Sista majdagen

Sista dagen av maj har vi kommit till och enbart några timmar kvar innan vi är inne i den underbara månaden juni som innebär att många snart ska ha semester, jag får vänta ytterligare en månad.

Att bara veta att man närmar sig semester är en skön känsla kan jag lova er, man har slitit i ett år för att få vara ledig några veckor, visserligen har jag varit ledig ett tag men jag tror inte att det riktigt räknas.

Hur maj månad varit ska jag inte här sitta och bedöma i detalj men för mig har det varit en ganska jobbig månad som varit upp och ned av mycket, det vackra vädret som varit då det varit har gjort att man orkat ta sig vidare och det ska man vara glad för.

En del kan uppleva maj som en helvetes månad som innebär en massa näsor och ögon rinnande av olika anledningar men likväl så njuter dem av värmen...

Jag har arbetat tre dagar den här veckan och har ett par dagar till den här veckan att göra, trött har jag blivit men kan vara av att min koncentration har varit på topp. Det var som sagt lite att se över efter min frånvaro och jag kan inte riktigt säga att jag tyckt att det varit helst okej det som gjorts eller inte gjorts, beror på hur man ser det.

Jag kan i alla fall säga att jag bara längtar efter min semester för att då koppla av på ett helt annat vis.

Regnet kom

Som jag misstänkte igår så satte det igång idag, regnet kom för att skölja ur riktigt ordentligt efter det här finns vädret som varit i flera dagar. Jag har inget emot att det regnar men skulle kunna komma på natten istället så man får njuta av sommaren lite längre för alla behöver det.

Jag vet inte om det var så mycket bättre luft då jag kom ut för att ta mig till jobbet, var lite kallt bara om man jämför med gårdagen.
Jag kunde märka en viss fuktighet i luften då jag satte mig i bilen först då rutorna blev lite immiga men det löser man med fläkten, har varit med om att allt blivit som en dimma i bilen vid en sådan här klimatförändring.

Det duggade lite grann på morgonen men slutade innan jag skulle ta mig till arbetsplats med boende men då var det istället så varmt, helt kladdig var jag och hade jag velat så hade jag kunnat dra ur tröjan.
Jag märker nu att det är verkligen dags att sätta igång med att arbeta med kondisen för den är så nedsatt, det andra fungerar bra.

Ljuga för att dölja

Jag ser det på det sättet, man ljuger för att dölja sina brister hela tiden. Jag förstår att man vill ljuga bort sina misstag så att andra ska tycka att vissa är bättre än andra men jag vet inte om man gör sig en tjänst genom att göra detta. Sanningen kommer alltid fram och det måste man själv begripa kan jag tycka, jag gillar inte att man ljuger då jag ändå får reda på sanningen och genomskådar ganska fort vad andra går för.

Det här med att ljuga för att verka bättre har jag riktigt svårt för, det är det som gör att andra får göra mer för att få allting att ordna upp sig och genom att ljuga kan man sätta många i onåd trots att dem är oskyldiga till det som man beskylls för.

Nä, hålla sig till sanningen och förstå att man har brister är det bästa, det är inget fel i att göra fel om man bara lär sig av det och inte gör samma sak igen.

Jag kom iväg till arbetet på första arbetsdagen efter min sjukskrivning och till en början tyckte jag att det var skönt men efter ett tag kände jag bara att det här är inget jag ville vara på.

Under den tid som jag inte varit på plats så har det fungerat, ja, fungerat men inte varit som det brukar vara då den som ska ersätta inte alls förstår vad det är han ska göra. Nu tycker jag att efter fyra och en halv månad ska man förstå vad det hela innebär och att man kan inte leva i det blå men trots det så lever man i alla fall i det blå.

Ljuga för att dölja sina misstag eller brister är normalt men jag tycker att man ska ta sig en liten funderare om det verkligen är värt att göra det, sanningen kommer ju alltid fram till slut.

Som vikarie kan man inte skjuta ifrån sig saker man fått i uppdrag att göra då det bara bevisar att det inte finns ett intresse i att göra det här arbetet.

Inte ett dugg förvånad

Sista dagen för denna cup i Falun och jag säger bara att det ska bli skönt, är just nu lite trött på alla cuper som varit och trött på spelet man spelat under säsongen... man faller bara tillbaka till det gamla då dem blir tillsagda om att byta spelsystem.

Att förstå att man ska prata på planen och köra passningar mellan varandra har man förbannat svårt att förstå, man pratar istället om hur många mål man ska göra som istället blir bakåtmål.

Jag sätter mig i bilen med frugan och åker upp men jag vet redan en sak och det är att den här kvartsfinalen kommer man i alla fall att förlora på grund av att man inte gör om allting på rätt sätt, snackar och passar.

Köra fram och tillbaka till Falun är ingen dröm kan jag säga för vägen upp börjar just nu förfölja mig efter dem här dagarna. Inte kommer jag att åka till Falun i första taget ska det erkännas.

Vad är det som händer egentligen? Det blir som jag trott och inte ett dugg förvånad blir jag av hur det går eller ser ut där nere på planen mellan dem här två lagen som möts, att vi har domaren emot oss i flera fall gör det inte bättre.

Största felet vi gör är att det inte alls finns snack eller riktiga pass mellan spelare, man övergår till att hålla bollen själv så mycket det går och då går det som det går.

Förlust även i den här kvartsfinalen och jag är som sagt inte ett dugg förvånad.

En lång och varm helg har det varit och man tror att man ska få vila nu ett tag... man tror mycket men det blir sällan som man tror och det blev det även denna gång.

Löss i landet har vi, inga sådana små utan stora så inne i helvete som verkligen äter upp en med hull och hår om man inte sätter stopp. Två av dessa löss dök upp här igen för att terrorisera min dotter och jag kan bara erkänna att jag är så trött på dem... kommer hit och får allt serverat men är inte nöjda utan måste skapa konflikter för att man anser att man har den rätten att göra det emot oss "vita".

Fjärde raka

Tar oss upp till Falun även denna dag och vad trodde man annars, jag har grabben där uppe som spelar och då måste man vara med på ett hörn. Jag tar mina bilder men jag är med för att visa mitt stöd till honom om att jag tycker det är bra att han spelar.

Sitta i en varm bil kan jag inte säga är det allra bästa man kan göra för det var hett ute, 26 grader tror jag det stod på bilens termometer och det är lite för varmt för att sitta i bilen... men tokig som man är så ska man givetvis se matcherna som spelas även om det bara var en denna dag.

Jag kan så här i efterhand säga att det var en skitmatch ur mina ögon sett, man hade fallit tillbaka till sitt lilla egocentriska spel och slutat spela som ett lag. Det är just det här som gör att dem förlorar gång på gång, man vill vara den som gör mål.

Nä, jag hade kunnat hoppat den här matchen faktiskt för så dålig var den trots att man vann den. Jag är glad att man vinner men jag anser fortfarande att man ska vinna med snyggt spel och ingenting annat.

Det som man spelade här kommer dem inte att komma så långt med om man ska spela så under matchen som är i morgon.

En riktig skitmatch kan jag bara säga att det här var, glömde bort att man är ett lag precis som jag trodde att man skulle göra. Visst vinner man men man spelar inte som ett lag alls då man skippar att passa till sina backar utan kör sitt egocentriska spel varav lagkaptenen är en av dem.
Hade jag vetat det här så tror jag inte att jag hade åkt upp för att se det här...

Tre raka

Bättre än vad jag förväntat mig har det gått där uppe i Falun måste jag ju erkänna, jag känner en större stolthet i att tillhöra en av föräldrarna till laget.

Av tre matcher har man vunnit alla och det återstår ytterligare en under morgondagen... hoppas på en vinst igen för att gå vidare med alla fyra grundmatcher som vinst. Laget är redan färsiga för slutspel men skulle vara kul om man gjorde det obesegrat den här gången.

Jag ropar inte hej förrän jag har sett att man klarar av det som jag helst skulle vilja att dem gjorde. Tyvärr är det så att jag har sett så mycket av det här laget så jag fattat att då det går bra så kommer det där övermodet fram och man tror att man kan börja spela sitt egotrippade spel igen.
Tyvärr så finns det dem i laget som tror att dem klarar av det här på egen han och inte alls fattat att man är ett lag där ute och spelar, det betyder att man måste köra passningar med mera.

Att man vinner även den tredje matchen ser jag bara som positivt men det är fortfarande en match som ska spelas för att man ska få den där fulla potten som jag tycker att man ska satsa på. Inte kan man göra som tränaren säger, vi har redan gått vidare så vi behöver inte vinna alla matcher, bara skitsnack kan jag säga.
Är man på en turnering så ska man satsa för fullt men som sagt, jag vet att det här laget kan drabbas av sin värsta fiende som heter övermod...

Ingen som helst

Jag kommer upp ur sängen för att göra mig klar till att åka till den här cupen, jag kan bara säga det klart och tydligt på morgonen att jag inte har någon som helst lust att åka. Det har inte alls börjat bra inför den här cupen och det är på grund av dålig planering och fortfarande finns det många frågetecken men som aldrig kommer att få ett svar.
Jag vill verkligen inte alls åka men nu har vi betalat...

Åker iväg närmare åtta på morgonen för att åka till mötesplatsen, vet fortfarande inte om jag ska ha med mig någon i bilen mer än min egen grabb.
Visst blev det så, ingen som ville eller behövde åka med oss faktiskt först. Målvakten som inte ska spela valde att åka med oss i alla fall så jag gjorde inte vägen förbi i onödan ändå.
Jag fattade själv att jag inte skulle få någon med mig egentligen i bilen för att vi bor inte i bygden och umgås inte med dem heller, detta gör att vi är lite outsiders.

Ja, vi kom iväg som vi skulle till första platsen som var Enviken, en arena långt ute på landet och man tror inte det är möjligt att man har så fia arenor där ute men det har man. Enda tragiska är att arena ligger så långt ifrån själva centrum... fint längs vägen men finns egentligen ingenting att se kan jag erkänna.
Jag har inget val än att köra den här vägen för vi ska till första matchen och man hoppas att man inte åker i onödan.

Första matchen spelas och vi vinner den, suck, skönt att det börjar så bra som det gör men det är en match till men sent på kvällen.
Andra matchen spelas och resultatet blir detsamma, en vinst till så två raka segrar första dagen av cupen och vad blir man annat än glad...

Meningen var att jag och frugan skulle bo i Borlänge men efter att jag varit dit och tittat så blev det nobben. Jag bor inte i ett ghetto för det var så jag tyckte att det såg ut där vid det vandrarhemmet, var jag än tittade så var det någon form av sådana där som bara dök upp och jag kan acceptera en del men då det är som att komma till "lilla Afrika" så får det vara nog. Ju längre jag stod där desto mera dök det upp och jag vägrar att vara en minoritet i mitt eget land på en plats...
Jag åkte hem och hämtade frugan och vi valde att åka fram och tillbaka alla dagar, kostar lite mindre men mycket bilkörning men man kan känna sig trygg på natten i alla fall.

Vara sjuk

För att vara sjuk så ska du inte vara sjuk... hur man får ihop det här vet jag inte för jag vet inte hur man beter sig då man är sjuk med alla papper som man ska hålla på med då man är sjuk. Visst, jag är inte sjuk så jag inte kan göra en del pappersarbete men det är det här med att hålla reda på allting gör att man bara blir sjukare än vad man egentligen är.

Då man är sjuk så har man faktiskt inte tid med att vara sjuk för att allting ska du hålla reda på egen hand.

Jag känner så här inför min sista dag som fullt sjukskriven att det här ska bli min sista dag som sjuk en längre tid, nästa gång jag ska vara borta från arbetet för en sjukdom så ska det vara då jag faller död ner, då slipper jag allt krångel med papper.

Jag trodde att jag skulle slippa en massa krångel med löneutbetalning och en massa annan skit men det kunde jag glömma, bara krångel där jag kan hamna i en väldig knipa som det ser ut.

Nä, skit i att bli sjuk, spelar ingen roll vad det är för sjukdom för det är inte alls enkelt att vara sjuk då det är mera arbete att vara sjuk på alla möjliga vis.

Nu är jag bara glad att jag ska tillbaka och arbeta med dem "sjuka" jag har som visar sig vara mycket mera friska än vad jag själv är och kan göra dig sjuk med sina idéer om vad andra ska göra. Nu när jag kommer tillbaka ska jag inte vara så snäll och falla för att jag ska just vara för snäll och göra det extra då det är vanligt att man äter upp kakan och vill ha ännu mera.

Snart dags

Ja, det bara är så, snart är det dags för att börja jobba igen efter min sjukskrivning och det känns ganska bra faktiskt att göra det. Jag anar mig bara till att det kommer vara en hel del att sätta sig in i igen för att det ska fungera som det ska göra, har hört att det kanske inte blivit så mycket gjort sedan jag gick iväg...

Det känns bra samtidigt som det känns tungt att axla det hela igen, gäller för mig som sagt var att ta det lugnt och inte ta på mig mer än vad jag egentligen orkar med men det är lättare sagt än gjort. Jag har en liten tendens till att ta på mig för att det ska bli gjort inom en rimlig tid, har blivit bättre på att säga nej men inte alltid som jag fixar det kan jag säga.
Många gånger säger jag ja för fort men det är för att jag vet att jag klarar av uppgiften men som sagt, det kan bli för mycket ibland.

En annan sak som det snart är dags för är den här cupen i Falun som jag och sonen ska åka till. Just nu har ingen av oss lust med det då information och planering har varit så dålig.
I tre lag har vi varit och i alla lagen har det varit likadant men jag tror att då vi inte umgås med dem privat så är vi dem sista som vet någonting. När man inte vet vilka som ska åka upp så alla får plats så tycker jag det är under all kritik, allt det här för att man inte vill ta hjälp från andra.

Det har blivit så att vi tar oss dit vi ska på egen hand utan att ens erbjuda oss om att ta någon med oss, vi har många gånger varit med om att åka till samling och ändå åkt helt själva i bilen till evenemangen så varför samlas? Jag har stått för kostnaden i stort sett hela tiden trots att jag har åkt till dem här samlingarna.
Det här är nog första gången som jag kan säga att det tar emot att åka iväg till en cup, finns ingen glädje alls för att göra det på grund av den dåliga informationen och att det varit för mycket cuper...

Känner inte för

Jag är bara ärlig då jag säger att jag inte alls känner för vissa saker, idag ska jag till ett ställe som jag inte alls känner för att gå till. Varför jag åker med på det här mötet är för att ställa ett litet as mot väggen på grund av en fråga som ställts utan att jag är med... man ställer inte sådana frågor i den position som hon har kan jag ju säga.

Inte kan jag finna den där så kallade pedagogiska utbildningen som dem säger sig ha i sin "fina" utbildning, jag tror bara att dem blivit utbildade för att terrorisera vanliga människor.

En annan sak som jag inte alls just nu känner för är att åka till Falun på torsdag, det tar verkligen emot kan jag säga er och det är på grund av att jag anser att informationen varit så dålig.
Man kan tycka att om man har vetat om en sak så sätter man igång i bra tid med att planera hur det blir, om man inte vet så kanske det är bra att ha en reservplan för det hela men det  har man inte ens funderat på.
Jag är ganska trött på att få höra att allting ordnar sig men som ledare måste man veta hur det kan vara och definitivt om man umgås med alla föräldrar privat.

Jag vet inte vad jag ska tycka och tänka just nu om allting som sker men jag har en misstro till hur saker och ting går till, det är vissa som alltid hamnar i klistret av det här. Jag är en sådan som vill vara ute i god tid för att det ska bli så bra som möjligt och det ska helst vara utan en massa stress för att stress är det sista jag vill uppleva, jag är rädd att jag ska brännas sönder inombords av det hela.

Jag känner inte för någonting av det hela just nu och det kan jag ju bara tacka andra för, det där roliga i saker och ting förstörs av att man inte kan planera och inte helst vill ta emot hjälp att planera...

Stort skämt

Jag anser det vara så, ett stort jävla skämt allting. Man sliter som ett djur för att allting ska gå runt och man ska få ett liv som ska vara så drägligt som möjligt... vad är det man får annat än ett spark på ballen för att man gör det man ska göra?

Ett otroligt stort skämt är dem här som sitter i stadshuset och styr över vad som ska ske i staden men vad är det som händer, bara ett kaos som andra får betala för anser jag.

Inte tycker jag att det är vettigt att man kan slå igen en kommun bara för att det blir sommar men det är det som sker bara för att man ska ha semester. Att få tag på en tjänsteman under sommartid kan ni glömma, det är fan ditt eget fel om du inte lämnar in anmälan om bygglov innan dem slår igen för sommaren.

Det är ju på sommaren som man vill bygga och kanske kommer man på det lite sent men tji fick man, missar man deras tid så är det kört och bara vänta till man är ledig igen en längre tid...

Ta det här med att arbeta åt staden, man byter bank som beslutar att inte skicka ut dina lönelappar så att du ska in på en sida och hämta dem där. Det fungerar inte för att man inte vet hur det fungerar och då man söker på stadens namn så finns det inget sådant med där så då blir du utan beskedet som talar om hur mycket du får ut... man tar beslut som inte alls är av denna värld och staden försöker hela tiden tala om vilken bank du ska ha och vad du ska göra, betala skatt ska man göra för skiten också.

Första brännan

Upp ganska tidigt på morgonen för att göra sig klar för att göra ett besök hos syrran i Eskilstuna, det var ett tag nu så dags igen att ta sig dit. Köttet för att laga till gjordes igår och då känns det helt okej... ut på landet för att kunna vara sig själv ett tag för det är ute på landet som jag känner mig fri som den människa jag är.

Jag vill inte finnas i den stora staden med mycket människor runt mig för jag har svårt att förstå mig på på hur människor egentligen fungerar, jag är bara en enkel person av den låga statusen.

Dottern följer inte med då hon ska arbeta och tjäna ihop lite egna pengar på egen han, bra att man vill tjäna egna pengar och visa sin åldrande pappa att man vill komma någon vart i sitt liv. Jag kan känna att trots dåliga betyg så vill den här varelsen så mycket mera än vad hon egentligen talar om för mig... jag är stolt över henne och hoppas att det här fortsätter för pappa finns inte i livet hela tiden för henne.

Gud, det var så skönt att komma ut till bushen som vi stadsmänniskor säger, det är där jag hör hemma, en enkel person som skiter totalt i samhället och vet att allting snart kommer rasa samman.

Ja, jag tror att det civiliserade samhället kommer att rasa och det är ingenting som jag skäms för att säga er här på bloggen... vi har tagit allting för givet så vi vet egentligen inte hur man ska få saker och ting till vårt ägande.

Där ute på landet hade jag det bara bra, det hela passar mig för jag kan få den där friska luften som jag behöver och får vara mig själv för några timmar. Frisk luft och sol på min arma kropp fick jag idag till den milda grad att jag blev röd om armarna, betyder att jag påbörjat min sommarbränna som jag ska ha. Har jag tur nu så kanske är jag lite brun då jag ska på semester utan att se annat än sjuk ut.

Tripp i värmen

Alla lediga i familjen och då ska man passa på att göra saker tillsammans även om det är små saker man gör, alla stunder är betydelsefulla då man inte vet när sista gången är.

Jag tvingar ingen att göra saker tillsammans utan säger bara att det kan vara trevligt att umgås som en familj ibland... alla gånger köper man inte det men då får det väl vara så.

Idag i det fina vädret steg vi in i bilen på förmiddagen för att ta en tripp till Fagersta och besöka grav där uppe. Jag kan åka dit och visa min vördnad för kvinnan som ligger där uppe, var trots allt den enda kvinnan i den släkten som accepterade mig från första början. Lite är det jag som påkallar att vi måste åka upp med en blomma och sätta ljus, det är nästa vecka man ska göra det men då vi inte har tid då så gör vi det denna dag. Det är aldrig för tidigt eller för sent att göra det så att säga.

Det var varmt att åka men det finns bra kylning i bilen så varför gnälla? Det som är riktigt synd är att det är en grymt tråkig väg att köra för det är som att man aldrig kommer fram, går fortare att ta sig hem känns det bara som.

Jag var i alla fall nöjd med det här besöket för jag vet att jag hade visat min respekt för dem döda ännu en gång.

På eftermiddagen blev det lite fotboll mot Skinnskatteberg och nu fick grabben visa vad han kan inom fotboll. Man spelade som ett lag helt plötsligt och jag fick mina bilder som jag så gärna vill ha för att kunna göra någonting av, förra matchen tyckte jag bara var lam men visst fick jag bilder.
Vädret var helt okej för att vara ute och kolla fotboll men på slutet kom den där vinden som kan ställa till det, lite kallt men har man med sig jacka så är det bra.

Ingen vinst men likväl en oavgjord match mot ett lag som var duktiga på att knuffa i ryggen måste jag ju säga...

Otrolig dag

Det blev en helt otrolig dag idag, varmt och med en sol mitt upp på himlen. Att det skulle bli så vackert var jag inte alls beredd på men jag är nöjd för det här är vad jag behöver just nu, det laddar mina batterier så otroligt bra inför nästa vecka.

Ja, jag kan erkänna att det var lite för varmt ett tag för mig så att jag kröp undan i skuggan men inte ens där var det svalt.

Det är så här våren/sommaren ska vara trots att man får lida lite innan man har vant sig riktigt vid det, gäller bara nu att man äter och dricker som man ska så inte kroppen tar stryk innan man ska gå på semestern. Semestern för mig innebär att jag ska arbeta halva för att därefter få vara på en varm plats halva sommaren. Hela fem veckor ska jag bara vara ledig det här året och som jag verkligen känner att jag behöver.

Lite info

Var och levererade en sak idag på jobbet som var beställt av kollega. Nu är jag ju sjukskriven men lite kontakt ska man ha för att veta vad det är man kommer tillbaka till. Jag vet inte om jag blev så nöjd över det jag hörde för det verkar som att det kommer ta en del krafter från mig nu när jag ska tillbaka och jobba, vet inte ens om jag har lust med att komma tillbaka faktiskt.

Visst är jag återställd men om det ska vara så som jag fick höra så tror jag att det kommer att suga mer än vad det smakar...

Jag är orolig för att det som väntar på mig då jag kommer tillbaka ska ta en massa krafter från mig och kanske göra att jag inte orkar med att kämpa på längre med det som jag gör, låter allting bara ebba ut så att det blir som det var innan jag kom.
Då jag inte finns på plats och man ersätter mig så tar jag för givet att den som ska vara där för mig klarar av att göra det som ska göras, som det låter nu har det inte alls varit så.

Jag ska egentligen inte alls ha info innan jag kommer tillbaka för att det kan skada mer än vad det hjälper mig, jag är bara av den naturen att jag vill veta vad som väntar på mig. Den här gången vet jag inte riktigt om jag egentligen vill tillbaka för verkar som att det kommer finnas massor för mig att reda ut.

Blev en lång

Just en sådan blev det för mig den här dagen, upp tidigt för att ställa mig i tvättstugan med det som behövde tvättas... det blir en del med fyra personer i hushållet. Ganska rogivande att vara i tvättstugan måste jag erkänna men visst är det bekvämare med tvättmaskin hemma.

Det finns maskin hemma men som måste fixas med startknappen som åkt in, det finns även här saker att stoppa pengar i.

En sak avlöser varandra hela tiden den här dagen men jag kör på, egentligen ska jag väl passa mig så det inte blir för mycket. Jag känner mig pigg och därför jag bara kör på men mycket väl vet jag att det kan bli för mycket i slutänden.

Jag vill så mycket och då jag vill så kan det bli alldeles för mycket, det är det som gjort att jag hamnat där jag är.

Jag har märkt av att jag reagerar mer och mer igen på saker som jag brukar säga är dålig planering och i det här fallet så är det verkligen dålig planering. Man anmäler sig till en cup men hur man ska få spelare upp och till spelplanerna har man inte funderat på. Det som är det sjukaste är att man inte kollat upp hur många föräldrar som kan ställa upp men det har man inte gjort, det är sådant som kan göra mig rasande.

En lång dag blev det för mig med en hel del motion, jag har börjat röra mig mer och mer ju längre jag är hemma efter det här jag gjort.

Faktiskt tror jag att det blivit för mycket just idag men då får jag ta det lite lugnare under morgondagen...

Rastlös

Jag börjar känna mig väldigt rastlös just nu och jag vill göra så mycket men är medveten att jag ska skynda mig långsamt i mitt tillfrisknande för att komma tillbaka till det där gamla. Nu vill jag inte riktigt tillbaka till det gamla men är så illa tvungen att göra det men undrar bara hur länge jag kommer att orka gå i gamla fotspår.

Jag gör mer för var dag som går men vissa saker har jag känt att jag inte riktigt klarar av att göra just nu, prövar mig fram för att se hur mycket konditionen tillåter mig att göra.
Visst skulle jag vilja tillbaka till jobbet så fort som möjligt men det finns ett problem med det hela, risken finns att jag upplever det så ensamt så att jag sätter igång med fula vanor... vem vet hur länge till jag håller mig frisk efter att ha börjat arbeta.

Jag är bara så rastlös och vill ha saker att göra runt mig, det är inte bra att vara hemma utan saker att göra och det är kanske fler än jag som är så. Man ska ha saker att pyssla med, inga större saker men så att man är sysselsatt.
En människa som är understimulerad är ingen människa så lång tid kan man säga, hjärnan slutar lite att fungera då den inte används så fram med någonting som får en att tänka...

Tråkigt

Vädret idag var inte som det var under gårdagen kan man lugnt säga, nu ska man inte klaga för det är inte snö och inte en massa regn. Visst hade man velat ha lika fint som det var igår men som sagt, Sveriges väder är som det är och det är nu man börjar med att få den där längtan bort från det hela. 

Det har varit en lång vår kanske man ska säga, vet inte riktigt vad jag ska kalla det...

Vad den här dagen har bjudit på är inte mycket då det är svårt att veta vad man egentligen ska göra. Jag säger inte att det inte finns saker att göra för det finns det men oftast är det svårt att bestämma sig för vad man ska göra.

Ett stort problem i det hela att bryta långtråkighet är att allting har en tendens till att kosta pengar och dem pengar man har ska gå till den där semestern som man sparar till varje år.

Vid två tillfällen under dagen har jag varit ut med dottern på olika ärenden, det har varit två stunder som jag tyckt att det varit riktigt roligt att umgås med ett av mina barn i alla fall. Man märker av att man blir äldre och definitivt att ens barn blir äldre, tror inte att ens barn vill umgås med sin förälder som börjar bli till åldern så att säga.
Jag har under dessa år som gått missat mycket av mina barns uppväxt på grund av olika saker och en av anledningarna är deras morföräldrar som försökt att stoppa mig från att vara med mina egna barn.

Det är bara tråkigt att veta att åren springer iväg och har sprungit iväg alldeles för fort och nu på slutet har det kommit fram saker som man inte talat om för mig. Att få veta vad ens svärföräldrar verkligen gjort barnen då dem var små är inget som jag vill höra nu då jag inte kan göra någonting åt det, jag ska konfrontera dem en dag och då kommer det bli kraftigt...

Så dåligt

Jaha, det var dags för en fotbollsmatch idag och jag hade väl sett fram emot att åka iväg och kolla och samtidigt ta några bilder... så här efteråt har jag bara en åsikt om matchen och det var att det var en riktigt dålig match.
Så otroligt dåligt spelade man så man kunde undra om dem någonsin hade spelat.

Ja, jag vet att man måste låna spelare om det är spelare som blir sjuka eller inte kan vara med av någon anledning må ska det vara spelare man kan använda sig av.
Att ta in spelare som är hälften så stora och inte fixar att löpa över halva planen är kanske inte det första alternativ man tänker på, så otroligt dåligt.

Visst fick jag en del bilder men det var bäst att passa på då dem var mitt på planen för att annars skulle det inte ha blivit en bild, mål efter mål släpptes in och jag kan bara sätta ett stort minus bakom det hela.
Det var så dåligt så att jag var nära att gå därifrån men det kan man inte göra som förälder, biter ihop och tycker bara att det var en enda lång pina det hela.

Vad annat kan man göra än att svälja allting och hoppas på att nästa match blir bättre...

Blir bara bättre

Jag pressar verkligen mig själv till att komma tillbaka så fort jag kan efter den långa färd som jag gjort under ett par år. Jag kan inte bara ge upp för jag menar att ger man upp så kan man lika gärna begravas med en gång.

Att vara envis kan vara bra men även otroligt dumt men jag är ett levande bevis på att den som inte ger sig klarar sig långt.

Den här dagen har jag gått längre än vad jag gjort på länge och det utan att vara besvärad av att mitt hjärta sagt ifrån, ibland är det verkligen skönt att vara människa måste jag säga.

Jag har verkligen längtat efter att kunna gå fem kilometer utan en massa hinder och jag går betydligt fortare igen så visst är allting bara en fröjd för mig.

Det enda som har gjort att jag känt av lite i bröstet är ett möte på morgonen, träffade en sådan där människa som förstör andras liv och får betalt för det, Hanna, en liten skitunge som tror att hon står över andra i sin yrkesroll. Jag bara ser det som att en sådan där människa är inte alls till för att hjälpa andra utan är mera ute för att förstöra med en massa dumma frågor som inte har en enda relevant del till vad fallet handlar om.

Jag blir bara bättre och bättre och jag tror att många tycker att det är skönt att jag är på väg tillbaka men jag tror även att det finns dem som fruktar den här personen som nu kommer med nya krafter. Jag är inte att leka med då jag är pigg och fräsch kan jag ju säga.

Mycket motion

Jag är som jag är och kommer alltid att vara det, man ska inte göra en massa förändringar bara för att andra tycker att man ska göra det.

Jag gör inte som andra säger och kommer aldrig att göra det heller men jag håller mig till dem regler som man satt upp för alla att följa, tänk om våra nyanlända också kunde göra det...

Det blev en hel del promenerande för min del idag men det mår jag inte dåligt av för att röra mig ska jag göra, nu tror jag att det kan ha blivit lite för mycket av det goda för mig. Jag hade ont i ena ljumsken så det bara osade om det och jag ska kanske inte ha det så, biter ihop och försöker att koppla av men har lärt mig att det är svårt att göra det där jag är.

Jag ska se till att jag kommer igen så fort som möjligt men sedan måste jag fundera riktigt skarpt på hur framtiden ska bli för mig eller vad jag ska göra för att få den till att vara vettigt att leva.

Som jag har förstått så ska man se till att bli av med allt man inte behöver för att kunna njuta av livet...

Ytterligare bra dag

Vad annat ska jag säga än att jag haft ytterligare en bra dag där jag inte känt mig som jag gjort tidigare, hjärtat slår och jag orkar med att röra mig utan att känna av den där köttbiten som pumpar. Det är nu som man börjar fundera lite över varför man envisats med att lida i onödan under tre år istället för att ha gjort det här som jag nu gjort, livet har fått tagit en ny vändning och man själv har fått en ny chans att uppleva livet på ett helt annat vis.

Vad annat har den här dagen bjudit mig på är en resa med bilen till Järfälla, lite övning att köra i en annan trafik till den dagen då jag ska tillbaka till Karolinska om tre månader för att kolla pumpen.

Varför jag åkte till Järfälla var för att jag skulle spana in en butik där som öppnade i våras... det finns en i Sundbyberg också som jag helst slipper och som jag kan säga att jag helst slipper i Järfälla också.

Army Gross är inte en affär som jag ger så mycket för, helt avsaknad av service och det som man söker efter och det som är det värsta, finns inte en enda prislapp på sakerna i butiken.

Ja, jag rekommenderar inte att man handlar på Army Gross om man vill ha reda på pris innan man ska betala och träffa på personal som har service, ingenting som du faktiskt får i den här kedjan.

Resan till Järfälla på det viset var totalt bortkastad men blev en trevlig utflykt i alla fall där jag fick testa min uthållighet i att köra efter mitt ingrepp.

Så här lagom till att säsongen för innebandyn tagit slut kan man säga att det är lönlöst att hitta en hjälm för målvakter.

Inte en enda hjälm i hela Västerås går det att få tag i och man undrar om dessa firmor förstår vad försäsong är för någonting? Man kan tycka att det skulle finnas någon hjälm i lager men inte alls, man vill inte ha grejerna på lager.

Känts bra

Att få sova i sin egen säng är ingenting annat än underbart, kanske beror det på vilken sorts säng man har. Det man hoppas på alla gånger är att den som ska sova i den är den som valt ut madrassens mjukhet eller hårdhet... kan bli så tokigt om man får en säng i present.
Nu när jag varit borta och sovit så kan jag glatt erkänna att jag älskar att sova i sjukhussängar, det är någonting speciellt med att göra det.

Allting har känts bra sedan jag fick det där gjort och jag fick komma hem, det var direkt hem jag ville för jag tror att det är det bästa i mitt fall. Man pratar så piggt om att alla mår bättre och kan komma tillbaka snabbare i sin egen hemmiljö och jag tror på det kan jag erkänna. I mitt eget fall skulle jag nog bara må sämre av att hamna på en vårdavdelning två dagar till...

Nä, allting har bara känts bra, visst har det "kliat" där inne men jag har då inte känt en massa smärtor utan allt är okej. Jag får vara lite försiktig ett tag till så att jag inte överanstränger mig men då måste miljön runt mig också fatta det, någonting som jag inte tror att den alltid fattar.
Jag vill inte komma tillbaka i den situation som jag varit i mera, det har varit en tung tid och det har bara varit misstro kring allting.

Nu vill jag bara leva och njuta av den tid som jag har fått genom ingreppet och kanske kunna göra det som jag inte kunnat under så lång tid.

Direkt hem

Det blir som jag vill, direkt hem.

Det blev en jobbig morgon för mig för jag visste inte hur man resonerade inom läkarkåren, skulle jag bli transporterad till Västerås sjukhus eller inte, skulle man göra det mot min egen vilja? Jag sa det klart och tydligt att jag inte ville byta sjukhus utan att jag då hellre ville åka hem med en gång om jag inte fick vara kvar på Karolinska, jag blir inte bättre av att byta vårdplats.

Jag fick beskedet på förmiddagen om att jag kommer att bli utskriven efter det som jag sagt, man kan kanske säga att jag skriver ut mig själv den här soliga men kalla dagen. Jag pustar ut och vet att jag kommer att klara mig bra där hemma och vila upp mig, jag tror på att man blir friskare av att vara hemma i sin egna miljö och reparera sig.
Att få veta att jag skulle få direkt hem gjorde bara det att jag blev piggare.

En viss väntan skulle det bli på Taxi som skulle ta mig hem till Västerås men under den tiden hade jag chansen att testa min kropp och mitt hjärta.  En promenad på 2 km för att kolla av att hjärtat arbetade som det skulle och det gjorde det, inte en enda gång som jag stannade för att vila och inga smärtor i bröstet hade jag... det har inte känts så här bra på många år kan jag ju säga så jag vet att ett tag till får livet dras med mig.

Jag är så tacksam för min tid på Karolinska Hjärta- och kärl, en underbar personal som verkligen brydde sig om hur man mådde och gav en chansen till att komma igång på egna ben. Visst gjorde jag mycket på egen hand men jag hade personal som peppade mig men samtidigt hytte åt mig vid tillfällen. Man kanske skulle ringa då man hade ont och fick feber, någonting jag inte gjorde utan jag väntade på min tur och tyckte att det fanns dem som hade det värre.
Jag kommer aldrig att glömma två av dessa personer där, USK Linda och SSK Elin som jag fick ett enormt förtroende för.

Ännu en dag

Ja, jag blir kvar en dag som det ser ut. Inte för att jag klagar men grabben har konfirmation som jag missar fysiskt, jag får se på bilder eller vad som skickas till mig. Nu vet jag att man kommer att spela in allting på film så jag kan se det då jag kommer hem, det blir även ett viktigt minne för honom.

Hur blev egentligen min dag då? Vaknade ganska tidigt måste jag ju erkänna, innan någon hann komma in och väcka mig och det är så jag vill ha det.
Under natten var det någon in och bytte ett batteri och tog ett blodprov, så lummig i skallen var jag så jag reagerade knappt. Det bästa är ju om man får sova tills man vaknar...

Klockan 11.00 cirka så var det då dags för att ta bort hjärthjälpen som satt på utsidan av kroppen, nu blev jag av med lite sladdar eller skrot som jag vill säga. Att ta bort det gjorde faktiskt lite ont men inte överdrivet ont, skönt var det i alla fall att det blev gjort. Nu egentligen skulle jag väl kunna åka hem men som jag förstått så ska jag skickas till Västerås sjukhus för att var under bevakning där ett par dygn... jag fattar inte varför.

Jag är mycket rastlös just nu och att röra mig är viktigt men problemet ligger i att. Det finna inte mycket plats att gå av sig på, fram och tillbaka i korridoren och just nu börjar det kännas ganska tungt.
Har en konstig känsla inom mig men kan vara för att jag har en oro för att skrivas ut härifrån för att hamna i Västerås. Jag tycker inte att det hela har skötts på rätt sätt från Västerås i mitt fall, var gjorde dem av all information som skulle skickas?
Nä, skicka hem mig direkt istället.

Vad nästa blir

Jag vaknar upp ett par gånger på morgonkvisten men jag lyckas med att somna om igen så jag får den sömn som jag så behöver få. Det blev en konstig avslutning på dagen igår, feber och en massa prover som skulle göras för att utesluta infektioner.

Jag tas om hand riktigt bra men samtidigt tycker jag att det är bara jobbigt att vara inlagd och vara ett arbete för andra, jag är då inte van vid att vara ompysslad.

Sängen är blöt av svett men jag sa ingenting i natt utan drog bara mina filtar tätare mig och valde sova vidare. Vill som sagt inte vara till mer besvär än vad jag nu behöver för jag vet att det finns dem som behöver hjälpen mer, Linda här suckar bara och säger att jag ska se till att höra av mig när det är någonting jag behöver.

Jag mår ju ganska bra, går ned i sänka ibland men tar mig upp igen för att fortsätta kämpa mig framåt  då jag är en envis jävel som man säger. Undrar hur det skulle vara om alla gjorde som mig, drog ut på allting så här?
Jag gör det jag kan för att komma tillbaka och nu har jag redan börjat duka bort efter mig på rummet efter fika och mat... en del blir förvånade över att jag gör deras arbete. Jag resonerar på anat vis och det är att man ska ha någonting att göra på dagarna

En hel del som gör att man kommer tillbaka fortare är vilka man har runt sig och vilket stöd man får. Just denna dag får jag besök av min familj trots att jag tyckte att det var lite onödigt men så här i efterhand, det var skönt att se dem.
Snart är det ju vardag och det är enbart familjen som ska driva mig framåt för att orka, hoppas att man kanske förstått att den första tiden kan vara bra om jag inte behöver överanstränga
mig.

Jag är som sagt inte den som gnäller men på förmiddagen skulle pacemakern kollas och då märkte Elin hur illa det kändes i hjärtat, det var som att bli sparkad i bröstet av en häst. Fy attan vilken känsla kan jag säga er och jag hoppas att jag slipper det där mera.
Jag säger inte mycket utan lider i det tysta då jag vet att det inte blir bättre av att klaga, får jag bara rätt stöd så klarar jag det mesta.

Dagen efter

Ja, man vaknade upp den här dagen också efter en natt av god sömn, sovit som en liten gris och har inte blivit störd så tidigt på morgonen. Jag tror inte att jag blivit störd så tidigt i alla fall, kan ju ha varit tidigt men att jag inte fattat det,
Fortfarande den här morgonen är jag lite borta och har ganska ont i kroppen.

Jag har i alla fall fattat att jag har bytt sal sedan igår, syster Elin och undersyster Linda är det som jag har den här dagen och har inget att klaga på hos dem. Nu behöver jag inte så mycket hjälp men det som jag får hjälp med är gott och väl jag nöjd med kan jag säga.
Jag ska inte vara elak emot någon men jag har fler personer här på Karolinska som är bra men just Elin och Linda är två jag fastnat för. Jag känner inte mig så sjuk när jag pratar med dem.

Ja, idag vågade jag mig ut ur mitt rum för att röra på mig, man hade väntat på att jag skulle göra mig synlig så att säga. Om jag fick så skulle jag ta mig ner till city eller i alla fall komma ut och få frisk luft, tyvärr går ju inte det så man är lite inlåst.
Ja, det får väl duga med mina promenader fram och tillbaka i korridoren för att hålla mig i form eller se till att inte stelna till för mycket.

Jag har inte så mycket att klaga på av min sjukhusvistelse kan jag erkänna, har det bra trots att det inte finns så mycket för mig att göra. Jag gör det jag kan göra, tittarpanel TV, lyssna på radion och leka lite med paddan.
Dum var jag som inte fixade med mig en bok till då jag läste ut den första på en dag bara... ibland kan jag verkligen läsa.

Efter en annars bra dag så började jag må lite dåligt närmare kvällen, fick febertoppar som togs ned med Alvedon men ökade igen och då var det nåldyneverksatad igen, prover som skulle tas för att se till att ingen infektion blivit.
Tyckte synd om tjejerna som var tvungen att göra det så nära innan dem skulle sluta för dagen, jag hade nog klarat mig ändå...

En seg väntan

Efter en natt med ett uppvaknande så väcks jag före klockan sex för att duscha, varför så tidigt för om jag ska göra ingrepp vid lunch?

Jag är inte glad alls den här morgonen för jag skulle kunna göra allting i ett helt annat tempo om det är så att jag inte ska ner förrän före lunch. Just den här personen som väckte upp mig kanske jag inte kan räkna in till dem som är mest sympatiska, en nattpersonal som egentligen bara vill komma hem till sitt egna.

Ligger i sängen och läser men känner mig fruktansvärt trött så mina ögon sluts fortare och fortare för att ta sig en tupplur. Om jag ska vara ärlig så går hela förmiddagen åt till att sova för trött är jag och det är segt att bara vänta på det som ska komma.
Jag bara hoppas på att det ska gå bra och jag ska få den lindring jag behöver för just det här ingreppet, mitt liv kanske kan bli mycket bättre än vad jag trott då.

Japp, klockan 11.30 hämtas jag ned till plan sex för ingreppet, jag känner en liten oro men inte så stor. Man undrar om jag fått lugnande men inte har jag fått det, jag fick igår men inte idag och okej, dem fixar det där nere innan.
Alla är lugna och sympatiska men jag förstår att det finns information som inte kommit fram, min loop rekorder har man totalt missat att jag har.

Jag är i stort sett med i hela ingreppet, har smärtstillande och lugnande i mig men jag är kontaktbar... vet att flera gånger ropar man långt bort för att få kontakt med mig men visst, jag lever fortfarande. Nu vet jag att det är på gång med att fixa det här lilla problemet jag fått, en del har ju inte ens förstått vad det är jag har trots jag talat om det. Jag orkar inte längre förklara.

Allt går bra och jag är nätt och jämnt medveten om att jag blir hämtade och uppkörd till avdelningen igen, är bara så trött och vill sova.
Det tar bra många timmar innan jag kvicknar till, en ängel hör mig att jag är så hungrig och törstig och jag får blåbärssoppa, ett par muggar faktiskt. Ängeln presenterar sig som Linda... visar sig att jag fått byta sida men inget jag klagar över.

En envis människa är jag och någonting jag får höra, ringer inte när jag behöver någonting utan gör sakerna själv trots att jag är på en plats där jag ska ta emot hjälpen.

Dags för det

Jaha, då var det dags för dagen för att åka iväg. Jag vaknar upp utan att klockan hinner ringa upp mig på morgonen, förmodligen för att jag är spänd inför det som ska komma för det är inget som är trevligt jag ska göra.

Det finns ju trevligare saker att göra än att åka till sjukhus och bli inlagd och dessutom på annan ort. Jag ska göra det här som jag försökt med att skjuta upp så länge men inte kan längre.

Jag har en viss oro i kroppen för det här gillar jag inte. Det finns saker innan som ska ordnas för att jag ska slippa hålla på med det då jag kommer hem igen, vet inte om jag orkar med att ta itu med det direkt efteråt så lika bra att få det ordnat innan.

Jag vill bara vila efteråt så jag kommer igång så fort som möjligt och kan försöka återgå till det normala livet igen.

Natten har varit ganska lugn måste jag säga, visst har jag vaknat ett par gånger men jag har lyckats med att somna om ganska fort för att få den sömn jag ska ha innan jag åker. Jag tycker att det kan vara bra att vara lite seg men att vara trött vill jag inte vara för då är det lätt att det blir missar hela tiden från min sida och det vill jag inte.

Det är nu bara ett par timmar innan jag ska åka.

Hur det blir med mitt skrivande ett tag vet jag inte men ska försöka sätta ihop några rader så gott det går, kanske inte för er skull utan mest för min egen så att jag ser att hjärnan fungerar som den ska.

Ja, jag kom fram till Karolinska och det gick bra allting kan jag ju säga, från att jag dök upp på sjukhuset fram till kvällen så har jag varit så ompysslad. Alla som jag möter är otrevlig trevliga om man säger så, finns ingenting som helst att klaga på utan det mesta görs med ett leende.
Jag känner mig lite till besvär men det ska man visst göra då man är inlagd säger man... man ska ha lite krav.

Kanske så

Vackert väder idag igen och man vill bara skrika rakt ut att man är lycklig över värmen som börjar söka sig hit. Nu ska man inte skrika för högt för kanske är det så att han där uppe avskyr att se människor lyckliga, man kan ju undra över det eftersom det är så mycket annat skit som vi har i världen.

Tungt var det att åka iväg till jobbet för att vara inne hela dagen i stort sett, nu har man eftermiddagen att koppla av i solen om man vill så. Jag just nu är inte så förtjust i att vara ute i värmen för den tar ganska hårt på mig så jag inte orkar vara ute för mycket i värmen som annars brukar lätta upp allting.

Nu ska man inte klaga för mycket för det är ingen betungande dag som jag ska göra idag faktiskt, blir en ganska lugn dag för mig då jag redan vet vad jag ska göra.

Kanske så har sommaren börjat få sitt grepp om det här landet också och vi kan bara tacka för det. Det här fina vädret betyder att våra blekfeta kroppar äntligen kan sprida sitt ljus över andra... för att kanske till slut få en fin färg lagom till att den riktiga sommaren startar.

Inleder ny månad

Första maj och månaden inleds med en varm sol, underbart kan man bara säga. Den här vackra dagen ska inledas med några timmars arbete trots röd på kalendern och kanske skulle den inledas med att gå i första maj tåg, nu vet jag inte om det lönar sig att protestera. Jag är inte röd och därför väljer jag helt sonika bort att gå med dem där som anser att socialdemokratin är så mycket bättre, vad som blir bättre med dem vet jag inte heller för jag har inte sett någonting.

Jag är bara glad att solen lyser den här morgonen då man ska ta sig till arbetet, visst hade det varit bra om man inte skulle till jobbet men jag överlever nog det här med kan jag tänka mig. Att arbeta fyra timmar är ingen längre stund och det är röd dag så visst kommer det här att fungera.
Solen blir bara varmare och varmare och jag har lärt mig att jag ska inte blir för glad över det här, det har ju en tendens att börja snöa då...

Trots värmen ute idag så satte jag på mig jacka för jag vill nu inte riskera att bli förkyld igen, skulle se ut det kan jag säga.