Innan luften

För mig blev det en sovmorgon och vad man än säger så har jag kanske förtjänat den. Hade mina svärföräldrar hör det här så skulle dem kalla mig för lat, spelar ingen roll vad jag än gör, jag är bara en lat djävul i deras ögon.

Jag behövde den här långa sovmorgonen efter den färd som jag hade igår, det tog enormt på mig och jag mår ganska dåligt av den kände jag direkt då jag klev upp.

Ja, jag fick ingen lat dag i alla fall kan jag säga, satte igång strax innan lunch med att förbereda mig för det jag planerat.

Tjejens rum ska nu till slut få sin nya väggbeklädnad och hon skulle hjälpa mig med det och det gjorde hon. Jag förstår att tjejen vill bli klar med rummet för inget roligt att sova på en soffa hur länge som helst. Tyvärr blev det mer än jag hade räknat med i hennes rum och därför det tagit tid men blir bra nu när det görs.

Jag gjorde så mycket jag orkade innan luften gick ur mig, tänkte fortsätta ett tag till men kroppen bara ströp av alla krafter. Kanske dags att lyssna lite mera på vad kroppen verkligen klarar av och inte bara köra på i ett race som jag egentligen vet att jag inte fixar.
Visst vill jag bli klar så fort som möjligt men jag blir ju inte det om jag rasar ihop.