Mycket minnen

När man gör som mig så är det som en våg av minnen som slår över en, så mycket som bilderna säger mig och påminner mig om. Jag säger inte att det är bara bra minnen som kommer utan det kommer minnen som påminner mig om hur dassigt en del har varit... verkar som att det där dassiga aldrig släpper heller.

Alla dessa minnen som kommer skulle jag så gärna vilja uppleva igen men den tiden är förbi som alla förstått, det går inte att vrida tillbaka tiden.
Jag har ibland tagit fram dessa minnen då jag känt mig riktigt besviken på allting och visst har det hjälpt mig många gånger men har även ibland bara gjort allting mycket värre. Jag är mänsklig som alla andra men ibland vet jag faktiskt inte om jag är så mänsklig som jag skulle kunna vara?

Det är mycket minnen i det jag håller på med och det är dem här minnen som jag ska ge till mina barn en dag för att dem ska kunna föra dessa vidare...