Komiskt

Vet inte om jag ska skratta eller gråta!

Det är bara så komiskt att man tror att man ska prata med en annan person som inte är ett dugg intresserad av vad man säger, man måste vara bra dum om man tror att man skulle börja prata efter så lång tid.

Kommunikationen har varit bristfällig i flera år, den har bara skett åt ett håll för att mötas av tystnad eller att man inte förstår det enklaste som sagts, självfallet tröttnar på en sådan person.

Komiskt att man inte själv förstår att man själv skapat denna situation på grund av ett större intresse av sin telefon och TV och sina försök att bli populär hos andra människor.

Jag anser att det viktigaste man kan ha är en rak kommunikation med varandra men har även märkt att färre och färre människor förstår hur man pratar med varandra då man möts, via telefon och nätet går det bra.

Mer och mer irriterar det mig att då man sitter med någon så ligger koncentrationen mer på sin mobil än på en annan som sitter och pratar, jag skiter i min telefon då jag sitter med någon annan för den är ganska oviktig då.