Det här är inte alls bra måste man säga. Det viktigaste som jag har blir skadat och jag vet inte vad jag egentligen gjort för att hamna i den sitsen.
Långfingret på vänster han bara började värka och blev svullet igår, enormt ont och först trodde jag att det var bara att det hoppat lite ur led. Det har hänt att det hoppar och jag lägger det tillbaka för det mesta men igår gick det inte utan det förblev svullet och smärtade bara mer och mer.
Jag vaknar på morgonen och fingret är lika svullet men gör inte lika ont som tur är, jag har svårigheter med att lyfta saker och den där riktiga kraften finns inte riktigt med. Jag förstår inte vad det var jag gjorde igår som gjorde att det hoppade ur led men att det var första gången jag inte kunde lägga det tillrätta är mer bedrövligt.
Jag har lärt mig att leva med dem här skadorna jag har och jag har lärt mig att reparera en del själv också, att det inte gick igår gör mig förbryllad bara.
Klockan tickade på och jag började med att utföra det jag kan göra för att få fingret eller hela handen att fungera och det blev bättre och bättre men inte riktigt bra.
Jag vet att om jag inte kan fixa det här kan jag inte heller gå till jobbet då mina händer är det viktigaste jag har där. Jag måste kunna skriva för att vara där så att säga.
Ja, jag fixade till handen så pass mycket att jag kunde lista grabbens tak och byta en av dem två strömbrytarna som jag skulle bytt ut för länge sedan. Det är skönt att få någonting gjort här hemma och jag är som jag är, låter inte skador bromsa mig hur som helst ska ni veta. Om man vill någonting så gör man det hur illa det än är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar