Ja, jag har förstått att det tar ett tag innan man listat ut vem jag egentligen är då jag inte talar om det frivilligt alla gånger. Det finns bekanta till mig som känt mig i så många år och fortfarande inte riktigt vet vem jag är.
Jag ger ut den information som jag vill men mycket behåller jag för mig själv då jag anser att allt behöver man inte veta om.
Jag kan vara en person som retar gallfebern ur många för man räknar inte med att det kan komma fram en annan sida av mig långt senare då man träffat mig. Än i dag finns det dem runt mig som inte förstått vem jag är och det är dem som jag valt att inte låta lära känna mig mer än dem gör.
Många av mina närmaste vet inte heller vem jag är eller hur jag fungerar, mitt tänkande är deras raka motsatta, kanske det som man mest har svårt att acceptera.
Om jag mår dåligt av det här? Nä, det kan jag inte riktigt påstå men en sak har det gjort mig till och det är att vara den där ensamma vargen som man ryggar för. Man vet inte riktigt vart man har mig och kanske som en kollega sade, jag kan ändra min handstil så det kan tolkas som att det är två olika personer som skrivit samma sak... jag har nytta av det så det lider inte jag av.
Visst är jag två olika människor, en som sätter stopp för olika saker och den andre som ställer upp för andra.
Att få en ny chef kan vara ganska svårt för en sådan som mig, låter inte den lära känna mig hur som helst för jag behåller min personlighet för mig själv så länge jag kan. Om chefen vill veta vem jag är så får den lista ut det på egen hand eller lyssna på det som pratas om mig och då kanske få höra det som är positivt och inte bara det som är negativt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar