Japp, alla är helt överens om det som jag redan fattat det som, jag kommer att arbeta fram tills jag dör. Jag kommer aldrig att kunna gå i pension som jag vill just nu utan jag kommer arbeta fram tills jag stupar i min tjänst. Tyvärr finns det en hel del bland befolkningen som är lika dum i skallen som jag är och har valt att arbetet är sitt liv trots att vi har ett liv vid sidan om. När man blir så korkad som mig kan man ju fundera om man ska tycka synd om mig så säger jag bara en sak, tyck synd om mig. Det här som jag har är en sjukdom som är så sjuk så det inte finns någonting som är sjukare.
Jag lever för att arbeta och hjälpa andra människor som behöver det stöd och den hjälp jag kan ge dem men det är på min bekostnad. Min tid och kraft sugs ur för att ge andra det som jag kanske aldrig haft eller får tillbaka men jag är för dum för att förstå att jag kommer dö en dag för att jag älskar att arbeta. Nu tycker ni kanske att det är konstigt det jag säger för i en del av världen är man tvungen att arbeta hela sitt liv, börja tidigt och arbeta fram tills sin död utan att kunna välja. Jag är bara för dum för att förstå att det finns annat i livet än arbete men jag har alltid levt för mitt arbete.
Vad brukar man säga, man ska arbeta för att leva men jag säger att man ska leva för arbete för jag vet ingenting annat. Jag är lika aktiv privat som jag är på arbetet och jag lever för att hjälpa andra och är då mycket medveten om att jag kommer dö för att jag har den inställningen. Jag är enbart för dum för att förstå mitt bästa och att jag är sjuk så det kan bidra med att jag inte kommer orka mycket längre. Slår mig på bröstet och säger bara att jag har överlevt döden flera gånger men att någonting dragit mig tillbaka i det sista ögonblicket.
Jag är för dum för att inse att livet har så mycket att erbjuda mig men jag har valt att gå min egna väg så som en del andra har gjort, arbeta så mycket jag kan innan jag ska se livets sista ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar