Jag vet inte hur man ska få det att sluta, alla dessa tankar som bara maler och maler runt i skallen hela tiden. Som jag fattar det som så finns det många fler som har samma problem som jag har och det är kanske någon sjukdom att man gör det men jag brukar kalla det för att man har för mycket empati eller känslor. Jag har en gång bara skjutit bort allting men hela tiden dyker det upp någon och väcker allt till liv och jag förstår inte varför för jag vill inte ha det här malandet i min skalle.
Jag tar till mitt försvar och sätter mig ned och skriver av mig allting som bara dyker upp och som kan ligga och mala sönder min hjärna men ni ska veta att det är inte enkelt. Det här börjar lika det som hände tidigare där jag alltid skulle pekas ut som syndabock på grund av att jag talade om att jag såg en massa fel som gjordes. Inte följde man dem regler som fanns utan man avvek väldigt ofta för att man skulle vara en så kallad kompis med en del, jag fanns alltid utanför det som man kallar för kompisskapet.
Jag gör det jag ska och lite mer än så för jag har mina känslor med i spelet, kan inte bara titta på hur illa andra gör andra människor på olika håll. Vi har ett lika värde sägs det men jag undrar jag om det stämmer. Det hela liknar mera att man ska slicka varandra hela tiden och kanske till och med ha lite "mys" med varandra för att det ska vara bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar