera med för att det ska bli ännu bättre.

Samspelet måste tränas mera på och att man lyssnar på varandra där ute på planen för att hitta varandra och nu måste man få fram en riktig ledare i laget.

Jag tror det kan bli en bra säsong det här men för mig kommer det ta tid innan min glädje för innebandy kommer att komma tillbaka, just nu är det intresset ganska kallt.

Jag vill att dem här killarna gör sitt bästa för att visa vad dem verkligen kan och att dem kan ta sig till toppen, visa den här svekfulla människan att det finns ett lag till att räkna med.

Vad annars dagen har innehållit för mig är av blandade ting, positiva men även negativa ska det erkännas. Jag fick hem lite av det materiel som behövs till mitt projekt och det är det positiva, det negativa var att min rygg sade ifrån, måste ha vridit mig eller lyft fel för en enorm smärta har jag haft idag.

Bara bita ihop och intala sig själv att det blir bra det här och det blir det alltid om man bara säger sig själv att det är så.

Går långsamt

Det går nu inte speciellt snabbt här hemma med att få saker klara, jag försöker att hinna med allt men som man kanske förstår så kan inte en göra allting. Det är här mitt stora bekymmer finns, förklarar för övriga vad som ska göras och när jag sett ut att det ska göras men ingen som egentligen lyssnat eller är intresserad.

Om man nu inte vill vara delaktig i byggandets så kanske man kan vara delaktig i att förbereda innan jag ska göra sakerna? Nä, det är man inte heller utan man tycker att jag ska kunna göra det där på egen hand.

Jag erkänner öppet att jag kan mycket men jag har inte hur mycket tid som helst att lägga på det här, jag måste göra så mycket annat också. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att fler ska ta sitt ansvar i det som sker.

Jag vet inte hur det har blivit så här, att jag fått ta över mer och mer för att det ska fungera? Tyckte kanske inte i början att det var ett problem men nu är det ett problem på grund av att ingenting görs från ett annat håll utan man lägger bara på mig mer och mer uppgifter. Den där tröttheten som jag haft har nu bara blivit större och hjärtat sade ifrån rejält idag, högg till kraftigt så jag var tvungen att sätta mig ned länge.

Det som startats upp måste slutföras men just nu tycker jag själv att det går för långsamt i hela utvecklingen, målsättningen är att hela övervåningen ska vara klar till nyår.
Efter nyår hade jag tänkt mig att nedre plan ska bli gjort men kanske till en början att själva entrén blir klar med nya taket och lampor samt den tapet som legat ett bra tag. Önska kan jag göra och hoppas kan jag göra, om jag får mer hjälp så kan detta slå in.

Bara om och om

Människan är verkligen fantastisk må jag säga er!

Det som en gång varit kan vi aldrig göra så mycket åt, det är borta enligt mig men nu gäller det att ta steget framåt för att det ska bli bättre, kanske ännu bättre än vi trott att det kan bli.

Vad gör vi människor istället? Jo, vi tar upp gammalt hela tiden för att straffa andra hela tiden med fel som man gjort och jag kan inte säga att jag tycker att det är riktigt rätt, alla kan fela men även bättra sig efter misstagen man gjort.

Som enskild kan man tänka tillbaka i tiden för att se över vad för fel man gjorde just för att inte göra samma fel igen och kanske tipsa andra om att just det där är inte smart att göra.

Så helt plötsligt dyker den där lilla fan upp, ser till att dra upp allt gammalt och tycker att man ska betala priset för det igen, låter inte gammalt ligga kvar och få ruttna bort. Nä, jag förstår mig verkligen inte på människan riktigt men kanske inte meningen heller.

Jag har gjort ganska många fel under den tid jag levt och det finns mycket jag ångrar men är också väldigt medveten, jag kan inte göra så mycket mera för att det ska vara ogjort. Det jag gjort är gjort men jag kan ångra mig hela mitt liv men ogjort blir det i alla fall inte.

Under min väg fram har jag förmodligen skadat många men det är jag ledsen för om det är så men inget jag heller kan göra så mycket åt.

Jag ser det med egna ögon och hör hur andra bara gör om samma sak hela tiden, låter inte det gamla vara utan drar upp den hela tiden precis som att det inte kan få vara. Jag vet inte vad man har för nytta av det här beteendet men är inget jag står bakom.

Vad som sker

Vad som sker i framtiden får vi nu se för allting verkar bara vara så instabilt på många områden och ingen vet någonting om någonting. Jag är så gammal så jag tror inte att jag har så mycket att säga till om, har man struntat i det jag sagt hittills så lär dem göra det i framtiden också då man som gammal inte verkar ha ett större värde än vid alla val.

Jag är riktigt nyfiken på vår framtid ska jag erkänna om det nu finns någon framtid, liknar mera som att det skulle vara rena rama Domedagen faktiskt.
Mer och mer händer det överallt och vi blir överkörda av andra som enbart vill åt så mycket som möjligt i samhället för att kunna bli rikare än vad dem nu är. Det är någonting som är galet vet vi men ingen som kan göra så mycket åt det egentligen om inte alla anar sig.

Det finns dem som säger att det kan inte bli sämre nu utan enbart bättre men jag är inte riktigt med där, visst kan det bli sämre?
Nu handlar det egentligen bara om att se om sitt hus och klara sig för dagen med det man har.

Snart börjar det

Nu börjar snart en säsong som jag vet många har väntat på och det har även jag gjort lite, jag har lite tappat mitt intresse efter alla turer som varit under sommaren av svek från andra håll men visst ska det bli kul.

Jag har under så många år varit med i hallar där mina två barn spelat så jag tror att jag känner till dem allra flesta som finns runt oss, varit mycket åkande och planerande för att få det att gå ihop.

Har man barn som spelar måste man som förälder stötta dem i sin idrott och det gör man genom att vara närvarande, tyvärr tror en del föräldrar att deras barn inte vill det. Jag har aldrig hört mina barn säga till mig att dem inte vill ha med mig på sina matcher, istället har dem blivit besvikna när jag inte kunnat vara med.

Ser man ut ett perspektiv så har vi så lite tid med våra barn så att det gäller att ta den tid som vi kan få med dem, jag gör det i alla fall.

Bara säsongen kommer igång så blir nog allting bra, förutsätter att det ska bli det men jag har inga högre krav på att det ska gå spikrakt uppåt för jag vet att det kommer det inte göra.

Det handlar inte bara om att vinna hela tiden för just det att man alltid vinner gör spelet så tråkigt, våra spelare behöver känna hur det är att förlora ibland också.

Det ska istället vara roligt att spela och det är det som gör att man vinner, vinner matchen kanske man inte gör men man vinner många roliga stunder tillsammans med sina lagkamrater... någonting som är lika viktigt.

Kanske lättar

Det har varit ganska tungt ett tag med allting tycker jag under ett tag och det är väl lite tungt nu också men jag kan se lite mera ljusning i den mörka tunnel jag befunnit mig i. Vissa saker blir bättre känns det som medan det finns saker som inte alls blir speciellt mycket bättre då jag inte riktigt vet hur det kommer att bli.

Att gå och vänta på att se hur det ska bli känns inte riktigt bra ska ni veta, den oro som sprider sig i kroppen är aldrig bra för någon.

Jag vaknar upp på morgonen och önskar att jag fortfarande hade ledigt men inser ganska snart att det är ju en ny arbetsdag och jag ska vara på jobbet inom kort. Upp och in i duschen för att försöka vakna till lite men det kan jag gott drömma om men jag drömmer inte, med fart blir jag klar och med lite kaffe i kroppen kanske jag kan vakna inom någon timme.

Mycket som snurrar runt i knoppen just nu men gäller att sära på allting så det inte blir ett stopp i skallen, det finns saker jag aldrig kommer förstå mig på egentligen men har svårt att inte tänka på det ändå.

Jag har fått det för mig många gånger att om jag lägger ned lite tid på att förstå saker och andra människor så kan jag lista ut vad som är på gång, många gånger har jag fått rätt eller ska jag säga alldeles för många gånger än fel?

På en front kan jag se en ljusning och den är väldigt betydelsefull för mig men även för min grabb och då kan jag känna mig väldigt nöjd, så länge det finns fler än jag som är nöjd så känns det bra.