Jag vaknar upp ett par gånger på morgonkvisten men jag lyckas med att somna om igen så jag får den sömn som jag så behöver få. Det blev en konstig avslutning på dagen igår, feber och en massa prover som skulle göras för att utesluta infektioner.
Jag tas om hand riktigt bra men samtidigt tycker jag att det är bara jobbigt att vara inlagd och vara ett arbete för andra, jag är då inte van vid att vara ompysslad.
Sängen är blöt av svett men jag sa ingenting i natt utan drog bara mina filtar tätare mig och valde sova vidare. Vill som sagt inte vara till mer besvär än vad jag nu behöver för jag vet att det finns dem som behöver hjälpen mer, Linda här suckar bara och säger att jag ska se till att höra av mig när det är någonting jag behöver.
Jag mår ju ganska bra, går ned i sänka ibland men tar mig upp igen för att fortsätta kämpa mig framåt då jag är en envis jävel som man säger. Undrar hur det skulle vara om alla gjorde som mig, drog ut på allting så här?
Jag gör det jag kan för att komma tillbaka och nu har jag redan börjat duka bort efter mig på rummet efter fika och mat... en del blir förvånade över att jag gör deras arbete. Jag resonerar på anat vis och det är att man ska ha någonting att göra på dagarna
En hel del som gör att man kommer tillbaka fortare är vilka man har runt sig och vilket stöd man får. Just denna dag får jag besök av min familj trots att jag tyckte att det var lite onödigt men så här i efterhand, det var skönt att se dem.
Snart är det ju vardag och det är enbart familjen som ska driva mig framåt för att orka, hoppas att man kanske förstått att den första tiden kan vara bra om jag inte behöver överanstränga
mig.
Jag är som sagt inte den som gnäller men på förmiddagen skulle pacemakern kollas och då märkte Elin hur illa det kändes i hjärtat, det var som att bli sparkad i bröstet av en häst. Fy attan vilken känsla kan jag säga er och jag hoppas att jag slipper det där mera.
Jag säger inte mycket utan lider i det tysta då jag vet att det inte blir bättre av att klaga, får jag bara rätt stöd så klarar jag det mesta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar