För att vara en stor människa eller för att bli en stor människa som man ibland kan uttrycka sig så måste man kunna erkänna sina brister och fel ibland. Att erkänna att man har fel är inget fel och inte so många säger är ett svaghetstecken, det är bara tvärtom. Den som vågar erkänna att man har fel ibland ska man se som en stor människa, en människa som är mänsklig och kan erkänna sina brister i olika lägen.
Jag vet mina brister och allting sådant men jag ser till att jag inte behöver be o ursäkt för dem, jag talar hellre om vem jag är för jag har så stor insikt om vem jag är och väljer då att berätta innan jag måste be om ursäkt för vem jag är.
Jag försöker aldrig göra någonting för att skada andra men visst kan jag vara klumpig i vissa situationer men jag står då för det för jag vet ju vem jag är.
Dem här personerna som tror sig vara så viktiga eller duktiga hela tiden är dem människor som man ska se upp för, dem har en tendens till att skapa ett kaos runt sig och det märkligaste, dem erkänner inte att dem har gjort fel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar