Man kan ibland undra det faktiskt, vad är det som gör att människan slutar tänka självständigt om vad som ska göras? Om man ska ta ett beslut så måste man ju för en gång skull tänka lite logiskt, kanske gå till sig själv om vad man själv skulle vilja eller har hjärnan totalt stoppat upp att fungera?
Jag blir lite ledsen av att förstå att med tiden som gått så har det blivit mera av det här med att om ingen säger till en vad som ska göras så gör man det inte.
Jag brukar säga att jag ger upp nu men jag gör ju inte det men jag känner att min hjärna hela tiden bara jobbar på för att det finns så mycket kvar att arbeta med och tänka på. Bara för att andra slutar tänka så kan ju inte jag göra det för gör jag det så vet jag en sak, allt är över.
I alla år har jag arbetat för att få människan självständig men nu visar det sig att man inte alls ska göra människan självständig... Varför då, är man rädd för att dem ska ta över eller?
En hjärna har människan blivit född med och visst är det så, hos en del fungerar den inte men man kan fundera på om den egentligen fungerar hos den som ska hjälpa den svage eller om det är den svage som är friskare än den som ska kallas för frisk?
Ta inte illa upp. Det jag vill komma fram till är att man kanske måste gå till sig själv om man egentligen är rätt person på rätt plats.
Vi som arbetar med vissa saker har vigt vårt liv åt att förbättra eller hjälpa andra i sitt liv för att kanske kunna få det bättre, men ändå finns det dem som avviker och stoppar all form av utveckling av någon anledning, kanske är det så att vi själva behöver vård?
Metoderna för att knuffa andra framåt kan vara många men vem vet vad som är rätt eller fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar