Tar mig upp och ringer dem samtal jag måste göra för att informera om min skada och att jag blir borta ett tag, ingenting jag vill som jag blir tvungen till att vara. Ringer samtal till försäkringsbolaget för att få lite ersättning för det som skadats vid min olycka. Jag betalar trots allt för försäkring och då ska jag använda den för en gång skull.
Jag har en tuff tid framför mig nu då jag måste tänka på den skadade armen för att bli bättre, träna och återigen träna för att komma tillbaka så fort som möjligt. Det gör ont och det är bara att bita ihop. Jag ska tillbaka så fort jag kan ska ni veta för det här med att vara hemma är inte min grej, tycker jag haft tillräckligt med otur det sista halvåret så det får vara nog nu.
Tränar hela tiden för att få tillbaka kraften och spänsten i alla muskler men det gör fruktansvärt ont men jag ger mig inte, jag är av segt virke och jag förstår inte riktigt det där med att vila för att komma igen. Jag ska tillbaka inom en vecka har jag beslutat mig för och så ska det bli men då får man inte ge upp som många andra gör då det sker saker. Tar tid att skriva det som jag gör nu och jag får fylla på varefter för att det ska bli någonting, skriva är det viktigaste jag har i mitt liv så jag måste få ner det här hur ont det än gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar