Ju fler kockar

Vad är det man egentligen säger, ju fler kockar desto bättre soppa!

 

Vette fan om jag kan hålla med om att om man skaffar en extra kock så blir soppan bara bättre för att den kocken kanske har bättre smak.

Jag tror ju att ju fler kockar man har kring den där grytan så smakar soppan bara sämre, rent utav så blir det en soppa som är dömd till att avlivas i slasken. Ena kocken skär till det som ska vara i och fräser upp det, andra kocken häller i vätskan och kryddorna och den tredje häller i kryddorna.

 

Hur vet vi att dessa kockar har samma smak och tänker likadant kring soppan? Jag tror inte alls att dem tänker likadant för det finns inte en enda kock som har likadan smak eller har i lika mycket av varje sort, en duktig kock går på känn och bryr sig inte ett skvatt om andra kockars åsikter för att nå ett bra mål.

Jag föredrar nog att laga till min soppa på egen hand men visst kan jag ta emot goda råd men inte säkerts att jag gör som dem säger.

 

Den här soppan ska nu ut och serveras kunder och vad säger dem då soppan står framför dem och den är oätbar, äter dem den eller skickar dem tillbaka den? Jag tror inte att dem äter den faktiskt utan skickar tillbaka den med orden att den rent utav smakar skit och inte vill betala för den.

 

Här kommer det roliga, när det gäller mat så kan vi säga ifrån men då det är idiotiska beslut eller luddiga beslut som kommer så säger vi inte ett dugg, finner oss i det hela med ett leende.

Får man dålig mat flera gånger så byter man bara restaurang men då det gäller beslut och andra liknande saker som tjänster så tackar vi och tar emot.

 

Möter vi en chaufför på VL som beter sig illa så inte slutar vi att åka buss utan vi suckar lite granna och tänker att han bara har en dålig dag och fortsätter sedan åka buss, finns inga andra alternativ egentligen som inte ska kosta oss skjortan eftersom man inte ska åka bil i staden.

Vinna pengar

Japp, jag vann pengar i helgen och ett litet leende fick jag väl fram i ansiktet, det är ju ett tag sedan som jag vann någonting men nu hände det igen.

Det är väl skönt att man har en sådan tur så att man kan få tillbaka en del av det man spelat för, spelar ingen roll hur mycket eller hur litet det är, det är det där med att man vunnit.

 

Pengar är inte så värdefullt för mig men jag är som alla andra människor, jag vill ju vinna jag med någon gång och jag har gjort det några gånger. Jag har den där drömmen att kunna vinna rejäla summor för att kunna göra saker som jag aldrig tidigare har haft råd med att göra eller tid heller faktiskt för att göra. Nu kan man bara hålla sina utslitna tummar för att det ska ramla in stålar...

 

Visst vann jag pengar men vad för pengar undrar ni? Det blev 20 spänn faktiskt så halva insatsen fick jag ju tillbaka och får jag det så är jag lika glad, jag får ju ett bevis på att alla kan vinna på spelet och att det inte bara är vissa som gör det.

 

Jag har insett en sak med oss människor. föds man fattig så kommer du också få dö fattig för att bli miljonär på hederligt arbete blir man inte alls, man får en summa pengar men man får samtidigt en utsliten kropp på köpet och den kostar en hel del stålar att reparera hela tiden.

När ska man vinna den där stora summan undrar man hela tiden?

 

Kanske har man turen eller oturen att vinna då man har gått i pension, då man är så utsliten så man inte kan göra så mycket med pengarna man har vunnit eller staten har kommit på att man ska betala 90 % i skatt efter att ha fått pengarna i näven.

Den som vinner på allt detta spelande är ju trots allt staten och det är här man kan börja undra lite, dem vill inte ha privata spelbolag för att folk kan ju sätta sig i skuld men då folk spelar på det statliga så är man tyst om det.

 

Nä, jag vinner nog mina pengar samma dag som jag ligger för döden, hinner se resultatet och sedan bara slockna av och då kanske det inte stämmer, född fattig men dör rik den sista minuten av livet? Det är här staten kommer som hungriga vargar för att få den där arvsskatten som dem vill åt av oss vanliga människor, först ska dem ha vinstskatt och därtill arvsskatt, mycket märkligt.

Lägga bakom

För att få ett bra fortsatt liv måste man göra en sak, lämna allt det tragiska bakom sig. Man behöver inte glömma det som varit men bara inse att det som varit ska vara någonting som varit och inget mera.

Det finns saker som har varit tragiska men även glädjefyllt och därför man inte ska glömma men som man kanske inte behöver leva med i sina tankar hela livet.

 

Jag vet att det är svårt att bara sopa undan allting det gamla men man måste försöka för att kunna leva vidare ett liv som man verkligen vill leva. Det finns ingenting som är värt ett liv kan jag ju säga, spelar ingen roll att det varit någonting man kanske får leva resten av sitt liv med men det kan vara svårt att få saker ogjorda så varför ha det kvar inom sig?

 

Ta en dag i taget och inte tänka på vissa saker ska man göra har jag insett, någonstans där borta finns det en ljusglimt som bara väntar på att få ta över ditt resterande liv. Alltid finns det någonting som lyser upp livet för oss alla men gäller bara att veta när det kommer.

Jag greppar alla ögonblick som kan få mig att känna glädje och värde för jag behöver det verkligen i mitt liv.

 

Jag är en sådan person som lever av gamla minnen men jag har också många gånger märkt att jag blir ledsen av det. Jag minns det som var förr och allting som jag missade bara för att jag tyckte att arbete gick före nöjen och allting annat, se vad det var jag missade och det kan göra att jag blir nedstämd många gånger.

Många personer saknar jag i mitt liv, många som betydde så mycket för mig på den tiden men som jag inte tog till mig bara för att jag var inriktad på andra saker.

 

Mycket finns det som man kan lägga bakom sig men jag vet att det är svårt att bara göra det, man måste försöka för att inte ödsla energi på en massa onödiga saker utan lägga den på det som sker i dag.

Morgondagen har kanske ljuset med sig som vi alla behöver för att kunna känna det som vi alla vill känna, värme och förståelse från dem som finns runt oss.

 

Inte så dålig

Många säger det att det är så trögt det här med att få sjukhusvård, kan inte riktigt hålla med utan jag har lite annan kritik emot dem. Det är det här med att man inte kan inhämta journalen hos dem olika delarna på sjukhuset som jag starkt reagerar på kan jag ju säga, tycker det är jobbigt att behöva säga samma sak hela tiden eller fylla i samma papper flera gånger.

Jag har inte sökt upp sjukvården för att prata eller fylla i en massa papper utan för att få vård till att bli bättre.

Jag har inte valt att bli sjuk så jag måste få läkarvård, fick jag som jag själv ville så skulle jag skita totalt i att söka vård kan jag ju erkänna. Det är bara ett problem och det är att jag har barn och dessa kan man inte bara lämna hur som helst och hur gärna man än vill bort från allting.

Jag har nu lärt mig att lyssna på min kropp men det är ingenting som säger att jag måste tala om då jag har ont och det gör jag inte heller utan jag lider i det tysta.

Med jämna mellanrum dyker det upp saker som faktiskt kan få mig att få dessa smärtor som jag haft många gånger den senaste tiden av någon anledning, jag säger inte så mycket utan jag kämpar på för jag vet att jag bara måste göra det.

Att leva för andra är inte enkelt för det är en massa krav som ställs på en men samtidigt så är det helt underbart att man har någonting att leva för.

 

Sjukvården är inte så tokig som många säger för jag tycker att jag har fått min vård ganska fort, under ett år så har det hänt mycket men det är långt kvar fortfarande. Det som är långt kvar att komma över är denna utmattning som jag åkte på i samma vända men starkt har jag kommit tillbaka i den också, visst åker jag ned ibland men jag klamrar mig vid kanten och kastar det där tunga benet över kanten och tar mig upp...

Jag har sagt att man inte ska lyckas sänka mig och så skall det bli.

Det sätter igång

Nu kommer det snart att sätta igång det hela, jag snackar innebandy som ni kanske fattar själva. Vad finns det för annat som är intressantare än juniorspelen?

 

Det som kanske inte är så mysigt är att se hur många matcher det bara är i oktober månad för dem två barnen och många matcher som korsar varandra så vi får dela upp oss, inte alla roligt för nu missar jag en del.

Jag försöker att få se så mycket jag kan få göra men jag vet att jag kommer att missa lite, en tår trillar på min kind för jag vill inte missa barnens matcher. Får väl se vilka matcher dem blir uttagna till?

 

Grabbens lag är det inte så svårt att plocka ut lag för dem är inte mer än tre femmor så kanske det bara blir dessa 44 matcherna som han får spela under seriespelet... en hel kan man kanske säga för det beror på hur många som anmäler sig till spelen men min grabb kommer att anmäla sig alla.

 

Tjejens lag är lite större och där är det kanske mer osäkert hur många matcher det kommer att bli för henne men behöver inte vara orolig, spela kommer hon att få göra och det är det viktigaste för henne i dagens läge.

Kanske behöver hon inte sitta och värma bänken för mycket med det nya laget men det kan jag inte tänka mig. Det här året är hon mera peppad att spela än vad hon var i 01 kan man ju säga. Bara lagets värme gör henne mera peppad.

 

Det som är lite dumt är att i tjejens lag måste man söka efter speltider och datum själv just nu, måste göra det för att få ihop det med grabbens speltider och faktiskt med dem arbetstider som jag och tanten har.

Jag frågade för ett tag sedan när den första matchen skulle bli men fick till svar att "vet inte riktigt", kanske var det fel att fråga men det var ju någon som var insatt så jag trodde svaret gick att få.

 

Kollade upp tider och datum i "Ida" och blev ganska överraskad, 10 matcher sammanlagt i oktober har mina barn att se fram emot tillsammans. Det blir tufft det här kan jag ju säga då vissa av matcherna ligger på dagar då vi arbetar helg men det får lösa sig på ett eller annat sätt.

Mina barn ska spela och ska inte behöva lida för att deras föräldrar måste arbeta helger och kvällar.

Inte alls kul

Det var inte alls kul att kliva upp den här morgonen ska ni veta, frysen och med en värk i skallen som inte alls vill släppa sitt tag om mig. Nu har jag gått ett tag med värk i skallen men jag vet inte riktigt varför jag fått den men det kan komma av at det nu börjat bli kallare, jag är lite känslig för den första kylan och blåsten.

Ruskar på mig och tar mig upp efter flera ringningar på klockan och tar mig upp som en stel pinne faktiskt ända fram till att jag riktigt sträckt ut mig.

 

Jag gillar inte alls tidiga dagar men det är någonting som är känt, gillar dem inte men tar mig i alla fall upp för att komma till jobbet. Hur mycket jag önskar att jag kunde ligga kvar så finns den där driften till att komma till jobbet kvar, finns inte en suck att jag skulle göra som många andra att vara hemma bara för att jag är trött.

 

Det är inte alls kul nu när det börjar bli kyligare för att kroppen säger ifrån mer och mera och leder gör ont, gäller verkligen att få på sig kläder så man inte blir värre. Känner att det är en förkylning på gång någonstans men som inte riktigt vill komma ut, känner mig en aning varm men bara stå emot tills det hela bryter ut totalt.

Att vara mer sjuk än vad jag är tänker jag inte bli men jag är medveten om att motståndskraften hos mig är en aning sänkt sedan förra året, trots det så har jag klarat mig riktigt bra ifrån olika sjukdomar.

 

Lite avundsjuk är jag på dem som bara kan skicka benen över sängkanten på morgonen och hoppa upp med ett glädjeskutt och välkomna dagen som kommit, jag har varit en sådan förr men med åren har den personen bara försvunnit.

Att möta en ny dag med ett leende måste vara helt underbart men det händer mig ibland och inte bara på lediga dagar för det är inte bara lediga dagar som kan kännas underbara och att man ska uppleva någonting som är riktigt trevligt.

Den här morgonen var jag enbart trött efter en jobbig natt…

Vem fan bryr

Dagens inlägg handlar lite om det som står i tidningen om, det senaste som farbror polisen håller på med.

Vad är egentligen vitsen med att registrera Romer? Jag förstår inte riktigt det där med att man ska kartlägga vissa människor men det är ju så att det är inte enbart Romer som är kartlagda så vad är vitsen med att gapa och skrika för det hjälper inte, polisen kan väl göra som dem vill?

 

Hur mycket skandaler har inte polisen varit med om egentligen genom åren? Det är aldrig polisen som har fel utan det är alltid folket som missköter sig, glömde ju att tänka på att poliser tillhör väl folket dem också... eller tillhör dem folket?

Visst kan man väl undra om poliser är så oskyldiga många gånger?

 

Poliser som håller på med narkotika, småflickor, prosituerade och stjäl i affärer... det har vi läst i tidningen ett flertal gånger och vad får dem för straff? Det brukar inte hända så mycket efter vad jag förstått men varför ska man straffa sådana laglydiga medborgare som vill vara polis och skydda oss andra? Jag kan inte riktigt tycka att dem skyddar mig för jag tittar på dem med andra ögon än som beskyddare.

Jag vet mycket väl att om jag ska skyddas så måste jag göra det själv men gör jag det så åker jag dit själv, det är lagens gång, skyddar man sig eller försvarar sig så åker man dit.

 

Vad polisen håller på med då man gör kartläggningar på en massa småbarn kan jag aldrig förstå. Skulle vilja se en treåring gå in på banken med en hagelbössa för att göra ett rån! Har man inget annat för sig som myndighetsperson så ska man kanske ta av sig uniformen och sälla sig till folket och få uppleva kränkningar av dessa beskyddare.

 

Dem gånger som jag träffat på polisen så har jag känt mig väldigt liten som människa, vad har dem att göra med att jag är ute efter klockan tio egentligen? Jag trodde jag levde i en demokrati men inte gör jag det, alltmera så tycker jag nog att man lever i en riktig fasciststat med tanke på olika saker.

 

För att klargöra en sak, jag skiter i vem som är Rome eller inte för jag har ingen större nytta av det. Sköter man sig i det här landet så har det väl inget med att man tillhör ett annat folkslag?

Viktigt för laget

Vi kan hålla på och prata hur mycket vi vill om hur ett lag ska spela men det finns en sak som är det viktigaste, kamratskapet.

Har man inte kamratskap och sammanhållning i laget så kan man spela hur mycket som helst utan att det ger resultat, någonting vi har tidigare sett från andra lag och matcher.

Känner man sig inte med i gänget så presterar man inte så att säga och då måste man göra någonting för att komma vidare i laget och dess sammanhållning.

Att ha bra tränare som inte gör skillnad på sina spelare är en annan sak som är viktig för hela laget, vad får du för spelare om du bara satsar på vissa? Man säger det att man ska ta tillvara på alla enskilda spelares styrkor för att sammanfläta dessa till ett olagbart gäng men som jag kan säga att man många gånger brister i, man glömmer spelare som kanske inte alla gånger är lika bra som andra. I det här fallet så måste man jobba hårdare för att stärka dem spelare som är mindre duktiga för att dem ska komma upp till en annan nivå.

Som tränare så måste man ha förståelse för att alla är olika och inte kanske låter lika mycket. Jag har fått för mig om du som spelare låter mycket och drar till dig uppmärksamheten så satsas det mera på dig, den som är tystlåten och bara tar till sig informationen är den som bara skuffas undan och hamnar i det som man kan kalla för B-laget.

Vaddå, blir ni förskräckta då jag säger B-lag? Det är faktiskt så det fungerar inom sporten och det är så i juniorligan också och inte enbart i seniorligan.

Det förekommer att om man har en privat relation med tränaren och alltid är en person som ställer in sig hos dem, desto mera satsas det på dig. Du som spelare behöver inte ha en relation till tränaren, det räcker med att föräldrarna har det så kommer du vidare på ett helt annat sätt än många andra spelare.

Ett väldigt oroväckande beteende kan jag erkänna för dem som föredrar att inte tillhöra ett speciellt gäng inom laget, varken som spelare eller förälder.

Som tränare tycker man att man ska kunna läsa av dem olika spelarna för att se hur dem fungerar i laget, om dem trivs eller inte, ha lite öppna ögon för att se om hela truppen går ihop eller om det förekommer utstötning

Nu är det ju så att även tränare har en tendens till att stöta bort spelare bara för att hamna i guldläge hos sina spelare och dess föräldrar, någonting som jag kan säga är rent för djävligt.

Hur gör man i en sådan situation då? Svaret är att man antingen lägger av eller söker sig till ett annat lag där det som man söker finns.

Picasso cup

Ytterligare en liten cup som man ska med för att få se, måste vara med på alla tillfällen som man kan för innebandy är en underbar sport. Har man båda barnen spelandes så tar man verkligen till sig det och det går åt många timmar på hallar och att ta sig dit kan jag ju lova er, detta är bara en bisak för att få se juniormatcher.

Ser faktiskt hellre juniormatcher än seniormatcherna många gånger för det händer mycket mera.

 

Morgonen var inte lika tidig som den var förra gången och jag vet inte vem man ska tacka för det, tackar den som är ansvarig för det i alla fall, tråkigt att det var söndag bara för söndag är en vilodag för oss alla.

Att det är vilodag skiter sportens värld i och det gör väl jag också egentligen då det är innebandy på receptet.

 

Tre matcher som skulle spelas idag mellan 12.00 - 16.45, och det kan tyckas långt att åka 16 mil för att se tre matcher men vad gör man för att inte missa lite sport, sedan har man 16 mil hem igen och det är för att man ska hem och veta att i morgon ska man arbeta tidigt.

Första matchen mot Skogholm, slutar med ett nollat resultat och man kan säga att det var en ganska bra match där man kunde känna sig nöjd.

 

Andra matchen mot KIBF, en match som slutade med 3 - 0 till motståndarna. Vad var det som egentligen hände här? Kanske orkade man inte skruva upp sitt tempo som man skulle för att skydda sitt egna mål? Eller man höll inte sina positioner eller var det bara så att båda delarna hade betydelse för att ibland kunde man fundera lite över var backarna fanns då dem behövdes.

 

Tredje matchen mot Skattkärr som oturligt nog slutade med en förlust på 2 - 1. Här hade man sansat sig lite mera och egentligen var det bara skräpmål som slank in bakom målvakten kan jag tycka. Försvaret kunde ha varit en aning bättre men jag vet att man kommer att få arbeta med sina brister på träningarna, det här laget kan mera om dem bara vill och ger sig fan på att vinna.

Ledig men ändå

Visst är det lördag och jag är ledig från jobbet och det arbetet som kan axla en men ändå så är jag inte ledig så att säga. Har man barn som idrottar så finns det massor att göra för klubben och jag är ju en sådan som vill och kan assistera i vissa saker då det krävs.

Jag har en syn på det här med lagsidor kan jag ju säga, då jag besöker ett lags sida ska den vara en sida som gör PR för styrkan och den ska vara inbjudande med bilder och mycket annat. Jag vill inte komma in på en sida där man inte har uppdaterat lagkortet eller inte alls har någon ordning på sina spelare varken i bild eller nummer. Det här är viktigt för mig men kan tyckas vara löjligt för andra men då får det vara så.

Det som jag kan bidra med är att hjälpa till just med att ta nya foton åt laget och det gör jag villigt kan jag ju säga, kan jag ta tusentals kort på matcher så kan jag väl även ställa upp på att ta ett lagfoto.

 

Det ska som sagt vara attraktivt att komma in på en sida och titta för att lära känna spelare med ett ansikte och vad dem har för nummer, det här handlar om att ge PR åt sig själv som separat spelare faktiskt till framtiden.

Jag har under den här dagen arbetat med att fixa kort på dotterns lag för att tränare ska kunna uppdatera deras sida. Jag säger inte att jag är jävligt duktig på att ta kort men jag har en vilja att göra det bästa som jag kan och det som räknas. Jag fick i alla fall ordning på korten som ska vara till spelarnas profil och tycker att dem ser bra ut, godkännandet ligger hos själva laget till slut i alla fall.

Sovit men ändå inte

Jag har sovit länge idag men frågan är ju hur jag sovit faktiskt. Jag har vaknat ett par gånger i natt och då varit upp, jag minns att det var som i en dvala jag uppsökte friska luften för att kunna lufta av mig. Jag har sovit som sagt var men jag vet inte med säkerhet om det var någon bra sömn, jag betecknar den som dålig.

 

Jag låg längre denna morgon men det gör man väl då man har en chans till att få göra det och jag är som alla andra, vad ska jag upp tidigare än vad jag behöver om jag inte bara måste? Nä, den där goa sängen vill bara hålla mig kvar och det just på morgonen efter att ha kvicknat till och sett till att barnen kommit iväg till skolan.

Mycket längre var det inte som jag låg kvar men det räckte för att känna att jag kanske orkade med dagen.

 

Förbannade ögon som dimma igen sig, en slöja som störde det jag skulle se och att torka ur ögna var det ingen idé att göra för det hjälpte inte alls.

Jag vet nu att jag kan ha dimsyn om hjärtat störs men lik förbannat så är det lika irriterande varenda gång, önskar bara att det tog slut på detta.

 

Om jag sovit bra kan jag svara på och det har jag inte alls gjort för jag har snurrat som en liten propeller då lakanet låg som en urdragen trasa under mig, någonting har varit på tok som sagt var. Att sova utan att vara trött då jag vaknar är det som vi alla vill göra för att klara av dagen efter.

 

Nu kan jag bara hoppas på att jag ska få hjälp fort så att mitt problem blir löst en gång för alla och jag kan få den där vilan som kroppen verkligen behöver, kanske kan jag fungera som alla andra gör och kanske kan jag bli av med stämpeln som "inbillningssjuk".

Ny dag gryr

Ja, det är en ny dag som nu kommer och man ska till jobbet och göra lite nytta. Jag kliver upp tidigt och ruskar liv i kropp och ögon, huvudet vill liksom inte vara med på en gång men jag fattar att det är morgon i alla fall trots att det är relativt mörkt ute.

Kroppen har fått den vila som den ska ha men kan samtidigt erkänna att en timme i sängen till skulle inte sitta illa men hur skulle det se ut, det finns dem som har ett behov av att jag tar mig upp och kommer på plats.

Hade rätt ont i vänstra sidan igår men jag vet inte av vilken anledning för jag hade en bra dag igår, allt flöt på och jag hade att göra utan att det var någonting som störde min rytm.

Det kommer och går det här i bröstet så det går väl över den här gången med som alla andra gånger men man undrar bara vad det är. Jag vet att jag inte ska jaga upp mig men jag minns inte att jag blev uppjagad av någonting så kanske var det någonting som jag hade i skallen men som inte riktigt flöt upp?

Asch, kanske inbillar jag mig som man sagt mig ibland men jag vet inte...

 

Dagen gled i alla fall iväg i sakta mak och det var inte så att man märkte att dagen faktiskt försvann, jag var lite trött men inte så att jag skulle missa dagen trodde jag men så var det.

Annat än nöjd med den här dagen kan jag inte säga men min hjärna fick verkligen fundera lite på hur man ska formulera för att alla ska förstå en text, det gick bra i alla fall och jag tänker inte lägga ned alldeles för mycket tid på det heller så.

 

Kanske minns ni att jag hade gjort ett test för det här med snarkningarna och jag kan meddela er att jag fick svaret idag... inte blev jag väl lyckligare över vad det sades men jag hade det på känn men kände samtidigt mig väldigt tacksam att det faktiskt gått relativt fort att göra alla utredningar. Jag känner inte igen det som skrivs om landstinget kan jag säga... men tillbaka till provsvaret.

Inte undra på att jag varit ständigt trött och haft svårt med att få luft under sömn, svaret var att jag har sömnapnésyndrom.

 

Skönt att veta att jag inte inbillar mig att jag är trött utan att det finns en orsak till att jag är det. Nu är det bara att vänta på att få komma till Öron där dem håller på med den här problematiken.

Var faktiskt tvungen att kolla lite vad som står om just mitt problem och det var inte så kul att läsa för en "frisk" person.

Hjärta och hjärna påverkas av det här så visst förklarar det mycket...

Nu börjar det kännas

Tidig morgon, någonting som jag inte alls gillar eller gillat någon gång på hösten för att nu är det höst. Man sticker ut näsan på morgonen för att kolla hur vädret är egentligen och man ryggar tillbaka. Bara att inse att man måste ha rejält med kläder för att ta sig till jobbet så man inte blir kall för att har man börjat frysa så är det kört, man blir frusen hela dagen efter det.

Nu är jag inte den där som är frusen av mig men jag fryser om fötterna av någon anledning efter att jag börjat med mediciner, är som två kylklabbar.

Inte nog med att det är kyligt, det är grått och trist med en hinna av fukt som bara säger att det är risk för regn. Vi har trots allt inte haft så mycket regn än så länge men det lär nog inte dröja förrän vädrets gudar sätter igång med sitt skällande där uppe om vad det är som ska ske med vädret.... brrr, vad man skulle ge mycket för att vara i varmare länder.

 

Dagen gled vidare i sakta mak och vet ni vad? Den där sköna solen kom fram så att jacka eller extra tröja var det bara att ta av sig, det räckte med en sak för att kunna vara ute. Att det var kallare väder på gång talade min arma skalle om för mig för att väderkänslig är jag också sedan några år faktiskt. Är det tecken på att åldern har kommit ifatt en eller?

 

Jag tackar varje dag då jag slipper värk i leder och andra ställen men visst tänker man tillbaka i tiden då man var Superman, man klarade av allting utan att man drabbades, trodde man då men det visar sig nu att man faktiskt skadade sig på äldre dagar.

Jag som många andra önskar att man vore yngre igen men samtidigt så var det ju inte mycket bättre alla gånger då heller men man kan alltid inbilla sig det...

 

Hösten börjar dra sig över oss med sitt mörka täcke och det ostabila vädret, gäller verkligen att rusta sig för den där kalla vintern som ska komma tillbaka men det finns en ljusning i tunneln... nästa år är det sommar igen.

Samla på sig

Jag ställer mig den frågan själv många gånger, vad är det som gör att man samlar på sig en massa saker? Det är som att man är som en ekorre, lagrar inför kallare tider men i det här fallet är det inte mat utan prylar som det handlar om.

Prylar och en massa papper lägger man på hög för att man vet ju aldrig, det kan vara bra att ha.

 

Under en tid har jag faktiskt börjat med att syna mina "förråd" med samlade grejer och har insett att det mesta är egentligen ingenting att ha, jag har bara lagt det undan för det kan vara bra att ha. Nu får det vara nog kan jag säga, skiten ska bort även om det kommer ta tid och kännas hårt att kasta bort.

Man kan inte bara samla på en massa saker som inte ändå kommer till användning.

 

Ta det här med böcker som ett exempel, man handlar en bok och man läser den men så kommer ledfrågan, läser man om boken egentligen? Nä, jag tror inte man läser samma bok flera gånger om under sitt liv då man redan vet hur den är och det allra viktigaste, man vet hur den slutar varje gång... varför läsa en bok då man vet slutet?

Det är egentligen samma sak med en film men där kan jag tycka att det kan vara kul att se effekterna flera gånger, slutet bryr jag mig inte speciellt mycket om kan jag erkänna.

 

Nu ska alla gamla papper bort, det som blir kvar är det som bevisar på vad man äger och har och även det som kan göra att man känner sig någorlunda trygg i samhället. Vissa papper SKA man bara ha kvar för man vet aldrig vad vår kära stat kan komma med...

 

Kanske stämmer ordspråket; "Den som har flest grejer när han dör vinner!"

Tråkigt

Man blir inte speciellt lyckligare av att titta ut en sådan här dag då det regnar, var man inte olycklig så blir man det. Nu är det i alla fall dags att inse att sommaren har gjort sitt för den här gången men det förstod jag direkt då jag började jobba, redan då märkte man i luften att det blev kallare och man var tvungen att ta på sig mer kläder än tidigare.

Jag har inte så mycket emot hösten, kan vara ganska vacker med sina olika färger som kommer i träden. Ligger sedan det en svag sol emot detta färgsprakande lövverken så är det riktigt underbart, likt ett litet skådespel kanske man kan säga eller en kraftig färgstark tavla.

Det är regnet på hösten som är så tråkig för man tycker att det bara regnar hela tiden, man ser inte dem här uppehållen som man ska göra.

Tråkigt är det i alla fall att sommaren är över och jag är nog inte ensam om det så. Efter hösten kommer vintern och den är lika tråkig den om det är en sådan vinter som bara innehåller slask och inte snö.

Snö och kyla har jag alltså inget emot för jag kan själv välja om jag inte ska vara ute eller inne för att slippa kylan, att ta sig mellan hemmet och jobbet är inga svårigheter...

Träningsmatch

Idag var det dags att få spela en match, visserligen enbart en träningsmatch men ändå en match för grabben. I och med att det kommer en träningsmatch så talar det om att nu är säsongen här för innebandy och det blir mycket innebandy kan jag lova.

 

Ska man spela i två serier så betyder det en bedrövligt massa matcher, tror att jag räknade till 40 matcher totalt i seriespel men även tio till femton matcher i olika cuper. Ingen rast eller ro kan man säga att det blir för grabben och inte för oss föräldrar heller faktiskt.

 

Barnen kan ju inte alltid fara till sina matcher på egen hand men vi vet att vissa matcher kommer dem att få åka utan oss, man cyklar inte till match utan vidare...

I dagens tider så går det inte ens att cykla till sina träningar för man vet inte vad som kan hända, vi lever inte på det glada 80 - talet liksom, förr behövde man inte vara så orolig för att det skulle hända så mycket men nu när man plockat in så mycket så vet man inte.

 

Tillbaka till träningsmatchen.

Det blev att spela forward första perioden och där fick han göra ett mål inte så viktigt för honom men som vi alla vet så höjer det moralen hos alla, man kan få känna sig viktig. Spela forward kan han trots att han kanske är den där rena backen som står emot det mesta men det är viktigt att spela med en rätt backpartner också.

 

Så som man är van vid det här laget inom VIB så spöade dem laget från Uppsala, Grimsta tror jag laget hette. Ingenting som förvånar mig att man vinner med 12 - 1.

Jag vet bara en sak och det är att det kommer bli ett stort år med innebandy nu när man spelar för poäng både lagmässigt och spelarmässigt.

Någonting fel

Jag är ärlig nu för det går inte att säga att det inte är någonting, jag mår inte alls bra kan jag erkänna och har inte gjort det sedan i onsdags.

Det var som att suga ur mig krafterna igen och det har vållat mig problem kan jag lova...

 

Ont i kroppen men värst av allt, ont i det hjärta som vi alla människor har i sin kropp. Matta ben, stickningar och tappar känseln i fingrar emellanåt och har faktiskt ingen lust alls med att göra någonting... precis så som jag kände det förra året.

Är livrädd att jag är på väg att falla tillbaka i träsket och det tack vare andra människor.

 

Den där lusten till att göra saker och vara en i kuggen har jag inte just nu och frågan är faktiskt om jag orkar att ta mig upp igen, kanske hänger jag med ena handen i räcket för att inte falla men hur länge orkar jag hålla i?

Vad som driver på mig nu vet jag inte riktigt, vet bara att jag ska ta mig upp och försöka men smärtorna i bröst och mage är olidliga.

 

Någonting är helt fel och jag försöker att rätta till det hela men jag känner bara just nu att jag inte kommer att orka med att ta mig framåt riktigt, inte med det rätta intresset så kanske bara lägga ned så får andra ta över allting. Frågan är vad andra ska göra då jag sänks totalt? Kommer dem att bry sig om att man ligger ned eller kommer dem att försöka med att hjälpa till?

 

Jag pekar inte emot något håll och det kommer jag aldrig att göra, jag bara talar om vad som är fel och försöker själv att klara mig ur det som jag är inne i men hur ska jag klara det om jag hela tiden får höra saker jag ingenting vet om.

 

Jag kan bara säga att jag längtar att dessa 20 år ska gå så jag kan slippa allting detta...

 

 

 

Lämna era kommentarer i rutan och inte till mig tack!

Ganska lustigt

Måste faktiskt få säga det att vissa saker förstår jag mig inte alls på, en sak är det här med reklam. Man får inte göra reklam för vissa företag om man jobbar på ett företag men för andra företag får du göra reklam.

Varför är det så legitimt att göra reklam för Friskis och Svettis? Är inte det ett företag som alla andra som ska utsättas för samma konkurrens som alla andra eller finns det specialavtal för dem? Rätt ska vara rätt, får man inte göra reklam för ett företag så ska man inte få göra det åt det andra.

För min egna del så är jag inte alls förtjust i det företaget... jag väljer nog andra ställen inom träning.

Vi får väl nu se om det är några som säger att jag har fel i det jag säger men då hänvisar jag er att lägga kommentarer i kommentarrutan och inte komma med det till mig.

Det som jag syftar på är att en av dem stod på scenen idag nere på city bär en tröja med F & S på, hon är ju lärare åt kommunen så undrar bara, får hon extra pröjs för det här?

I rullning

Nu börjar man märka av att säsongen för innebandy börjar komma igång, träningsmatcher och träningsläger planeras in för att förbereda sig för det allra största, seriematcherna.

 

Det är nu man ska ta nya krafter och planera vilka matcher man ska med på och framför allt, försöka att kunna komma med på så många matcher som möjligt man kan.
Grabben och tjejen har blivit ett år äldre och det betyder att det bara blir tuffare i spelet och mycket tuffare lag som ska mötas, det kan bli enormt spännande och det ska jag ha bilder på.

Vi får väl se hur det kommer att bli med tjejen som ska stå i mål en del framöver under säsongen men jag tror att det kommer att bli bra, handlar bara om att förlita sig på sin egna förmåga. Andas djupt och hitta den där inre friden som skänker henne säkerheten, jag tror på henne som både back och målvakt kan jag säga.

Grabben spelar back och jag tror ju det att han kommer att bli den starkaste backen det här året igen, inte släppa igenom så speciellt mycket för det har han kapacitet till. Jag har sett tidigare att han kan vara som en betongmur om han bara vill, får spelarna från andra sidan att försöka undvika hans flank.
Det som jag vet att han måste göra är att träna upp sin snabbhet en aningen till för att snabbare kunna markera sitt lilla revir, jag vet att han kommer bli snabbare men kanske behövs det tränas upp snabbare.

Må bra

Ibland kan man undra hur man ska må bra då det ändå hela tiden dyker upp en massa saker som kan få en att må dåligt?

Det är tufft att vara människa men då man ser barn som lider för att vi vuxna inte alls fattar att dem inte mår bra men till på köpet bara tycker att man ska avvakta. Jag har så fruktansvärt svårt att förstå att man hela tiden skyller på pengar och tid, är det ett barn det handlar om så ska det väl alltid finnas pengar och tid för att hjälpa det, eller?

Gör ont

Jag kan inget annat än att erkänna att det gör ont i mig att få höra att ett barn mår dåligt, så dåligt så att det blir utåtagerat emot de sina.

Jag bara undrar varför man inte lyssnat tidigare på vad jag sagt om just att jag sett att det är någonting som inte stämmer, man har viftat bort det här hela tiden och därför har barnet fått lida längre än vad det hade behövt.

 

Om ett barn blir så aggressivt så att det börjar slå söner inredningen i hemmet och hotar sin förälder samt sina syskon så är det klart och tydligt någonting som inte är rätt, det är ett barn som verkligen skriker på hjälp för sitt beteende.

Jag kan erkänna att jag själv är ganska trött och kanske inte orkar med att ta till mig allting efter att man tycker att jag överdriver, jag hade i alla fall rätt och det vet dem nu.

 

Kommer hem från jobbet och jag är trött och vad hör jag då, man ville jag skulle ringa för att barnet fått ett utfall och viftat med kniv och det inte gått att lugna ned det.

Jag pratade om vad jag ansåg man skulle göra och min fördel i detta är att det barnet själv sagt vid flera tillfällen att det vill komma till mig och min familj för vi vet vad han vill och vet hur vi ska agera emot det, det känns skönt att höra.

 

Barnet har en enorm respekt för mig och detta för att jag ser honom då han finns i närheten och han ser att jag inte behandlar honom annorlunda jämfört med mina egna barn, jag är ganska rättvis emot barn över lag och tycker inte det spelar någon roll vems barn det är.

Om man har respekt för mig så har jag respekt andra, så är det bara...

 

Mamman till barnet hade till slut på min inrådan nämnt för barnet att hon hade pratat med mig och gett honom hälsningen från mig att åka upp till akuten för att få hjälp, pojken måste ha hjälp med sina känslor som går överstyr för att annars kommer det att må sämre.

Att få höra efteråt att man hade fått upp honom efter att ha nämnt mitt namn kändes bara bra och jag vet att jag kan hjälpa någon med bara mitt namn.

Tufft arbete

Det kan man säga att det är, jobba med att få ut dem allra bästa korten som man tar är ett arbete för sig själv. Man måste vara kritisk emot sig själv samtidigt som man måste fråga sig vad en bild har för betydelse eller vad den vill säga.

Jag säger inte att alla bilder som jag tar blir så bra men jag har aldrig sagt att jag är ett proffs för det är jag inte, är enbart en glad amatörfotograf som gillar att ta bilder.

Jag har tagit till mig det som dem stora fotograferna säger, ta mycket bilder och tänk inte i ögonblicket om den blev bra eller inte. I dagens läge använder vi oss av digitala bilder och det gör att kostnaden inte blir så stor om vissa bilder inte alls är bra, dem går faktiskt att kasta bort utan att det kostar dig någonting.

Inte helt ovanligt att jag tar drygt 300 - 500 bilder på en match men det är kanske 200 som jag sparar, har blivit lite mera kritisk i mitt gallrande av bilder så inte sparar jag allting.

Som tur är har jag ju en extern disk där jag lägger alla bilder på samt att jag lägger ner bilderna på skiva för att ha en säkerhetskopia på alla korten. Det har blivit några skivor kan jag ju säga er.

 

Hela arbetet med dessa bilder är tufft för att då jag fixat den ena biten så har jag nästa bit kvar och efter det så är det nästa steg. Man tror inte att man ska bli klar men visst blir man klar till slut, det krävs bara ett tålamod och ett stort intresse att göra det som jag gör med allt kring detta.

Nu när jag är klar med dem första bitarna så ska jag bara plocka ut bilderna som ska till Rönnby -00 lagets lagledare för att hon ska plocka ut bilderna som ska läggas på hemsidan.

 

Vi får se om bilderna duger och om dem vill ha fler bilder i framtiden tagna av mig, jag kostar ingenting så att den kostnaden sparar dem ju in på. Jag vill inte heller ha betalt för det som jag gör då det är en hobby för mig, man ska inte behöva ta betalt för allting utan man ska kunna arbeta lite gratis för att få fram ungdomarna.

Njuta

Att bara få göra ingenting är helt underbart för en dag. Man kan inte bara arbeta både borta och hemma för man blir trött, vad har man för belöning av det egentligen?

Visst kan man få trevliga belöningar då man arbetar hemma men frågan är ju om man blir så mycket belönad på arbetet mer än att man får sin lön som man ska ha?

 

Nu är jag inte direkt den där som man belönar då jag gjort någonting och vad gör det egentligen, man arbetar ju för sig själv och man får vara glad för det?

Den där belöningen som man ibland för höra att man ska få uteblir för det mesta kan jag ju säga, det är ju inte alltid lätt att veta vad man ska belöna någon med alla gånger.

 

Att belöna en vuxen är inte det enklaste kan jag ju erkänna men att belöna ett barn för någonting är definitivt bra mycket lättare.

Problemet är ju det att barn nu för tiden vet att dem inte behöver vara speciellt duktiga för att få det dem behöver, behöver dem en ny hjälm så får dem det för dem vet i alla fall att farsan eller morsan inte vill att dem ska spräcka skallen sin.

 

Att bli belönad tror jag att vi alla behöver på ett eller annat sätt men gäller att komma på vad belöningen ska bestå av.

 

Njuta av en ledig dag av ingenting är skönt och det är bara det en belöning för att man har varit flitig och orkat med att göra allting man ska under den gångna veckan som varit, tyvärr måste man på måndagen börja om med att skaffa sig poäng för att få belöning under helgen, om man nu är ledig vill säga.

Farliga motståndare

Japp, det var den lördagen med den innebandyn i Nyköping.

En hel dag på en annan ort i Sverige för att se på fyra matcher med innebandy, lite långt att åka men det var det värt det kan jag ju lova... för mig betyder innebandy mycket så.

Upp tidigt på morgonen för att möta upp resterande på Erikslunds köpcentrum för att där ta oss till platsen där spelet skulle vara. Lite ruggigt var det men kanske berodde det på denna eviga trötthet som jag faktiskt känner just nu, har bara lust att få sova bort ett dygn men det är inte bra det heller.

 

Första matchen klockan 10.00 och det var en fröjd för ögat att se att det här laget har arbetat med en hel del saker för att bli bättre, styrka och snabbhet var bättre och samarbetet mellan tjejerna var hur bra som helst.

Visst var det en del tabbar men det spelar ingen som helst roll bara man vet att dem jobbat med det som dem varit mindre bra på tidigare, alla framsteg är bara bra.

 

Kameran var med och jag tog mina bilder men det som förvånar mig alla gånger är det här ljuset man har i hallarna, väldigt ojämn belysning från punkt till punkt och jag är en person som inte alls gillar att använda mig av blixt.

Här gäller det att ta bilder för jag vet att en rad bilder kommer jag att kassera, jag har blivit mera för att ta bort bilder som inte alls är bra.

 

Dagen fortsatte med matcher och jag insåg att laget har blivit bättre och bättre under det året som har gått, det kommer att bli match då man ska möta 01-gänget kan jag säga.

Nu har ju min dotter och en annan tjej från samma lag gått över till just det här laget så lite förstärkning på det viset har man fått och det kan göra dem till farliga motståndare i framtiden.

 

det som gör mig som gladast är att se och höra att man har en annan sammanhållning i laget än vad jag har varit van vid, det är så här det ska vara för att ett lag ska fungera.

Disciplin på tjejerna är det i hög grad, ingen som ballar ur och härjar för att man inte får som man vill och det som känns tryggast är att man stöttar varandra i alla lägen.

 

En sak till som var idag var att tjejen gjorde sin premiär i målet, fick visa upp sig i nya målvaktsdräkten hon fått för att kunna stå. Premiären blev lyckad utan en nervös tjej där innanför hjälmen och hela laget stöttade henne och framför allt så fanns stöttningen hos ordinarie målvakten.

 

Skäms för det

Äntligen kommer den där helgen som man sett fram emot kan jag säga er, få vara ledig i två dagar men innebär inga sovmornar heller men... ska iväg tidigt i morgon till Nyköping för att spana innebandy där tjejen ska spela.

Kanske blir det en annorlunda turnering för tjejen då hon eventuellt kommer stå som målvakt mer än vad som sagts, få visa upp sig på planen med sin nya dress i orange och svart.

 

Min dag för övrigt har varit relativt bra, jag säger relativt bra för jag har varit trött i stort sett hela dagen men jag kunde inte alls begripa vad det var förrän frugan hasplade ur sig vad anledningen kunde vara.

Under natten som hon vaknat så hörde hon ett sågverk och det var jag som drog stockar som inte var meterlånga utan nu snackade vi visst om kilometerlånga, jag snarkar alltså så bedrövligt. Kanske svaret på att jag var så trött då jag klev upp idag.

 

En dag som jag sett fram emot ändå hade jag, jag skulle till Vilda rosen för att få köra ett arbetspass och som jag väntat på. Jag har det lika bra där på Soliga bergen men hade nu önskat att jag varit lite piggare men inget jag kan göra, väntar bara på att få höra resultatet av det där testet jag gjorde.

 

Efter en lång dag var det dags att komma hem och iväg för att skaffa proviant för dagen som kommer i morgon och en lång färd i bilen.

Mitt upp i handlandet så kände jag det där, rejäla stickningar i bröstet så jag trodde jag skulle ramla om kull, var inte alls beredd på det.

 

Jag trodde jag skulle slippa dessa stickningar men dem kommer med jämna mellanrum och det är obehagligt men att jag har människor runt mig som bryr sig om mig känns tryggt, ja, ni läser rätt, det finns dem som verkligen bryr sig om mig och försöker få mig att förstå att jag kanske måste ta det mera lugnt för att slippa besvären.

 

Det som är det allra värsta är det här med mina svettningar som jag har då jag har svårt att få luft tillräckligt, det bara rinner om mig och tröjan blir genomsur och det luktar som en sur hund om mig, någonting som min son sagt åt mig.

Jag skäms över att jag svettas men jag har insett att det inte är så mycket jag kan göra åt det utan försöka förklara för dem runt mig att det kan vara så ibland och hoppas på förståelse. Den som verkligen lider av detta är ju jag och ingen annan.

 

Jag har alltid varit varm och svettats mycket men nu är det otroligt, kan sitta och jobba framför datorn då jag helt plötsligt blir blöt över hela kroppen och spelar ingen roll om jag klär av mig.

Hade jag en tom sjö så skulle jag ibland kunna fylla den för att slänga i den där ekan och ro från ena sidan till den andra, bedrövligt men som sagt så kan jag inte göra så mycket åt det. 

Ifrågasätta

Visst ska man väl göra det då man anser att saker inte alls är som dem ska, det har inget med att andra tycker det är bra för att om du själv inte anser det så ska du kunna ifrågasätta. Det finns ingen som helst anledning att du ska tassa på tå för att det ska passa andra, det ska väl passa dig med, eller?

 

I det arbete som vi har så är det av någon anledning bara så att man ska tassa på tå då det sker saker eller det ska göras saker, dem som skapar nya regler tycker att deras regler är så förbannat bra men dem som arbetar med det anser tvärtom.

Nä, det är dags att alltfler säger ifrån eller ifrågasätter det som skickas ut till dem, man kan inte bara bita ihop hela tiden och lalla med som en nickedocka.

 

Tassa för vissa människor kommer vi alltid att göra men jag kan erkänna att jag har tröttnat på att göra det, skiter egentligen i att andra kan uppleva mig som en obstinat skitstövel faktiskt. Min målsättning i det här livet är att jag ska kunna vara med och bestämma olika saker, inte vill jag hålla på med saker som gör att allting blir bara mera komplicerat utan det ska vara så enkelt som möjligt.

 

Vi är så vana som små människor på golvet att styras av dem som sitter steget över men då kan man ju ställa sig frågan, om det är så enkelt det dem tar fram så kanske dem själva vill komma ned och jobba med det?

Kan tänka mig att man inte alls vill göra det för varför ska man lorta ned sina fingrar med skit, det finns andra som sköter den biten.

 

Ifrågasätta måste vi göra emot dem som talar om för oss att vi ska göra på vissa sätt för att dem vil det och ändå blir det kaos av det hela. Skulle det inte kanske vara bättre att ta sig ut och kolla med vanliga för att ta reda på vad som är bäst?

 

Nä, som vanlig medborgare på golvet ska du enbart tiga och tacka för slagen som du kan få, anses kanske som din belöning istället för bättre betalt i samhället.

Dem som sitter där uppe på sin tron har redan bra betalt men ser hela tiden till att få ännu betalt för att skapa ett kaos och detta på vanliga människors skattepengar.

 

Res dig upp och ifrågasätt det som du tycker är fel, startar du så får du med dig fler i ditt led.

Kan bli någonting

Jaha, då var det bara att plocka fram plånboken igen... en målvaktsutrustning till tjejen som ska tränas upp till att stå i mål och kanske bli någonting i den där lilla buren också.

En bra back är hon redan och har en viss talang i målburen också men med en del träning så kan hon bli riktigt duktig.

 

Jag säger inte nej till att skaffa in utrustning för att barnen ska få utöva sin idrott för det är så otroligt viktigt att dem har någonting att göra på sin framtid, vem vet, det kanske skapas en massa bra avlönade proffs i framtiden.

Vill ju tro på att mina barn ska kunna tjäna ihop lite pengar på sin sport för som det ser ut så kan det ju bli svårt med att få jobb, det är ju ingen som ger dem ett utan vidare så som man gör till andra.

 

Var i alla fall idag och tittade på träningen som tjejen hade och det fungerade bra så som det såg ut, lite nervöst då det är första gången som hon tränar målvakt med sitt nya lag.

Jag kan bara erkänna att tjejerna i 00 - laget har blivit bättre, finns en större glöd i dem än vad det var tidigare och jag tror att dem kommer att bli farliga en dag i framtiden, gäller bara att spela ihop sig ordentligt.

 

Se upp 01 för här kommer två av era bästa spelare för att spela skiten ur er i matcher som ni ska mötas. Dem ni inte ville satsa helhjärtat på har nu tagit en position emot er och jag tror att dem ser fram emot att få ge era spelare lite pisk på planen, inget fult spel utan rent och klassiskt utspel bara. Jag tror på dessa spelare för dem är besvikna och det är deras främsta fördel faktiskt, deras besvikelse är deras eld till att bli bättre och det ska alla veta att dem har blivit bättre bara på ett halvår för taggade är dem.

 

Det här nya laget kan bli någonting kan jag säga er, nu gäller det bara att hitta den rätta samklangen för att få varje liten mutter att passa på gängan men det är på väg.

Jag ser fram emot säsongen som kommer nu för Rönnby IBK -00.

Nymodigheter

Visst är det väl bra att människan tar fram nya prylar som ska underlätta vardagen men ibland kan man ju undra, då dessa saker kom fram och kunde tas i bruk, stannade verkligen människans hjärna upp då?

 

Mobil i all ära men man behöver faktiskt inte vara anträffbar hela tiden, om jag inte svarar i telefonen så kan frågan om varför jag inte svarat komma... jag var väl för i helsike upptagen med annat då eller ville helt enkelt inte svara i telefonen.

Samma sak är det på jobbet, svarar du inte telefonen för att du inte har möjlighet att göra det så frågas det om varför du inte svarat. Vänta ett tag, kanske hade jag rast eller var tvungen att gå på toaletten?

 

Jag tycker att det har gått en aning för långt med all denna nya teknik som ska hjälpa oss, jag kan tycka att det ibland kan vara ett stort problem för oss.

När jag var yngre så var man tvungen att gå över till sina kompisar för att kolla om han / hon var hemma men inte nu, tar upp telefonen för att ringa eller skicka ett SMS och därmed drar på sig en kostnad.

Eller så sitter man på var sitt håll och snackar via Skype och då bor man inte mer än 500 meter ifrån varandra.

 

Det här med SMS eller mobil överlag kan man ju ta upp, varför ska vissa inte kunna ha sin mobil på sig då man arbetar eller måste slå av ljudet, vissa andra har sin mobil med sig hela tiden och har ljudet på? Lite rättvisa ska det väl vara kan man tycka?

Det värsta jag vet är då en mobil låter hela tiden för att det kommer SMS eller att man har signal för att det händer saker på "Facebook", måste man vara inloggad på skiten hela tiden eller?

 

Nymodigheter har vi massor av men frågan är ju om det inte ställer till det ännu mera för oss människor, sätter oss i skuld för att ha den snyggaste mobilen som redan är gammal då du lämnar butiken.

Måste nästan låsa in telefonen i bankfack då du besöker offentliga ställen för risken för stöld är stor.

Knappt att du törs plocka fram telefon på kvällen då någon kan se att du har en, följa efter dig för att få tag på den och mycket annat.

 

Det senaste man bara ska ha är dessa Ipad, en bräda som kan ersätta så mycket men frågan är vad man ska ha skiten till egentligen? Varför måste andra hela tiden kunna få tag i dig? Måste du vara anträffbar för att höra det senaste skvallret eller bara för att kunna sitta och snacka annan skit?

Ny erfarenhet

Det var idag dags att sätta sig in i ett nytt ställe och någonting som jag faktiskt såg fram emot, det enda jag inte var så förstjust i var passets längd. Inte är jag så förtjust i att arbeta från 07.00 - 19.00 för det är lite för länge så som jag ser det.

 

En trött man som klev upp i morse för att ruska sig i håret och försöka med att få den där beska koppen kaffe direkt efter uppklivandet, smaka som lera kan jag erkänna och nästan så att jag hade kunnat kasta upp.

Ner med kaffet i tron att jag skulle piggna till men icke, jag var fortfarande trött och rös till då jag kom ut i den kalla morgonluften, vad en säng kan vara skön ibland.

 

På plats i alla fall men hittar ingenting och koder kommer man inte ihåg, muttrar lite för mig själv och rotar i den där skallen där allting ska finnas men kommer samtidigt på att nu är man lite halvdement. Från att komma ihåg allting till att inte komma ihåg någonting.

Med jämna steg luskar man ut det som man måste ha med sig och försöka arbeta systematiskt för att få alla ärenden gjorda med fullgott betyg, det här går ju faktiskt trots att det finns dem som säger att jag är omöjlig, vet inte vad man menar men...

 

Klockan tickar fram långsamt till en början och det börjar ömma en aning i ryggen av stegen i trappor, hatar verkligen dessa trappor i husen och funderar på varför man inte kan montera in sitthiss åt oss gamla i kommunens tjänst?

Skämt åsido, det är inget kul att springa i trappor och ingenting jag gillat under hela mitt liv faktiskt.

 

Tröttheten släpper i alla fall efter tag, den byts ut mot en annan sorts trötthet som jag kan känna som ganska behaglig ibland men idag är det inte så. Jag blir väldigt trött i skallen av att försöka minnas allting utantill men inser att det inte fungerar och ju mera klockan blir desto mera måste jag läsa i alla pärmar.

 

Alldeles för långt pass anser jag fortfarande, jobbar hellre kortare dagar men fler dagar så att man kan känna sig fridfull i kroppen efter en dags arbete. Det är inte meningen att man ska vara trött då man kliver upp och vara trött då man kommer hem, man har ju ett liv och har man familj så vill man kanske vara en nytta där hemma för dem efter arbetet.

 

En sak vet jag efter denna dag, det finns att göra saker och att jag nu har fått en ny erfarenhet att lägga ned i den där ryggsäcken som börjar bli väldigt tung av erfarenheter.

Tiden går fort

Redan 1 september det här året och jag måste bara erkänna att tiden går så fort, knappt att man hinner med ibland med det som man ska göra. Ibland går det så fort så att då man gjort klar en sak så är det bara att börja om från början för att då är saker redan inaktuella.

Vädret blir kallare och man får lite svårt att avgöra egentligen vad man ska ha på sig för att inte frysa eller för att inte bli för varm, har man oturen så hamnar man rätt i det där som ingen av oss vill ha, regnet. Tror ingen vill släpa med sig regnställ för säkerhetens skull som det heter för att bara upptäcka att det inte kommer att regna.

 

Inte bara årstiderna går fort, tycker att hela livet bara rusar fram och inte blir man piggare heller. Om man blickar tillbaka så var det bättre förr, man hade mera liv så att säga än vad man har nu. I dagens läge går man till sin arbetsplats och mer är det egentligen inte för att man är ganska trött då man kommer hem och då är det inte bara fysiskt utan även psykiskt.

Man har en större press på sina löntagare och det är inte undra på att alltfler blir utmattade, detta tror man beror på att man har ett privatliv som tar musten ur en och kan inte alls koppla det till arbetsplatserna.

 

Det här med utmattning är rena skämtet för att om du säger att du är trött så får du en massa förslag på hur du ska lägga om det privata men att göra om det på arbetet vill man inte riktigt lyssna på. Det är som att det inga fel finns på arbetsplatserna utan man tycker bara att alla gnäller, det handlar nu inte om gnäll kan jag säga.

På alltfler platser försöker många slå ut varandra på ett eller annat sätt, plocka godiset som finns att plocka och sätter gärna dit dem som är riktigt duktiga men som faktiskt inte tar åt sig äran.

 

Tiden går fort och man blir bara äldre med tiden. Ser hur årstiderna växlar och ser hur barnen växer upp, man bara undrar vart alla år tar vägen och hur det kom sig att man missade så mycket av uppväxten av sina barn...