Gör ont

Jag kan inget annat än att erkänna att det gör ont i mig att få höra att ett barn mår dåligt, så dåligt så att det blir utåtagerat emot de sina.

Jag bara undrar varför man inte lyssnat tidigare på vad jag sagt om just att jag sett att det är någonting som inte stämmer, man har viftat bort det här hela tiden och därför har barnet fått lida längre än vad det hade behövt.

 

Om ett barn blir så aggressivt så att det börjar slå söner inredningen i hemmet och hotar sin förälder samt sina syskon så är det klart och tydligt någonting som inte är rätt, det är ett barn som verkligen skriker på hjälp för sitt beteende.

Jag kan erkänna att jag själv är ganska trött och kanske inte orkar med att ta till mig allting efter att man tycker att jag överdriver, jag hade i alla fall rätt och det vet dem nu.

 

Kommer hem från jobbet och jag är trött och vad hör jag då, man ville jag skulle ringa för att barnet fått ett utfall och viftat med kniv och det inte gått att lugna ned det.

Jag pratade om vad jag ansåg man skulle göra och min fördel i detta är att det barnet själv sagt vid flera tillfällen att det vill komma till mig och min familj för vi vet vad han vill och vet hur vi ska agera emot det, det känns skönt att höra.

 

Barnet har en enorm respekt för mig och detta för att jag ser honom då han finns i närheten och han ser att jag inte behandlar honom annorlunda jämfört med mina egna barn, jag är ganska rättvis emot barn över lag och tycker inte det spelar någon roll vems barn det är.

Om man har respekt för mig så har jag respekt andra, så är det bara...

 

Mamman till barnet hade till slut på min inrådan nämnt för barnet att hon hade pratat med mig och gett honom hälsningen från mig att åka upp till akuten för att få hjälp, pojken måste ha hjälp med sina känslor som går överstyr för att annars kommer det att må sämre.

Att få höra efteråt att man hade fått upp honom efter att ha nämnt mitt namn kändes bara bra och jag vet att jag kan hjälpa någon med bara mitt namn.