Julafton över

Så som jag ser det som så är julafton över för den här gången men andra kanske tycker att den fortsätter ett par timmar till.

Jag har gjort några timmar av den här dagen på arbetet och det hände saker som jag inte riktigt hade räknat med, jag visste att det skulle kunna hända men visste inte om det skulle hända men som ändå hände. Jag tänker inte ta upp här vad det är jag menar utan jag säger att det kanske var lika bra att det nu fick ske till slut.

Jag har faktiskt inget emot att arbeta en julafton men ibland kan jag reagera kraftigt på att det finns vissa som aldrig blir nöjda, tycker att vi personal inte ska behöva arbeta men då vi skär ner lite på timmarna så tycker man det är fel för att dem finns ju.

Det är alltid samma som säger det ena och det andra och jag blir en aning irriterad över det här, går inte planera någonting utan man ser enbart till sig själv.

Ja, julen ska vara en tid då man tänker på andra men jag resonerar att det är tvärtom, det är en högtid där man försöker roffa åt sig så mycket som möjligt och bara skiter fullständigt i andra. Ta det här med all mat, man slänger tonvis med mat medan det finns dem som svälter och man köper en massa julklappar för flera hundra tusen medan det finns andra som inte får någonting... värst av allt är att dem inte är nöjda ändå.

Julafton är över för den här gången tack och lov och många har skapat sig en massa skulder som man inte egentligen skulle behöva ha eller som man inte klarar av att få. 

Jag är tacksam över att jag inte firar dessa traditionella jular längre då jag sparar på en massa pengar på så sätt, har enbart det viktigaste hemma och handlar enbart det viktigaste.

Dagen före

Då var vi framme till dagen innan julafton och jag har satt mig ned för att koppla av, jag har ingen ork för att göra så mycket annat kan jag erkänna för er.

Det har varit lite att göra idag innan morgondagen kommer och tar upp och kanske är det inga viktiga saker jag pysslat med men det får räcka.

Hela familjen var ut för att köpa ett par saker och för mig blev det här ett av dem sällsyntare fallen där jag handlade åt mig, var tvungen att handla nya byxor eller reservbyxor om man vill säga så. Förr åkte jag alltid till huvudstaden för att köpa mina byxor men har nu hittat modell på hemmaplan som sitter lika bra och inte ser så militärt ut.

Någon gång måste jag frångå det tidigare och nu vid 50 har jag lyckats med det kan jag tycka, det har tagit tid för mig att ändra min stil men jag kan.

Lite godis och lite grejer som jag ska ha i planeringen här hemma blev det också, inte bara åt mig jag handlar men ibland måste jag handla åt mig.

Jag ställde en fråga idag till mina barn, jag som tjänar pengar måste också för köpa det jag behöver och inte bara handla åt dem, kanske fel att tänka så eller?

Jag funderar just nu när jag sitter här om jag ska göra någonting innan jag avslutar den här kvällen helt och hållet, har ingen lust egentligen men känner att jag skulle behöva...

Lite men inte allt

Jag hade satt upp min lista över vad jag skulle ha gjort idag men av någon anledning fick jag inte detta gjort, en del av det blev gjort men två av sakerna fick jag inte gjorda utan tog två andra saker istället.

En del saker som ska göras behöver jag den där assistansen till men den fanns inte hemma då jag behövde den och då blir det som det blir.

Jag vill gärna ha allting jag planerar gjort för att det betyder att jag kan ta mig till nästa nivå i det jag gör, problemet är fortfarande att jag får göra alla dessa saker på egen hand.

Ja, jag kan erkänna att jag börjat tröttna på att det är jag som ska planera, utföra och även göra efterarbetet trots att det finns tre till som skulle kunna göra en del.

Just dem här små sakerna fattar jag fortfarande inte varför jag ska hålla på med faktiskt.

Jag får vara nöjd med det jag gjort idag men det hade kunnat vara mycket mera som blivit gjort om jag bara fått assistans. En dag kvar innan jul och jag kan inte räkna med att det ska bli så mycket hjälp då, ingen som vill arbeta så snart inpå jul och inte ens på mellandagarna som jag räknat med att jag ska göra.

Min renovering kan inte ta julledigt om det är det ni tror, nä, det måste snurra på för att bli klart.

Ledig innan

Fredag och snart en ledig helg för att kunna arbeta julen med allt som det handlar om. Ja, jag ska inte gnälla på julafton då jag har ett riktigt bra pass men för övrigt spelar det mig ingen roll då jag ändå inte firar det.

Det här med att titta på Kalle som andra säger hör ihop med julen kan jag inte hålla med om, tröttnade faktiskt på det för över tio år sedan och det trots att jag firade julen lite smått då. Jag säger inte att man inte ska ha traditioner men jag har inte dem i mig, min tradition är att jag ska arbeta istället.

Nu ska jag förbereda mig inför den här helgen som brukar vara fylld av dårar som springer runt och egentligen inte vet vad dem ska göra. Det är inte alls kul dagarna innan det är julafton och än värre blir det under mellandagarna då alla ska prompt ut och göra av med sista pengarna på rean, en rea som egentligen inte är en rea utan en utrensning av det gamla som butikerna inte sålt och som dem inte vill ha kvar.
Nä, jag tar nog det lilla lugna och håller mig undan.

Jag kommer visst ge någon julklapp men det blir i form av pengar och det blir kanske lite annan mat men annars kommer jag leva samma gamla tråkiga liv som jag annars gör.
Finns ingen anledning att hålla på som en galning bara för att det är jul, det är ju mycket som förändrats genom tiderna i samhället. Nu kan man till och med handla en julafton och bara det är en stor skillnad så varför stressa innan?

Ska jag det

Ibland ställer jag mig den frågan då det sker, ska jag verkligen bli orolig för att det är en person som inte dyker upp som den ska och som man avtalat det med?

Jag vet faktiskt inte då jag inte är släkt med personen i fråga utan det är en kund till mig... jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Mitt jobb innehåller så mycket frågor och funderingar kring mycket och ändå säger man att det här yrket är så enkelt, kan inte hålla med då det tar mycket på psyket hos oss som arbetar med det.

Det skulle kunna vara enkelt att säga att jag inte ska bry mig men det kan jag inte göra då det handlar om medmänsklighet.

Anhöriga som snurrar till det, gnäller om att stödet inte är tillräckligt och aldrig visar sin tacksamhet i vad som än händer med de sina som man har hand om, det är vår vardag och ändå säger man att vi ska skaka av oss allting för det är inte det dem egentligen menar.

Jag kan inte bara skaka av mig allting utan jag får mina funderingar...

Efter en lång dag där det hänt saker får jag åka hem och jag är trött, fruktansvärt trött i både huvud och kropp. Om jag fick skulle jag bara gå och lägga mig men ibland måste man göra saker i sitt hem för att det ska fungera.

Visst är det så att jag kan gå och lägga mig en stund efter jobbet men jag vet att då är det kört om jag somnar, hela natten blir så fel för mig. För att orka måste jag med näbbar och klor hålla mig vaken så länge jag kan.

Så är det

Jag har valt att stanna där jag är då jag egentligen inte vet vad jag vill göra istället, trots att jag har mycket kunskap som man skulle göra någonting av på ett helt annat ställe. Det är någonting som gjort att jag bara funnit mig i att vara kvar för att göra mitt arbete så som man tycker jag ska göra. 

Någon högre lön än andra får jag inte men ingenting jag bryr mig om heller för jag tar det jag får då jag inte tycker att pengar är det viktigaste, man ska trivas med det man gör och det betyder mest av allt.

Jag har mina perioder då jag undrar vad det är jag håller på med för jag skulle kunna arbeta med någonting annat eller plugga för att byta, jag har inte tagit mig för någonting av det med full kraft. Jag har det bra där jag finns trots att jag kanske kan ses som överkvalificerad för det jag gör.

I mitt jobb brukar jag säga att jag har många roller och att jag har utvecklats på ett speciellt sätt inom många områden, både på gott och ont är det.

Höga poäng har jag och det är kanske som chefen sade att det förvånar att det finns någon med så höga poäng som stannar kvar... varför gör man egentligen det? I mitt egna fall kan jag säga att jag inte vet vad det är som gör att jag stannar kvar men kanske för att jag så många olika roller i en roll, vad vet jag egentligen?

En av mina roller är att dela med mig av den kunskap som jag faktiskt sitter inne med och då är jag inte heller högskoleutbildad som det snackas om att man ska vara, det finns dem som tycker att en högskoleutbildad är mycket bättre och smartare, jag gör det inte.

Så är det, man behöver inte alla gånger röra på sig hela tiden utan man stannar för att man har det bra. Man kan ha stunder där man går i ber och dalbana men för övrigt har man det bra och man får sköta sig själv i många fall, tror att det är det som är det viktiga för mig.

Uppskattning

Jag har alltid sagt att det som krävs för att man inte ska tappa sin motivation till att göra ett bra arbete är lite uppskattning för den som leder en. Jag tycker det är skönt att få höra att det jag gör är bra men jag blir inte mallig för någonting jag redan vet om utan jag använder den uppskattningen till fortsätta i samma anda eller att bli ännu bättre.

Alla som arbetar eller gör någonting bra bör få ett uppskattande ord någon gång.

Det finns chefer som har så fruktansvärt svår för att visa uppskattning trots att dem faktiskt uppskattar sina medarbetare. Sedan har vi dessa chefer som vet att om man delar ut lite uppskattning när som helst kan få sina medarbetare till att gå ännu längre i sina uppdrag utan att få någonting annat än uppskattning.

Alla behöver få höra att man gör ett arbete, jag tror att det är ännu viktigare i ett arbete där man arbetar med människor och ett brett uppdrag.

Allting behöver inte handla om pengar utan det räcker just med ett ord om att man gjort ett bra arbete eller att man skriver ett papper som är klart och tydligt för alla sina medarbetare. Nu är det inte alls som kan samma saker men man kan träna sig till att bli bättre och bättre med tiden.

Jag får uppskattning och det är lite det som gör att jag orkar jobba vidare med det jag gör och ser till att mitt uppdrag blir gjort.

Inte alls bra

Det här är inte alls bra måste man säga. Det viktigaste som jag har blir skadat och jag vet inte vad jag egentligen gjort för att hamna i den sitsen.

Långfingret på vänster han bara började värka och blev svullet igår, enormt ont och först trodde jag att det var bara att det hoppat lite ur led. Det har hänt att det hoppar och jag lägger det tillbaka för det mesta men igår gick det inte utan det förblev svullet och smärtade bara mer och mer.

Jag vaknar på morgonen och fingret är lika svullet men gör inte lika ont som tur är, jag har svårigheter med att lyfta saker och den där riktiga kraften finns inte riktigt med. Jag förstår inte vad det var jag gjorde igår som gjorde att det hoppade ur led men att det var första gången jag inte kunde lägga det tillrätta är mer bedrövligt.
Jag har lärt mig att leva med dem här skadorna jag har och jag har lärt mig att reparera en del själv också, att det inte gick igår gör mig förbryllad bara.

Klockan tickade på och jag började med att utföra det jag kan göra för att få fingret eller hela handen att fungera och det blev bättre och bättre men inte riktigt bra.
Jag vet att om jag inte kan fixa det här kan jag inte heller gå till jobbet då mina händer är det viktigaste jag har där. Jag måste kunna skriva för att vara där så att säga.

Ja, jag fixade till handen så pass mycket att jag kunde lista grabbens tak och byta en av dem två strömbrytarna som jag skulle bytt ut för länge sedan. Det är skönt att få någonting gjort här hemma och jag är som jag är, låter inte skador bromsa mig hur som helst ska ni veta. Om man vill någonting så gör man det hur illa det än är...

Hur andra tänker

Det här är någonting jag länge funderat över faktiskt men jag har inte listat ut det fortfarande? Om man ber dem kolla upp en sak för att se om det blivit gjort så har man tid att kolla upp det men då upptäcker att det inte är gjort så gör man i alla fall inte det gjort... som att man inte förstått vad det var man bad dem om.

Att förstå hur andra tänker har jag inte lärt mig fortfarande, en del klarar jag av att läsa av och bilda mig deras tänkande men andra klarar jag inte av. Nu tror jag det att det finns dem människor som har så stora problem med sig själva så dem klarar inte av att hjälpa andra och det gör dem väldigt svåra att läsa av och förstå deras tänkande.

Blir ni förvirrade? Jag begär inte att ni ska förstå mig men kanske sätta er in i vad jag pratar om för jag tror en del av er träffar dem här människorna också.

En sak som jag fattat det som är att man vill helst inte göra saker som andra kan göra, kolla upp går bra men att slutföra en sak som andra bett om fungerar inte riktigt.
Det är av dessa skäl som jag inte ber andra göra saker utan gör dem själv för att jag ska veta att dem blir utförda. Det är som att man helst inte vill att någonting ska flyta på eller att man helst inte vill arbeta och ta eget ansvar för någonting, låt andra ta ansvar och flyt enbart med i strömmen.

Jag har faktiskt inte svårt med att läsa av andra men det finns dem som jag aldrig klarar av på grund av olika orsaker, det är som att dem är omgivna av ett kaos och det gör att alla försök i att läsa av störs.
Ger upp med att försöka gör jag inte men jag förstår fortfarande inte hur många andra tänker, om man tänker vill säga.

Sabotera

Jag har svårt att smälta det här med att det finns dem i vårt samhälle som saboterar för andra, spelar ingen roll vilken ålder dem är i för det bryr jag mig inte om. Oftast är det dem som saboterar i ung ålder som fortsätter med det i vuxen ålder och då ska man snabbt som ögat fånga upp ligisterna och ge dem sitt straff med en gång.

Straff kan vara att föräldrarna får vetskap om det eller faktiskt får betala en summa som svider, brukar bli att man tänker sig för en extra gång då.

Ett av dem allvarligaste sabotage man kan göra mot andra är att trycka på brand/utrymningslarm som gör många människor stressade och genom detta kan utgöra en massa onödiga skador. Ett larm ska enbart användas då det är allvarlig fara som sker men ibland går det utan anledning av någon liten skit som tycker om att trycka på knappar.

Jag önskar att en dag så händer det någonting och dem själva hamnar i den sista som dem sätter andra i.

Spelar ingen som helst roll vad det är för situation som man trycker på larmet, man trycker inte om det inte är allvarlig fara på gång.

Vi har läst många gånger om att larmet har gått så ofta att människor inte till slut brytt sig om att det gått trots att det är ett äkta larm... ni kan själva förstå utgången av det här.

Varför utsätter man andra för någonting som man själv inte vill bli utsatt för, en dag kanske du som trycker på larmet verkligen behöver hjälp men få det inte på grund av alla falska larm.

En lättnad

Det känns som en lättnad att kunna säga det att jag fått ett av barnens rum klart med taklist efter att vi satt taket. Jag säger inte att det inte finns saker som kunnat göras bättre men vad ska man kräva av två ungdomar som inte fått lära sig vissa saker i skolan.
Jag har sagt att barnens rum ska vara färdiga innan jul och det ser ut att bli så också och då kan jag känna mig väldigt nöjd.

Visst finns det fler saker jag skulle vilja ha klara innan årets slut men har insett att det inte kommer bli så, ja, jag skulle kunna bli klar men krävs att jag jobbar hela julveckan då. Känner inte riktigt för att hålla på under julveckan utan det måste finnas en tid som jag kan få en stunds vila från dem här tunga arbeten hemma, räcker att jag ska jobba.
Ingenting av mina jobb försvinner om dem får vänta en stund för jag vet att allting kommer bli klart.

Dotterns tak med list är klart och jag har satt måndagen till att få upp grabbens list och därefter är det klart hos honom också. Att bara veta att det är snart färdigt där på övervåningen gör mig bara glad för det har varit en tung tid.
För att orka vidare måste man få vila ett tag, utan vila tar det bara längre tid att få allting klart och klart vill jag ha det.

Målsättningen med hela övervåningen har redan spruckit men hade kunnat blivit sann om jag fått lite mera assistans i det som skulle göras. Kanske kommer jag få lite mera assistans efter nyår för att annars vet jag inte vad som blir gjort, att göra även undervåningen på egen hand orkar jag inte.

Snåla jävel

Ja, jag säger det för jag tycker den här personen är en riktig jävla snåljåp!

Om jag hyr någonting för många kronor i månaden så tycker jag att man ska stå för underhållet, det är ingenting gjort under dem år som jag varit där så kanske dags att någonting görs.

Det kan inte kosta många kronor att skicka lite färg på dessa eländiga väggar, det skulle gjort för länge sedan ska jag säga men det är som att den hyresvärden inte är ett dugg intresserad.

Nu har vi sagt till tre gånger men ingen hyresvärd som varit och kollat eller pratat om det... är som att man nonchalerar enbart för att spara dessa kronor. Vi kan göra en jämförelse med det utrymmet vi har med det utrymmet som han har till sig och sina två anställda, en stor skillnad för det dem har är rena rama lyxen men kanske har han inrett ett sovrum. 

Många som sett hur han står och leker med en av dem anställda så visst kan man undra mycket?

Vi har begärt få väggar målade men inte ett skit har hänt sedan vi sagt till om det här, först skickar han in två ekonomer för att bedöma väggar och andra gången måste man se vad deras avtal säger. Skitsnack från början till slut, lite färg måste han väl ha råd med eftersom 500 spänn ska han ha för en parkeringsplats?

Jävla sjuk typ och en sådan kommer jag aldrig att hyra en bostad av. Jag är inte den enda som har kritik mot den här herren utan det finns dem som tycker det är svårt att få tag i firman för att få saker åtgärdade.

Kanske viktigare att man har ett eget fint kontor eller vad man nu ska kalla det han har, ett eget avskilt ställe för honom och ena ekonomen kanske?

Fruktansvärt trött

Kan inte begripa att jag har nu en andra dag som jag är så fruktansvärt trött så jag knappt orkar hålla mig vaken. Så som igår gjorde jag idag igen, somnade då jag kom hem och begriper inte alls att jag är så trött.

Det har varit en del igår och idag men samtidigt har jag haft ganska ont i kroppen som drar en massa kraft från mig, kan vara av det jag är trött. Det har man konstaterat att smärta kan suga mycket kraft för att man ska förhindra att den tar över helt och hållet.

Jag tror mig vara pigg efter att jag slutat jobbet för jag känner mig inte trött men då jag väl kommit hem är det som en flod som kommer, en enorm trötthet. Kroppen slappnar av och först då jag känner den här enorma fruktansvärda tröttheten som jag egentligen har.
Jag vill inte sova bort timmar efter jobbet då jag inte har tid med att sova men jag gör det ändå så fort jag sätter mig ned i soffan, känns inte bra alls.

Det här är andra dagen som jag inte orkat med att hålla mig vaken efter jobbet utan jag säger jag ska vila en kort stund men tji fick jag, jag sover flera timmar och därefter är det svårt att komma igång igen.
Visst får jag en del småsaker gjorda men det är segt och jag blir aldrig klar med det jag vill bli klar med, måste försöka kurera mig så jag slipper vara så trött.

Vit jul

Vi kan ställa oss den frågan gång på gång om det ska bli en vit jul. Varje gång det kommer snö undrar man hur länge det ska få vara kvar innan det regnar bort helt för jag vet inte vilken gång. Jag för egen del vill ha snö för att det ska bli ljusare under årstiden då jag inte firar jul som alla andra.

Jag blir bara mer och mer besviken då snö faller för att inte få vara kvar och jag har fattat det att någon vit jul kan vi inte alls räkna med.

I det hela så undrar man hur våra meteorologer kan stå i TV och säga att nu kommer kylan och med den snön som ska göra det enklare för många av oss och göra alla barnen glad... Dem har så fel och jag kan bara inse att dem är som politiker, kan ljuga och ändå få behålla sina arbeten.

Jag har slutat lyssna på vädret för länge sedan på allvar, tittar hellre ut och känner mig för hur det ska bli, oftast har jag fått rätt.

Den här dagen har varit så otroligt lång och mörk så man inte fattat om det är dag eller inte. Nu har jag haft lite tur som kunnat vara ute trots att jag arbetet då det innebär i jobbet att vara ute men jag har inte blivit piggare av det.

Kallt och blåsigt upplevde jag att det var idag men märkligt nog har jag svettats och fruset med jämna mellanrum och inte känt att det varit lagom någon gång. Kanske kan jag få förkylningen att bryta ut?

Lista ut

Ja, jag har förstått att det tar ett tag innan man listat ut vem jag egentligen är då jag inte talar om det frivilligt alla gånger. Det finns bekanta till mig som känt mig i så många år och fortfarande inte riktigt vet vem jag är.

Jag ger ut den information som jag vill men mycket behåller jag för mig själv då jag anser att allt behöver man inte veta om.

Jag kan vara en person som retar gallfebern ur många för man räknar inte med att det kan komma fram en annan sida av mig långt senare då man träffat mig. Än i dag finns det dem runt mig som inte förstått vem jag är och det är dem som jag valt att inte låta lära känna mig mer än dem gör.

Många av mina närmaste vet inte heller vem jag är eller hur jag fungerar, mitt tänkande är deras raka motsatta, kanske det som man mest har svårt att acceptera.

Om jag mår dåligt av det här? Nä, det kan jag inte riktigt påstå men en sak har det gjort mig till och det är att vara den där ensamma vargen som man ryggar för. Man vet inte riktigt vart man har mig och kanske som en kollega sade, jag kan ändra min handstil så det kan tolkas som att det är två olika personer som skrivit samma sak... jag har nytta av det så det lider inte jag av.

Visst är jag två olika människor, en som sätter stopp för olika saker och den andre som ställer upp för andra.

Att få en ny chef kan vara ganska svårt för en sådan som mig, låter inte den lära känna mig hur som helst för jag behåller min personlighet för mig själv så länge jag kan. Om chefen vill veta vem jag är så får den lista ut det på egen hand eller lyssna på det som pratas om mig och då kanske få höra det som är positivt och inte bara det som är negativt.

Säkerhet

Säkerhet för mig har alltid varit någonting viktigt men någonting som många andra tagit lätt på. Jag har inte riktigt förstått varför man inte genom tiderna förstått att säkerheten är en sak som kan rädda mycket, inte bara liv utan så mycket mera.

Det här med brandvarnare och andra saker som kan vara ett livsviktigt verktyg om det skulle uppstå någonting är ingenting många prioriterat i sina hem utan man menar att det händer inte mig, då det händer står dem där.

Minst en brandvarnare, en filt och en släckare tycker jag att man ska ha i sina hem för att vara riktigt garderad för det som ingen räknar med ska hända dem. Jag har mer än vad jag själv rekommenderar men det är för att jag anser att bakom varje stängd dörr ska det sitta en varnare och på varje plan ska det finnas en filt samt släckare.

Jag har tre våningar och jag utrustar mitt hem efter det som anser det ska vara så visst, jag har mycket hög säkerhet hos mig. Finns dem som anser att min säkerhet inte är normal men vad är då normal?

Lösa sladdar över golv tillhör inte heller min stil utan dem ska vara undangömda för att på sätt minimera risken att snubbla över dem. Då mina barn var små fick jag alltid tillsägelse om att inte ha sladdar lösa eller möbler som inte var fastskruvade i väggen... rätt person att säga det till tyckte jag. Den som hade det sade man inte till då han var ingenjör och en sådan var så ordentlig ansåg man och behövdes inte sägas till, sanningen var en helt annan för där existerade ingen säkerhet alls. Typiskt ABB att hålla varandra om ryggen.

Nä, säkerheten är ingenting man får tumma på för det kan kosta en mycket i både pengar och känslor. För att vara säker på att man får ut på sina försäkringar kan det vara bra att ha bevis på att man tänkt på säkerheten ordentligt.

Lördags upptagen

Då var det lördag igen och det är bara att hela dagen är uppsatt för att inte göra någonting här hemma utan att man ska vara på annan ort större delen av dagen. Jag känner inte riktigt för att ut och åka runt men jag har inget annat val.
Jag skulle egentligen inte ha tid med att göra det som jag ska idag men det allra värsta är att jag på egen hand måste ta reda på hur vi ska få ihop det hela med färdtider och annat.

Jag gör det här enbart för grabbens skull och för att visa att det finns en förälder som ställer upp då det gäller, jag är enbart trött på dem här föräldrarna som säger att dem lever för sporten men ändå inte dyker upp på matcher.
Jag har sett nog och hört nog från dessa som inte ens klarar av att ta sig ner till hallen för att se en hel match som spelas, kommer mitt i allting och går innan matchen slutar.

En hel lördag uppsatt för att kolla på innebandy på annan ort trots att jag inte skulle ha tid för det egentligen.
Jag är inte speciellt intresserad för tillfället av innebandy och jag vet faktiskt inte om mitt intresse kommer att komma tillbaka hellre, jag betalar avgifter och resor just av anledningen att grabben ska röra på sig. Inte kan jag påstå att det är kul att åka iväg för att se då man spelar ett spel som handlar om att plocka sina egna poäng och inte som lag.

Helt okej

Jag har egentligen inte gjort så mycket idag här hemma men det har varit ganska skönt att inte behöva känna att jag måste göra det. Nu skulle jag behövt gjort mer än jag gjort men det är en annan sak, jag hade ingen som helst lust bara utan kände det där som alla andra kan känna ibland, bara få ta det lugnt.

Mina projekt försvinner inte kan jag ju säga då ingen annan gör det åt mig så därför kände jag att en dag kan jag hoppa över.

Fixade saker som jag kände var viktigare istället, skaffade det där gymkortet som jag dragit så länge på så det betyder att jag har tillträde till gymmet i ett år nu.

Nu ska jag bara se till att hitta hål i allting för att kunna åka och träna någon eller några gånger i veckan helst, ska inte stressa upp mig för det då jag tror det löser sig. Att bara veta att jag har det gör att jag vet att det är dags för att ta sig i nacken för att bli sundare.

En annan sak som jag gjorde idag var att ta med mig barnen till IKEA för att där äta deras julbord och jag måste säga att det var helt okej. Mycket mat för en billig peng, kanske inte överdrivet olika sorter att äta utan var helt lagom kan jag erkänna.

149 spänn för ett julbord tycker jag är lagom då jag inte äter så mycket ändå, jag är inte längre så stor i maten och kan inte heller äta vad som helst.

Nä, det är för mig helt okej med IKEA: s julbord, lagom med mat och lagom peng för alla som vill käka julbord till vettigt pris.

Går inte skjuta på

Jag har skjutit på det hela alldeles för länge men nu måste det faktiskt ske, vi får ett bidrag varje år så varför inte se till att använda sig av det. Jag säger inte att jag kommer använda det så det glöder om det men jag tror att jag kan få en liten vinning av att ha det, kunna använda det ett par gånger i veckan för att bli starkare.

Enbart dumhet från min sida som inte tagit ut dem varje år och skjutit till några kronor, jag tror nog att det kan vara ganska lönsamt igen.

Då man kommer upp i en viss ålder gäller det att med alla medel hålla sig i form, i alla fall någorlunda form för att inte bli sämre än vad man egentligen är i. Jag har slarvat i så många år med träning och att tänka på mig själv så nu är det dags att försöka komma igång.
Man tror sig själv då man säger att man inte behöver träna och det var vad jag sade i många år för att inse att jag bara  sade det för att det är så tråkigt, alla behöver träna.

Ja, jag ska skaffa mig det där gymkortet så jag kan komma igång med att träna upp mig lite då jag faktiskt har en axel som inte är som den ska. Kan behöva få lite mera muskler för att orka hålla kroppen upp och självklart behöver hela kroppen få sig lite muskler och rörelser på olika sätt.
Det finns inget försvar emot att inte träna utan det är bara att träna.

Det avklarat

Jag fick mig en ofrivillig sovmorgon idag men kanske det jag behövde faktiskt, jag har sovit illa ett tag och det här är kanske ett sätt som min kropp gör för att återhämta sig. Jag kan inte säga att jag kom upp lämplig tid för det gjorde jag inte, hade velat komma upp lite tidigare för att inte behöva skynda mig i någonting innan jag skulle ta mig till jobbet.
Det allra viktigaste blev gjort i alla fall innan jag skulle sticka iväg så okej, det var bra jag sov lite längre än vad jag skulle.

Ett snabbt stopp på affären för att få handla snus men sedan var jag klar för en ny dag på jobbet.
Jag visste mycket väl vad jag hade att göra och kanske inte det roligaste som jag behöver göra men det fungerar då vi ändå är två på jobbet om det. Ska väl inte gnälla för det är en ganska enkel sak som jag ska vara med om, det är bara det att jag får en massa människor runt mig och just nu känner jag mig inte bekväm med det.

Jag har inget emot att arbete men vissa saker ligger inte mig i fatet att göra eller vara med om, det fungerar men får jag välja vad jag vill göra så är det inte det här som hamnar på toppen kan jag erkänna.
Det blev bra i alla fall till slut, mycket lugnare av någon anledning än vad det brukar vara så jag är nöjd. Nu vet jag inte men jag misstänker att det här kan bli kanske sista gången då intresset inte riktigt finns.

Jag har gjort den här dagen nu och det är som sagt var inte lång stund kvar innan jag ska söka upp den där kudden och försöka sova. Hoppas jag slipper en massa syner och drömmar som håller mig i ett halvvaket tillstånd.