Varför ska man vara hemma då man är sjuk? Kanske för att man ska kunna vila upp sig och se till att en infektion försvinner ur ens kropp, detta är nytt för mig på många vis för alltid har jag bara nonchalerat detta. Nu till slut så har jag fattat varför man ska vila då man har fått feber och det är för att det där hjärtat säger bara till mig, "visst, jobba på du men jag tar inte konsekvensen"...
Jag fixar inte att gå uppför en trappa och ännu mindre bära i trappor i det här tillståndet, knappt så jag fixar att gå i trappor då jag är frisk.
Jag gick faktiskt i trappor i går då jag skulle se en match trots att jag var dålig, att missa en match med barnen ska ingenting få hindra mig från att göra men jag kan ju säga att det var nätt och jämnt så jag stod upp efter trappgången.
Enorm smärta i bröstet fick jag och då jag väl skulle registrera smärtan så hade jag glömt maskinen hemma.
Tog det hela på allvar efter en natt som jag sovit oroligt och haft febersvettningar att jag kan inte med att arbeta idag, dåligt samvete för att jag inte fixar att jobba som jag gjort tidigare fick jag... kanske det som är meningen med mitt liv, att arbeta tills jag faller ihop på min post?
Nä, någon gång måste man sätta gränsen utan att någon annan gör det åt mig, jag vill se mina barn växa upp ett tag till och sedan kan jag skita i allting.
Tog det bara lugnt och låg i sängen fram till klockan var närmare 14.00 idag, tyckte att det var bäst att röra på sig innan trycksåren kom och det viktigaste, ta medicinen eftersom hjärtat snackade med mig.
Tänk om alla hade ett hjärta som snackade med en, mycket oroligheter skulle försvinna från denna ruttna värld då.
Helt ofattbart vad lite feber kan göra med en stor fet kropp? Den kan sätta vilken idiot som helst ur spel för ett tag och och en del dårar sätts för gott ur spel men dit tänker jag inte räkna mig just nu, senare kanske men inte just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar