Många säger det att det är så trögt det här med att få sjukhusvård, kan inte riktigt hålla med utan jag har lite annan kritik emot dem. Det är det här med att man inte kan inhämta journalen hos dem olika delarna på sjukhuset som jag starkt reagerar på kan jag ju säga, tycker det är jobbigt att behöva säga samma sak hela tiden eller fylla i samma papper flera gånger.
Jag har inte sökt upp sjukvården för att prata eller fylla i en massa papper utan för att få vård till att bli bättre.
Jag har inte valt att bli sjuk så jag måste få läkarvård, fick jag som jag själv ville så skulle jag skita totalt i att söka vård kan jag ju erkänna. Det är bara ett problem och det är att jag har barn och dessa kan man inte bara lämna hur som helst och hur gärna man än vill bort från allting.
Jag har nu lärt mig att lyssna på min kropp men det är ingenting som säger att jag måste tala om då jag har ont och det gör jag inte heller utan jag lider i det tysta.
Med jämna mellanrum dyker det upp saker som faktiskt kan få mig att få dessa smärtor som jag haft många gånger den senaste tiden av någon anledning, jag säger inte så mycket utan jag kämpar på för jag vet att jag bara måste göra det.
Att leva för andra är inte enkelt för det är en massa krav som ställs på en men samtidigt så är det helt underbart att man har någonting att leva för.
Sjukvården är inte så tokig som många säger för jag tycker att jag har fått min vård ganska fort, under ett år så har det hänt mycket men det är långt kvar fortfarande. Det som är långt kvar att komma över är denna utmattning som jag åkte på i samma vända men starkt har jag kommit tillbaka i den också, visst åker jag ned ibland men jag klamrar mig vid kanten och kastar det där tunga benet över kanten och tar mig upp...
Jag har sagt att man inte ska lyckas sänka mig och så skall det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar