Nästan klart med väggar

Det går fort att tapetsera om man bara kommer igång med det och kanske får en hjälpande hand. Idag fick jag starta upp på egen hand men efter en timme kom hjälpen från både sonen och dottern.

Från början hade jag sagt att det mesta av arbetet skulle dottern göra men som sin mor smiter hon iväg för det mesta, finns det någonting annat som är mera intressant går hon bara iväg.

Det blir fint i rummet med dem marmorerade tapeterna på väggarna, ljusare men samtidigt lite skumt då man slår drar ned på lampan.

Jag tror att det kommer att bli en sjyst miljö för dottern där inne men nu handlar det bara om att hålla ordning på rummet, håller man inte ordning så är arbetet bortkastat.

Ytterst lite kvar att sätta upp men så har vi då taket som är kvar att montera upp, ett av dem lättare arbetena eftersom allt är förberett sedan tidigare.
Jag kommer att kunna sträcka på mig och vara riktigt nöjd då allting har blivit klart, känna att om man bara arbetar emot sin sjukdom och trötthet så kan man komma långt.
Jag kan erkänna att det finns tillfällen som jag bara velat ge upp men det kan man inte göra, det hör inte ihop med den person jag är så att säga.

Nu är snart ett rum till klart och jag kan påbörja nästa där på övervåningen och min vila närmar sig sakta men säkert. Jag har sagt att övervåningen ska bli klar för att därefter gå neråt i lägenheten men innan ska jag vila ordentligt.

Innan luften

För mig blev det en sovmorgon och vad man än säger så har jag kanske förtjänat den. Hade mina svärföräldrar hör det här så skulle dem kalla mig för lat, spelar ingen roll vad jag än gör, jag är bara en lat djävul i deras ögon.

Jag behövde den här långa sovmorgonen efter den färd som jag hade igår, det tog enormt på mig och jag mår ganska dåligt av den kände jag direkt då jag klev upp.

Ja, jag fick ingen lat dag i alla fall kan jag säga, satte igång strax innan lunch med att förbereda mig för det jag planerat.

Tjejens rum ska nu till slut få sin nya väggbeklädnad och hon skulle hjälpa mig med det och det gjorde hon. Jag förstår att tjejen vill bli klar med rummet för inget roligt att sova på en soffa hur länge som helst. Tyvärr blev det mer än jag hade räknat med i hennes rum och därför det tagit tid men blir bra nu när det görs.

Jag gjorde så mycket jag orkade innan luften gick ur mig, tänkte fortsätta ett tag till men kroppen bara ströp av alla krafter. Kanske dags att lyssna lite mera på vad kroppen verkligen klarar av och inte bara köra på i ett race som jag egentligen vet att jag inte fixar.
Visst vill jag bli klar så fort som möjligt men jag blir ju inte det om jag rasar ihop.

En tripp

Japp, då var det dags att ta en tripp nedåt landet för att kanske shoppa någonting. Det är inte meningen att det ska bli en massa shopping utan mera mening med att komma från staden under en dag. Jag tror att det kan behövas få lämna staden för en kort stund, se någonting helt annat även om det innebär en lång körning på vägarna till ett mål där en massa "dårar" huserar bland hyllor.

En tidig morgon blev det för oss som skulle ta oss iväg till det här målet som många vallfärdar till flera gånger om året och gör av med en massa pengar som dem egentligen inte alla gången har. Jag gör också av med pengar där men jag ser till att inte få med mig sådant jag inte behöver.
Trött var jag då jag satte mig i bilen men inte så trött så jag inte kunde köra utan jag såg bara fram emot att få komma iväg.

Raksträcka efter raksträcka, så tråkig väg att köra och en rad människor som inte skulle vara på vägen. Ser inte poängen att försvåra för andra i trafiken genom att gasa på för att inte bli omkörda eller sitta och bromsa på en raksträcka utan vidare.
Just det här är min fasa då jag ska någonstans, träffa på dem här människorna som inte förstår att dem ska köra och försöka vara en god medmänniska i trafiken.

Vi kommer fram välbehållna och vi kan börja vår dag i målet som heter Ullared som alla listat ut vid det här laget, den enda som inte fattat är den som har det här målet som sitt favoritmål på sin semester, märkligt.
Jag och barnen handlar det som vi vet kommer användas och behövs där hemma, ingenting som är onödigt för någon av oss och det känns bara bra att veta att vi klarar av att göra det. Jag vill inte ha med mig en massa som jag inte har användning av hemma.

Dagen kryper framåt och vi har snart gjort dagen som vi sagt vi skulle göra, bagaget är fylld med det vi kommit för och jag är nöjd som det är. Nu ska vi bara ta oss hemåt igen till staden som jag inte alls vill till om jag ska vara ärlig, Sveriges näst fulaste stad och som jag kan hålla med om.
Vår lilla dagstripp slutar klockan 22.45 på kvällen och vi är trötta efter en massa mil på vägen...

