Temperament

Jag vet mycket väl om det utan att man säger det till mig, jag är en person som kan bli ganska het. Mitt temperament kan vara en sak som många kan reagera på många gånger men om man retar upp mig så ska man också klara av att ta emot det.

Jag är inte som många andra svenskar, tar emot skit utan att säga vad jag egentligen tycker utan jag blir fly förbannad då man hela tiden kommer med en massa dumma undanflykter eller ursäkter. Kanske kan man istället likna mig till det italienska släktet där det finns mera temperament...

Jag vägrar att bara lalla med i allting som den vanliga svensken lallar med i, är någonting fel så säger jag ifrån. Själv anser jag mig inte vara svensk då jag har vallonsk härkomst och det är väl det som kommer fram i mig nu, min grabb är lite av det han med, ett hett temperament då det gått för långt.

Jag vet att man ska bita ihop många gånger och det gör jag också men då det kommer till en gräns så kan jag inte vara tyst...

Kostar att leva

Det vet väl alla om egentligen, det kostar att leva och man blir bara mer och mer förvånad var man ska ta alla dessa pengar från för att klara av att leva drägligt.

Det finns dem som kan leva men dem tjänar lite mer än vad vi vanliga dödliga gör men ändå ser dem till att få ännu mera... deras ursäkt är att dem inte kan få ett vanligt arbete efter det dem arbetat med. Vad är egentligen skillnaden? En annan klarar sig inte på det man får och att få ett annat bra avlönat arbete är inte det enklaste.

Nä, allting blir bara dyrare med tiden men det som inte blir större är lönen...

Går för fort

Ni får säga vad ni vill men jag tycker nu att allting går nästan för fort i hela processen, det går så fort så jag bara blir rädd av det.

Nu på morgonen ringer Karolinska upp mig för att se om jag kunde göra den här operationen redan på tisdag nästa vecka... jag var tvungen att tänka men avstod då jag har en sista cup i innebandy att vara med och det är viktigt för mig.

Ja, jag kanske är löjlig som tackade nej men jag måste ha lite tid på mig att förbereda mig då jag inte smält besöket i måndags ännu. Jag måste även förbereda barnen för det som ska komma att ske så det inte blir en massa kaos för dem, dem är lite känsliga för sådant här också då dem inte riktigt insett att jag ska göra ett ingrepp.

Jag hade räknat med maj månad och likaså hade barnen också gjort det och allting som kan avvika kan störa allting, visst kan det låta löjligt men så är det bara.

Bettan 2

Utan Bettan 2 har jag varit sedan förra måndagen så jag längtar efter henne så mycket, nu vill jag bara ha henne tillbaka så man får ta en sväng med henne. Jag tycker inte att det ska vara så komplicerat att fixa en sådan här skada på henne men det är som det är, det ska vara så många inblandade i allting då ingen kan göra allting.

Har jag tur så får jag träffa Bettan 2 i morgon men bara om jag har tur så att säga.

Jag har varit tvungen att åka buss den här tiden som jag inte haft bilen hemma men det har fungerat det med, bara så tråkigt att åka buss med en massa andra människor. Jag har en tendens till att känna stress då jag måste åka bussen för det är inget lugn för mig då, för mycket snack om man säger så och en massa parfym som jag nätt och jämnt klarar av.

Innan jag hade bilen jag åkte så hade jag Bettan 1 (moppen) som fick ta mig runt överallt men nu klarar jag inte av att köra moppe med min arm längre så.
Det bär mig emot att göra det men jag blir nog tvungen till att göra så, sälja bort Bettan 1 så jag har en sak mindre att tänka på. Det är Bettan 2 som rullar på nu mera dit jag ska och det är därför jag känner att nu vill ja ha henne hem igen.

Ingen nöjesresa

Jaha, då var det dags för det som jag helst skulle vilja slippa, åka iväg för att höra vad som ska göras åt det här så kallade hjärtat på Karolinska. Det här är ingenting som jag ville och hade hellre valt att göra det i Västerås men tyvärr så går det inte... det är på Karolinska man är experterna på det.

Jag har inte valt platsen själv och det ska alla veta men dem som kör sjukresor tyckte att jag skulle ta allmänna färdmedel, jag har betalat skatt och det är ingenting av frivillighet så då ska fan dem också få betala någonting ansåg jag.

Om jag fick slippa just den här resan skulle jag bara vara glad.

Inget barn

Det som händer i världen och som riktas direkt emot barn ska inte förekomma, det finns inget barn som föds till att vara skyldig till någonting.

Jag vet mycket väl att det är effektivt att ge sig på barnen i en kamp, om det är rätt vet vi alla svaret på? Jag hoppas att alla vet svaret i alla fall men eftersom det som händer och hänt så vet inte alla svaret.

Det är fruktansvärt att det finns regimer som håller på som dem gör, istället för att strida kanske man skulle ta och fundera på att bli den där demokratiska stat man många gapar om att man är.

Nä, istället för att lösa konflikten så ger man sig på barn på olika vis och skiter fullständigt i vad för skador man orsakar. Det är nu man undrar om dem själva hade velat bli utsatta för det här som barn? För visst har dem väl varit barn en gång i tiden?

Jag vet vad som händer ute i världen och jag erkänner att det händer men så finns det dem som förnekar att det händer. Varför ska man erkänna någonting som är så långt ifrån dem själva? Ganska sjuk värld med många sjuka människor som bara förstör för att man vill ha makt över andra...

Vackert väder

Oh, vilken ljuvlig dag at vakna upp till!

Efter en natt i sängen ska man ta sig upp ur den och då man slår upp sina blå ser man det med en gång, det är vackert väder. Just det här som man vill vakna upp till då man har det lite jobbigt med sig själv, en motivation till att faktiskt kliva ur sängen så att säga.

Människan påverkas väldigt positivt av att sol och vackert väder, vad som helst får egentligen hända i en sådan här stund utan att det dämpar det positiva.

Sol och värme är just nu någonting som jag önskar då kroppen vill vara med på ett annat sätt än vanligt.

Visst är det så att jag inte är ute så mycket om dagarna men att få allt det här vackra som vi inte betalar en krona för gör att man faktiskt tycker om att leva en del av sitt liv. Vi människor ska kanske börja värdera om allting, försöka se till den vackra värld vi lever i och har friheten att njuta av?

Kanske kan vi se till att vår kära jord mår lite bättre om vi tar oss lite funderingar över hur vi ska göra för att få alla att förstå att gemensamt vårda det vi har. Den här jorden är ingen som äger utan det är enbart någonting vi får låna av varandra generation efter generation, dags att vi ser till att lämna den vacker efter vår egen tid på jorden. Nästa generation ska inte behöva rusta upp efter vad vi ställt till med, ett bättre vetande har vi men ibland märks det inte av.

Vilken ljuvlig dag att vakna upp till och känna att man kan njuta av den också...

Bara besvär

Man är som alla andra, vill ha det lite bättre så inget med det. Ville ha lite bättre bild på TV så varför inte prova på digitalt? 

Får hem sakerna man ska ha för att få en bättre bild men även få testa på lite flera kanaler... man trodde det skulle fungera som det skulle men asch så fel man hade.

Stoppar in kortet och gör som det står och även som firman säger man ska göra, väntar ett tag som sagt i en timme som blir till fyra timmar och inget blir bättre.

Besviken är man som sagt och jag tänker inte betala men innan vi tar ångern i godo... får reda på att det kortet inte går med den TV som vi har.

Det blev som sagt bara en massa besvär av det hela just för att en säljare inte sagt allting eller frågat det han skulle. Nu löste det sig, ett bättre avtal men med en Box som jag egentligen inte vill ha...

Bortkastad tid

Det är kanske jag som inbillar mig men jag känner många gånger att det här är bara bort kastad tid, man arbetar för att leva. Om man inte arbetar så lever man, nätt och jämnt för det är ingen som vill försörja en fattig svensk längre.

Har man arbetat och betalat skatt så får du i alla fall inget om du lägger av, dem pengarna ges till helt andra har man nu förstått, den gamla svensken är inget värd...

Man längtar bara

Vad annat kan man göra än att längta efter sommaren nu? Det känns lite långdraget det här vädret och man blir inte piggare av det hela, fick man så skulle man gå och sova hela tiden. Jag känner inte riktigt för att ta mig upp ur sängen för att gå ut i det här vädret då man inte vet om det är kallt eller vad som kan dyka upp under dagen, riktigt vår för att få en fin sommar är det vi vill ha.

Jag längtar efter den där sommaren som betyder att jag får komma iväg på en lång semester där man kanske kan ladda sina batterier.

Jag har redan planerat min semester men det är en bit kvar till dess men kanske ska man suga på karamellen så man uppskattar det ännu mera? Jag vet att då jag väl kommit dit jag ska så mår jag och min kropp bara bra i solen och värmen.

Bara smärta

Jag fattar det bara inte, smärta i kroppen för jämnan som stör mig. Den där förbannade höften och armen som spökade idag. Den som någon gång upplevt smärta under längre stunder vet verkligen hur mycket energi som det går åt att försöka glömma den, jag blir helt slut och då en dag gått på jobbet så vill jag bara sova av mig några timmar.

Jag hoppas att jag en dag ska kunna få slippa smärta men utan en massa tabletter för mitt motstånd mot smärtstillande är stort. Jag vill inte byta ett problem med ett annat för då har jag inte kommit någon vart i det hela, visst kan man ta en tablett ibland men att göra det varje dag är ingen dröm det heller.
Just nu tror jag bara att jag alltid kommer få leva med smärta och att jag är en av dem som utsetts till att hela tiden drabbas av nya saker som framkallar smärta. Biter ihop gör jag men jag måste få klaga i tron om att det ska dämpa allting.

Den här dagen har inte varit en av mina bättre dagar faktiskt, hoppas att morgondagen blir bättre på många vis. Hoppet finns alltid där om att få bara ha bra dagar men då kan man ställa sig frågan, är man människa då? Det är ju som att bara för att man är en medelsvensson så ska man ha lite skit här och där.
I det här negativa så finns det trots allt någonting positivt också, det finns dem som bryr sig om hur man mår och faktiskt tar sig tid till att komma förbi snabbt för att se hur man mår...

Trött på det

Man ska väl inte bli förvånad egentligen, det är typiskt våren om man säger så. Våren lurar oss med ett par dagar av otroligt fint väder och sedan är det som att den vill ge oss en rejäl käftsmäll, nu ska dem små jävla svenskarna få... dem kan gott få bli lurade ett par gånger.

Jag är som många andra trötta på det här riktiga skitvädret.

Jag trodde inte mina ögon i morse då jag märkte att någonting kom ner, lite så fet knappt märktes för att därefter öka. Det här ville jag inte gå ut i men vad har jag för val? En annan måste för det mesta ta sig ut i vad det än är för väder för att kunna jobba ihop sina pengar.

Jag kommer att bli lycklig den dagen då jag kan säga att idag skiter jag i att gå ut... kanske den dagen kommer förr eller senare.

Det är mycket man tröttnar på men en av dem värsta sakerna är väderleken, vädret är den saken som kan göra en människa här i Norden väldigt deprimerad. Man märker att då solen börjar skina över oss så är det som att alla skulle kunna strippa bara för att få så mycket sol som möjligt på dem där blekfeta kropparna.

Inget intresse

Nu för tiden så har jag lagt märke till en sak, det finns inget intresse för vissa saker. Man kan starta upp saker men då man kommit till halva jobbet så har man tappat intresset, det är som att det inte är viktigt att slutföra det man påbörjat.

Tänk om man skulle börja bygga ett hus men då man lagt taket så finns det inget intresse kvar, man låter väggar och allting annat vara oklart, hur gör man då?
Jag har märkt av det här mer och mer genom tiden som gått, man har inte det där rätta intresset för att få saker klara utan det är mera sport att göra det halvgjort. Skulden till att det blivit som det blivit är för mig en förklaring att det finns saker som stör människan i sitt liv och tänkande...

Tragiskt att man inte slutför det man påbörjat, det är inte bara en person som drabbas av det alla gånger utan det kan vara någon mera eller till och med flera.
Om man inte slutför själv så hur kan man lita på att andra ska slutföra saker som dem påbörjat... jag är så van vid att andra inte slutför.

Bättre än vad jag

Upp tidigt denna lördag i mitten av mars månad, det för att ta oss till Örebro för lite spelande. Grabben skulle köra dubbelmatch och bara det är lite jobbigt att tänka på, för mig blir det jobbigt då det blir en lång dag.

Jag som körde fram och tillbaka men jag valde det själv så ingen som jag ska skylla på.

En tidig match och en sen match men ingen chans till att åka hem mellan matcherna, gällde att klara av att koppla av så gott det gick men lättare sagt än gjort.
Jag har lite svårt att sitta bland andra hur länge som helst så det blev för mig att röra på mig för att inte somna eller stelna till för det finns ingenting som är värre. Nu är jag glad att man har sett till att båda matcherna spelas samma dag då det blir en vända mindre att köra.

Första matchen var helt okej och våra grabbar spelade sin innebandy så som dem skulle ha gjort hela säsongen, nu börjar dem vakna till liv men lite sent kanske?
Ja, jag var nöjd med matchen och det tror jag nog att alla var men för mig kom det mycket funderingar om varför man inte fixat det här tidigare för... dem kan ju spela och då ska man spela.
Matchen gick i våran väg så annat än nöjd kan man inte vara.

Andra matchen vet jag inte om jag var så nöjd med, var mest en slaktmatch som man kan kalla det ibland. Motståndarna var mest ute för att spela fult och det kom fula grejer så det förslog sig.
Om man tror att fult spel är lönsamt så kan man glömma det, det bistra sanningen hinner alltid upp en ska man vet och det gjorde det nu också, förlust för hemmalaget så det bara small om det.

Jag blir lite fascinerad över föräldrar till våra ungdomar på motståndarsidan, man lever visst för att skrika en massa saker till sina barn på planen. Man vill verkligen vinna eller krossa sina motståndare och det var det som skreks från åskådarplats.
Jag förstår varför vi får terrorister i samhället om inte ens föräldrar förstår att man inte behöver bete sig som ett par av dem...

Lite gjort

Man säger att man ska göra så mycket saker men som inte blir gjorda då man sagt att man ska göra det, jag är en sådan nu för tiden. Förr innan allt det här hände så var jag en person som alltid såg till att göra sakerna på en gång, att skjuta upp saker var liksom inte min stil.

Jag gör det som jag orkar om dagarna trots att det kan vara så lite egentligen, att någonting blir gjort gör det bara lättare att få vardagen att fungera. Allt som jag samlat på hög måste ju göras någon gång, att skriva en lista på saker som ska göras är enkel men det är svårare att rensa listan.
Nu fick jag i alla fall ett par saker gjorda och jag kan sträcka på mig och känna att jag är nyttig och fortfarande kan göra det.

Det här med att göra med en gång försöker jag få mina barn att förstå men det är lite svårt. Dagens ungdomar tycker att sitta med mobilen är viktigare än att städa undan sin skit... det är det som föräldrar är till för.
Om man gör sakerna på en gång så blir allting mycket lugnare, ingen som gnäller om allting men hur man än gör så blir det som det blir.

Jag gör det som gynnar mig nu för tiden och det som inte är mitt område hoppar jag över. Kanske är det därför jag får lite gjort då jag har krafterna för att göra det?

Ypperlig chans

Man vaknar upp till en ny dag och det är vackert ute, solljus som vi alla vill just nu för att få dem här riktiga krafterna för att möta en vår. Vi vet alla att våren är en tung tid med regn och mörka moln om det vill sig och då ska man passa på att lapa sol så mycket som möjligt... ibland kan det vara svårt att få solen om man arbetar inomhus men man måste bara försöka.

Jag kommer iväg till en kort arbetsdag och lite tungt är det med tanke på vädret men visst, det fungerade det med idag så jag ska inte alls klaga för mycket.

Den här dagen har någonting gott att bjuda på senare så även det att se fram emot faktiskt. Det blir en ganska lång dag för mig och just för tillfället har jag inte vilat som jag kanske skulle behöva men asch, det blir som det blir.

Ytterligare en gång ska jag få vara med då laget får den ypperliga chansen att träna mot ett annat lag, Rönnby Tigers har bjudit in för att spela en träningsmatch och det ska bli så kul att se.
Med mig har jag kameran för det här måste ju bara sättas på bild för framtiden och måste bara delas med övriga medlemmar på min sportsida. Att få en sådan här chans är ju en gudagåva måste jag säga, man lär sig att spela mot SSL-lag även om det nu inte skulle bli en seger.

Ja. det var kul att se grabbarna spela mot tjejerna och det blev som jag trodde faktiskt, tjejerna fick arbeta lite mot killarna och då ska man veta att det skiljer ganska många år mellan dem och man spelar i olika serier. Jag tror på det här laget och dem kan bli ännu bättre om dem bara slipar lite på sitt spel, passningar och egentligen det samarbete som dem kan ha då dem spelar. Den där enmansshowen måste lämnas utanför allting för att det ska bli bra...

Smärta

Knappt så jag vågar tala om det men jag har smärta i bröstet för jämnan just nu utan att jag egentligen gör så mycket, tar det bara lugnt för att slippa prata om det hela. Kanske lär man sig leva med smärtan eller så är det bara så att man måste acceptera att den finns men att den inte får begränsa ens liv. Jag är som tur inte rädd för att det hela ska ta slut men skulle i alla fall vilja slippa smärtan som känns bara obekväm i det här fallet.

Jag struntar i vad som händer mig nu, levt med det här ett tag och accepterat att jag inte kommer att bli som förut, vad annat kan jag göra. Det är några år kvar att leva så bara att gilla läget som en del skulle säga. Uttrycket gillar jag inte kan jag nämna för er för det är inte bara att gilla läget då man inte levt med det hela livet, jag har haft det i några år bara...

Blir värre hela tiden

En sak som man kan säga om den kommunala sektorn och det är att det blir bara värre och värre hela tiden. Det är ingenting som är genomtänkt från början utan det ska tänkas igenom på vägen för att i alla fall visas att det inte fungerar i dem olika verksamheterna.

Jag minns en chef som jag hade som nekade till att skaffa terminalglasögon för att jag inte hade ett sådant arbete... vad fan var det hon snackade om? Jag tillbringar den större delen av min tid vid en dator och det blir bara mer och mera att göra administrativt... det är bara att kommunen inte vill betala.

Det är ganska sjukt att det finns dem som söker sig frivilligt till kommunen för att arbeta, dåliga löner, dåliga arbetstider och förbannat svårt att få dem att förstå då det är någonting som är fel.
Jag förstår mycket väl varför kommunen vill ha in nyanlända som inte vet vad som är rätt och fel men kanske är en kompensation för allt dem får då dem kommer hit?

Jag har svårt att smälta att man anser att skor inte ingår i det som man kallar för arbetsskor. Har man ett arbete där man går mycket så ska ju skor ingå och ingenting som man ska behöva betala på egen hand, detta gäller inte alla trots att det är samma företag man arbetar inom. Mycket märkliga saker sker och som gör att man bara blir mer och mer sur över att det får vara sådana skillnader på olika arbeten.
Nä, en del ska betala för att arbeta och det gör då ingenting att dem som får betala är dem som har minst betalt.

Nu är det väl tur att det inte enbart är inom arbetet som det blir värre utan det sker saker utanför arbetet också.
Jag har svårt att smälta att man försöker verkligen slå en kil mellan en familj genom att man enbart bjuder in vissa och det sker då på en storhelg, tror man inte att en familj vill umgås med varandra istället för att en splittrad familj ska fira på olika håll? Jag bryr mig inte om helger och sådan skit men då man gör sådana här saker med illvilja så tänder jag till...

Fortare trött

Jag känner bara av den här tröttheten mer och mer för var dag som går, vet inte vad det beror på och ingen som kan förklara vad det kan bero på heller. Alla tester som jag gör visar att jag inte saknar någonting i kroppen utan att det är enbart hjärtat som jag har fel på, själv tror jag att det beror på syrebrist som gör att jag blir tröttare och tröttare.

Jag har tagit ett beslut i alla fall angående min sjukskrivning och det är att efter den här perioden så skiter jag i allting, vill gå tillbaka till att arbeta 100 % för ingenting verkar bli bättre av att jag är hemma halva tiden. Det får gå som det går och faller jag omkull så är det väl så då!

Det var den dagen

Ja, man har gjort en dag till på det där arbetet men om det var så kul att komma dit vet jag inte. Det finns alltid någonting att rygga tillbaka på kan jag lova er... kanske skulle man som vuxen person förstå att man ska hålla ordning på sin arbetsplats för att det ska fungera.

Jag ska inte klaga för mycket då jag har det ganska lugnt på jobbet, man arbetar inte ihjäl sig men jag kan bara säga att det är långtråkigt då det inte händer någonting.
Att sitta är då inte min specialitet och jag har lite svårt att fatta att då man har en chans att få hitta på saker så är man inte intresserad. Det är lätt att säga att det ska finnas personal för jämnan för att kunden ska få en chans att göra saker, sanningen är lite mera att dem inte vill göra någonting.

Jag tar mig fram och tillbaka till arbetet och jag vet att jag har gjort en dag igen av yrkeslivet, en annan sak är om jag känner att det har utvecklat mig... någonting som jag inte tycker att det gör.
Jag tycker bara att allting är tråkigt för att då jag fick det här jobbet så trodde jag i min enfald att det skulle gå att göra saker med kunderna då man hade önskat det, det här stämde inte alls, man bara ville att det skulle finnas personal som gör saker åt mig och inte med...