Avslutat

Då var det klart kan man nog säga och det känns skönt att det är det också.

Jag var iväg efter att jag slutat idag för att återlämna den här matchtröjan som grabben hade kvar hemma från VIB, den ska tillbaka så att vi vet att det är avslutat för annars finns det någonting som bara hänger kvar.

Kanske kan man lämna detta fula som klubben gjorde eller rättare sagt denna tränare gjorde men jag vet att det någonstans kommer att hänga kvar hela tiden. Det som retar mig mest var att man inte ens vågade möta grabben och berätta det som man berättade för mig, nästan så att man kan kalla det för feghet inför en tolvåring.

När man gör på det här viset emot barn så gör man barn besvikna på vuxna och det är någonting som dem alltid kommer att komma ihåg.

Skit i det nu, dem har fått tillbaka sin tröja innan dem behövde påminna oss om det och lika bra det, det finns folk som sköter sina saker har jag fått bevisat och i och med det avslutat allting.

Vad var det som hände i bröstet på mig? Någonting var det och det var som att suga ur mig all luft och en intensiv smärta spred sig över bröstet och ut i vänstra sidan på mig då jag satt på moppen och skulle åka hem. Lätt förvirrad och visste inte riktigt vilken väg jag skulle köra hem från Klöverhallen, ganska ruskigt då jag inte vet vad det var som hände men jag fortsatte min färd hem som blev en omväg insåg jag senare.

En vila i soffan här hemma för att se om det ville ge sig men det satt kvar och sitter kvar en del fortfarande då jag sätter ihop detta för dagen.

Jag önskar ibland att man kunde öppna sig själv och se vad det är som händer inom sig och skulle jag kunna göra det så skulle jag förmodligen slita ut hela skiten så jag fick det överstökat. Jag börjar tröttna på att ha dessa smärtor som varken jag eller någon annan riktigt kan förklara vad det beror på.

Visst kan man tro att jag inbillar mig men då skulle jag inte säga någonting, jag har aldrig blivit rädd förr men nu blir jag för det mesta rädd och orolig då jag känner det här inom mig.