En enda

Det slog mig faktiskt idag då jag var och kollade på träningsmatch i fotboll i eftermiddags, jag har bara sett en enda match i innebandy den här säsongen som varit och jag har inte alls saknat den.

Sedan grabben lade av med inomhussport har jag inte satt min fot på en arena för att se dem slå den där lilla bollen över planen och inte saknat det över huvud taget ska jag säga er.

Vad som gjort att jag tappade det där intresset för innebandyn var nog alla dessa saker som skedde och där jag upptäckte hur det går till i ridån. Det var inga fina grejer som skedde utan en ganska påtalande mobbing för att få bort dem som man inte ville skulle spela vidare.

Tidigare har jag varit på nästan alla matcher som gick att se i den här staden och en hel del som gick på annan ort, nu har det blivit en enda match och det var ingenting som jag fäste så stort intresse vid. Visst är det bra att idrott finns men då ska den ske på rätt sätt och inte på det sätt som den gjordes, man ska inte nonchalera då det kommer fram hur det går till utan ska tas itu med en gång. Jag upplevde det som att man helst skulle slicka varandra så mycket som möjligt och helst skulle man tillhöra den inavlade spelarringen för att passa in.

I dagens läge finns det en hel del personer sedan förut som jag undviker att möta, tycker bara att det är obehagligt att ha kommit på att dem tillhör dem som sorterar bort folk efter var man kommer. Kommer du inte från deras lilla ort och inte har samma intresse eller status är du ingenting värd, det här får mig bara att må illa och då drar jag mig undan allting. 

För mig finns inget intresse att lägga tid på sådana här människor eller tid på en idrott som är så infekterad.

En enda match på en hel säsong och ingenting mera och kommer troligtvis inte bli någon mera match någonsin. Jag har tappat intresset totalt för att se innebandy men hoppas att det finns andra som kan ha kvar sin glöd hur det än går.

 

Hur mår ni

En fråga som ställs alltför sällan kan jag tycka till varandra, det är en fråga som mer och mer försvinner från den civiliserade världen kan tyckas. Varför ska vi fråga varandra det här för visst är det så att vi egentligen skiter i hur andra mår?

Jag märker själv att det är färre och färre som ställer den här frågan till mig för dem är rädda att få veta hur jag egentligen mår då dem frågar mig. På våra arbetsplatser var det en standard att fråga det här tidigare men man var inte så intresserad av hur andra mådde men det tillhörde den goda ton att göra det.

Då jag frågar andra så är det för att jag bryr mig om hur den andra personen verkligen mår, så sällan som jag möter någon annan så det kan ha hänt en massa saker under tiden. Det är lika naturligt för mig att fråga det här som att fråga mina barn hur deras dag varit... upp till var och en att sedan berätta.

Det var någon som sade att vi var för dåliga med att säga hej till varandra och startade en sida för detta, se vilken anstormning av medlemmar och hur många som började med att säga hej. Jag säger fortfarande att jag hälsar om jag märker att det finns läge för det... finns dem som hälsar bara när det passar dem och annars försöker göra sig så små som möjligt.

Att hälsa och fråga hur andra mår är någonting som alltid gjorts men som är på väg att försvinna av någon anledning. Ja, för egen del tror jag att det här är för att man faktiskt bara har sig själv i sitt sinne eller att man inte tjänar någonting på att bry sig. Just dem här som inte tjänar någonting väljer istället att slicka människor som kan ge dem någonting som dem tjänar på, varför göra någonting som man inte tjänar på?

Jag frågar er rakt ut nu... Hur mår ni? Så mycket som händer runt oss som kan påverka måendet och jag tycker att vi alla kanske ska fråga varandra hur vi mår då det kan motverka en del av den panik man kan känna. Inte alla som känner panik men det finns dem som gör det och skulle må bra av att få höra den här frågan, hur mår ni?

Resa bort

Nog är det så just nu, önskar att man kunde resa bort till annat land där solen och värmen finns. Här i Sverige fortsätter det där tråkiga vädret som man aldrig vet från dag till dag hur det ska bli, lyssna på vädret hjälper inte mycket.

Det måste vara världens bästa arbete, Meteorolog, du kan ljuga hur mycket du vill om vädret men du kan inte få sparken för att du har ljugit för ingen kan styra över hur det ska bli.

Javisst skulle jag också vilja resa utomlands för att samla kraft för den här tiden som är kvar innan den riktiga semestern ska komma. Vad som stoppar mig är lite pengar men mest det som jag har här hemma att göra och därefter har vi det här med Coronaviruset. Inte för att det skrämmer mig men det finns trevligare saker att få av någon annan. Jag ser på andra runt mig att dem är oroliga för att drabbas av den här sjukdomen men kanske skulle man vara lite mera försiktig vad man har för kontakter i så fall.

En del börjar tvivla på att ta sin resa dem planerat och beställt, nu har man varnat för att vara ute och resa men vi vet inte egentligen hur allvarligt det är med Coronaviruset. Att det sprider sig vet vi och vi har ett par fall man skrivit om på nyheterna men hur allvarligt är det egentligen?

Nu ska det visst komma ett program om just pandemier och kanske vore värt att se för att se hur fort allt kan sprida sig och hur det sprider sig.

Ja, jag själv längtar efter sol och värme just nu istället för kyla och snö men jag håller mig hemma istället för att riskera en massa saker och sparar samtidigt pengar och får saker gjorda. Längtan finns kvar och man får kanske tänka tillbaka till dem gånger man var iväg.

 

Sprider sig

Dagens nya nyhet är om Coronaviruset som sprider sig mer som det set ut, nu finns det på fem kontinenter och visst kan vi se det som allvarligt.

Vi kan inte göra så mycket egentligen emot det här mer än att försöka vara beredda på att det kommer och skydda oss bäst det går. Ett av sätten att skydda oss kanske är att inte resa fram och tillbaka med en massa människor... Greta får lite som hon vill men inte säkert att resa med tåget heller då. Bara ta fram sin egna bil eller cykel och ta sig dit man ska.

På tal om Greta så har det visst kommit fram en flicka i Tyskland som går emot Greta och det bästa är att hon är i samma generation som vår svenska version. Jag läste om det här men jag fäste inget större intresse av det här för jag är så trött på Greta i alla versioner.

Sanningen är den att vår yngre generation inte alls tänker så som hon gör och det här snacket om att ungdomen skulle sätta miljön i främsta ledet tror jag ingenting på... alla vill ju ha sin egen bil och köra och vi ska inte glömma supfester utomlands.

Ja, Coronaviruset var det, ett virus som sprids fort och inte hade jag trott att Sverige skulle skonas heller så. Vi ska väl ta del av det som sker i världen och kanske lite vårt eget fel eftersom vi är så gästvänliga av oss och vill visa upp bästa sidan hos oss. Nu är inte sanningen att vi är rika och gästvänliga, kanske gästvänliga men inte rika kan jag tycka. Det sparas hit och dit så varför skulle inte Coronaviruset kunna få lite här också? Låter det grymt? Kanske är det grymt att säga så men jag grundar det här på att jorden är överbefolkad och vi lever längre, kanske har det här kommit för att sålla bort en del.

Vi har botemedel emot det mesta nu för tiden och i vissa kretsar oroar det då det blir fler och fler att mätta trots att det inte finns tillräckligt med ytor för det. I det här ledet har vi skogsskövling och en nedskräpning av olika ting som vi inte hade förr så visst är det här med Coronaviruset ett sätt för att bekämpa oss själva med.

Är jag rädd? Nä, jag är inte det för som jag sade tidigare kan jag inte göra så mycket åt det om jag skulle drabbas.

Suck bakslag

Jaha, då fick vi lite snö igen då så här i slutet av februari och vad ska man tycka om det? Ska man ta det här som ett bakslag eller ska man bara tycka att det är normalt?

Jag kan ju säga att det hade gott kunnat få varit som det var för har vi knappt sett snö det här året så hade vi kunnat slippa det nu också. Blåsten har vi nu haft ett tag men ikväll var det mycket kallare blåst som kom och det bildades is i dropparna på bilen... usch.

Det här är en månad där man kan se hur sjukdomarna tar ut sin rätt i form av hur många som tar VAB eller är det bara så att dem tar det för att kunna resa utomlands på sportlovet? Ja, jag säger ingenting så har jag ingenting sagt men visst kan man fundera eftersom det är en lämplig tid både före och efter sportlovet.

Jag står på benen än så länge men jag har dragits en längre tid med en förkylning som inte vill ge sig, kan vara olika orsaker som jag har hosta och en näsa som bara rinner.

Bakslag i vädret är det nog det här men vad ska man säga då det inte är vi som styr över vädret, bara ta fram jackan om det var någon som lagt undan den bara för att solen började ta sig fram. Nu har man tur att man kanske har flera olika modeller att ta till men den som är bäst av alla är nog parkasmodellen. Grotta i sig ordentlig under jackan för att slippa draget och kylan som kan bita sig fast ordentligt som alla vet... bästa är att få vara inomhus eller sitta i ett varmt transportmedel då man ska någonstans.

Måste vara fel

Nu måste det väl vara någonting som är fel!

Solen framme idag igen och då måste det vara någonting som inte stämmer och det bästa av allting, jag var ledig idag. Ja, hela dagen var jag väl inte ledig men jag fick mig en stund i solen ska jag ju säga er och det kändes bra som attan. Mera av dem här dagarna vill jag ha för det gör faktiskt att man känner sig som en ny människa, tråkigt att det ska bli kallt på kvällen bara.

Två dagar i rad med sol är man ju inte bortskämd med men gäller att passa på att få så mycket ljus som möjligt då det sker. Jag har idag ett möte på eftermiddagen och det betyder att jag måste vara inomhus borta från solen under tre timmar men då får det vara så, jag har resten av veckan att se fram emot hopps jag.
Jag har en del som ska göras på min långa ledighet men nog ska jag hinna med att vara ute i fina vädret lite i alla fall eller?

Sportlov men ingen snö som det var förr och vi kan nog säga att allt är bara så fel, då vi själva var unga fanns det snö i februari månad men inte nu inte. Plusgrader på dagen för att det ska bli riktigt kallt på kvällen är vad sportlovet bjuder oss på kan jag tänka mig, kanske får vi lite nederbörd men bara vi får rikligt med ljus är vi tacksamma för. Man ska inte kräva för mycket just nu.
Man kan fundera lite över om det är våren som har börjat komma till oss med sina små spår för vi vet att det är inte långt kvar innan den där riktiga semestern ska komma.

Underbart

Det finns väl ingenting som är så underbart som att vakna upp till en morgon där solen har lyckats med att titta fram efter gråväder. Man kan riktigt känns hur kroppen spritter till av lycka och man får liksom en ny kraft att orka med att ta sig upp för en ny dag på arbetet.

Javisst är det så, jag ska jobba den här söndagen och det är sista dagen innan jag ska få ta en liten semester som jag tror jag verkligen behöver just nu.

Man tar det lite lugnare och njuter av solen som skiner genom fönstret och faktiskt ger värme åt en, ute blåser det ganska bra fortfarande men det är inget som bekymrar en då man vet att ljuset är här. Tragiskt nog kommer man inte kunna njuta av solen så som man önskar att man kunde idag då man arbetar inomhus mesta delen av dagen. Gäller att då man väl är ute att suga i sig av det här nyttiga ljuset som världen bjuder oss på idag och får hoppas på att det bara fortsätter hela dagen.

Nu är man ganska trött på gråväder som innebär regn och blåst i intervaller eller som det var under gårdagen, tillsammans.

Gör mig just nu redo för att ta mig iväg för en dag på arbetet där jag har saker som ska göras innan en ledighet på en vecka ska komma.

Coronaviruset

Ska vi oroa oss för det eller ska vi inte? Det är nu delade meningar med det tycker jag det låter som beroende vem man nu lyssnar på, det är olika hela tiden som jag tolkar det som men jag för egen del oroar mig inte. Varför ska jag oroa mig för om jag får det eller inte? Om jag får det så är det väl så och så är det med alla men att oroa mig mer än vad jag behöver tänka jag inte göra för enbart onödigt.

Jag tror ju på att om man håller huvudet kallt och inte gör saker som är så mycket mera annorlunda än vanligt har jag svårt att man skulle drabbas.

Det som kan vara en fara just nu är att ta emot folk utifrån utan att kolla av dem ordentligt, ingen som egentligen vad det är dem bär med sig. Säger inte det här för att stoppa invandring men för säkerhetens skull är det kanske lika bra att se till att det inte sprids.

Att det är en farsot vi fått kan man säga och som gallrar bort liv har vi fattat också men vi har inte riktigt fått klarhet i hur allvarligt det är, kanske ett virus som verkligen kan rensa ordentligt i många länder i alla fall.

Det är med jämna mellanrum sådana här saker sker, om det inte är krig så är det sjukdomar som dyker upp och det är ganska naturligt om man tittar bakåt i tiden. Vi kan inte vara beredda på allting som sker eller uppstår kanske man ska säga och som det är nu går det fort att sprida saker runt i världen.

Vi såg med AIDS hur det spred sig från kontinent till kontinent och som man stoppar med en massa mediciner men hur många liv har inte den tagit?

Ja, ingen anledning att få panik i onödan utan låta tiden utvisa vad som sker, gäller bara att vara försiktig med det som finns runt oss och se till att tvätta händer och allt annat.

En baksida

Så är det helt enkelt, medaljen har alltid en baksida!

Framsidan av medaljen kan vara hur vacker som helst för det är den som man ser men baksidan kan se hur jäklig ut som helst. Fler och fler kommer på att den där baksidan är ingenting man vill uppleva då det är en baksida som betyder utbrändhet, arbetsskador och mycket annat som vi verkligen inte vill vara med om.

Får vi inte bra betalt och inget beröm för det vi gör så ställer vi inte upp eller orkar inte göra det under en längre tid. Ungdomen i dag kommer ett tag och utför arbetet men blir sällan långvariga eller så blir dem det men så fort dem blir fasta händer någonting med dem.

Jag säger inte att det är världens bästa arbete men jag tror ingen gör det som arbetar med samma sak år in och år ut, det finns alltid en baksida vi vill slippa.

Om baksidan hade varit lite jämnare och rättvisare så kanske skulle det fungera bättre och inte som det gör nu. Hela tiden hör man ursäkt på ursäkt för att det blivit som det blivit med medaljen och det är dem som är medaljens framsida som ska sköta allting för att det inte ska avskräcka. Då framsidan börjar skadas har vi fått problem kan man lugnt påstå, ingen som vill ha en repig eller trasig medalj.

Vi ställer oss frågan hela tiden hur vi ska lyckas få medaljen att återigen att glänsa och kunna vara stolta över det, jag har inte svaret men kanske någon annan?

Hur ska vi få bort den orättvisa och liknande terror som repar framsidan av medaljen? Man kan ställa många fler frågor utan att någon egentligen har det rätta svaret och medel för att ordna till det.

Ännu en insändare

Som just handlar om stadens otroliga plumpa rekryteringar som inte alls visat sig vara så bra eller egentligen helt okej från andras ögon. Man tror ju att en så stor arbetsgivare skulle sätta ut annons för att värva sina nya medarbetare för att ge alla chansen att få söka, så är det inte.

Här plockar man in chefer som kanske inte ens är värda att ha i sina led men då många har gjort bort sig på andra ställen får dem komma in i elefanthuset för att därefter som det står i insändaren hamna på elefantkyrkogården.

Jag har skrivit om det här ett par gånger och ställt mina frågor om det, inte jag som sänt i insändare för att göra det tydligt här. Det som kommer fram nu bevisar på att jag haft rätt hela tiden om det jag trott att det är så det går till, ingen som velat tro på det men nu får dem själva läsa om det.

Jag tror nog att det skulle behövas en riktig utredning kring hur nyanställningar går till och vart man tar sin personal ifrån egentligen. Gör man som ny chef på ett ställe att man ser till att få med sig sina gamla medarbetare för att man har redan fått deras lojalitet eller? Tror nog det finns en hel del frågetecken som skulle kunna rätas ut ordentligt.

Jag ser det som positivt att dem här insändaren dykt upp i VLT och som lyser upp den problematiken som länge funnits i staden men som man effektivt tystat ner.

Inte ska det vara normalt att medarbetare har högre kompetens än sin chef eller tjänstemän... ibland kan man bara fundera på om dem här verkligen har ett intresse av att serva allmänheten på rätt sätt. Det är mera som att man har valt sitt yrke eller valts in för att få lyfta mer lön än vad man förtjänar.

Energin går åt

Då man ska instruera andra personer till att lära sig nya saker går det åt en massa energi, inte bara för den som ska lära sig utan även för mig som ska lära ut. Jag har dagar då jag kommer hem och är helt slut, helt utpumpad på energi som jag kan behöva för att vara människa efter arbetet.

Jag har inget emot att lära ut det som jag kan men vore bra om det kom fram att dem blivit stoppade från att utvecklas därifrån dem kommer. Javisst, jag ser det som att en del inom yrket faktiskt blir stoppade från att få ta det där ansvaret och få utvecklas i sin roll.

