Har man inte kamratskap och
sammanhållning i laget så kan man spela hur mycket som helst utan att det ger
resultat, någonting vi har tidigare sett från andra lag och matcher.
Känner man sig inte med i
gänget så presterar man inte så att säga och då måste man göra någonting för
att komma vidare i laget och dess sammanhållning.
Att ha bra tränare som inte
gör skillnad på sina spelare är en annan sak som är viktig för hela laget, vad
får du för spelare om du bara satsar på vissa? Man säger det att man ska ta
tillvara på alla enskilda spelares styrkor för att sammanfläta dessa till ett
olagbart gäng men som jag kan säga att man många gånger brister i, man glömmer
spelare som kanske inte alla gånger är lika bra som andra. I det här fallet så
måste man jobba hårdare för att stärka dem spelare som är mindre duktiga för
att dem ska komma upp till en annan nivå.
Som tränare så måste man ha
förståelse för att alla är olika och inte kanske låter lika mycket. Jag har
fått för mig om du som spelare låter mycket och drar till dig uppmärksamheten
så satsas det mera på dig, den som är tystlåten och bara tar till sig
informationen är den som bara skuffas undan och hamnar i det som man kan kalla för
B-laget.
Vaddå, blir ni förskräckta då
jag säger B-lag? Det är faktiskt så det fungerar inom sporten och det är så i
juniorligan också och inte enbart i seniorligan.
Det förekommer att om man har
en privat relation med tränaren och alltid är en person som ställer in sig hos
dem, desto mera satsas det på dig. Du som spelare behöver inte ha en relation
till tränaren, det räcker med att föräldrarna har det så kommer du vidare på
ett helt annat sätt än många andra spelare.
Ett väldigt oroväckande
beteende kan jag erkänna för dem som föredrar att inte tillhöra ett speciellt
gäng inom laget, varken som spelare eller förälder.
Som tränare tycker man att man
ska kunna läsa av dem olika spelarna för att se hur dem fungerar i laget, om
dem trivs eller inte, ha lite öppna ögon för att se om hela truppen går ihop
eller om det förekommer utstötning
Nu är det ju så att även
tränare har en tendens till att stöta bort spelare bara för att hamna i
guldläge hos sina spelare och dess föräldrar, någonting som jag kan säga är
rent för djävligt.
Hur gör man i en sådan
situation då? Svaret är att man antingen lägger av eller söker sig till ett
annat lag där det som man söker finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar