En dag klar

Ja, så är det. En dag har nu gått av denna långa ledigheten och jag vet inte om jag känner att det är så bra att det är så lång tid att vara ledig, skulle ha gjort som andra gör för att slippa vara delaktig i det som händer eller behöver lägga ned sin tid på saker som man kanske skulle göra.

Jag har en lång lista på saker som ska göras men problemet är att dessa saker kan jag inte göra på egen hand och nu så har man ju sett till att ytterligare en gång se till att komma undan.

Under så många år har man smitit iväg för att inte vara delaktig i det som ska göras och sedan då det är någonting som gått fel så skyller man ifrån sig, lätt att skylla ifrån sig då man inte vait närvarande.

Jag blickar tillbaka i tiden och jag ser på det som jag blivit anklagad för, inte mycket som jag är skyldig till men som jag ändå blivit anklagad för.

Det gick så långt att man anklagade mig för en riktigt allvarlig sak emot ett barn men där det senare visade sig att barnets egen förälder gjort det, ett problem som det barnet alltid kommer att få leva med och faktiskt kom undan med att bli anmäld för... det var enklare att anklaga en oskyldig person som aldrig varit ensam vederbörande.

Och till på köpet så säger man att jag måste någon gång glömma det som varit... men när tänker man be mig om ursäkt för det man gjort emot mig.

Nä, man kan inget annat bli trött på att bli anklagad för en massa saker som man inte gjort bara för att man inte vill ha med vissa människor att göra. Fick jag som jag ville så skulle jag vilja slippa vara bland människor för det finns inget som är värre än den sorten kan jag ju säga.

Jag vill inte bli anklagad för saker hit och dit utan anledning och inte ens att man kan be mig om ursäkt för sina anklagelser trots att dem inte är sanna.

Ibland har jag lust med att lägga ut namn på dessa människor men så lågt ska jag inte sjunka för det skulle vara som att sitta i samma båt med dem... nä värre straff än så finns inte som att sitta med falska människor i samma båt.

Jag hoppas bara att man får sitt straff en dag men då är det väl så synd om dem så att allt det dem gjort blir glömt och förlåtet av alla, bara jag som kommer att minnas allting.