Visst är det skönt med tystnad om man inte har någonting att säga och jag förutsätter att man är tyst om man inte har någonting av vikt att säga.
Det är lite värre om det är tystnad trots att det finns saker att säga och det är kanske så jag upplever det många gånger, man säger inte mer än man behöver och jag vill heller inte fråga om allting för det är inte riktigt så det ska vara faktiskt.
Jag har inte så mycket att säga och då är jag tyst, det blir lite som att vara ensam trots att man inte är ensam men jag är så van vid det så jag lider inte alls av det så som andra kanske skulle göra.
Jag njuter av tystnaden för det betyder att jag inte behöver bekymra mig för det som jag kanske skulle behöva bekymra mig för men får jag ingenting veta så är det redan klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar