Minnet

Visst är det bra med ett minne men då det sviktar så kan det bli ganska jobbigt och då pratar jag av egen erfarenhet. Jag har alltid haft ett bra minne och aldrig behövt ha det här papperet och pennan med mig då jag varit någonstans men åren går som alla vet.

Helt plötsligt så märker jag att jag glömmer mer saker för var dag som går så jag måste skriva upp saker och ting för att komma ihåg allting, jag lider av det försämrade minnet men jag arbetar ständigt för att hålla hjärnan igång och för att komma ihåg saker bara för att pröva min kapacitet.
Ett bra sätt att förstärka eller underhålla den där saken vi har innanför benen i skallen är faktiskt att läsa och skriva, vi läser ju inte samma sak hela tiden och vi skriver inte heller samma sak hela tiden. Vore det att vi faktiskt gör det så kanske vi kan snacka om demens istället?

Jag har alltid varit otroligt lycklig över det minne jag har men det har även varit en riktig förbannelse för mig ibland, nu kan jag inte säga någonting eftersom det ofta går balansgång under hela året.
Vad jag ska minnas eller inte minnas försöker jag ofta att sortera ut och oftast kommer jag ihåg det som jag ska. Det som jag ser som totalt oväsentligt skickar jag direkt ned i papperskorgen, det jag inte anser vara någonting kan ju inte vara lönt att minnas...

Jag ska vara lite ärlig mot er men jag lider väldigt om mitt minne sviktar för det är mitt viktigaste redskap då jag alltid van vid att hålla allting där inne i hjärnan. Under min sjukdomstid var inte alls minnet mycket att lita på och det var en period som jag led så fruktansvärt, kan man inte hålla reda på vilken dag det är så är det tufft.