Erövra

Var tog folkets röst vägen egentligen? Tycker liksom att man inte hör det svenska folket höja sin röst speciellt mycket emot all rättvisa emot allt som bara är så fel och som slår så fel emot det egna folket, var tog den där stora tuffa svensken vägen?

En gång i tiden var Sverige ett mäktigt land men sedan var det bara någonting som försvann och det blev ett land av feghet...

Vi ser hur landet bara blir värre och värre i sin egen politik, tänker mera på vad som sker andra folkslag medan man blundar för svälten i det egna kära Sverige. Kan vi verkligen ställa oss upp och tala om att vi är en stolt svensk längre? Jag bara frågar er det eller kan ni inte svara på det heller?

Vi måste erövra det land som vi en gång i tiden var så stolta över innan allt bara är över och andra tar över det, känner att det inte dröjer länge till innan Sverige är ur tiden.

Det där demokratiska landet där du skulle få säga vad du tycker och tänker existerar inte, kanske inte alls har existerat utan enbart varit en fasad utåt för att ha en snygg fasad. Allt färre vågar ställa sig upp och föra fram det som man verkligen har att säga i rädsla av att bli kallad både det ena och andra eller bli hånade för att man tycker olika, detta är inte demokratiskt kan jag ju säga.

Vi kan inte bara låta det gå vidare, vi kan inte låta att andra tar makten utan att ens ha den befogenheten för att göra det. En ledare utses och är det så att en ledare tar makten utan att vara utsedd så brukar den kallas för fascist eller diktator, aj fan, många har vi sådana överallt vart vi än vänder oss och tittar runt. 

Vi ser oss runt innan vi talar för vi kan ju säga saker som inte fel personer ska höra i rädsla av att bli straffade för vår åsiktsfrihet!

Om inte kritik kommer fram så kan man aldrig åtgärda problemen men kanske vill man inte heller göra det och helst inte i grupp för då blir det inte så som man vill ha det.

Vi måste erövra det som en gång var vårt, vi kan inte bara lämna ifrån oss allting med uppsträckta armar och låta oss bli fråntagna det utan kamp.

Visst kan man vara bekväm och låta andra styra ens liv men då samtidigt säga klart och tydligt att du inte har ett liv, du lever för ditt arbete och du kan dö för att göra andras liv mycket bekvämare men jag gör det inte, jag arbetar för att leva faktiskt.

Man kan sälla sig till skaran som tycker att pengar är viktigt och helst ska du inte alls göra mycket för dessa pengar utan låta andra göra ditt arbete och bara håva in stålarna.

Vi kan inte ha ett samhälle där vi låter andra sparka på oss utan vi måste sparka tillbaka på dem som tror sig ha makten över andra, dem som tror sig ha makten är dem som är svaga.

Ta fram den där tuffa svensken som en gång i tiden fanns inom oss alla, visa att vi är ett stolt folk och låt fanorna flagga utanför varenda hem och sjung din nationalsång med stolthet i rösten.

Framför allt det som är viktigaste är att man vågar tala om att man är svensk och att man är nationalist, inget att skämmas för utan man ska vara stolt över att man är det.