En dag kvar

Japp, då har ytterligare en dag gått och jag har en dag kvar att göra för att sedan få den där välförtjänta semestern som har hägrat så länge.

Bara få vara hemma ett tag och vila upp sig, ja, jag vet ju inte om jag kommer att få vila upp mig för det brukar vara så att jag får jobba ordentligt hemma med en massa andra saker.

Det är skönt nog att veta att jag inte har en massa tider att passa men det finns andra saker som jag vet att jag kommer att få bekymra mig för och att veta det gör mig illa till mods.

Det är som att jag aldrig ska få det där stillsamma livet någonsin utan det ska alltid vara någonting som jag ska bekymra mig för bara för att det ska passa andra. Jag försöker med att nonchalera dessa människor men det är då jag anklagas för en massa saker eller så har man hållit undan saker för mig.

Jag ska erkänna att ibland kan jag tycka att det är skönare att vara på jobbet för då slipper jag saker som jag inte orkar med hemma. Det är hemma som jag möter dem värsta utmaningarna och så har det varit under flera år på grund av vissa individer, om jag har haft det lugnt så måste dessa personer dyka upp bara för att se till att jag får problem att fundera över.

Ja, morgondagen kvar att arbeta och sedan semester i fem veckor och jag hoppas verkligen att jag får den där avkopplingen som jag så väl behöver. Jag är trött både i sinne och kropp kan jag medge, känner att det inte är mycket som krävs nu för att jag ska få en sådan där kollaps igen faktiskt men en del förstår inte det.

Jag vet att får jag en kollaps till så kommer jag inte att orka ta mig ur den lika bra den här gången, man kanske klarar den där betongväggen en gång men inte en andra gång lika bra.

Nu ska jag bara koncentrera mig på vila upp mig så gott det går, får väl svara att jag skiter i saker då man kommer till mig och egentligen gör jag ju det då mycket av det där inte är mitt problem.