Ut och åka idag, inte så värst långt men ändå och då är vädret helt okej. Jag vill inte ha regn men jag vill heller inte ha en stekande sol att sitta i bilen då jag ska åka någonstans. Det ska vara behagligt att köra bil då man ska iväg någonstans men visst får det vara lagom varmt vad man nu ska säga vad det är?
Vi kommer fram till vårt mål som vi ska till men jag ruskar lite på skallen för jag förstår mig inte alls på GPS, den lägger in en annan väg än den man vill åka. Hade ju tänkt mig en väg men GPS talade inte om att jag skulle svänga av utan jag fick sitta och köra runt en massa, nä, det är lika bra att titta på en karta och avvika en del från GPS för att det ska bli som man vill.
Visst kom regnet då vi åkte och en del gånger var det jobbigt att titta ut genom rutan för att det öste ner på sina ställen, övriga bilister körde i alla som dårar trots att det fanns risk för planing på körbanan. Jag körde säker körning som jag brukar säga att det är, höll lagom hastighet för att inte riskera att kana genom spåren med allt vatten.
Helt plötsligt kom solen fram och värmde upp och då blev det bara kvavt.
En trevlig eftermiddag och kväll blev det för oss i trevligt sällskap, har inte varit där på femton år och det känns som en evighet kan jag ju säga men nu var det ju dags.
Grabben min visste vem det var vi skulle till, han har koll men min dotter har lite svårare med att hålla koll men trots det så blev det en otroligt bra afton för oss alla.
Vi kommer hem på kvällen och alla är nöjda och belåtna med vår dag tillsammans, då får jag beskedet, det slutgiltiga beslutet om att grabben inte vill fortsätta med innebandy och det är för mig en katastrof men jag förstår honom faktiskt. Blir man bara påhoppad av en tränare och känner att man blir behandlad av en ytterligare så är det inte kul att fortsätta, själv har jag kritik mot den dåliga informationen kan jag informera.
Ett stort och tufft beslut som vi har pratat om i cirka fyra veckor nu men nu är beslutet taget och ett mejl skickat till en av tränarna så vi har fått det gjort...
Vi kommer fram till vårt mål som vi ska till men jag ruskar lite på skallen för jag förstår mig inte alls på GPS, den lägger in en annan väg än den man vill åka. Hade ju tänkt mig en väg men GPS talade inte om att jag skulle svänga av utan jag fick sitta och köra runt en massa, nä, det är lika bra att titta på en karta och avvika en del från GPS för att det ska bli som man vill.
Visst kom regnet då vi åkte och en del gånger var det jobbigt att titta ut genom rutan för att det öste ner på sina ställen, övriga bilister körde i alla som dårar trots att det fanns risk för planing på körbanan. Jag körde säker körning som jag brukar säga att det är, höll lagom hastighet för att inte riskera att kana genom spåren med allt vatten.
Helt plötsligt kom solen fram och värmde upp och då blev det bara kvavt.
En trevlig eftermiddag och kväll blev det för oss i trevligt sällskap, har inte varit där på femton år och det känns som en evighet kan jag ju säga men nu var det ju dags.
Grabben min visste vem det var vi skulle till, han har koll men min dotter har lite svårare med att hålla koll men trots det så blev det en otroligt bra afton för oss alla.
Vi kommer hem på kvällen och alla är nöjda och belåtna med vår dag tillsammans, då får jag beskedet, det slutgiltiga beslutet om att grabben inte vill fortsätta med innebandy och det är för mig en katastrof men jag förstår honom faktiskt. Blir man bara påhoppad av en tränare och känner att man blir behandlad av en ytterligare så är det inte kul att fortsätta, själv har jag kritik mot den dåliga informationen kan jag informera.
Ett stort och tufft beslut som vi har pratat om i cirka fyra veckor nu men nu är beslutet taget och ett mejl skickat till en av tränarna så vi har fått det gjort...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar