Upp tidigt denna lördag i mitten av mars månad, det för att ta oss till Örebro för lite spelande. Grabben skulle köra dubbelmatch och bara det är lite jobbigt att tänka på, för mig blir det jobbigt då det blir en lång dag.
Jag som körde fram och tillbaka men jag valde det själv så ingen som jag ska skylla på.
En tidig match och en sen match men ingen chans till att åka hem mellan matcherna, gällde att klara av att koppla av så gott det gick men lättare sagt än gjort.
Jag har lite svårt att sitta bland andra hur länge som helst så det blev för mig att röra på mig för att inte somna eller stelna till för det finns ingenting som är värre. Nu är jag glad att man har sett till att båda matcherna spelas samma dag då det blir en vända mindre att köra.
Första matchen var helt okej och våra grabbar spelade sin innebandy så som dem skulle ha gjort hela säsongen, nu börjar dem vakna till liv men lite sent kanske?
Ja, jag var nöjd med matchen och det tror jag nog att alla var men för mig kom det mycket funderingar om varför man inte fixat det här tidigare för... dem kan ju spela och då ska man spela.
Matchen gick i våran väg så annat än nöjd kan man inte vara.
Andra matchen vet jag inte om jag var så nöjd med, var mest en slaktmatch som man kan kalla det ibland. Motståndarna var mest ute för att spela fult och det kom fula grejer så det förslog sig.
Om man tror att fult spel är lönsamt så kan man glömma det, det bistra sanningen hinner alltid upp en ska man vet och det gjorde det nu också, förlust för hemmalaget så det bara small om det.
Jag blir lite fascinerad över föräldrar till våra ungdomar på motståndarsidan, man lever visst för att skrika en massa saker till sina barn på planen. Man vill verkligen vinna eller krossa sina motståndare och det var det som skreks från åskådarplats.
Jag förstår varför vi får terrorister i samhället om inte ens föräldrar förstår att man inte behöver bete sig som ett par av dem...
En tidig match och en sen match men ingen chans till att åka hem mellan matcherna, gällde att klara av att koppla av så gott det gick men lättare sagt än gjort.
Jag har lite svårt att sitta bland andra hur länge som helst så det blev för mig att röra på mig för att inte somna eller stelna till för det finns ingenting som är värre. Nu är jag glad att man har sett till att båda matcherna spelas samma dag då det blir en vända mindre att köra.
Första matchen var helt okej och våra grabbar spelade sin innebandy så som dem skulle ha gjort hela säsongen, nu börjar dem vakna till liv men lite sent kanske?
Ja, jag var nöjd med matchen och det tror jag nog att alla var men för mig kom det mycket funderingar om varför man inte fixat det här tidigare för... dem kan ju spela och då ska man spela.
Matchen gick i våran väg så annat än nöjd kan man inte vara.
Andra matchen vet jag inte om jag var så nöjd med, var mest en slaktmatch som man kan kalla det ibland. Motståndarna var mest ute för att spela fult och det kom fula grejer så det förslog sig.
Om man tror att fult spel är lönsamt så kan man glömma det, det bistra sanningen hinner alltid upp en ska man vet och det gjorde det nu också, förlust för hemmalaget så det bara small om det.
Jag blir lite fascinerad över föräldrar till våra ungdomar på motståndarsidan, man lever visst för att skrika en massa saker till sina barn på planen. Man vill verkligen vinna eller krossa sina motståndare och det var det som skreks från åskådarplats.
Jag förstår varför vi får terrorister i samhället om inte ens föräldrar förstår att man inte behöver bete sig som ett par av dem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar