Hemma igen

Man är nu åter hemma efter en tripp till Stockholm men jag vet inte om det var lika bra den här gången som det brukat vara, var mycket snurrigare där borta och jobbigare att promenera.

Den där sköna känslan som jag alltid haft tidigare av att komma till Stockholm fanns inte hos mig och jag tror att det är för att jag tycker det är dyrt, det är dyrt i hela landet.

Varför jag åker till huvudstaden är för att jag har mina butiker där som jag handlar mina skor/kängor och faktiskt dem flesta av mina klädesplagg. I alla år så har jag burit militära kläder då jag känner att jag har en dragning åt det hållet, en gång i tiden ville jag bli yrkesmilitär men halkade in på sjukvård av någon anledning.

Ja, jag fick tag i det som jag skulle i alla fall så mitt syfte med resan blev avklarat.

Visst är det skönt att komma tillbaka hem men av någon anledning är det svårt att rota sig just nu, vill bara komma ifrån Västerås då jag anser att staden inte har så mycket att ge. 

Inte bara Västerås jag vill ifrån utan hela landet för jag bara känner att jag är trött på dessa dumma svenskar som inte förstår att alla inte har det lika bra som dem själva har det.

Kanske ska förklara vad jag menar ovanför, det är sorgligt att ett idrottslag inte kan lämna ut information som stämmer till alla med en gång utan sänder ut denna stötvis, dem som tillhör klanen är dem som får den först och andra får den då det passar dem själva.

Det är inte alla som kan prångla ut tre Restaurangchans då man inte har det yrke eller den sociala kretsen som dem har, en annan har knappt chansen att få ett häfte sålt och ska man sälja till två lag så är chansen helt obefintlig, jag kan ju inte köpa fem häften själv.

Det här som dem ska sälja kan jag erkänna riktar in sig på dem som har pengar, själv tycker jag att häftet är helt värdelöst och nu när jag fått reda på att om man säljer fler än tre så får man behålla pengarna till att betala sina overaller och annat, ingenting som sades på mötet i maj... är ganska trött på det här.