Ibland ställer jag mig den frågan då det sker, ska jag verkligen bli orolig för att det är en person som inte dyker upp som den ska och som man avtalat det med?
Jag vet faktiskt inte då jag inte är släkt med personen i fråga utan det är en kund till mig... jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Mitt jobb innehåller så mycket frågor och funderingar kring mycket och ändå säger man att det här yrket är så enkelt, kan inte hålla med då det tar mycket på psyket hos oss som arbetar med det.
Det skulle kunna vara enkelt att säga att jag inte ska bry mig men det kan jag inte göra då det handlar om medmänsklighet.
Anhöriga som snurrar till det, gnäller om att stödet inte är tillräckligt och aldrig visar sin tacksamhet i vad som än händer med de sina som man har hand om, det är vår vardag och ändå säger man att vi ska skaka av oss allting för det är inte det dem egentligen menar.
Jag kan inte bara skaka av mig allting utan jag får mina funderingar...
Efter en lång dag där det hänt saker får jag åka hem och jag är trött, fruktansvärt trött i både huvud och kropp. Om jag fick skulle jag bara gå och lägga mig men ibland måste man göra saker i sitt hem för att det ska fungera.
Visst är det så att jag kan gå och lägga mig en stund efter jobbet men jag vet att då är det kört om jag somnar, hela natten blir så fel för mig. För att orka måste jag med näbbar och klor hålla mig vaken så länge jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar