Ja, vad ska man säga? Man är tillbaka till det vardagliga livet igen och det märks kan jag ju säga. Jag vet inte riktigt var min lust för att göra saker tog vägen direkt då jag klev över tröskeln här hemma, det var som att den bara sögs ur mig.
Nu har jag varit hemma två dagar och inte märker jag någon större skillnad på någonting egentligen här hemma för det är som att allting ska in på samma spår som det var innan.
Det finns saker som jag skulle behöva få ur mig ordentligt men att göra det här inne vet jag inte är så lämpligt för att det är så dåliga saker så man skäms på deras vägnar kan jag säga lite snyggt.
Jag trodde ju att då man säger att dem har en bra uppfostran att det ska vara så men så är det banne mig inne, inte gör man en sådan sak att man håller sig undan bara för att man inte vuxit upp under samma tak som någon.
Nu ska jag inte vara för anklagande emot dem men har man en sådan fader så förvånar det mig inte att man blir på samma sätt.
Den här dagen har bara varit jobbig att gå igenom och då kan jag inte riktigt klaga på vädret för att något regn har jag inte sett skymten av men det är som andra år, då jag återvänder hem så blir det fint väder helt plötsligt.
Jag har fått igång min "Bettan" efter två veckor och det var en njutning att få sätta sig på henne och köra iväg en kort sträcka för att utfodra henne och ladda hennes batterier, inte behövde jag någon jacka på mig heller.
Ja, man är verkligen tillbaka till det gamla vanliga livet kan jag ju säga för ingenting har blivit annorlunda tycker jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar