Upp till en ny dag har man tagit sig och nu får i sig en kopp kaffe för att vakna till så att man ska kunna ta sig iväg på en promenad till ett annat område. Det är en promenad som inte är så lång men den räcker till om det blir för varmt, att gå 2,3 kilometer i värmen är ju som att gå en mil då kroppen tar mycket stryk i solen och värmen. Det gäller bara att få i sig vätska så man inte tar slut med en gång och sedan får vi inte glömma att smörja in oss för solen tar som sagt hårt på en om man inte är van.
Vi skulle idag ta oss till Platania där vi skulle se om det fanns någonting som vi kan få med oss hem men så som jag kunde fatta det som så var det viktigast att få tag i en väska till en bekant. Det här med kvinnor kommer alltid att vara ett fenomen för mig, otroligt oklara beskrivningar av pris och vad det är för sorts väska som man vill ha. Sedan har vi självklart mottagaren av denna beställning som inte alls har förstått vad det är för väska utan tycker att jag som man ska vara med och titta på väskor, jag skiter väl i handväskor så att säga.
45 grader varmt i solen då vi tar oss iväg och det går bra att promenera dit men det är på vägen tillbaka mina problem kommer, känner mig bara frustrerad över att man inte kan komma ihåg vart man hittade varan.
Jag får en sorts ångest över att man ständigt lyckas med att höja mitt tryck så drastiskt genom att vara så nonchalant över allting för det är bara en total nonchalans och tro att saker ska skötas av andra. Jag trodde att hjärtat skulle stanna på riktigt denna gång och mådde riktigt dåligt.
Det är en upplevelse att gå runt och titta på saker i olika butiker för att säga att till den andre att komma ihåg vart det var, efter bara tio minuter är det som att fråga en sten om det för så borta är det. Jag kan bara säga att det måste vara svårt att vara människa då man inte hör vad man säger eller har något som helst intresse av att hjälpa en... Faktiskt så som jag upplever det hela.
Värmen blir bara mer intensiv och det riktigt brinner i skinnet på mig, svetten rinner hela tiden och spelar ingen roll att jag fyller på med vätska. Temperaturen har gått upp i solen och nu är det närmare femtio grader, här går det idioter i denna värme och ingen svalka finns att få i form av vind för den har nu totalt dött sedan vi gick iväg.
Platania hade en del saker i alla fall att erbjuda kan jag ju säga er och det kommer att bli en promenad till dit men då blir det utan en kamera som inte används.
Ja, jag har haft med mig min kamera på semestern men jag har knappt tagit kort den här gången av någon anledning faktiskt, tror inte att det är så viktigt för någon av oss plötsligt att föreviga det hela.
Nu får vi se hur varmt det är nästa gång vi tar oss till Platania men vi ska dit igen för som sagt, vi hittade en del kläder som kan vara värt att handla med oss hem och nu är ju vänskapsväskan inhandlad så den behöver jag inte tänka på.
Vi skulle idag ta oss till Platania där vi skulle se om det fanns någonting som vi kan få med oss hem men så som jag kunde fatta det som så var det viktigast att få tag i en väska till en bekant. Det här med kvinnor kommer alltid att vara ett fenomen för mig, otroligt oklara beskrivningar av pris och vad det är för sorts väska som man vill ha. Sedan har vi självklart mottagaren av denna beställning som inte alls har förstått vad det är för väska utan tycker att jag som man ska vara med och titta på väskor, jag skiter väl i handväskor så att säga.
45 grader varmt i solen då vi tar oss iväg och det går bra att promenera dit men det är på vägen tillbaka mina problem kommer, känner mig bara frustrerad över att man inte kan komma ihåg vart man hittade varan.
Jag får en sorts ångest över att man ständigt lyckas med att höja mitt tryck så drastiskt genom att vara så nonchalant över allting för det är bara en total nonchalans och tro att saker ska skötas av andra. Jag trodde att hjärtat skulle stanna på riktigt denna gång och mådde riktigt dåligt.
Det är en upplevelse att gå runt och titta på saker i olika butiker för att säga att till den andre att komma ihåg vart det var, efter bara tio minuter är det som att fråga en sten om det för så borta är det. Jag kan bara säga att det måste vara svårt att vara människa då man inte hör vad man säger eller har något som helst intresse av att hjälpa en... Faktiskt så som jag upplever det hela.
Värmen blir bara mer intensiv och det riktigt brinner i skinnet på mig, svetten rinner hela tiden och spelar ingen roll att jag fyller på med vätska. Temperaturen har gått upp i solen och nu är det närmare femtio grader, här går det idioter i denna värme och ingen svalka finns att få i form av vind för den har nu totalt dött sedan vi gick iväg.
Platania hade en del saker i alla fall att erbjuda kan jag ju säga er och det kommer att bli en promenad till dit men då blir det utan en kamera som inte används.
Ja, jag har haft med mig min kamera på semestern men jag har knappt tagit kort den här gången av någon anledning faktiskt, tror inte att det är så viktigt för någon av oss plötsligt att föreviga det hela.
Nu får vi se hur varmt det är nästa gång vi tar oss till Platania men vi ska dit igen för som sagt, vi hittade en del kläder som kan vara värt att handla med oss hem och nu är ju vänskapsväskan inhandlad så den behöver jag inte tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar