Bara smärta

Jag fattar det bara inte, smärta i kroppen för jämnan som stör mig. Den där förbannade höften och armen som spökade idag. Den som någon gång upplevt smärta under längre stunder vet verkligen hur mycket energi som det går åt att försöka glömma den, jag blir helt slut och då en dag gått på jobbet så vill jag bara sova av mig några timmar.

Jag hoppas att jag en dag ska kunna få slippa smärta men utan en massa tabletter för mitt motstånd mot smärtstillande är stort. Jag vill inte byta ett problem med ett annat för då har jag inte kommit någon vart i det hela, visst kan man ta en tablett ibland men att göra det varje dag är ingen dröm det heller.
Just nu tror jag bara att jag alltid kommer få leva med smärta och att jag är en av dem som utsetts till att hela tiden drabbas av nya saker som framkallar smärta. Biter ihop gör jag men jag måste få klaga i tron om att det ska dämpa allting.

Den här dagen har inte varit en av mina bättre dagar faktiskt, hoppas att morgondagen blir bättre på många vis. Hoppet finns alltid där om att få bara ha bra dagar men då kan man ställa sig frågan, är man människa då? Det är ju som att bara för att man är en medelsvensson så ska man ha lite skit här och där.
I det här negativa så finns det trots allt någonting positivt också, det finns dem som bryr sig om hur man mår och faktiskt tar sig tid till att komma förbi snabbt för att se hur man mår...