Knappt så jag vågar tala om det men jag har smärta i bröstet för jämnan just nu utan att jag egentligen gör så mycket, tar det bara lugnt för att slippa prata om det hela. Kanske lär man sig leva med smärtan eller så är det bara så att man måste acceptera att den finns men att den inte får begränsa ens liv. Jag är som tur inte rädd för att det hela ska ta slut men skulle i alla fall vilja slippa smärtan som känns bara obekväm i det här fallet.
Jag struntar i vad som händer mig nu, levt med det här ett tag och accepterat att jag inte kommer att bli som förut, vad annat kan jag göra. Det är några år kvar att leva så bara att gilla läget som en del skulle säga. Uttrycket gillar jag inte kan jag nämna för er för det är inte bara att gilla läget då man inte levt med det hela livet, jag har haft det i några år bara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar