Snart dags

Ja, det bara är så, snart är det dags för att börja jobba igen efter min sjukskrivning och det känns ganska bra faktiskt att göra det. Jag anar mig bara till att det kommer vara en hel del att sätta sig in i igen för att det ska fungera som det ska göra, har hört att det kanske inte blivit så mycket gjort sedan jag gick iväg...

Det känns bra samtidigt som det känns tungt att axla det hela igen, gäller för mig som sagt var att ta det lugnt och inte ta på mig mer än vad jag egentligen orkar med men det är lättare sagt än gjort. Jag har en liten tendens till att ta på mig för att det ska bli gjort inom en rimlig tid, har blivit bättre på att säga nej men inte alltid som jag fixar det kan jag säga.
Många gånger säger jag ja för fort men det är för att jag vet att jag klarar av uppgiften men som sagt, det kan bli för mycket ibland.

En annan sak som det snart är dags för är den här cupen i Falun som jag och sonen ska åka till. Just nu har ingen av oss lust med det då information och planering har varit så dålig.
I tre lag har vi varit och i alla lagen har det varit likadant men jag tror att då vi inte umgås med dem privat så är vi dem sista som vet någonting. När man inte vet vilka som ska åka upp så alla får plats så tycker jag det är under all kritik, allt det här för att man inte vill ta hjälp från andra.

Det har blivit så att vi tar oss dit vi ska på egen hand utan att ens erbjuda oss om att ta någon med oss, vi har många gånger varit med om att åka till samling och ändå åkt helt själva i bilen till evenemangen så varför samlas? Jag har stått för kostnaden i stort sett hela tiden trots att jag har åkt till dem här samlingarna.
Det här är nog första gången som jag kan säga att det tar emot att åka iväg till en cup, finns ingen glädje alls för att göra det på grund av den dåliga informationen och att det varit för mycket cuper...