Besvikelse

Visst kan man bara bli besviken på vissa saker här i livet och som gör att det inte alls är så kul för stunden? Jag försöker inte att reta upp mig så mycket men jag klarar inte av det alla gånger, vissa saker kan verkligen få mig att bli rent ut sagt förbannad och besviken.

Vi hade sett fram emot att grabben skulle få komma igång med att spela innebandy nu i helgen men så får frugan ett SMS om att VIB inte alls har fixat till papperet som dem ska göra... förra gången var VIB förbannade på Rönnby för att dem gjorde på exakt samma sätt. Vad ska man tycka och tänka då man låter en ung människa bara få vänta, man kan undra om det är det vi ska lära våra barn, att vuxna kan svika unga hur mycket som helst.

Man får se fram emot dem andra matcherna som går i helgen och jag ska faktiskt gå på en match som Rönnby -00 ska spela.

Det finns en del av mig kvar i Rönnby men jag är inte så att jag hoppas på att dem ska vinna men dem har haft så mycket emot sig i flera år, nu måste dem kunna få lite uppmärksamhet och få höra att dem faktiskt blivit bättre. Kan ju inte neka till att en del spelare blivit bättre men inte för dem som man måste gilla alla spelare...

Jag får svälja besvikelsen men tycker inte att man får göra på det här sättet om man nu vill att ungdomsidrotten ska komma vidare, kanske inte undra på att fler och fler slutar spelar innebandy kanske?

Ledig helg

Då har man gjort en vecka till då, låter kanske konstigt för er som arbetar rak vecka eller som inget arbete har men jag får nu vara ledig tre dagar.

Det här innebär att jag inte har något som helst tvång alls att kliva upp ur sängen på tre dagar men hur skulle det se ut? Jag tror inte det skulle vara så bra och mycket piggare blir man inte av att sova för mycket kan jag ju säga er, har redan försökt att sova bort en helg.

Det har varit en lång vecka eller två långa veckor kan man ju säga för jag har inte varit ledig speciellt mycket på den tiden, därför extra skönt med att få vara ledig tre dagar i sträck.

Jag är inte bortskämd med att vara ledig så här länge så det ska bli så skönt men jag har saker som ska skötas om här hemma, inga större saker men ack så viktiga.

Två eller tre matcher kan det bli som jag ska gå och spana på, två av dem spelas av Köping och den tredje blir då av Malmaberg om grabben blir spelfärdig. Hoppas kan man ju göra på att det ska bli spel för grabben så att han får komma igång igen med sitt spelande på planen.

Jag ska i alla fall kolla på innebandy då det är matcher som jag kan vara med och titta på för det är viktigt, en dag kanske man inte har ledigt för det eller man inte klarar av det längre.

Bara koppla av med det som är kul, hur ofta är det man får göra det?

Dem rör sig

Match ikväll och jag fick tillfälle av olika anledningar att se den matchen, ville inte heller missa det här att få se.

Två lag från Rönnby som ställdes upp emot varandra i serie två och det ska man inte missa kan jag ju säga, brukar bli ganska intressanta inbördes möten men nu vet jag inte om det var så himla intressant faktiskt.

Jag var mest nyfiken att se tjejens gamla lag spela, ville se om dem blivit bättre och visst, måste erkänna att det var mera fart på dem på planen men jag vet inte om jag tycker att själva spelat var så klockrent.

Mycket slag och inte övertänkta passningar var det men av någon anledning så fick man bollen framåt i fältet så "rätt2 person fick tag i den.

Närkamp om bollen var det och här såg man att man tagit till sig det som jag sagt om närkamper, bara kämpa för att vinna...

Att laget skulle vinna den här matchen hade jag inte trott men se vad fel man kan ha ibland. Nu var kanske inte alla målen så fina för minst hälften av dessa vara riktiga skräpmål måste man erkänna och kanske ska man väl säga att storleken på spelare har en viss betydelse, -00 emot -02 är en ganska stor skillnad både i ålder och storlek.

Det som jag mest var fascinerad av var att se att alla spelare rörde sig på planen, centern som brukar stå som en sandpåse rörde sig och det är då verkligen ovanligt kan jag säga er, och mål gjorde hon i matchen i och med att hon ställde sig på rätt ställe eller råkade vara på rätt ställe vid rätt tillfälle.

Det finns en hel del att säga om denna match men man ska inte säga för mycket för det tråkar bara ut, det som är det riktiga viktigaste är att laget blivit bättre och kanske beror det på att man fått bort en av dem som funnits i toppen av laget och trodde att han ledde laget till vinst.

Hur matchen slutade? 10 - 3 för -00 mot -02.

Bara grått och trist

Vad annat kan man vänta sig av denna årstid egentligen frågar jag er alla? Att vakna upp på morgonen och bara se ett grått täcke över allting gör att man inte alls vill kliva upp för att ta sig till jobbet, tror att det finns fler än mig som känner det så.

Trots denna trötthet så masar man sig upp för att göra det arbete som vi alla måste göra för att få ihop pengar till maten och det där viktiga som vi behöver.

Man försöker att se denna dag som en positiv dag trots det gråa men jag kan ju säga att det inte är lätt alls, det finns inget alls positivt med att kliva upp en sådan här dag. Kanske det som kan ses som positivt är att man vet att just idag är man inte helt ensam på jobbet utan man har sin kollega där som kan hålla en vaken.

Idag kan jag väl inte säga att man haft någon chans till att känna efter att man var trött för det har funnits saker hela dagen att göra och det är som det ska vara.

Lite sol kan man ju tycka att vi kunde få men kanske har vi fått det som vi ska ha för tillfället så bara nicka och se glad ut trots allt. Man får väl hoppas på att arbetet blir roligare så att det lättar på trycket, hoppas kan man väl göra men vi inser i alla fall att det vi gör är samma sak hela tiden och det är aldrig roligt.

Vi får försöka lägga in humor och kanske ändra på små detaljer för att det ska bli roligare, kanske vässa pennan på annat vis än vad vi brukar göra.

hade jag fått så hade jag nog valt att sova ett par timmar till denna morgon för då hade man vaknat till liv lagom till att det blivit lite ljusare.

Rämnar

Man säger att det man byggt en gång kommer alltid att stå kvar där det alltid stått men så är det faktiskt inte, någon gång rasar allt ihop för att platsen behövs till någonting annat. Det som man skapat är inte evigt trots att man kanske skulle vilja att det var det eller att vi tror att det är det, allt har sin tid.

Man kan bygga hur mycket som helst eller hur säkert men vi vet i alla fall att tiden har sin gång och det kommer inte att vara kvar. Vi gör allt vi kan för att lämna över någonting till nästa generation eller till nästkommande generation efter den men sedan vet vi inte, allt har sin tid och det som vi tyckte var bra nu är inte så bra då.

Det som vi kanske skriver till vår nästkommande hamnar förmodligen på tippen en dag eller alla bilder av sig som man lämnar efter sig, allt har sin tid innan det hamnar där ingen har någon användning av det.

Du kan sträcka på dig och vara stolt över den tid du har eller får under en tid, men en dag så är det i alla fall ingen som ser dig eller vet vad du har gjort.

Lika bra att kanske hålla sig i bakgrunden där ingen lägger så mycket intresse av dig för att aldrig hamna i den situationen att du blir bortglömd. Just det här att bli bortglömd är det många som har svårt att acceptera, dem tror att dem är odödliga men det är ingen av oss eller ingenting annat heller för den delen.

Tiden ger och tar i sin egen takt och allt rämnar förr eller senare, ingen som kan förutse hur länge någonting varar så vill du njuta av det du är eller gör så gör det nu i stunden för du kommer att bli glömd en dag.

Det finns saker som vi anser att man ska minnas och det är väl bra, frågan är om nästkommande bryr sig om det som vi vill att dem ska minnas? Jag tror inte att det är så många som har något intresse av att veta att förintelsen existerat eller att det flög in plan i Tornen av terrorgrupper... vem vill egentligen minnas sådant förresten?

Allt rämnar hur som helst och vad spelar det då för roll vad vi människor vill och gör åt det? Inte ett skvatt kan jag ju säga för jorden och tiden tar bara tillbaka det som den en gång i tiden gett oss, rättvist eller inte, det skiter tid och jord totalt i.

Ytterligare nederlag

Japp, höll koll på en match idag igen som jag har ett intresse av att få veta hur den gick. Jag kunde inte gå på matchen och det kändes lite tragiskt för det hade varit kul att få se dem spela trots att det inte är emot tjejen min.

Kollade resultatbörsen flera gånger efter matchen men ingenting kom upp i den så nu var dem slöa med att rapportera... eller så ville man inte visa resultatet.

Det finns vissa lag som man bara måste hålla sig informerad om hur det går för, det vill säga lagen som min tjej har spelat för och som jag flertalet gånger tidigare har nämnt men speciellt ett som jag bara måste få se hur det går för.

Första laget tjejen var med i tycker ju att dem är så bra och dem visar upp en riktig överlägsen stil då dem kommer till matcher och turneringar men det brukar inte vara mycket mera, efteråt går dem därifrån med slokande öron och tittar bara ner.

Det andra laget som tjejen spelade för tycker jag bara mera att det vore roligt om dem fick vinna trots att det finns spelare där som jag inte ger så mycket för längre. Det som man visade fram i våras kommer jag inte att glömma och dem spelare som var inblandade i det ger jag inte som sagt var så mycket för.

Nu vet jag att det laget fått vinna en match i alla fall men frågan är ju hur många fler matcher dem ska vinna, kanske ett par till kan man kanske hoppas på.

Även ett nederlag har skett för grabbens gamla tränare i VIB, hans grabb fick inte vara med i Nyköpings cup på grund av att han var för dålig ansåg det nya laget. Vad skönt det är att höra att det slår tillbaka emot honom själv nu och att han får höra att hans grabb inte är ett dugg bättre än in egen.

Just om detta med VIB kan jag inte smälta, jag vet nu med säkerhet att den där tränaren visste att laget skulle läggas ned då en annan tränare hört rykten om att laget skulle tas över av VIK-spelare... vilket skitsnack den där Gråstenen körde med.

Nederlag

Det ser så ut det här året som att ett av lagen kommer att sega sig fram för än så länge ligger man på noll segrar där nere på planen enligt diagrammet.

Jag ler lite för mig själv kan jag erkänna då jag tittar på hur det ser ut i statistiken för jag unnar inte det laget att få segra speciellt mycket, inte alla spelarna i alla fall på grund av lite olika skäl.

Som jag sagt tidigare så ska man inte skrika och härja om att man är så mycket bättre spelare än andra för det är då det slår till, likt ett Ebolavirus så kan oturen slå till kan man kanske säga. Nu har man sådan otur så man kommer ingen vart på planen efter vad jag tolkar det som och ändå har man lånat in spelare från annat lag för att täcka upp.

Förra säsongen så hånade många av det lagets spelare ett annat lag för att dem var så dåliga men kanske är det tvärtom nu, nu får det sämre laget håna dem istället eftersom dem faktiskt fått poäng för vunna matcher. En sak till som dem kan håna om är att man inte kom så långt i den cup som var i Köping... kanske det första bakslaget som kan bli ett av många den här säsongen?

Jag ler istället då jag ser och hör att min dotters lag vinner sina matcher, en förlust har man haft av fem tror jag det är och det är ganska bra. Med lite mera styrka så tror jag nog att man kan ta sig igenom det här och hamna på en god trea i ena serien och eventuellt på en första plats i den andra serien.

Nog skulle det vara kul för tjejen att få den där medaljen som hon strävat efter i flera år men som hon snuvats på flera gånger i -00 laget vid två tillfällen.

Nu ska vi inte säga så mycket mera utan njuta av andras lags nederlag som kan bli en vinst för andra...

Minnet

Visst är det bra med ett minne men då det sviktar så kan det bli ganska jobbigt och då pratar jag av egen erfarenhet. Jag har alltid haft ett bra minne och aldrig behövt ha det här papperet och pennan med mig då jag varit någonstans men åren går som alla vet.

Helt plötsligt så märker jag att jag glömmer mer saker för var dag som går så jag måste skriva upp saker och ting för att komma ihåg allting, jag lider av det försämrade minnet men jag arbetar ständigt för att hålla hjärnan igång och för att komma ihåg saker bara för att pröva min kapacitet.
Ett bra sätt att förstärka eller underhålla den där saken vi har innanför benen i skallen är faktiskt att läsa och skriva, vi läser ju inte samma sak hela tiden och vi skriver inte heller samma sak hela tiden. Vore det att vi faktiskt gör det så kanske vi kan snacka om demens istället?

Jag har alltid varit otroligt lycklig över det minne jag har men det har även varit en riktig förbannelse för mig ibland, nu kan jag inte säga någonting eftersom det ofta går balansgång under hela året.
Vad jag ska minnas eller inte minnas försöker jag ofta att sortera ut och oftast kommer jag ihåg det som jag ska. Det som jag ser som totalt oväsentligt skickar jag direkt ned i papperskorgen, det jag inte anser vara någonting kan ju inte vara lönt att minnas...

Jag ska vara lite ärlig mot er men jag lider väldigt om mitt minne sviktar för det är mitt viktigaste redskap då jag alltid van vid att hålla allting där inne i hjärnan. Under min sjukdomstid var inte alls minnet mycket att lita på och det var en period som jag led så fruktansvärt, kan man inte hålla reda på vilken dag det är så är det tufft.

Klappat och

Nu är det helt klart med det här med innebandy för grabben, det blir att spela med en ny klubb och visst känns det lite konstigt att ha bytt klubb igen bara för att det blivit strul av allting eller rättare sagt att man gör sina egna bedömningar utan att vara rättvis.

Nu skiter jag i att sitta och gnälla på VIB men jag kommer inte alls att saluföra dem någonting mera utan det är ett avslutat kapitel som jag ser det som men det finns fortfarande en del frågetecken hos mig vad det handlar om, vet att svaren kommer jag aldrig att få men det får väl vara så och dem får leva med ett dåligt samvete.

Nu är det..

                                                                                                              som gäller för grabben.

Jag var med på träning ikväll eftersom jag var ledig och jag vill se honom träna igen då jag vet att innebandy är någonting som han vill hålla med på samtidigt som fotbollen blivit en del av honom också, det gäller bara att få ihop dessa två sporter så det glider på utan problem. Man kan inte göra annat än att hoppas på att allt ska flyta på utan en massa hinder.

Jag ser det som positivt att mina barn vill spela innebandy och fotboll, att hålla på med idrott över huvud taget kan jag väl säga. Jag vet att dem kommer att ha nytta av det i framtiden hälsomässigt om dem bara ser till att hålla igång utan en massa skador.
Man kan aldrig få för mycket motion om man bara börjar med det i god tid och fortsätter genom livet med det.

Min dag för övrigt började med att jag var till min arbetsplats på ledig dag för att skriva ett papper så att vi fick det gjort på ett bra sätt. Kanske inte den där önskedrömmen att behöva åka in till jobbet då man är ledig men jag gjorde det för att jag ville att det mesta skulle komma med och utan en massa inblandning av någon utifrån som bara gör gegga av allting.
Jag fick i alla fall en trevlig morgon med min kollega i lugn och ro i arbetet med att skriva papperet och sedan tog en fika tillsammans innan jag återvände hem.

Skrattretande

Vad annat kan man säga om då man vill komma undan sitt ansvar för någonting man gjort fel? Och då till på köpet vill man skjuta över skulden på andra för att det ska se ut att andra gör fel men inte en själv.

Nu kommer jag inte gå in på vad det riktigt handlar om men det handlar om ett ytterst ansvar kan man kanske säga att det är och någonting som gör så många upprörda.

Om man gör fel så ska man stå för det och inte skylla på mig som inte har den där totalitära makten att få det gjort på rätt sätt, det finns dem som kan se till att det blir rätt och jag vet också att dem har betalt för att det ska bli rätt.

Nu har man gjort fel men det är inte deras utan det är andras fel att det blivit så fel, det här gör mig förbannad att man försöker måla ut andra som bovar eller ansvarslösa som inte rapportera vidare. Man försöker neka till att problematiken tagits upp under flera år men egentligen har det enbart viftats bort på grund av att man inte vet hur man ska göra i fallet.

Jag får ta ansvar för mycket så att det som andra gör fel i tänker jag inte alls ta ansvar för, jag gör det som jag ska göra och blivit satt till att göra. Ska jag ta mer ansvar så ska jag faktiskt ha ett värdigare liv eller i alla fall bättre betalt om det är en sådan sak det handlar om, inte tänker jag ta mera ansvar och andras ansvar för ingenting.

Man kan börja undra hur människan är skapt egentligen med det här med att det är aldrig deras fel utan bara andras?

Just det här med att skylla ifrån sig är myndigheter duktiga på kan jag ju säga. Det är enkelt att säga att andra har gjort fel men då dem själva gör fel så är det inget fel alls utan man säger att man "brustit" i sina rutiner men lik förbannat är det dem som gjort fel.

Varför ska det vara så svårt att erkänna att man inte klarar av vissa detaljer och kanske stå för konsekvenserna istället för att försöka skiten på andra hela tiden?

Det finns mycket som man bara kan skratta åt och tycka att det är rent idiotiskt i vårt samhälle för att mycket av dessa styrande har aldrig varit i närheten av det som dem styr över eller så har man glömt hur det är att vara en "vanlig" människa" bland alla andra. Kanske har man alltid varit så att man försökt att glida undan sitt ansvar som människa, vem vet?

Viktig match

Match ikväll var det i Köping och en viktig sådan för en del av oss kan jag ju säga. För mig är det alltid viktiga matcher då dem ska vara emot Rönnby och just detta lag som ställdes upp ikväll emot Köping.

Tjejen har spelat med dessa tjejer i cirka 5 år men man satsade på speciella tjejer i laget och det var inte helt okej kan jag ju säga men är en annan historia som kan pratas om vid annat tillfälle.

Då jag såg laguppställning för Västerås så sade jag med en gång att dem kommer att få åka hem som förlorare i denna match, jag har fortfarande lite koll på spelarna och deras utveckling så därför det som jag sade.

Den som skulle stå i målet är inte den bästa målvakten som dem har men jag tycker inte att deras förste vakt är speciellt bra heller längre, hon har varit bättre men verkar som att hon slappat till en aning. Målvakten är alltid viktig i ett lag då det är sista utposten så att säga.

Man säger att det här är lagets B-lag som spelade men jag vet inte riktigt för att bland dem så hade man föst in 3 stycken så kallade A-spelare för att fylla upp med och som skulle förmodligen se till att man vann ikväll... nu gick det inte kanske som man väntade sig och det var inte dessa A-spelare som var dem som utmärkte sig. Dem kom egentligen ingenstans på planen utan att vara uppvaktade av Köping som bara tryckte tillbaka hela tiden.

Första perioden var inte kanske den som var bäst då spelet var lite trögt men i andra och tredje var det bättre och jag märkte på två spelare i Västerås att dem tappade tålamodet, fulspel kom fram i vissa situationer men ingenting hände mer än att i en situation gjorde Köping istället mål.

Det är inte alltid det lönar sig att spela fult eller försöka till att göra det, kan ju straffa sig i att det blir ett mål av det hela.

Tjejen gjorde det som hon skulle i målet, plockade skott i luften så det small i handskarna kan man lugnt säga och hela tiden höll sig lugn där mellan stolparna.

Kommentarer kom från läktaren då målisen plockade bollarna för att leverera dessa ut till kompisarna där ute som gjorde det dem skulle med bollen, in med den till fienden för att där spela spelet. Som sagt var så var det en bra match som i vissa stunder tog andan ur en milt sagt, målvakt och utespelare gjorde det som dem skulle och därför kunde vinna den här viktiga matchen.

Rönnby var inte glada över förlusten men dem som var mest ledsna var nog dessa A-spelare som har fått för sig att dem är bättre än alla andra och har lagt till sig med vanor som passar en diva. Nu fick man istället åka hem med underläppen nere vid underlivet....

Tillbaka på plan

Ja, det blir så i alla fall efter den stora besvikelsen här efter sommaren, tillbaka på planen men i ett annat lag och klubb.

Denna gång spelas det i rött och kanske inte riktigt min färg men vad spelar det för roll? Jag tycker bara att det är skönt att grabben ska fortsätta spela sin innebandy för han har talang för det och då ska man spela.

Det var lite osäkert om han skulle fortsätta spela innebandy efter allt som varit men då han har ett par polare som ska spela för Malmaberg så fick han min tillåtelse att testa där han med, det dröjde ett tag men till slut så fick han godkännandet.

Helst hade jag kanske velat att han skulle spela vidare för VIB men då han inte fick en plats där han hör hemma så var det inget att snacka om.

Nu i kväll blev det väl egentligen färdigt att han skulle få komma med i laget i Malmaberg  trots att det var från början lite osäkert då man hade så många spelare innan. En träning i tisdags och man fick se vem han var och sedan denna vecka tisdag och torsdag för att testa igen, därefter måste beslutet om att fortsätta komma och han blir en i laget.

Nyfiken

Studerar helgens resultat för innebandy, inte Köpings då jag redan vet det utan Rönnbys resultat. Inte för att jag behövde kolla resultatbörsen för att fatta det, Rönnby förlorade så som jag anat mig till. Jag trodde att man skulle ha lärt sig från förra årets resultat men det verkar inte som det så man undrar om det är så seriöst längre.

Då tjejen var med i Rönnby så var det mycket lek över det hela och själv träningen bara försvann ut i tomma luften. Om man ska bli bättre så måste man ju ta sin träning och sitt lag seriöst men här gjorde man inte det och verkar inte heller att man gör det nu heller.

Jag vet att det finns en skola som ska skötas men för det kan man väl ta sin träning seriöst? 

Jag varnade laget för detta för länge sedan, om man ska komma vidare och få spela i SSL så måste man offra mycket mera av sig för att komma dit men man var inte beredda på det verkade det som. På cup så var man mer intresserad av att jaga pojkar än att vila inför matcher och sov på natten, vi såg själva resultatet i Falun förra året.

En ny säsong och mycket sades om att det skulle gå bättre men efter två matcher har ingenting visat sig att det skulle bli bättre.

Tragiskt är det men bara att inse att det behövs mycket mera för att det laget ska vinna sina matcher. Första steget är att ta det hela på allvar och sluta med att tycka att man är så mycket bättre än vad man är, man måste börja spela som ett lag och inte ta till sig vissa fula vanor som deras systerlag som är yngre har.

Vill man vinna så måste man veta vad sina kamrater går för och var dem finns på planen, annars kanske man bara ska lägga ned allt.

Jag är lite nyfiken på hur man tränar och vad man säger till dessa tjejer som ska spela, har man någon glöd då man pratar med dem eller säger man att man ska ha kul där på planen bara?

Oavgjord match

Lördag morgon, en morgon som blev tidig på grund av att det skulle spelas en hemmamatch och då är hemma i Köping på Karlbergshallen... så är det då man byter till en klubb i en annan stad.

Nu är det som det är och visst kan man väl säga att det är drygt med allt åkande men vad gör man inte för att sina barn ska ha det så bra som möjligt i sitt sportande?

Denna morgon är det Arboga som står som motspelare och det är inget dåligt lag som ska ställas upp mot Köping. Jag har ingen statistik på hur dem tidigare matcherna gått men jag har för mig faktiskt att det inte gått så bra tidigare. Nu ska man ju inte måla den där röda gubben på väggen med en gång utan man ska tro på dem där större vänligare väsen i denna match, utgången kan bli vilken som helst i en match emot Arboga.

Jag vet bara att tjejen är sugen på revansch sedan tiden i Rönnby...

I denna match skulle inte tjejen stå men det var ett beslut från tränarna och man hade ställt den frågan till tjejen, istället skulle hon få stå nästa match som är en höjdarmatch den med på tisdag kväll i Ullvihallen. Man möter då Rönnby -01 på hemmaplan och det får man inte alls missa.

Tjejen kommer från Rönnby sedan tidigare, hennes första lag som hon spelade med sedan 7 -års ålder för att därefter byta lag och sedan till slut hamna i Köping.

Arbogamatchen var kul att se och jag kan inget annat göra än att ge mycket godkänt för spelet som Köping spelade där nere på planen. Det kommer att bli ett farligt lag det här i framtiden och det kommer verkligen bli en säsong att se fram emot kan jag ju lova er.

Jag kan rekommendera er att ta er för att titta på Köping då dem kommer till Västerås för att spela då det är matcher att se fram emot.

Arboga fick arbeta en hel del för att komma fram, ett försvar som täppte till det mesta och passningar kom fram dit dem skulle och en massa skott på mål men som i tidigare match så ville den lilla bollen inte åka in riktigt. 

Glöden fanns där i spelarna där ute men visst saknade jag att se tjejen stå i målet under denna match men som sagt var, på tisdag ska hon få stå emot sina demoner och en match som JAG ser fram emot att få se.

Avslutat

Då var det klart kan man nog säga och det känns skönt att det är det också.

Jag var iväg efter att jag slutat idag för att återlämna den här matchtröjan som grabben hade kvar hemma från VIB, den ska tillbaka så att vi vet att det är avslutat för annars finns det någonting som bara hänger kvar.

Kanske kan man lämna detta fula som klubben gjorde eller rättare sagt denna tränare gjorde men jag vet att det någonstans kommer att hänga kvar hela tiden. Det som retar mig mest var att man inte ens vågade möta grabben och berätta det som man berättade för mig, nästan så att man kan kalla det för feghet inför en tolvåring.

När man gör på det här viset emot barn så gör man barn besvikna på vuxna och det är någonting som dem alltid kommer att komma ihåg.

Skit i det nu, dem har fått tillbaka sin tröja innan dem behövde påminna oss om det och lika bra det, det finns folk som sköter sina saker har jag fått bevisat och i och med det avslutat allting.

Vad var det som hände i bröstet på mig? Någonting var det och det var som att suga ur mig all luft och en intensiv smärta spred sig över bröstet och ut i vänstra sidan på mig då jag satt på moppen och skulle åka hem. Lätt förvirrad och visste inte riktigt vilken väg jag skulle köra hem från Klöverhallen, ganska ruskigt då jag inte vet vad det var som hände men jag fortsatte min färd hem som blev en omväg insåg jag senare.

En vila i soffan här hemma för att se om det ville ge sig men det satt kvar och sitter kvar en del fortfarande då jag sätter ihop detta för dagen.

Jag önskar ibland att man kunde öppna sig själv och se vad det är som händer inom sig och skulle jag kunna göra det så skulle jag förmodligen slita ut hela skiten så jag fick det överstökat. Jag börjar tröttna på att ha dessa smärtor som varken jag eller någon annan riktigt kan förklara vad det beror på.

Visst kan man tro att jag inbillar mig men då skulle jag inte säga någonting, jag har aldrig blivit rädd förr men nu blir jag för det mesta rädd och orolig då jag känner det här inom mig.

Allt ordnar sig

Alla säger det hela tiden och man undrar om dem verkligen menar det? Kanske ordnar det sig för dem själva då dem vet att det gör det av den anledning att dem faktiskt roffar åt sig av det som finns så det ordnar sig. Jag vill helst inte använda dessa ord för jag vet ju aldrig om det verkligen ordnar sig men jag vill tro att det gör det varje gång då det händer någonting.

En dag i taget kan man leva men jag klarar inte av det för jag måste bara planera för flera månader i förväg för att det ska fungera, det ska fungera för mig och det ska fungera för verksamheten som jag finns i. Inte kan jag bara ta ledigt hipp som happ för att jag tycker att jag ska göra det och inte kan jag springa omkring och vara viktigt heller för det blir då inte mina kunder hjälpta av, jag måste vara en person som man litar på att han dyker upp.

Det finns saker som ordnar sig men inte fan kan jag lita på att andra ska ordna det åt mig utan det får jag ordna upp på egen hand och ibland eller alltför ofta får jag ordna upp saker efter andra, oh, vilket underbart liv man har, tralalala...

Nu ska jag inte gnälla för jag vet att jag är duktig på att reda ut saker och ting och jag har blivit ganska duktig på att säga att allt ordnar sig förr eller senare men kan inte påstå att jag alltid tror på det.

Jag skulle kanske tro på dessa ord mera om jag visste att alla samarbetade för att det skulle ordna sig men tyvärr, jag vet att alla inte vill samarbeta för att det ska ordna sig och hur skulle det kunna ordna sig, det är inte alla som har förstått var en papperskorg är till för eller vad pappersinsamling betyder.

Det finns så mycket saker som man vill ska ordna sig men det gör det aldrig om man inte lär sig att samarbeta med varandra.

Kanske skulle man göra som många andra och bara se till sina egna behov, se till att ta den där gräddiga delen av kakan och låta alla andra ta torra biten som knappt är ätbar? Nä, det är inte riktigt min stil trots att jag har ett avstånd till människor på många olika vis men jag arbetar för att människan ska ha ett så bra liv som möjligt.

Inte lätt

Inte kan det vara lätt att vara chef då man har ett gäng som man ska basa över som enbart bara gnäller och suckar för allting trots att man försöker att göra det man kan för att alla ska ha det bra.

Nu vet vi väl alla att det spelar ingen roll om man anstränger sig om man har medarbetare som gett sig fan på att gnälla, dem kommer att gnälla och sucka hur mycket man är ger dem för inte blir dem nöjda någon gång. Har man medarbetare som en gång tagit sig för så kommer dem alltid göra det trots att det är helt fel.

Jag är inte ett dugg avundsjuk på chefer i dagens läge kan jag erkänna men visst, ibland önskar jag att jag vore chef för uppdragets skull men det där gnället vill jag inte ha.

Verkar faktiskt vara så att det inte spelar någon roll hur mycket en chef anstränger sig för att ha en nöjd trupp, dem är aldrig nöjda förrän det är truppen som styr det hela.

Man kan här fundera på hur det här skulle se ut i det militära, man har ett förande befäl som ska föra sin trupp i strid men så helt plötsligt får truppen för sig att göra so den vill, vad skulle egentligen ske?

Kanske kan man förstå varför svensken inte har varit i krig på så många år, hur ska man kunna strida med en massa som bara gnäller och suckar och försöker ta över befälet utan befogenheter. Det är det här man kallar för myteri emot stat och kommun och hur man sviker sitt land för att bara få göra som man vill.

Märkligt är det ju att man vill ha betalt trots att man inte alls egentligen vill göra sitt jobb och följa direkta order...

Inte är det lätt att vara chef med en massa som inte ens förstår att över chefen så finns det en chef och som står under ett annat styre... hur ska man få ihop det hela men kanske skulle man bli chef så man får känna hur det är att ha en myteristtrupp under sig?

Jag kan inte säga att jag är speciellt avundsjuk på chefer i dagens läge, inte ett förbannat dugg rent ut sagt på ren och skär svenska som man brukar säga.

Visst ska man säga vad man tycker men att ta över befälet utan att ha befogenheter för detta ska man inte göra, gör man det så ska det kännas i skinnet att man gjort fel men inte allt för ofta man får göra det.

Det finns en anledning till att det finns chefer och underordnade, precis som i det militära och den enda skillnaden är att man inte har vapen i hand och det ska man väl inte ens kunna tänka sig att sätta vapen i hand på en skara som inte kan följa order?

Lägger ned

Spela för VIB, lägger ner det nu. Finns ingen anledning att man ska starta en stor utredning för att grabben ska få spela sin innebandy efter allt detta som enbart handlar om ett förbannat fulspel från en person.

Det här hade aldrig behövt hända om man kört med en rak information om hur det skulle bli och vart spelarna skulle ta vägen någonstans.

Nu valde man att göra det enkelt för sin egen del, placerade dem som man ville där man ville och där inkluderat sin egen som men sket totalt i att vara rättvis i sin bedömning.

Vad jag ska ge för reklam åt en klubb som gör på ett sådant här vis kan jag eller törs jag inte alls tala om för er men det är inga fina ord. En sak vet jag och det är att jag aldrig kommer att glömma hur man gått fram med det hela...

Kan väl inte vara så förbannat svårt med att flytta över en enda spelare dit han egentligen tillhör men se, det var mycket svårare än vad vi trodde. Får inte ens chansen att komma för att visa vad han kan utan man gör en stor utredning av det hela och självfallet så tappar grabben intresset.

Det ska inte behöva göras en stor utredning av det hela på detta sätt för grabben har ju inte gjort något fel utan hade man skött sina kort lite bättre så hade allt varit klart.

Jag föraktar dem som fortfarande gör sina bedömningar på fel saker för att ge sin egen grabb en massa fördelar, det är inte rätt kan man säga bara för att det är ens egen som kan jag ju säga så här rakt på sak. Jag kommer inte att glömma det och kommer aldrig att rekommendera någon att söka sig till VIB efter detta och definitivt se upp för en tränare vid ett speciellt namn.

Man trodde att man gjorde rättvisa bedömningar men det gjorde man inte i detta fall för då kanske ens egen son inte fick spela där man själv vill...

Vi lägger ned spelet i VIB nu och är det så att ingen annan klubb har plats så får det väl vara på det viset, han struntar i att spela innebandy för att koncentrera sig för att spela sin fotboll och kanske lika bra det.

Erövra

Var tog folkets röst vägen egentligen? Tycker liksom att man inte hör det svenska folket höja sin röst speciellt mycket emot all rättvisa emot allt som bara är så fel och som slår så fel emot det egna folket, var tog den där stora tuffa svensken vägen?

En gång i tiden var Sverige ett mäktigt land men sedan var det bara någonting som försvann och det blev ett land av feghet...

Vi ser hur landet bara blir värre och värre i sin egen politik, tänker mera på vad som sker andra folkslag medan man blundar för svälten i det egna kära Sverige. Kan vi verkligen ställa oss upp och tala om att vi är en stolt svensk längre? Jag bara frågar er det eller kan ni inte svara på det heller?

Vi måste erövra det land som vi en gång i tiden var så stolta över innan allt bara är över och andra tar över det, känner att det inte dröjer länge till innan Sverige är ur tiden.

Det där demokratiska landet där du skulle få säga vad du tycker och tänker existerar inte, kanske inte alls har existerat utan enbart varit en fasad utåt för att ha en snygg fasad. Allt färre vågar ställa sig upp och föra fram det som man verkligen har att säga i rädsla av att bli kallad både det ena och andra eller bli hånade för att man tycker olika, detta är inte demokratiskt kan jag ju säga.

Vi kan inte bara låta det gå vidare, vi kan inte låta att andra tar makten utan att ens ha den befogenheten för att göra det. En ledare utses och är det så att en ledare tar makten utan att vara utsedd så brukar den kallas för fascist eller diktator, aj fan, många har vi sådana överallt vart vi än vänder oss och tittar runt. 

Vi ser oss runt innan vi talar för vi kan ju säga saker som inte fel personer ska höra i rädsla av att bli straffade för vår åsiktsfrihet!

Om inte kritik kommer fram så kan man aldrig åtgärda problemen men kanske vill man inte heller göra det och helst inte i grupp för då blir det inte så som man vill ha det.

Vi måste erövra det som en gång var vårt, vi kan inte bara lämna ifrån oss allting med uppsträckta armar och låta oss bli fråntagna det utan kamp.

Visst kan man vara bekväm och låta andra styra ens liv men då samtidigt säga klart och tydligt att du inte har ett liv, du lever för ditt arbete och du kan dö för att göra andras liv mycket bekvämare men jag gör det inte, jag arbetar för att leva faktiskt.

Man kan sälla sig till skaran som tycker att pengar är viktigt och helst ska du inte alls göra mycket för dessa pengar utan låta andra göra ditt arbete och bara håva in stålarna.

Vi kan inte ha ett samhälle där vi låter andra sparka på oss utan vi måste sparka tillbaka på dem som tror sig ha makten över andra, dem som tror sig ha makten är dem som är svaga.

Ta fram den där tuffa svensken som en gång i tiden fanns inom oss alla, visa att vi är ett stolt folk och låt fanorna flagga utanför varenda hem och sjung din nationalsång med stolthet i rösten.

Framför allt det som är viktigaste är att man vågar tala om att man är svensk och att man är nationalist, inget att skämmas för utan man ska vara stolt över att man är det.

Lång dag igen

Jag visste om det sedan igår att det här skulle bli en lång dag så det kan man inte neka till.

Först upp tidigt på morgonen för att komma iväg till Fagersta för att tjejen skulle spela sin premiärmatch i seriespelet som startat den här helgen, bara kul men det betyder att det kan komma att bli fler långa dagar. Efter match i Fagersta så stod det arbete på mitt schema mellan 14.00 till 21.45 och det låter inget kul men andra skulle nog säga att det är ingen som tvingar mig att åka till Fagersta eller en annan fras, "är det verkligen så viktigt att se den matchen?"

För mig är innebandyn något av det viktigaste som finns kan jag ju säga för det är den enda idrott som ligger mig så varmt om hjärtat så inget som jag väljer bort i första taget, nu har grabben sin fotboll också som jag kollar på.

Jag har ju sagt att fotboll inte är någonting som jag gillar men då grabben spelar det så måste jag bara se till att få mera kunskap eller friska upp mitt minne om hur fotboll ska spelas.

Dessa långa dagar har jag inte så mycket emot men den sista tiden har det varit en massa konstiga känningar i kroppen och igår satte det verkligen igång ordentligt hos mig, tyckte att det var som att alla väggar kröp emot mig och jag fick svårt att andas normalt. Vad är det som händer?

Den där tryckande känslan över bröstet fanns där idag igen och jag fick svårt att hålla min koncentration så som man ska göra, lyckades trycka undan det mesta men det var som att jag hade ett städ i bröstet hela kvällen.

Måste bara ta det lugnt och dämpa ned mitt egna krav på mig för att komma ner på en normal nivå igen men jag känner att det ställs en massa krav på mig som jag bara måste se till att uppfylla.

Ganska intressant

Nu har premiären för innebandy kommit så nu får vi se hur det går för lagen det här året. Hela spelsystemet har blivit omgjort och man går inte efter ålder i det nya systemet, nu kan man placera sig i olika serier beroende på hur bra man är.

I flickornas serie finns stegen 1-3 och på pojkarnas sida 1-7, sedan som sagt så följer det inte ålder och kanske det mest rättvisaste.

Idag spelade Rönnby F-01 sin första match emot Hallsta och man trodde kanske att Rönnby skulle vinna men så blev det inte.

Rönnby har en sak som verkligen talar emot sig och det är att dessa tjejer som spelar där tror sig vara ett gäng elitspelare... det är dem inte alls utan då det går lite illa för dem så tar man till sig det värsta man kan göra.

En hel del osjyssta saker sker på planen, likt vikingar använder man sina klubbor för att hugga. Jag säger inte att alla gör det men en del av dem gör det.

Jag såg matcher i Köping och där var det ganska intressant, man kom som ett vinnarlag men fick åka hem ganska snart för att man inte klarade av att spela ett rent spel utan blev mest sura för att det gick illa, ju surare dem blev desto sämre gick det.

Kanske ska man inte tro att man är oövervinnerlig för då kan allting fungera bättre.

Man vet aldrig hur bra det andra laget är förrän man har mötts och efter mötet så vet man inte heller hur mycket bättre dem blir in i säsongen.

Jag tror att det kommer att bli en intressant säsong det här året med en massa bra matcher som kan ge en lite ståpäls... det här året får man ropa på Köping och inte Västerås.

Har man väl börjat

Det är lite lustigt för att vissa människor inte förstår när det ska vara nog.

Har man en gång börjat med att gnälla, köra eller riktigt trycka ned andra så tar det aldrig slut utan det bara körs på som att det är laglig fart på det hela och ingen sätter stopp för det hela. Jag vet inte varför man inte sätter stopp för det, är man trött eller bara rädd för att säga ifrån?

Jag hör allt detta varje dag och jag är så trött på det hela och ibland fattar jag inte varför jag befinner mig bland människor för.

Det bara verkar som att det är legitimt att gnälla på andra, att man själv aldrig gör ett enda fel i sitt hela liv men då kommer en liten fråga lite spontant; Har man ett så tråkigt liv så att man måste hitta fel hos andra hela tiden bara för att på det viset roa sig själv?

Jag försöker hela tiden att försöka förstå vad det är som gör dessa människor så bittra i sig så att man måste hitta alla dessa fel men jag har inte riktigt lyckats komma på vad det är.

Lite ruskigt kan man också säga är att detta gnällande bara går ned i åldrar som att det är någonting som går i arv, ett ganska dåligt arv måste jag ju säga.

Visst kan det vara så att man har haft ett ganska risigt ungt liv men det ska väl egentligen inte påverka det vuxna livet hela tiden. Har man haft det taskigt hemma så kanske man skulle se en ljusning då man skaffar ett eget liv?

För vissa är det bara så, har man börjat en gång att slå ned på allting så fortsätter man med det, det finns inget stopp på det hela och genom det missar man en satans massa roliga saker här i livet som kan ge en ljusning av det hela. Nu märker man det inte det på grund av allt detta mörka som man bara söker och bär med sig hela tiden.

Det gäller verkligen att sätta stopp i tid för dessa som bara kör sitt egna race och bara tänker på sitt egna i god tid innan allt är förstört för så många andra. Gnäll och sökande efter brister kan faktiskt skada andra människor så fruktansvärt.

Äcklar mig rejält

Jag ska inte bli förbannad men detta äcklar mig rejält då det kommer till mig och min kännedom då man kan se det som ett slag under bältet på grabben.

Man säger att laget läggs ned och man tycker att grabben ska gå till ett lag i hans årskull men som är sämre för att spela. Han är för duktig för att spela med det laget men ändå så envisas man med att rekommendera att han ska dit och spela och då blir man ganska förvånad.

Helt plötsligt så kommer det en massa information om att den tränare som haft P02 svart i VIB sitter och ringer efter ett par killar som bytt från Hallsta till VIB, tjatar om att dem ska komma och spela i P01.

Sedan kommer det ännu mera då av en slump stöter frugan och dottern på denna tränare nere i Klöverhallen där han sitter och tittar på träningen som P01 har, en del av P02 svart finns med i truppen där ute och tränar... mycket märkligt med tanke på att man inte kunde ta in fler spelare i det laget eller inte ville ta emot en spelare för då fick man hela laget över.

Mycket funderingar kommer det faktiskt i skallen och jag kan inget annat bli än förbannad över hur man behandlat grabben och oss i det här. Om man nu inte ville ha grabben kvar så hade man kunnat sagt det med en gång. Här kan man nog påstå att det är mobbing på hög höjd från ledarhåll och det ska vi nog se till att det blir åtgärdat på ett eller annat vis.

Hur man har handlat i detta fall äcklar mig så kopiöst och att man har tagit glädjen från grabben i att spela innebandy, han har alltid brunnit för att spela men nu tappat sugen efter att förstått hur illa han behandlats.

Makt

Det smakar ljuvt i munnen då man säger ordet för det är ett starkt ord och många gillar smaken som kommer av den. Nu ska vi inte säga att alla som får makten kan hantera den utan det är ett enstaka som klarar av att hantera den så som den ska hanteras men visst, ordet smakar ljuvt då man suger på det en stund och låter ordet rulla runt där i munhålan. Ingenting man spottar ut hur som helst kanske man kan säga för vem vill inte ha makt?

Det är inte alltid den som sitter i maktens stol som har makten, det kan finnas någon där bakom maktens stol som har den eller som tror sig ha makten.

Den som får makt ska vara ganska försiktig i hur man använder den för att den kan vara farlig att ha i sin ägo då det kan bli ett maktmissbruk och man kan ta till sig befogenheter som man egentligen inte har rätten till att ha. Mycket farliga saker det här med makt men visst smakar det gott att ha den...

Ta det mycket lugnt för du är inte ensam om att ha makt, finns fler som har den och som verkligen kan använda den på rätt sätt och som kan slå undan benen för dig så akta dig för att tro att du är ensam om den. Dem andra har använt sin makt på ett sådant sätt som gör att ett starkt läger skapats och som alltid finns vid sidan om ledaren och dess makt, utmana inte den utan vidare och definitivt inte om du inte har kött på benen. Makt kan kosta ganska mycket och väldigt ofta blir den som har makt en väldigt ensam människa och måste se sig om alla gånger för att inte skada sig.

Makten ska brukas med försiktighet men visst är det underbart att ha makt i sin hand som kan göra att många fördelar kommer till en men man måste se upp som sagt var.

Den där underbara makten kan ha många fördelar men även en hel del farliga nackdelar som man inte är beredd på alla gånger så gäller att vara taktiskt i sitt maktutövande.

Det finns två sorters människor som har makt, en sort som tar sig till makt och utövar den och sedan har vi sorten som har makt som den inte vet någonting om utan man bara har fått med sig i sin personlighet... vilken som är bäst är kanske lika bra att alla andra får svara på och inte jag som skriver detta.

Lite att fundera på

Ja, dagen började tidigt efter gårdagens sena arbetstid men det gick det med men jag är inte alls van vid att sluta efter 19.00 på kvällarna då jag inte gör det så ofta men jag får dagen efter att fungera ändå.

Tar min kopp kaffe för att vakna till liv innan en ny arbetsdag ska börja, ska nu inte till arbetsplatsen men det är i alla fall en arbetsdag och det som är det viktigaste av allt.

Hur jag tar mig till platsen för dagen sker med cykel, ja, ni läste rätt. Jag ska cykla fram och tillbaka på grund av att Bettan finns inne för lite rundsmörjning efter en lång tids funderingar så då är det bara att slänga sig på cykeln för att ta sig fram.

Det var ganska drygt att trampa på och då det dessutom började regna så blev det än värre drygt kan jag lova er men fram tog mig.

Mja, ganska skönt ändå att cykla ändå efter ett så långt uppehåll men har man en ny cykel så måste man väl?

Planeringsdag med olika tjänstgöringsställen ner på Aros Congress Center... vad kan man vänta sig egentligen frågar man sig innan för att sitta och lyssna är inte kul.

Måste så här i efterhand säga att någon större lust fanns inte att sova i stolen men visst var det lite svårt att hitta en bra ställning i stolen, det var inget lut på den så lite jobbigt att sitta men ändå ganska bra.

Att se en scen spelas upp ur det verkliga livet är faktiskt lite intressant för man vet att dessa olika scener faktiskt förekommer i verksamheterna och det är det man har att jobba med.

Jag hade utbyte av det hela för att det fick mig att fundera en del och kanske alla andra också på vad man ska tänka på lite oftare i det man håller på med.

Att sedan få höra vad andra hade att säga är det som är det som är mest intressantaste och jag kan nog tycka att det var mest sunda saker som kom upp till ytan, fler och fler märker man börjar tänka till mer och mer.

En sak som jag måste få nämna är att det blev en hel del skratt under denna planeringsdag och det som kanske var det mest viktigaste för både mig och andra, att faktiskt få säga fel och göra fel utan att det var fel så att säga. Det är ju mänskligt att fela och fullt tillåtet att göra för att komma till målet.

Livet behöver inte bara vara så allvarligt....

Saknar henne

Säga vad man vill men jag saknar henne för hon kan verkligen få mig glad då jag sätter mig på henne och verkligen tar henne med på en tur ut på stadens gator... det är som en frisk fläkt kan man kanske säga att det är.

Jag har haft henne nu i några år och visst, det har varit lite småsaker som behövts göras på henne för att hålla henne ung och fräsch men varenda krona har det varit värt kan jag ju erkänna. Att få sätta sig på henne innebär en form av frihet för mig för hon spinner verkligen då man ser till att hon får det som hon vill ha, fart inom lagens ramar.

Under denna dag har hon varit iväg för att bli fixad för att klara av ett tag till för ganska gammal har hon blivit sägs det och hon har fått haft mig på sin rygg bra många mil men inte har hon klagat en endaste gång för det.

Nu får vi väl se vad hon säger mig imorgon då jag ska få träffa henne igen men jag kommer att bli lugn kan jag säga för jag saknar henne efter bara en dag.

Gillar inte alls att lämna henne ifrån mig så andra kan pilla på henne men hade jag kunnat så skulle jag fixat allting själv, just sådana saker är jag inte kapabel till att hålla på med.

Det var några småsaker som hon behövde ha åtgärdade så att det var bara att lämna henne ifrån mig men det kändes inte så bra, vet inte hur hon behandlas av andra men av mig blir hon behandlad ömt då hon är en av mina vägar till en stunds frihet.

Mycket att

Den här helgen har varit tung kan man lugnt säga, inte för att det varit speciellt mycket att göra utan tung på många andra sätt.

I fredags gjorde jag mig illa då jag skulle vända mig om, fick inte med mig foten och gjorde mig illa i ryggen och givetvis skulle det där förbannade bråcket sätta stopp för mig på vissa områden. Hade så otroligt ont på lördagen så jag knappt kunde gå och så var det även nu under söndagen så jag trodde jag skulle krevera, hade ju tur att jag i alla fall kunde gå kortare sträckor.

Jag som är snål råkade ut för någonting som jag helst inte alls vill tänka på, moppen hostade som faster Agnes och stötvis bara ville lägga av. Så här kan man ju inte ha det så bara kolla vad det kunde vara och det var ju bara att bekänna färg att "hon" inte hade blivit servad på två år och det betyder att hon rullat fram i cirka 1100 mil utan att ha fått sin vård.

Ack, bara in imorgon innan jobbet med tjejen så hon blir servad och orkar rulla vidare ett tag till. Att hon rullat 3400 mil utan en massa krångel kan man väl säga är bra.

Just nu är det mycket att tänka på men jag ska inte säga att allting bara är skit för det är det inte men av någon anledning så är det mycket bra som hamnar på mina dagar då jag arbetar och det är skit rent ut sagt. Bara att bita i det där sura äpplet som man ibland kan få i sin påse och se fram emot dem dagar då jag är ledig och det där roliga sker och jag får vara med.

En massa matcher som kastats om och vad i helsike? Just dem matcher som jag skulle kunna gå på och som är verkligen roliga att se nu när dottern spelar för Köping, att se henne spela emot sina gamla lag från Västerås. En tår på kinden kanske, nä, så långt ska vi inte gå så att det kommer en massa dyra tårar över det.

Det är mycket att hålla reda på och göra just nu och ganska förvirrad blir man av det hela men jag ska väl klara det så som jag klarat det tidigare...

Mycket energi som går åt till allt detta tänkande på vad som sker och att jag inte ska lägga ned tid på att fundera på en massa strunt saker och helst inte ska reagera så hårt på. Tyvärr känner jag att vissa saker kan jag inte bara skyffla bort och då säger det där hjärtat till mig att nu får det vara nog... måste ta det lugnt så att jag inte hamnar där jag tidigare var och besökte.

Vara bäst

Det är skrämmande kan jag säga, varför måste man på ett eller annat sätt hävda att man är så duktig för? För mig är det som att man bara skryter för andra och tycker att man är så förbannat duktig trots att man egentligen inte är det, jag kan ju erkänna att jag har sådana människor runt mig som tror sig vara bättre än andra och jag avskyr det.

Är det så viktigt att alltid hävda sig för andra eller är det bara ett sätt att mobba dem som inte är som dem själva är? 

Jag bryr mig inte ett dugg om jag är duktig eller inte, jag gör det som jag ska göra för att jag kan det eller för att jag har betalt för det. Jag behöver faktiskt inte tala om att jag är bra eller om jag har gjort saker som uppskattas, skiter rent ut sagt i det.

Är man en grupp människor som spelar fotboll så ska man väl spela som ett lag och ingenting annat, samma sak om man är en grupp människor som arbetar ihop, det är ett lag arbete och fan inget annat.

Vi ska väl kunna spela och arbeta ihop som ett lag utan att behövda hävda oss inför alla andra, jag kan tycka att det ska vara så men verkar många gånger att jag har fel i det.

Jag kommer i alla fall att hävda att det är ett lagarbete som jag håller på med och ingenting annat, vem som gör jobbet är för mig skit i samma. Jag kan göra jobbet men jag låter hela gruppen vara med och så som det ska vara och jag trampar på tårna på så få som möjligt för inte tjänar jag någonting på att göra det.

Detta skrytande om hur bra man är kan göra mig galen för jag ser ju med egna ögon att det inte stämmer det som sägs, det är tvärtom många gånger.

Detta hävdande om hur bra man är bara en mask för att dölja vilket dåligt självförtroende man har och då använder man sitt skryt och det värsta av allting är att det kan gå så långt så att man skadar andra med detta, då vill jag nog säga att det blir lite i form av en mobbing.

Kan det verkligen vara så viktigt att vara "bäst" trots att man inte är det?

Se till sitt

Jag har fortfarande svårt att förstå varför man alltid bara ska se till sitt egna bo hela tiden för, kan man inte försöka att tänka sig in i hur andras bon ser ut ibland?

Vad vinner man på att se till att andra får det svårt och faktiskt kan få problem med det som görs av andra i framtiden?

Det är mycket funderingar ibland från min sida om varför man sätter prestige i vissa saker och därefter även bara ser till sitt egna bo fast man inte är i det så ofta. Kanske skulle man försöka anstränga sig med att städa upp i det egna boet så att det blir bra istället för att göra det så enkelt hela tiden för sig själv och som skapar problem i andra bon.

Jag tänker inte döma någon men jag har märkt att det här med att man bara ser till sitt egna ökar markant hela tiden.

Visst kan man få ordning i alla bon men det betyder att alla måste se till att röja rent i sitt egna bo till att börja med istället för att röja i andras bon först. När man röjt i sitt egna så kan man söka efter lösningar hos andra som går att använda hos sig själv för att få en viss struktur i det hela, nu gör man inte det har jag förstått utan ser till att röja i andras bon först.

Då man ser till sitt eget så kan man samtidigt sätta sig in i andras för att på det viset hjälpa varandra med att lösa olika frågor gemensamt.

Nä, vad är det jag säger? Varför ska man gemensamt lösa saker och ting? Det betyder ju att man måste arbeta med andra hela tiden och föra en massa dialoger på ett sakligt sätt hela tiden och föra denna demokratiska röst som man nu påstår på vissa håll att man har...

Ensamhet

Visst är det märkligt hur olika vi människor upplever ensamhet?

Det som jag inte upplever som ensamhet upplever andra som ensamhet, nu är jag väl inte den som alltid måste ha en massa människor runt mig hela tiden kan jag ju erkänna, ganska skönt att slippa människor faktiskt ibland kan jag säga er.

En del är inte skapta för att vara ensamma längre stunder medans andra faktiskt är skapta för det, vi kan bara inse att alla människor är så olika.

Just dessa olikheterna gör oss unika, i alla fall en del av oss måste jag säga för det finns dem som är så lika så man tror att dem sitter ihop någonstans och inte kommer loss från varandra.

Just det här fenomenet ser man på arbetsplatser överallt hur vi är skapta för olika roller i samhället, jag ha min roll och andra har sina roller och man kan ibland undra varför människor är så olika för? Nu är det bara tur att vi är så olika för att annars skulle samhället bara stanna av totalt med en massa grinande människor som antingen saknar ensamheten eller det där ständiga sällskapet.

För min del spelar det inte så stor roll vad jag är, tycker att människan kan vara ganska tråkig med jämna mellanrum så att det där ständiga sällskapet har jag inte så stor längtan efter, nu kan jag inte säga att jag aldrig vill ha sällskap för det stämmer inte men vill inte ha den där ständiga biten hela tiden.

Att aldrig får vara ensam kan vara rena döden, alla vet att människor kan terrorisera ihjäl varandra med en massa gnäll och tjat utan att själva begripa det själva. Just den där ensamheten är viktig ibland för att man ska kunna återhämta sig från allting.

Ensamhet har en fördel och en stor sådan faktiskt, man blir aldrig osams med någon annan och man kan inte skylla på någon annan än sig själv.

Förbannat trött

Nu ett tag har jag varit så förbannat trött av någon anledning men jag vill helst säga att det beror på årstiden men kan aldrig veta, det finns dem som kan ställa frågan på ett sådant sätt som gör att jag kan misstänka annorlunda... jag vill inte tro på att det är av någon annan anledning som jag är så jäkla trött.

Det har varit en hel del nu på slutet att tänka på för min del och det har tagit en del krafter av mig men jag vill tro att det ska bli bättre, jag bara hoppas på att min trötthet ska ta ett stopp.

Det tar mera på krafterna än vad man tror att fundera på en massa saker, hitta på lösningar på problem som uppkommer men nu vet jag ju att det finns dem som överlåter tänkandet på andra för att slippa bli trött och det är inte rätt.

För min del så kan detta tänkandet bli ganska ödesdigert om jag inte får ur mig det jag har i skallen och mycket därför denna blogg kom till en gång i tiden.

Man ska rensa sin skalle så mycket som möjligt för att vara klar i den då man ställs inför nya problem eller vad man ska kalla det för. Att lösa problem är ingen lätt bit men det är inte heller lätt om man inte får hjälp med att göra det då det kan vara ett gemensamt problem som ska lösas, tro inte nu att jag pratar om problem som handlar om jobbet eller privat, jag pratar om båda delar faktiskt.

Man måste kunna samarbeta för att saker och ting ska lösas till det bästa för alla.

Inte ofta som jag är tvungen att lägga mig efter jobbet för att vila, ja, till och med sova men idag var jag tvungen för jag var helt slut utan anledning. Jobbade inte längre än till 13.00 men var ändå helt slut av någon anledning så jag var tvungen att sova drygt en och en halvtimme... men blev inte mycket piggare för att ganska konstigt kändes det idag i kroppen.

Det är den här tröttheten som är jobbig för allting annat stör inte mig då jag inte bryr mig speciellt mycket om det som finns runt mig för tillfället. Jag har stängt av mig för att skydda mig själv, för att inte ramla tillbaka till det som jag en gång tidigare varit i. Man kan inte bry sig om allting för ingen annan gör det så varför skulle jag göra det för.

En sak vet jag kan göra mig så förbannat trött och det är detta tjatande och klagande runt mig som uppstår med jämna mellanrum utan anledning.

Undrar om man klagar bara för att få klaga?