Helt otroligt

Jag kan bara ruska på huvudet åt saker som sker runt mig men en sak är jag bara så säker på, människan är en konstig sak i samhället. Hela tiden så kommer det en massa fula saker som skadar andra människor på ett eller annat sätt.

Vi som lever i ett så kallat demokratiskt land måste ha förbannat tråkigt eftersom vi alltid skapar konflikter med andra på ett eller annat sätt. Själv har jag valt att inte skapa konflikter men jag dras in i dem för att sedan bli anklagad för att skapa dessa.

Min stil är att tala om vad jag tycker om saker och ting som sker runt mig, ifrågasätter om det är någonting som jag anser vara fel och vet ni vad, jag har min fulla rätt att göra det i ett demokratiskt land.
Det finns länder där du inte ens kan säga nej utan att fängslas och utstå saker som ingen människa ska behöva göra, när dem utsatts för fasansfulla saker så avrättas dem sedan... ingenting som någon av oss vill vara med om.

Att ruska på huvudet och undra vad i helvete människan tänker med kan jag göra, aldrig kommer jag att fatta varför många gnäller när dem har det så bra som dem har det i dagens samhälle.
Man skapar konflikt efter konflikt för att sedan tro att man blir ursäktad för allting, fy fan kan jag bara säga åt dessa falska människor då dem tror att man kan göra som man vill mot andra men inte kan ta emot skiten själv.

Jag skapar inga konflikter men ger mig in i dem om jag märker att den svaga sidan inte fixar det här på egen han, problemet är att det är jag som pekas ut för att vara den som skapar dessa trots att det är fel.
Jag säger inte att jag är bättre än andra men en sak vet jag i alla fall, konflikter har vi så det räcker till i världen så det räcker åt oss alla. Istället för att skapa kanske vi skulle försöka med att lösa det som redan finns?

Runt mig dyker det upp människor som jag inte klarar av att ha med att göra, jag gallrar bort dem och talar bara snyggt om var jag står någonstans och sedan är dem borta. Jag behöver faktiskt inte ha dessa runt mig om jag inte tillåter det och jag tillämpar min avpollettering ganska snart då jag märkt vilka som inte passar in i min miljö.
Visst blir man ganska ensam då man är som mig men jag gråter inte för det, vet att det finns dem som faktiskt gillar mig för den jag är både på yttersidan och insidan...