Jag kan bara skatta mig att jag har fått barn som är så bra som dem är i idrott och det som verkligen kan skrämma mig ibland är att det finns lag som kommer ihåg dem då matcher ska genomföras.
Många föräldrar som vi möter, ja, vi möter dem faktiskt utanför planen... säger att dem minns våra spelare.
I innebandy är barnen två spelare som har hög status och det finns stunder då man skrattat åt motståndarna som försökt att ta sig förbi både grabben och tjejen men inte lyckats så bra. Minns en match emot Hallsta där grabben stoppade anfall på anfall så man var tvungen att byta anfallssida för att lyckas, icke sa tränaren, han flyttade grabben och så var det kört igen. Det gick inte att komma förbi den där stenen på dryga 70 kilo!
Tjejen har stoppat många anfall och har blivit eftertraktad från Köping, man vill ha henne dit och då ska man bara tänka på att hon inte är gammal. Redan vid 11 års ålder så vill man värva över henne som spelare, det säger väldigt mycket. Det gamla laget vill helst inte möta tjejen på planen för dem vet att hon inte är rädd för att sätta hårt emot hårt...
Av 30 spelare så är det en spelare man ser och det kan man väl säga är bra betyg? Jag kan inget annat säga än att jag är riktigt stolt över henne då hon spelar.
I innebandy är barnen riktigt duktiga och redan skapat sig ett namn som riktigt duktiga spelare men nu får vi se hur det blir i fotbollen för grabben, kanske kan han bli lika bra där, bara hålla tummarna.
Jag ser det som positivt att träningen eller idrotten är ett prio ett för dem för inte är det många träningar som dem missat under dem år som dem spelat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar