Jag är bara ärlig då jag säger att jag inte alls känner för vissa saker, idag ska jag till ett ställe som jag inte alls känner för att gå till. Varför jag åker med på det här mötet är för att ställa ett litet as mot väggen på grund av en fråga som ställts utan att jag är med... man ställer inte sådana frågor i den position som hon har kan jag ju säga.
Inte kan jag finna den där så kallade pedagogiska utbildningen som dem säger sig ha i sin "fina" utbildning, jag tror bara att dem blivit utbildade för att terrorisera vanliga människor.
En annan sak som jag inte alls just nu känner för är att åka till Falun på torsdag, det tar verkligen emot kan jag säga er och det är på grund av att jag anser att informationen varit så dålig.
Man kan tycka att om man har vetat om en sak så sätter man igång i bra tid med att planera hur det blir, om man inte vet så kanske det är bra att ha en reservplan för det hela men det har man inte ens funderat på.
Jag är ganska trött på att få höra att allting ordnar sig men som ledare måste man veta hur det kan vara och definitivt om man umgås med alla föräldrar privat.
Jag vet inte vad jag ska tycka och tänka just nu om allting som sker men jag har en misstro till hur saker och ting går till, det är vissa som alltid hamnar i klistret av det här. Jag är en sådan som vill vara ute i god tid för att det ska bli så bra som möjligt och det ska helst vara utan en massa stress för att stress är det sista jag vill uppleva, jag är rädd att jag ska brännas sönder inombords av det hela.
Jag känner inte för någonting av det hela just nu och det kan jag ju bara tacka andra för, det där roliga i saker och ting förstörs av att man inte kan planera och inte helst vill ta emot hjälp att planera...
Man kan tycka att om man har vetat om en sak så sätter man igång i bra tid med att planera hur det blir, om man inte vet så kanske det är bra att ha en reservplan för det hela men det har man inte ens funderat på.
Jag är ganska trött på att få höra att allting ordnar sig men som ledare måste man veta hur det kan vara och definitivt om man umgås med alla föräldrar privat.
Jag vet inte vad jag ska tycka och tänka just nu om allting som sker men jag har en misstro till hur saker och ting går till, det är vissa som alltid hamnar i klistret av det här. Jag är en sådan som vill vara ute i god tid för att det ska bli så bra som möjligt och det ska helst vara utan en massa stress för att stress är det sista jag vill uppleva, jag är rädd att jag ska brännas sönder inombords av det hela.
Jag känner inte för någonting av det hela just nu och det kan jag ju bara tacka andra för, det där roliga i saker och ting förstörs av att man inte kan planera och inte helst vill ta emot hjälp att planera...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar