Lättnad

Påstå att jag inte hade att göra idag kan man inte säga för det har gått i ett för mig, jag klagar inte utan berättar bara att det sätter igång nu med alla sjukdomar som gör att det blir mer att göra.

Tiden går fort och mycket därför jag profilerar för att man inte ska skjuta upp saker som finns att göra till sista minuten, lika bra att göra dem då det finns lite lugn tid för det. Planera in sina möten och utforma det som ska sägas eller skrivas kan man faktiskt göra innan.

Det blev en hel del gåendes för mig idag och jag kände det då jag var klar med det och skulle göra sista sakerna för dagen.

Telefonen ringde och det var ett samtal jag enbart kan sucka över då det handlar om så dumma saker, saker som vi aldrig kommer unna genomföra och som det egentligen inte finns ett syfte till ska göras. Har man inte velat träna saker på 40 år så varför ska man göra det nu för och till på köpet inte har den kunskap till att klara av?

Hem med tanken om att behöva arbeta en delad tur, ingenting jag egentligen vill men gör det om jag blir tvungen till att göra det. Viktigast för mig är att verksamheten snurrar på utan att det blir problem för problem har vi tillräckligt av... jag tycker det är lite jobbigt kring en del saker just nu men som måste lösas innan dem blir för stora.

Puh, får meddelande om att jag inte behöver jobba delat lite senare på kvällen och jag är evigt tacksam för det då jag är så trött just nu.

Hemma sätter jag igång med att plocka undan så mycket jag kan då jag inte ska använda en del saker på ett tag, skönt att ha lite fritt runt mig.

Det finns som sagt var saker att göra hela tiden för mig och fler ändå kan jag säga bara man vill. Det handlar hela tiden om viljan om att vilja göra saker.

Äntligen

Ja, säger det på grund av att nu har jag fått det där pojkrummet fixat också med tapet och jag är som vanligt nöjd med min insats.

Idag så var i alla fall min fru och sonen med att arbeta, vet inte om det jag säger tar skruv ibland men det var skönt att jag slapp göra allting på egen hand idag. Trött var jag då jag kom hem så egentligen hade jag ingen lust men då dem hade gått upp och förberett så var det lika bra... bra om allting blir gjort nu.

Jag vaknade lite för sent i dag men jag hann till jobbet i tid men just då man sovit över så är dagen som förbytt, kommer liksom inte in i gängorna som jag ska så fort.

Då det gått en stund var jag igång och det som jag satt upp att jag skulle göra fick jag gjort och lite till om det ska komma fram. Jag tycker att dagarna går fortare om jag har att göra och just nu verkar det som att det blir mer och mer.

Jag har en lång vecka den här veckan men det ska gå det med om jag bara tar det lite lugnt med jämna mellanrum, man behöver inte alltid vara på topp men som vanligt, jag ska göra så mycket.

Tröttheten har börjat gått över till en konstig dvala som det är svårt att sätta sig emot alla gånger, den kryper på en utan att man hinner kontra med någonting.

Just nu säger jag bara äntligen till att tapetseringen är över i grabbens rum och man kan fortsätta med det andra som ska göras, lägga tak i sonens och dotterns rum för att få bort allt eko och kanske få en mera fridfull miljö.

Bara jag får det här sista gjort kan jag dra ned på mitt tempo, göra saker i en mera dämpad takt.

Konstig inställning

Jag tog mig iväg till jobbet som jag skulle idag men jag hade redan planen för vad som skulle göras då jag kom hem efter jobbet också, det är i princip så jag lever mitt liv. Planerar in i detalj för att det ska fungera med allt som jag har på mig och som man i stort sett kräver att jag ska göra.

Ja, jag vet att det inte är alls så här man ska leva sitt liv men jag gör det och jag lär aldrig få leva det där normala livet alla snackar om, skulle jag göra det så skulle jag få höra en massa saker.

Jaga har blivit anklagad för att vara en person som bara sprang på krogen med mina polare, visade sig att jag varit ute två gånger på två år och det var i samband med arbetsträffar... jättekonstig att man kan se det som alltid.

Ja, det finns mycket jag anklagats för men som inte alls stämmer ska ni veta, jag ser bara det här som ett sätt att hitta en syndabock för det man själv gjort.

Jag kommer i alla fall hem efter jobbet och hade planen att jag skulle sätta tapet, kan ni glömma!

Jag kommer hem till två ungdomar som inte gjort ett skit för att underlätta eller förbereda för sakerna och då är det ändå deras som det handlar om. Jag satte mig ned och tänkte att nu ska jag inte göra ett dugg eftersom dem gör samma sak, varför ska jag jobba helt ensam med någonting som dem ändå inte känner någon större tacksamhet för?

Jag låter dem bara smaka på sin egna medicin för jag mår inte dåligt av det kan jag ju lova. Inte ska man behöva säga till om allting som ska göras och helst ska jag göra det flera gånger, tycker inte det ska vara så men så är det.

Vi ska se om det är någon som undrar när rummet kommer bli klart och då ska jag svara med; Ja, när du klarar av att slutföra det!

Trött är jag

Jag är ganska trött vid tillfället och jag blir bara tröttare då jag märker att man skiter i vad jag säger om vissa saker.

Spela på min snällhet kan man göra men det finns en gräns för hur mycket du kan göra det och just i dagsläget så är det stopp, jag har tröttnat rejält. Bara för att jag inte bryr mig om vissa saker så ska man inte försöka utnyttja mig ännu mera för då smäller bomben av.

Jag har länge varit en tickande bomb och det bästa är att jag varnar för det men om det är någon som lyssnar på mig kan jag inte påstå, fortsätter att spela på min snällhet.

Jag har faktiskt fått nog, jag måste även jag ha ett liv som kan kallas för värdigt och inte hela tiden bara behöva göra en massa saker. Kroppen orkar inte mycket mera just nu och jag talar om det och ändå pressar jag den ännu mera.

Ja, jag vet att jag ska sätta ned foten i marken men jag får alltid höra då hur elak jag är... hur kul är det.

Det som jag håller på med gör jag inte i första hand för egen del för jag bryr mig inte, jag kan ta mig någon annan stans för att skapa ett annat liv och där jag inte behöver slita som ett djur.

Det här håller på att brista i alla sömmar som finns och det är inte bara i hemmet det gör utan överallt, jag känner att det får vara nog nu.

Trött är jag men jag försöker att kämpa på för att få ordning på allting men skulle behöva ha hjälp utan att jag ber om det, man vet att det behövs hjälp för att jag ska klara det. Hela tiden tror man att jag ska göra allting för det har jag tidigare gjort, det är bara det att ju äldre man blir desto tröttare blir man.

Helgens avbrott

Jag hade glömt bort det helt och hållet men det blir ett avbrott i mitt renoverande här hemma då det är en match i Lindesberg. Jag hade planerat att jag skulle fortsätta för att få det där andra rummet på övervåningen klart under helgen men så blir det inte som sagt var, det kommer bli klart under nästa vecka räknar jag kallt med.

Så där jättebra mår jag inte för tillfället då jag ska göra mig ordning för att åka med till Lindesberg och titta på matchen, haft ont i halsen ett tag och känt mig varm och nu spökar min mage.
Just det, bit ihop och var tyst för att kunna åka med grabben till en match och den här gången ska du vara glad att du slipper köra... en annan spelares pappa som kör bilen.
Att jag slipper köra är jag enbart tacksam för idag då det är skitjobbig väg ner dit, tack Göran.

Hur var matchen då? Ja, det var en riktigt skitmatch på svenska och det här var bara någonting jag redan fattat ska ni veta, vi åker ner för att förlora.
Jag vet inte vad det är frågan om med det här laget, ska dem aldrig kunna vinna sina matcher utan krusidull? En del tycker att dem är så bra men felet dem gör är att inte spela som ett lag från första till sista utan ska helt plötsligt driva bollen på egen hand.

Dåliga? Nä, det handlar inte om det utan handlar bara om vem som kan göra mest mål och ska sanningen fram är det egot hos vissa spelare som förstör det hela rakt igenom. Det där med att spela som ett lag fattar dem inte för när dem väl gör det så går det bra och man frågar sig varför i helvete dem inte gör det hela tiden för?

Jag hade kunnat vara hemma den här gången, fortsatt med mitt arbete här hemma istället för att kasta bort nästan en hel dag i Lindesberg.

Inte alls bra

Den här dagen startar inte alls så bra som jag hade tänkt mig, kommer upp alldeles för sent för det första och jag blir förskräckt då jag vet hur mycket som jag har ska göras. Jag fattar inte med en gång att klockan är så mycket som den är men snart så...

Hoppar upp i nästan panik för att komma igång men det är aldrig bra att göra så, dagen blir bara sämre av det som jag vet sedan tidigare gånger.

Jag får lite fart på mig och jag snabbar upp tempot lite för fort så jag blir yr, ta det lugnt så ordnar det sig alltid brukar jag säga och just det jag gör nu.
Tar det ärendet som är mest akut idag innan det blir helg, kör bort ett lass med sopor till återbruket så det blir tomt på sådan på balkongen. Vet inte riktigt hur mycket jag har kört till återbruket det här året men det är massor.

Idag var det dags för ett av dem värsta arbetena jag vet med renovering, slipa väggar släta. Dammet yr runt överallt och att hålla rent är näst intill omöjligt, damm från spackel letar sig in överallt trots att man skyddar med plast.
Den här gången kändes det väldigt tungt ska jag säga att slipa och någon speciell glädje kände jag inte. Jag tror det har blivit för mycket den sista tiden och det är därför det känns som det gör.

Ja, det var det. Nu har man slipat av väggarna och det är dags att förbereda allt för att få sin beklädnad men tyvärr sker inte förrän på söndag då morgondagen har en annan sak att bjuda på..

Den sista innan

Ja, jag tar mig upp utan problem den här sista dagen innan ledighet, lite förvånad att jag är så pigg som jag är då jag haft en ganska vaken natt. Flera gånger vaknat upp för att jag känt att jag legat konstigt och då vaknat till för att ändra mitt läge, brukar störa mig ganska markant men i natt har det inte påverkat mig av någon anledning.

Jag vet att jag kommer vara trött i eftermiddag då jag kommer hem och det får jag ta.

Jag kommer fram till jobbet tidigare än vad jag brukar göra trots att det är mer trafik än vanligt, taskigt väder brukar alltid betyda mera trafik och fler galningar som bara stressar som den för att först komma fram.
Jag tar det lugnt då jag kör men märker att det finns dem som tycker att jag masar mig fram, tycker att det är lika bra att ta det lugnt för inget blir bättre av att stressa.

Sammanfattningsvis var det här en bra dag på jobbet trots att den där förkylningen eller vad det är som är på gång märktes av. Lite slö blev jag framåt lunch men jag tog mig i kragen och utförde det som skulle utföras och kanske lite till som jag inte räknat med.
Jag måste arbeta mera framåt i tiden för att det ska glida på utan en massa problem eller funderingar, tycker det är skönt om det inte finns några stopp.

På eftermiddagen börjar jag känna mig väldigt hängig men ser på klockan att snart får jag gå hem och kanske kurera mig som jag så bör göra. Nu vet jag alltid att jag inte kurerar mig då jag kommer hem på grund av allt som jag har att göra efter arbetstid och så blev det.
Lite mat och en stund i soffan men sedan var det arbete som gällde och jag kände verkligen av kroppen, vill inte blir sjuk just nu.

Nya saker

Hela tiden då jag håller på här hemma, gäller inte bara hemma men det är det som jag ser mest problematiskt just nu så är det hela tiden nya saker som dyker upp. Jag gör en sak klar och kommer till nästa där det finns ett problem som orsakar ett problem på området som jag nyligen avslutat.

Jag är inte den så jag inte kan söka upp en lösning på det som ska göras men jag blir så trött bara på hela eländet, finns ingenting som går att göra lätt i den här byggnaden har jag nu insett.

Det var lätt att planera hur man skulle göra ordning men sedan då man kommer till punkten där man ska fixa till så kommer problemet, problemet avlöses med ytterligare ett problem och därefter snurrar det bara runt.
Ibland tror jag att det är helt omöjligt att det inte kommer nya saker som ställer till det då man gör saker, behöver inte alls vara stora saker som strular men dem kan bli hur stora som helst om man inte gör någonting åt det med en gång.

Alla dessa nya saker som dyker upp som svampar gäller att fixa till innan dem ligger och drar sig, ju längre man väntar desto segare blir det att fixa dem.
Jag försöker ordna till det som dyker upp med en gång men då ska man också får veta att det är saker som inte är som dem ska, svårt att göra någonting om man inte vet om dem.

Tro vad ni vill

Ja, jag säger det till er att ni får göra det då jag ska berätta vad jag upplevde igår kväll och en bit under natten. Jag har själv inte fattat det riktigt men det kan inte vara någonting annat än det jag tror att det var, ska understryka att jag inte alls är en sådan som tror på sådana saker men nu vet jag inte...

Somnar in men väcks av en massa blixtrar som växlar till ett lite svagare fast sken för att växa till sig... blixtarna kommer åter tillsammans med ljuset som bara blir starkare och starkare hela tiden.

Hör mitt namn nämnas och jag ryggar tillbaka där i sängen, vet inte vad det här är egentligen. Ljuset tonas ner för att övergå till blixtar igen och sedan det där intensiva ljuset igen.

Vad fan är det här tänker jag minns jag, det kan inte vara sant!

Är det verkligen det jag tror att det är? Först alla blixtar och sedan ljuset och kallelsen... inte är det väl dags redan för mig men kanske är det, jag vet inte? Jag ser hur ljuset växlar i styrka och blixtarna kommer med jämna mellanrum och jag hör rösterna igen som ropar mitt namn...

Nä, jag är inte alls klar här ännu och jag sluter mina ögon igen, jag måste ha somnat men det här hade jag kvar i huvudet på morgonen då jag vaknar. Ser mig runt och ser att det ligger någon bredvid mig som det brukar, jag blev alltså kvar ett tag till även denna gång.

Jag har nog sett det som många andra pratat om men som jag aldrig trott på, nu kanske jag har mera förståelse för dem som säger att dem sett det.

Jag vet inte om ni tror mig och jag förstår att det är svårt att tro på det då jag varit i samma situation. Min tid ska komma men inte ännu...

Viktigt

Blir en aning full i skratt då jag läser allt det som skrivs om kungahuset i olika artiklar, om hur dem tycker att olika saker är otäcka och upplever det som ett kaos med andra saker. Jag säger då bara ; Välkommen till den riktiga världen där vi lever mitt i skiten.

Våra kungligheter kommer inte ens i närheten av det som vi får uppleva varje dag i livet, dem är så skyddade av vakter och annat tramsfolk.

Det är inte illa att vara vaktad och faktiskt kan komma undan med straff om dem bryter mot lagarna just för att dem är kungligheter.

Ja, det är viktigt att skriva om hur kungahuset lider av att det inte finns en ny regering i landet för dem får då inte den ståtliga bankett där man kan smörja kråset.
Varför skriver man inte om hur folket tänker för? Tycker inte vanliga någonting trots att dem inte får den där flotta banketten? Jag tror nog att det är dags för att avsätta kungahuset eller göra stor revolution för att rensa bort det onödiga som finns i landet.

Jag bryr mig egentligen inte om vem som sitter på regeringsstolen då jag anser att all dem där är bar dumhuvuden och inte förstår sig på oss vanliga.
Det mest olämpligaste att sätta på toppen är nog Kristoffersson, mannen som aldrig gjort ett riktig handtag i sitt liv. Annars samma skrot och korn som skiter fullständigt i dem som finns nedanför och sliter sönder sig bara för att han ska få sin feta lön...

Det som är viktigt för mig är att jag ska orka med att få min lägenhet renoverad och som jag får göra själv, pengar till yrkesfolk har jag inte och varför skulle jag betala för fuskjobb.
Under den här renoveringen har jag upptäckt hur stor yrkesstolthet en del har, göra arbetet snabbt och dåligt men ta ut bra betalt.

Fått lite svar

Jag är som jag är som person och det är jag glad för. Jag vågar ställa mina frågor och jag ger mig inte heller för svar ska jag ha, om inte då jag ställer dem första gången så andra gången.

Jag tycker att jag har den rätten på min sida att få svar på en del frågor som jag har då det är jag som ska betala för att det ska finnas ett lag, samtidigt så har jag en grabb som spelar i laget och som reagerat en hel del.

Vad ska man göra åt det här att en del spelare inte tar seriöst på sitt spelande och definitivt under träningar, det är som en lekstuga och dem har fortfarande inte fattat vad det handlar om. Om man ska vinna matcher måste man träna för att klara av det, det är som att man åker iväg och tror att man kan vinna utan att spela som ett lag och det fungerar inte.
Ska jag verkligen sitta med och titta på då en del spelare inte gör sitt på planen som alla andra?

Är det okej att komma försent till träningar och bara vara nonchalant då någon talar om det för dem? Nä, jag tycker att man håller tiderna och skulle man vara försenad så meddelar man det för tränaren så att han vet det.
Det finns en rad spelare som jag anser är bara så simpla av sig emot både tränare och medspelare. Är man med i ett lag så tränar man som ett lag och man spelar som ett lag.

Nu fick jag en rad svar på mina frågor och det visar sig att tränaren har samma åsikter som mig angående det jag sett och tog upp, jag är nöjd med det. Allt kan bli så mycket bättre om alla skärper till sig och då kanske det kan bli ett vinnande lag.
Till en början verkade det som att spelarna hade skärpt till sig men helt plötsligt var det som att dem gick in i samma spår som tidigare igen...

Match och grav

Två viktiga saker som skedde idag men bara en av dem som jag fick vara med på, en är bra det kan jag tycka men hade velat vara med om båda om jag ska få fram det jag verkligen vill.

Nu hade jag otur att matchen gick klockan 16.00 och då befann jag mig på jobbet som otur var, vill helst inte missa matcher hur som helst men jag är medveten om att jag gör det dem helger jag ska arbeta.

Jag fick höra lite från matchen och det verkade gå väldigt bra med ett högt tempo, ett tempo som passar grabben och hans spel. Jag hade önskat att jag fått se den här matchen då det egentligen var en match där grabbens gamla spelarkompisar var med i och spelade och vet hur man ska spela.
Jag har tappat min passion för innebandy men kanske kan jag få tillbaka den eller rättare sagt, jag försöker med att få tillbaka den genom att vara med så mycket jag kan.

Får se lite från matchen via Facebook och det ser bra ut och jag får se några bilder som tas och läggs upp av frugan samt att jag får resultat per SMS, det är kanske lika bra som att vara med och se den matchen. Slutresultatet stoppar på 14-4 till Tillberga i alla fall och då får man vara nöjda.

Andra saken som skedde idag var att nu skulle det sättas ljus på en grav i Fagersta och den kunde jag vara med på eftersom det kan man göra när som på kvällen.

Direkt efter jobbet bara hem efter resten av medlemmarna och ljus med tillbehör för att köra sträckan till Fagersta. Den här vägen kör vi minst två gånger per år just för att ta oss till graven och göra dessa besök, det minsta vi kan göra så som jag ser det.

Ingen rolig väg att köra annars men nu var det ännu tråkigare i mörkret. Vi fick i alla fall ljusen på plats och en kort stund av tystnad för att visa vördnad för den som finns i graven. Jag har ingen skyldighet i att åka upp hit men jag gör det för att visa min respekt för en av dem få som visade mig respekt för 17 år sedan då jag dök upp i deras bild.