Den här dagen fick vi i alla fall en del sol och jag orkade vara mer alert i jobbet och orkade med att dela med mig av det jag kan och hålla en högre grad av behärskning under tiden som jag skulle medverka. Jag ser att det här är ett litet arbete i arbetet att få personen att arbeta självständigt i det här systemet men ingenting som är omöjligt.

Dåligt självförtroende, stress och fråntagande av ansvar är en mycket farlig kombination men jag tror inte heller det är så ovanligt på många platser, det här måste vi se till att rätta till. Alla dem här tre delarna går att arbeta bort men först och främst är det stressen som måste bort för att kunna arbeta med dem andra två delarna.

Inte bara jag

Dagens inlägg ska inte handla om någonting annat än min arbetsgivare och hur man reagerar eller reagerat på det som sker inom verksamheten, antingen i tysthet eller med full förståelse uppifrån. Jag vet inte och jag kommer inte säga så mycket om det heller utan svarar bara att det här är någonting jag såg och hörde för många år sedan.

Företeelsen är inte alls ovanlig inom verksamheten utan är mera vanlig än vad man tror kan jag erkänna, helt fel om ni frågar mig men jag har svårt att tro att det går att stoppa. Visst är det väl så att man tänker på sina nära och kära som det heter.

Jag har hört om det här med att man inte har rätt utbildning men strax därefter kommer någon som inte har utbildning och får ändå jobbet. En del menar att utbildning är huvudsaken men jag tycker inte det alla gånger utan det är vad man har för intresse för att arbeta med just den saken... märkligt nog så är det så att då dessa personer har någon i sin närhet som behöver arbete betyder inte utbildning någonting.

Hela tiden handlar det om olika band till olika människor för att få ett arbete inom koncernen trots att man säger att alla söker på lika villkor.

Jag känner igen det mesta i dem här artiklarna som är tagna ur VLT den 14 februari 2020 och dem är högaktuella. Tragiskt att det ska få vara så här men så länge inte tillräckligt många klagar och gör sin röst hörd kommer det här att bara fortsätta.

Kanske är det som en forn chef sade till mig och resten av styrkan, "Det ska ni veta, ni är utbytbara!" 

Alla är inte dumma

Jag har alltid sagt det att människan är en dum varelse som går på allting, så fort det kommer någonting nytt går dem på det och blir bara dummare och dummare. Vi har exempelvis det här med mobilen som kom och tog över som en bomb i var mans hand och ju finare telefon det blev så blev människan bara dummare, mobilen tog över deras liv. Vi har datorn som även den blev en viktig detalj för många men som inte riktigt tog över dumheten... den blev mera ett hjälpmedel efter den första vågen för det var ju ingenting du kunde stoppa i byxfickan.

Det har varit många saker som gjort människan mer och mer dummare för var gång men själv har jag försökt värja mig emot det hela, har inte det där behovet som många andra har.

Visst är det en dumhet att beställa allting via nätet nu för tiden, varför går man inte ut i en affär och prövar det man ska ha och få rätt storlek med en gång? En annan fördel med att ta sig ut är att man träffar andra människor men kanske är det för att dem är lika dumma dem med som beställer över nätet.

Säger inget om att näthandel inte behövs för det gör den men det behöver inte göra att människan blir bara mer och med antisocial som den blivit och alltid är beroende av tekniken. Tekniken har kommit för att vara ett hjälpmedel på olika vis men verkar inte såå många som fattat.

Jag säger inte att alla är dumma heller för det finns ett antal som fortfarande kan läsa och skriva som förr men märker att det är inte många som vet hur man håller en penna och inte förstår vad dem läser. I det här fallet kan man fundera lite över varför man utbildar lärare fortfarande, vilka är det dem ska lära ut åt?

Nu tycker jag att lärare är en ras som inte är så duktiga på att lära ut för dem har inte riktigt så mycket kunskaper som man kan tycka dem ska ha, det där med att dem är duktiga på pedagogik är rena skämtet.

Människan är dum för dem reagerar inte speciellt mycket då det är någonting som låter fel, då dem märker att dem blivit lurade blir dem förbannade men det är dags då att reagera.

Dagens väder

Vi har sett på nyheter hur vädret ställer till det överallt och det är som att jorden börjar säga ifrån mer och mer på vårt hanterande av den, med rätta. Inte alla som tänker på att vi hade kunnat stoppa en del av det här redan för trettio år sedan, nä, vi var bara tvungna att göra som vi alltid gjort och lite till.

Det som vi pumpat ut i luften och det vi kastat rakt ut i miljön tar ut sitt straff på oss nu men det var det här jag pratade om för många år sedan, vi är dåliga på att återvinna det som vi redan har.

Tro inte att jag kommer få Greta som någon idol nu, det som hon pratar om nu pratade jag om för så länge sedan men då var det ingen som ville lyssna på mig utan jag vara bara en dum idiot som var avundsjuk på att andra hade det jag inte hade.

Vi ser stormbyar över hela världen som ställer till det, eldstormar som skövlar hus och människor i tusentals och ändå förstår vi inte vad problemet är. Kanske dags att hitta dem där papperskorgarna och allting annat som vi har som hjälpmedel i våra städer och hem. 

Att sluta upp med att leva ska vi inte alls göra men kanske ska vi se till att det vi inte behöver tas om hand på ett bra sätt, inte allt som är sopor bara för att vi inte vill ha det. Mycket kan andra vilja ha eller att det återvinns till nya produkter efter att vi valt att ta bort det.

Dagens väder här i Västerås har varit hårda vindar och regn i olika skeden och det känns lite konstigt bara. Nu kan man börja oroa sig mera för hur det ska bli om det bara ökar och ökar och vad kostnaden kan bli av det här.

Vart tog

Vi frågar oss den här dagen var solen tog vägen egentligen? Var den fram igår bara för att reta upp oss eller?

Jag kan erkänna att jag saknade solen idag för den gjorde mig riktigt pigg igår och jag skulle ha behövt den idag också för att få kraft till att göra allt som jag planerat göra den här lediga dagen från jobbet. Japp, jag hade sagt jag skulle koppla av men det gjorde jag ett tag för att sedan inse att jag måste bli klar med det jag har att göra här hemma.

Pratade med dem här hemma och jag fick lite hjälp med en del av sakerna för att jag inte klarar göra det på egen hand med min rygg just nu.

På allvar säger jag det, vi behöver nu få fram den där förbaskade solen lite mera som kan göra att vi glömmer bort en massa elände. Ljuset behövs för att batteriet ska fungera som det ska men det är som att den bara är fram en dag och sedan försvinna, allt för att reta upp oss rejält. 

Javisst, den var fram en kort stund idag men det var ingenting att räkna med kan jag tycka och inte blev jag piggare av den stunden heller, måste ha en hel dag att bara lapa i sig sol för att det ska göra skillnad.

Vad kan man göra då solen inte vill komma fram då? Ja, inte mycket vi kan göra åt mer än att försöka vara glada över att det inte är så fruktansvärt mörkt längre, grått men inte mörkt.

Så går det till

Vad är det som händer i maktens korridorer?

Tror inte att alla vill veta vad som pågår där i dem långa korridorerna då alla dessa fina herrar och damer träffar på varandra, vet inte om alla hälsar på varandra heller. Vi vet ingenting om hur man som tjänsteman behandlar varandra men jag har svårt att tänka mig att alla skulle vara sådana ryggdunkars allihop. Visst är det väl så att det finns dem här som till och med skulle kunna suga av för att få det ännu bättre men ingenting som vi kommer få veta.

Det som sker utanför maktens korridorer sker även där men ingenting som kommer till vår kännedom och skulle det göra det så är det ju så synd om dem. Nog vet vi att det är dem som vi ska lita på i alla väder och då kan man inte behandla dem som en del gör, tänk på att en del av dem är folkvalda också.

Ingen ska tro att bara för att man tillhör maktens centrum så kommer man undan mobbingen, det är bara att den sker på annat vis än den som vi har på våra arbetsplatser och på skolor.
Det som är ruskigt att veta att är att en del av dem som håller på med mobbing i maktens korridorer också har hållit på med den i skolan.

Det är bara så det går till, ingen som kommer undan det här som vi alla föraktar och försöker få bort men som aldrig kommer försvinna. Det är ett sätt att visa upp sin makt men som bottnar i hur liten man är i sin roll egentligen men är man en av maktens människor kan man göra som man vill ända fram till man själv råkar ut för det.
Dem som är på lägre nivå säger upp sig till slut medans våra i matposition får en massa stöd och pengar för att tysta ner det hela.

Medarbetarsamtal

Jaha, då har man haft det där samtalet som alla anställda ska ha med sin chef men någonting som jag inte alls tycker om att ha, jag går dit för att jag ska göra det. För mig är det här inte så viktigt för jag gör det jag ska för att utveckla arbetet eller se till att det rullar på utan en massa problem och jag får faktiskt betalt för det.

För mig handlar det inte om pengar över huvud taget utan det är poängen som betyder någonting för mig då det faktiskt är mitt betyg för mina insatser.

Ja, dem där tre poängen jag blev av med fick jag inte tillbaka och då är det väl så och jag vet inte vad jag ska göra heller för att få tillbaka dem. Jag gör exakt det som arbetsgivaren kräver av mig och lite till men har man bestämt sig så är det väl så.

Jag kommer inte förändra någonting i mitt arbetssätt eller någonting annat heller för jag vet att det jag har byggt upp fungerar. Jag har hela tiden sagt att jag har ett bra koncept och då använder jag mig av det utan att pilla för mycket i det.

Det var ett bra samtal måste jag erkänna för jag fick höra att jag gör ett bra arbete och att varför man inte la sig i eller inte ringde var för att man litar på att jag gör jobbet, någonting man redan förstått att jag gör. Jag brinner för det jag gör och det har man upptäckt men fortfarande finns frågan kvar varför jag arbetar där jag gör då jag har högre kompetens än det, jag har kompetens att kunna arbeta med mera komplicerade saker men jag har valt min plats för jag har det bra.

Jag känner efter det här samtalet att man verkligen sett vad jag går för då det verkligen gäller och det är just det jag är ute efter.

Det finns en sak som jag skulle vilja arbeta med och det sade jag, att arbeta som utvecklare av rutiner och system för att underlätta är en sak som jag brinner för. Genom rutiner och system kan man faktiskt göra arbetet mera underlättande för alla parter, både personal och kunder ska ha det bra och just det jag arbetar för och alltid gjort.

Pension

Då var det dags igen för att få det där kuvertet i brevlådan, det där med orange färg och som jag inte fäster så stort intresse för kan jag säga. Spelar ingen roll hur mycket pengar du drar in kan jag tycka, det är inte mycket du får tillbaka då du tjänstgjort mer än halva livet för samhället.

Med alla skador och annan sattyg kanske du aldrig får en chans att spendera dem där pengarna som man väljer att betala ut till dig, behövs ganska lite för att pengarna går tillbaka till stat och kommun.

Just nu har jag annat att tänka på än vad jag får i pension om tretton år ska ni veta.

Det finns dem i det här samhället som har så mycket pengar just nu och som skulle kunna livnära halva svenska befolkningen med det dem drar in på ett par månader, vad får dem i pension tro?

En undran har jag kring det här med kungahuset och deras pension, vad får dem ut egentligen efter ett helt liv efter att enbart ägnat sig åt nöjen och skandaler? Tror inte dem behöver tänka på vad som ska serveras på bordet kan jag säga, dem har haft det fett i alla dessa år så kanske skulle en del betalas åter nu när det behövs?

Ja, det här med pension är någonting som alla bekymrar sig över och hur det ska gå att leva på dem pengar man får ut, vi vet att minst en tredjedel kommer gå till att bo i alla fall. Vi hoppas på dem där stora vinsterna på spel som ska göra att vi inte alls behöver bekymra oss men hur många av oss har den turen att vinna en massa pengar? Jag tillhör inte dem tursamma men så bryr jag mig inte så mycket om pengar utan lever för dagen och hoppas att allting ska snurra på utan svält.

99 %

Av 100 % så är det 99 % som väljer att inte komma till ett möte som dem har blivit inbjudna till och det känns lite som att man inte bryr sig då det gäller att använda sig av sin röst. Det går bra att gnälla var det någon som sade men då det verkligen gäller så ställer man inte upp för att göra det bättre, man får rösta i ett demokratiskt val och det väljer man bort.

Det här är lite som i dem stora svenska valen, väljer att sitta hemma istället för att göra sin plikt som medborgare för att sedan gnälla på utav bara den.

Döma någon tänker jag inte göra utan tänker istället ställa frågan om varför man inte nyttjar den rätt man har vid sådana här tillfällen?

Nära 7000 medlemmar och av dem är det cirka 69 stycken som dyker upp för att rösta fram sina representanter som ska se till att vi har det bra. Lite liten siffra kan man lugnt säga och ingen vet egentligen hur man ska locka medlemmarna att komma på årsmötet.

Det bjuds på mat och fika och nog tycker man att det skulle räcka...

Djävulsk dag

Det är vad jag upplever den här dagen som ska ni veta för det har varit mycket hela dagen, ända sedan jag kom upp på morgonen fram till nu på kvällen har det gått i ett. Jag känner bara att det måste göras det här så det inte bli ogjort och bara blir värre hela tiden, det som inte ska vara kvar ska enbart slängas.

Får mig en smärre chock då jag tittar igenom ett av dem stora skåp vi har här hemma, allt intryckt och ingen som helst ordning på någonting. Plast lådor och annan skit som aldrig används ligger bara och skräpar, frågar om det används och får svaret nej.

Inser nu att en del av sakerna inte har använts på flera år och då kommer den stående frågan, varför ligger det kvar för om ingen använder det?

Det är väl så med alla, ju mera grejer man har desto mera pengar har man eller har haft i alla fall och då visar man upp det genom att handla på sig skräp. I dagens samhälle är det mycket som säljs men frågan är ju om vi verkligen behöver det här och definitivt allt det här i plast. Visst finns det saker i plast som är bra men det måste ju vara i måttliga mängder vi köper det.

Om det känns bra att hitta alla dem här sakerna som bara ligger kan jag inte säga att jag tycker, det är pengar som bara ligger och tar plats och ingen av oss blir gladare av att det är så. Vi måste vara mera aktsamma om vad vi köper hem och stoppar in i skåpen och en sak främst, det ska användas för att annars kan vi vara utan det här.

Ja, en djävulsk dag blev det här och mycket vila kan jag inte säga att det blev men kanske lika bra få det här gjort för att få vila en annan dag... kanske.

I morgon vet jag att det inte blir så mycket här hemma som jag ska göra men då blir det en lång dag på annat sätt då jag ska på möte på kvällen. Om jag längtar efter den dagen kan jag inte riktigt påstå då det inte är en höjdare att sitta på möte, vet att jag i alla fall får middag.

Slut på helgen

Nu är min helg slut och jag får vara ledig en dag för att ta igen mig, hoppas jag får koppla av så som man behöver göra den här måndagen som kommer. Varit mycket hela lördagen och söndagen så jag knappt hunnit med mig själv och jag har varit rejält trött då jag kommit hem efter dagarna.

Lustigt är det i alla fall att jag har så mycket varenda gång jag är på jobbet, det ska skrivas en massa papper och det ska göras saker hit och dit som inte brukas göras.

Värst av allting jag vet då jag arbetar är att få höra saker jag inte vill höra men som jag vet är bra att det kommer fram.

Att få komma hem efter helgen känns bra just nu för jag vet jag slipper gå ut i den här blåsten som är, jobbigt som attan då man måste vara ute och promenera för att man ska röra sig. Ja, det är väl bra med frisk luft och det kan jag acceptera men att det ska blåsa är mindre trevligt då nacken för det mesta är utsatt.

En annan sak som är positiv med att få komma hem är att här behöver man inte i tid och otid klä på och av sig och sedan ut i kylan... som bäddat för att bli sjuk.

Nu ska jag bara ta det lugnt och jag ska drömma sött om dem som måste upp i morgon för att ta sig till jobbet efter en ledig helg, jag får ligga kvar för jag har gjort en helg. Vet inte vilket som är bäst egentligen, arbeta helg eller vara ledig helg men nu har man hållit på så här i över trettio år och jag vet ingenting annat faktiskt.

Den där lediga dagen i veckan är guld värd för inte så många som är där jag är då och det är skönt det ska ni bara veta.

Konstiga känslor

Man pratar om att ibland kan man få konstiga känslor innan det är någonting som visar sig vara fel, magkänsla brukar man också kalla det och just det jag har nu.

Det är någonting som får mig att känna att det är saker som inte alls stämmer riktigt men jag vet inte vad det är för någonting, bara att det är någonting som är på gång eller redan är på gång men att jag inte fattat vad det är.

Då man får en sådan här känsla ska man vara försiktig i alla avseenden som man kan för helt plötsligt kan det smälla till och det händer. Jag tror att det är just så det kommer bli men när och var kan jag inte riktigt säga, jag såg lite varningssignaler idag redan men jag är då beredd på vart det kommer komma från.

Hur jag ska hantera det här är lite svårare kan jag erkänna för er för någonting liknande har redan skett en gång och det var svårt att bevisa vad det berodde på. Var det kom ifrån var från samma håll och det blev en massa onödiga saker som skulle göras.

Många säger att man ska gå efter sin magkänsla men jag vet inte, man ska också kunna lägga fram bevis på att man vet att det är så här det kommer bli men hur gör man det då andra inte vet skillnaden?

Rätta munnen efter

Så är det nog, man får rätta munnen efter det man har tillgångar för... är inte säker att det är så man säger men spelar kanske inte så stor roll faktiskt. Det hela handlar bara om att man inte kan äta och handla någonting man inte har pengar till att handla. Vi ser i samhället hur en del spenderar pengar på allt möjligt men då man ställer frågan om dem har råd svarar dem ganska svårt att dem har nog det. Det där nog brukar många gånger vara ett nej men vem vill erkänna det?

Den där extra pizzan man köper kanske går att hoppa över istället för att dra på sig en skuld, jag försöker tänka så i alla fall trots att jag har råd med den. Det där med snabbmat är ingenting som jag är så förtjust i att stoppa i mig utan försöker äta lite sunt, inte alla gånger det är så kul men så får det vara.

För att kunna köpa det man verkligen vill ha måste man offra någonting annat och så har det väl egentligen varit hela tiden. Vi ser hur familjer är tvungna att tigga till sig det dem behöver av olika skäl och ett av skälen är att man har konsumerat för mer än vad man behöver.

Här kan vi nog våga påstå att samhället är en bidragande orsak då allt ska vara så fint och man får inte köpa fel klädesplagg för då är man inte "inne". Våra barn kostar mer och mer på grund av att modet säger att man ska ha det och det för att inte hamna i ett utanförskap i sin krets... skitsnack.

En av dem störta problemen är det här med mobiler, det ska hela tiden vara den senaste mobilen man ska ha men vilken yngre har råd att köpa den på egen hand, det är föräldrar som betalar och drar på sig skulden.

Det gäller verkligen att vara bra på ekonomi eller att spara sina surt tjänade pengar för att kunna få det att gå runt ibland. Vill man ha den där semestern eller nya möbeln är det bara att spara och hålla tassarna borta.

Vakna upp

Inte för så länge sedan sa jag till en del att dem skulle behöva vakna upp och se vad det här var för någonting och vad konsekvenserna kunde få för följd. Ingen som lyssnade på dem signalerna jag skickade ut och jag kunde bara känna att man nonchalerade mig gång på gång trots att jag tog upp det.

Det går inte bara blunda för allting för att man tror det ska bli bra, om man inte ska vara i den miljön ofta så måste det vara helt okej för att annars blir man tokig. Nu kanske man har vaknat upp en liten stund för att förstå vad jag och några till har pratat om.

Tyvärr är det så, man tror att allting ska bli bra och vill ge det en chans men många gånger spelar det ingen roll hur många chanser man ger någonting, det blir bara samma fel ändå.

Jag drog en suck då jag fick det bekräftat att man nu hade vaknat upp och förstod vad jag pratat om efter så lång tid. Det här kanske man skulle ha sett innan man lät det ske för nu kan det vara försent att göra så mycket åt.

Det är mycket som andra blundar för trots att det kommer varningssignaler gång på gång att det finns svårigheter men man väljer ändå att inte lyssna på dem. Jag vet inte riktigt vad som krävs för att man ska lyssna i tid innan det bara blir mera tråkigheter, det tråkiga blir att man får bara mera att reda upp i slutet.

Tur i oturen får jag väl säga att det här är, man har nu förstått vad det var som jag pratade om för man upplever det själv då man kommer i den positionen så man utsätts för det.

Vi får se

Det ska bli så kul att se vad som sker med dessa i framtiden men några höga förhoppningar om dem har jag inte ska ni veta. När man själv väljer att leva som ett svin och inte kliva upp som man ska göra för att göra saker som krävs att man gör för att komma vidare så har jag inga större förhoppningar på dem.

Man kan inte hela tiden be andra om ursäkt eller snacka till sig fördelar samtidigt som man sumpar varje liten chans man får, kallar det mera ett självmord.

Har jag tur så kommer jag slippa vara med om det här stora dyket rakt ner i skiten och jag vet inte om jag riktigt bryr mig heller. Jag är för trött på att höra lögner och ursäkter hela tiden där man lovar att det ska bli förändringar, kommer aldrig bli det och man kommer leva på andra som den parasiten man är.

Jag sköter mitt och andra får sköta sitt och så det ska vara för man kan inte hålla på att sköta andras skit när man har egen skit att rensa upp bland.

Sina styrkor

Som ledare får man ett uppdrag av någon och med det uppdraget får man ett antal styrkor som ska hjälpa till att lyckas med uppdraget, så långt är vi klara med det hela.

Nu är det inte alla gånger som man hittat den uppenbarligen bästa ledaren för uppdraget som ska utföras men man tror det i alla fall och då får det väl vara så tycker alla... nja, jag håller inte med faktiskt i det hela.

Den här ledaren kanske inte skulle utsetts förrän man synat den ordentligt i sömmarna, inte bara tittat på fasaden utan grävt lite mera på djupet för att kanske hitta det som eventuellt finns där.

Okej, till en början tycker styrkan att det är en ledare som kan leda dem genom alla strider på ett bra sätt, allt verkar vettigt som sägs och görs men någonstans skiner det igenom. Fler och fler misstänker att det är fel det som görs och sägs och en del försöker påvisa det genom protester... tyvärr är det så att ledaren kan mörklägga och skuldbelägga i sin roll.

Ska man leda styrkor går det inte att göra med liknande diktaturfasoner för det blir att det till slut enbart finns en svag grupp kvar som inte kan slutföra uppdraget utan hänvisningar.

Dem starkaste styrkorna man kan sätta ihop är en styrka som kan ta egna beslut, komma med goda råd om hur man kan komma till en lösning och givetvis det bästa i truppen är det med en ledare som är lyhörd för det som kommer fram.

Visst har man makt som ledare men för att kunna hantera den här makten som man får måste man vara en sådan människa som tar till vara på sina styrkors styrka både enskilt och i grupp. Det går inte att använda sig av kommandon och bestraffningar för att nå sina mål och att ha riktiga favoriter och visa det är livsfarligt för styrkans moral.

Ibland

Jaha, gott folk eller vad ni vill att man kallar er där ute i den stora världen, vill inbilla mig att det är fler än svenskar som ser det här. Skulle vara lite kul om det bara kom en kommentar eller hej om det är någon från en annan del som läser det här.

Den här dagen då man tar sig till arbetet är det lite småkallt men en sak som är viktigare än kylan, solen finns där på himlen för andra dagen i rad och ger oss det som vi alla behöver här i kalla Norden. Ja, det är kallt men vi har inga Isbjörnar som springer på våra gator.

En ganska bra dag kan jag tycka på många olika vis trots att jag haft en natt med smärtor i händerna och funderingen om hur länge till som jag kommer klara av att arbeta utan att ta en massa piller. Bita ihop kan man göra länge men till slut får det ett stopp och det är det som jag bara väntar på, kanske tar det ett par år till eller bara om en månad eller så, man vet aldrig.

Solen som varit framme i två dagar har gjort att det är lite lättare att tänka på andra saker, ibland kan en sådan liten sak göra en stor skillnad i ens liv.

Har suttit en stund här och tittat mig runt bland nyheter och på något vis får jag får mig att bedrövelser aldrig tar slut och det gör att man många gånger skärmar av sig totalt från omvärlden, gör att man ibland inte orkar svara i telefonen trots att det är någon som man känner väl... man orkar bara inte med att prata med andra.

Ibland har jag dem där dagarna som jag inte orkar med att ha med andra att göra för jag vet inte vad det är för gnäll som jag ska få höra och jag har inte heller lust att sitta i en telefonlur och kasta bort en halvtimme av mitt liv.

Ibland önskar jag bara att jag kunde lägga av med arbete och klippa allting för att få leva långt ute i ödemarken på egen hand. Leva av det som vår värld gett oss men spelar ingen roll, skatteverket hittar alltid på någonting som dem ska skatta bara för att få ännu mera pengar.

Ibland kan man bara önska sig en massa saker för att inse att du är inte den som kan få allt det som du önskar dig.

Den dagen

Det är bara så att den dagen då jag ligger där och väntar på att få komma till dem sälla jaktmarkerna så ska jag kunna blicka tillbaka i tiden och se vad jag hunnit med. Inte vill jag då minnas att jag inte gjort ett enda skit som har varit av betydelse, den delen kan andra ta på sig som jag brukar säga. Runt mig finns det en massa människor som inte gör någonting speciellt utan dem tycker att det är deras rättighet att ta det lugnt men hur mycket lugnt ska man kunna ta det?

Pengar får du inte hur som helst men kanske det en del tror, andra sliter för att någon annan ska kunna ta det lugnt och det är inte rätt.

Jag vill veta att jag gjort saker som jag tycker att man ska göra under sin livstid så som att ha skapat mig en massa kunskap som dör med mig den dagen då det är dags. Har jag tur så kanske jag har kunnat föra över lite av min kunskap på någon annan som kan ha nytta av den.

Jag vill veta att jag har stridit för saker som kan göra den här eländiga världen lite bättre, även om det bara handlat om att sortera mina sopor på rätt sätt. Ja, ni läste rätt för det är inte alla som klarar av den delen ens för dem bryr sig inte.

Ingen annan än jag själv som kan fylla mitt liv med betydelsefulla saker att göra och det är bara jag som kan säga vad som är betydelsefullt att göra. Varje dag som man lever ska man fylla i alla luckor med saker att göra och inte bara säga att man ska ta det lugnt efter att ha tagit det lugnt för jag har svårt att kalla det för liv.

Jag vill verkligen minnas den dagen vad jag har gjort under det långa eller korta liv som jag faktiskt haft på den här runda planeten.

Ny månad

Vi har nu glidit in i en ny månad av det nya året så jag vet inte om man kan kalla det för nya året eftersom det redan gått 31 dagar av det... är det någonting nytt som hänt? Nä, jag kan nog tycka att det är likadant som förra året med det mesta och jag räknar inte med att det ska bli bättre heller... brukar för det mesta komma en massa saker som slår oss i ansiktet helt överraskande.

Bensinpriset åker upp och ned kan vi se men än så länge har det varit under 16 kronor och kanske det som gör att människan kan röra sig fritt. Fortfarande är det billigare att köra sin bil än att sätta sig på allmänna kommunikationer som kostar 27 kronor enkel resa.

Den här månaden ger oss en extra dag men det är bara var fjärde år så att allting vi gör fel den 29 februari räknas inte in kan jag tycka, råna en bank och kom undan straff... nä, så roligt ska vi inte ha det.

Hur är det med dem som är födda den 29: e, har dem stampat på tå för att äntligen få fira sin födelsedag igen efter några års väntan? Kan inte tänka mig det eftersom det finns ingen som är legitimt född den 29: e så kanske kan man se att dem är illegalt födda eller?

Ja, nu ska jag inte dumma mig för mycket utan välkomnar er bara till andra månaden av det här året och jag hoppas att alla där ute mår bra, vi bör tänka på vår hälsa mer och mer i världens klimat. Den där riktiga ljusningen kan jag inte se men att försöka må så bra som möjligt kan jag försöka med att göra trots allt elände i världen.