Direkt hem

Det blir som jag vill, direkt hem.

Det blev en jobbig morgon för mig för jag visste inte hur man resonerade inom läkarkåren, skulle jag bli transporterad till Västerås sjukhus eller inte, skulle man göra det mot min egen vilja? Jag sa det klart och tydligt att jag inte ville byta sjukhus utan att jag då hellre ville åka hem med en gång om jag inte fick vara kvar på Karolinska, jag blir inte bättre av att byta vårdplats.

Jag fick beskedet på förmiddagen om att jag kommer att bli utskriven efter det som jag sagt, man kan kanske säga att jag skriver ut mig själv den här soliga men kalla dagen. Jag pustar ut och vet att jag kommer att klara mig bra där hemma och vila upp mig, jag tror på att man blir friskare av att vara hemma i sin egna miljö och reparera sig.
Att få veta att jag skulle få direkt hem gjorde bara det att jag blev piggare.

En viss väntan skulle det bli på Taxi som skulle ta mig hem till Västerås men under den tiden hade jag chansen att testa min kropp och mitt hjärta.  En promenad på 2 km för att kolla av att hjärtat arbetade som det skulle och det gjorde det, inte en enda gång som jag stannade för att vila och inga smärtor i bröstet hade jag... det har inte känts så här bra på många år kan jag ju säga så jag vet att ett tag till får livet dras med mig.

Jag är så tacksam för min tid på Karolinska Hjärta- och kärl, en underbar personal som verkligen brydde sig om hur man mådde och gav en chansen till att komma igång på egna ben. Visst gjorde jag mycket på egen hand men jag hade personal som peppade mig men samtidigt hytte åt mig vid tillfällen. Man kanske skulle ringa då man hade ont och fick feber, någonting jag inte gjorde utan jag väntade på min tur och tyckte att det fanns dem som hade det värre.
Jag kommer aldrig att glömma två av dessa personer där, USK Linda och SSK Elin som jag fick ett enormt förtroende för.