En vecka sedan

Jag tar mig upp ur sängen på morgonen men jag ville inte, sovit lite illa och varit upp en gång under natten för att mina händer värkte. Det blir bara värre och värre tycker jag med att händerna domnar och värker utav bara den... jag inbillar mig inte för att det är inte normalt att det ska domna bort hur ofta som helst.

Då jag kliver upp och ska ta tag i telefonen så får jag inte fatta i den, finns ingenting som känner formen på telefonen och den har farit ner i sängen flera gånger på grund av det här.

Jag kommer till jobbet efter en veckas ledighet och jag vet inte riktigt var jag ska börja faktiskt. Hittar flera lappar med en massa saker och jag suckar för jag vet egentligen inte vad det handlar om riktigt men förstår efter att jag fått tid att läsa.

Det här är saker som jag inte skulle behöva ta i utan det skulle man kunna löst utan att jag varit där.

Jag vet inte vad jag ska säga men just nu orkar jag inte ens tänka på det då det finns andra saker som jag ser som mycket mera viktigt.

Jag har haft lite ledigt och nu ska vi se vad det är som ska göras, måste se vad som gjorts också för att få mig en bild av det hela.
Jag har svårt med att ta semester men ännu svårare för att ta mig tillbaka efter då jag aldrig vet vad som väntar på mig då jag kommer tillbaka, tycker att det inte ska vara så svårt att göra det som jag brukar göra men verkar ibland att vara det.

Ja, jag finns på plats av en anledning och jag har betalt för att göra det som ska göras, inte ska jag gnälla i onödan men vissa saker kommer att förtydligas för att det inte ska bli eftersläpningar eller oro i lägret som jag brukar säga.

Nästa rum

Japp, jag blev klar med dotterns rum idag och såg ett slut på det hela... trodde jag. Nu var jag in till sonens rum och kollade status för vad som skulle göras i hans rum och fick mig en rejäl chock då det visar sig att tapeten även i hans rum lossnade i stora flak.

Vad i helvete är det frågan om egentligen?

Jag kände en enorm glädje över att jag fått min dotters rum färdigställt förutom taket och kände att nu kommer det et lätt rum att göra, skulle inte alls tänkt så för visar sig att samma sak är med det rummet.

Allt bara rasade ihop då man började pilla men okej, nu ska vi göra jobbet ordentligt från början som man brukar säga. Jag tänker inte fuska med den här renoveringen och det gjorde jag inte heller förra gången men det måste vara någonting med just den här lägenheten, bara en massa problem.

En stor glädje i alla fall i det hela, barnen är så tacksamma att deras rum blir omgjorda och det är dem som fått vara med om hur det ska se ut. En annan sak är att dem har fattat att jag inte kan göra allt på egen hand utan måste vara mera delaktiga i det hela, jag fick känningar i min rygg idag som fick dem att begripa.

Nästan klart med väggar

Det går fort att tapetsera om man bara kommer igång med det och kanske får en hjälpande hand. Idag fick jag starta upp på egen hand men efter en timme kom hjälpen från både sonen och dottern.

Från början hade jag sagt att det mesta av arbetet skulle dottern göra men som sin mor smiter hon iväg för det mesta, finns det någonting annat som är mera intressant går hon bara iväg.

Det blir fint i rummet med dem marmorerade tapeterna på väggarna, ljusare men samtidigt lite skumt då man slår drar ned på lampan.

Jag tror att det kommer att bli en sjyst miljö för dottern där inne men nu handlar det bara om att hålla ordning på rummet, håller man inte ordning så är arbetet bortkastat.

Ytterst lite kvar att sätta upp men så har vi då taket som är kvar att montera upp, ett av dem lättare arbetena eftersom allt är förberett sedan tidigare.
Jag kommer att kunna sträcka på mig och vara riktigt nöjd då allting har blivit klart, känna att om man bara arbetar emot sin sjukdom och trötthet så kan man komma långt.
Jag kan erkänna att det finns tillfällen som jag bara velat ge upp men det kan man inte göra, det hör inte ihop med den person jag är så att säga.

Nu är snart ett rum till klart och jag kan påbörja nästa där på övervåningen och min vila närmar sig sakta men säkert. Jag har sagt att övervåningen ska bli klar för att därefter gå neråt i lägenheten men innan ska jag vila ordentligt.

Innan luften

För mig blev det en sovmorgon och vad man än säger så har jag kanske förtjänat den. Hade mina svärföräldrar hör det här så skulle dem kalla mig för lat, spelar ingen roll vad jag än gör, jag är bara en lat djävul i deras ögon.

Jag behövde den här långa sovmorgonen efter den färd som jag hade igår, det tog enormt på mig och jag mår ganska dåligt av den kände jag direkt då jag klev upp.

Ja, jag fick ingen lat dag i alla fall kan jag säga, satte igång strax innan lunch med att förbereda mig för det jag planerat.

Tjejens rum ska nu till slut få sin nya väggbeklädnad och hon skulle hjälpa mig med det och det gjorde hon. Jag förstår att tjejen vill bli klar med rummet för inget roligt att sova på en soffa hur länge som helst. Tyvärr blev det mer än jag hade räknat med i hennes rum och därför det tagit tid men blir bra nu när det görs.

Jag gjorde så mycket jag orkade innan luften gick ur mig, tänkte fortsätta ett tag till men kroppen bara ströp av alla krafter. Kanske dags att lyssna lite mera på vad kroppen verkligen klarar av och inte bara köra på i ett race som jag egentligen vet att jag inte fixar.
Visst vill jag bli klar så fort som möjligt men jag blir ju inte det om jag rasar ihop.

En tripp

Japp, då var det dags att ta en tripp nedåt landet för att kanske shoppa någonting. Det är inte meningen att det ska bli en massa shopping utan mera mening med att komma från staden under en dag. Jag tror att det kan behövas få lämna staden för en kort stund, se någonting helt annat även om det innebär en lång körning på vägarna till ett mål där en massa "dårar" huserar bland hyllor.

En tidig morgon blev det för oss som skulle ta oss iväg till det här målet som många vallfärdar till flera gånger om året och gör av med en massa pengar som dem egentligen inte alla gången har. Jag gör också av med pengar där men jag ser till att inte få med mig sådant jag inte behöver.
Trött var jag då jag satte mig i bilen men inte så trött så jag inte kunde köra utan jag såg bara fram emot att få komma iväg.

Raksträcka efter raksträcka, så tråkig väg att köra och en rad människor som inte skulle vara på vägen. Ser inte poängen att försvåra för andra i trafiken genom att gasa på för att inte bli omkörda eller sitta och bromsa på en raksträcka utan vidare.
Just det här är min fasa då jag ska någonstans, träffa på dem här människorna som inte förstår att dem ska köra och försöka vara en god medmänniska i trafiken.

Vi kommer fram välbehållna och vi kan börja vår dag i målet som heter Ullared som alla listat ut vid det här laget, den enda som inte fattat är den som har det här målet som sitt favoritmål på sin semester, märkligt.
Jag och barnen handlar det som vi vet kommer användas och behövs där hemma, ingenting som är onödigt för någon av oss och det känns bara bra att veta att vi klarar av att göra det. Jag vill inte ha med mig en massa som jag inte har användning av hemma.

Dagen kryper framåt och vi har snart gjort dagen som vi sagt vi skulle göra, bagaget är fylld med det vi kommit för och jag är nöjd som det är. Nu ska vi bara ta oss hemåt igen till staden som jag inte alls vill till om jag ska vara ärlig, Sveriges näst fulaste stad och som jag kan hålla med om.
Vår lilla dagstripp slutar klockan 22.45 på kvällen och vi är trötta efter en massa mil på vägen...

Vilket trams

Vaknar upp på morgonen och inser att det är idag som det ska ställas tillbaka en massa klockor. Jag känner ingen skillnad faktiskt i att jag får sova en timme extra inför vintern genom att ställa om klockan så jag vet inte varför man håller på så här, det här är bara ett sätt för att man ska få en sak extra att göra och hålla koll på.

Jag vet att det finns dem som inte har en enda koll på det här och det gör att dem kommer för tidigt eller för sent till jobbet då det här ska göras.

Jag hinner inte med mycket mera bara för att jag ska ställa om klockan fram och tillbaka utan tiden är som den är, knapp.
Idag satte jag igång i alla fall med att slipa upp väggar i ett av rummen här hemma för jag måste bli klar någon gång och självklart tänker jag på barnen, dem måste få sina rum gjorda.
Jag fattar inte riktigt varför jag inte gjort det här tidigare men kanske för att jag inte tyckt att det varit värt att lägga tid och pengar på den här lägenheten.

Jag är nu ganska trött och det gäller bara viloläge för mig inför dagen då det blir en lång resa under morgondagen.
Inte hjälper det mig att vi ändrat klockan i något av dessa fall och jag bryr mig inte riktigt heller, jag tar det som det kommer just nu och det är som det ska vara.

Helt otroligt

Det är lördag och det betyder att idag är det match eller matcher i grabbens fall. Det gällde att ta det lugnt på förmiddagen för att orka med att spela på två olika orter den här gången men vi har gjort det tidigare så kanske ingenting ovanligt.

Jag tog det lite lugnt jag med eftersom det är jag som är chaufför den här friska lördagen... väntar på att det ska komma snö.

Strax efter lunch tar vi oss iväg och det blåser kraftigt, känner att bilen fångas upp av vinden flera gånger men ingen fara med en van chaufför.

Fram kommer vi och vi har egentligen inte fattat det här, endast 7 spelare som spelar för Tillberga i den här matchen. Undrar bara var alla spelare är men jag inser att dem från laget under inte skulle orka med att dubblera, man ska vara ganska tuff i kroppen för att göra det.

KnäppMora ställer upp sitt lag där flera spelare dubblerar men dem är i alla fall två femmor i matchen, Tillbergas spelare ska spela oavbrutet i tjugo minuter och det kommer att kännas efteråt.

Ja, det är som det är och jag peppar verkligen grabben till att köra så mycket han orkar för jag vet att han har reserver om han bara vill.

Trots underläget med spelare gör Tillberga det första målet i matchen och sätter sig ganska bra i respekt och det är dem som håller i spelet länge, gör sina attacker snabbt och smidigt.
Med sex utespelare så fattar man själv att man inte har hur mycket ork som helst men alla biter ihop och kör på och kämpar så som man ska göra. Kanske skulle det varit ett par spelare till för att oka med att ge ytterligare motstånd.

Okej, vi vann inte matchen men vi vann respekten hos KnäppMoras spelare som hade kämpat på och inte gett vika för ömmande muskler eller någonting annat.
Det är så här ett lag ska spela, spela och aldrig ge upp hur tungt det än kan kännas och jag tror att alla kommer leva gott på dessa minnen och dem fina ord man fick från sina motståndare.

Undrar bara

Jag bara undrar hur dum man kan bli egentligen?

Anmäler en person för en sak för att sedan berätta för en annan person att det inte alls var en sådan sak som hänt, det hade inte hänt någonting och då undrar jag varför man anmäler en sådan sak.

Kanske kan man säga att det måste vara en otroligt dum människa det här som gör en sådan sak.

Om man anmäler en sak så måste man väl tala sanning eller? Man ska inte ha rätten på sin sida att anmäla bara för att man ska anmäla utan det man anmäler ska också stämma.
Jag ledsnar på alla dessa falska anmälningar som kommer in bara för att man tror att man ska kunna göra sig en hacka på det hela samtidigt som man förstör en annans liv för evigt. Såren efter att ha blivit falskt anklagad sitter i för jämnan och misstänksamheten mot andra finns alltid där.

I just det här fallet måste det vara en förbannat dum människa som gjorde en anmälan för att egentligen direkt tala om för en myndighetsperson att det inte var sant, varför gjorde man på det viset? Var det bara för att visa att man kan göra så mot en annan människa eller bara för att man tror att man kan få pengar på det viset?

Jag undrar bara vart människan är på väg någonstans i den här världen?