Vilket trams

Vaknar upp på morgonen och inser att det är idag som det ska ställas tillbaka en massa klockor. Jag känner ingen skillnad faktiskt i att jag får sova en timme extra inför vintern genom att ställa om klockan så jag vet inte varför man håller på så här, det här är bara ett sätt för att man ska få en sak extra att göra och hålla koll på.

Jag vet att det finns dem som inte har en enda koll på det här och det gör att dem kommer för tidigt eller för sent till jobbet då det här ska göras.

Jag hinner inte med mycket mera bara för att jag ska ställa om klockan fram och tillbaka utan tiden är som den är, knapp.
Idag satte jag igång i alla fall med att slipa upp väggar i ett av rummen här hemma för jag måste bli klar någon gång och självklart tänker jag på barnen, dem måste få sina rum gjorda.
Jag fattar inte riktigt varför jag inte gjort det här tidigare men kanske för att jag inte tyckt att det varit värt att lägga tid och pengar på den här lägenheten.

Jag är nu ganska trött och det gäller bara viloläge för mig inför dagen då det blir en lång resa under morgondagen.
Inte hjälper det mig att vi ändrat klockan i något av dessa fall och jag bryr mig inte riktigt heller, jag tar det som det kommer just nu och det är som det ska vara.

Helt otroligt

Det är lördag och det betyder att idag är det match eller matcher i grabbens fall. Det gällde att ta det lugnt på förmiddagen för att orka med att spela på två olika orter den här gången men vi har gjort det tidigare så kanske ingenting ovanligt.

Jag tog det lite lugnt jag med eftersom det är jag som är chaufför den här friska lördagen... väntar på att det ska komma snö.

Strax efter lunch tar vi oss iväg och det blåser kraftigt, känner att bilen fångas upp av vinden flera gånger men ingen fara med en van chaufför.

Fram kommer vi och vi har egentligen inte fattat det här, endast 7 spelare som spelar för Tillberga i den här matchen. Undrar bara var alla spelare är men jag inser att dem från laget under inte skulle orka med att dubblera, man ska vara ganska tuff i kroppen för att göra det.

KnäppMora ställer upp sitt lag där flera spelare dubblerar men dem är i alla fall två femmor i matchen, Tillbergas spelare ska spela oavbrutet i tjugo minuter och det kommer att kännas efteråt.

Ja, det är som det är och jag peppar verkligen grabben till att köra så mycket han orkar för jag vet att han har reserver om han bara vill.

Trots underläget med spelare gör Tillberga det första målet i matchen och sätter sig ganska bra i respekt och det är dem som håller i spelet länge, gör sina attacker snabbt och smidigt.
Med sex utespelare så fattar man själv att man inte har hur mycket ork som helst men alla biter ihop och kör på och kämpar så som man ska göra. Kanske skulle det varit ett par spelare till för att oka med att ge ytterligare motstånd.

Okej, vi vann inte matchen men vi vann respekten hos KnäppMoras spelare som hade kämpat på och inte gett vika för ömmande muskler eller någonting annat.
Det är så här ett lag ska spela, spela och aldrig ge upp hur tungt det än kan kännas och jag tror att alla kommer leva gott på dessa minnen och dem fina ord man fick från sina motståndare.

Undrar bara

Jag bara undrar hur dum man kan bli egentligen?

Anmäler en person för en sak för att sedan berätta för en annan person att det inte alls var en sådan sak som hänt, det hade inte hänt någonting och då undrar jag varför man anmäler en sådan sak.

Kanske kan man säga att det måste vara en otroligt dum människa det här som gör en sådan sak.

Om man anmäler en sak så måste man väl tala sanning eller? Man ska inte ha rätten på sin sida att anmäla bara för att man ska anmäla utan det man anmäler ska också stämma.
Jag ledsnar på alla dessa falska anmälningar som kommer in bara för att man tror att man ska kunna göra sig en hacka på det hela samtidigt som man förstör en annans liv för evigt. Såren efter att ha blivit falskt anklagad sitter i för jämnan och misstänksamheten mot andra finns alltid där.

I just det här fallet måste det vara en förbannat dum människa som gjorde en anmälan för att egentligen direkt tala om för en myndighetsperson att det inte var sant, varför gjorde man på det viset? Var det bara för att visa att man kan göra så mot en annan människa eller bara för att man tror att man kan få pengar på det viset?

Jag undrar bara vart människan är på väg någonstans i den här världen?

Ledig ett tag

Nu har jag gjort den här veckan med allt som den kan innehålla kan jag tycka men fortfarande är det några dagar kvar innan veckoskifte och ändring av klockan. Det här med klockan fnyser jag bara åt för det är så löjligt, hur många är det inte som missar att ställa om klockorna om man nu har en vanlig klocka att ställa vill säga?

Inte ofta jag ser en klocka på en handled nu för tiden och ibland undrar jag om någon egentligen kan klockan, oftast är folk inte i tid.

Jag gör min sista dag på jobbet innan den långa ledigheten som jag sett till att jag får, tar tre dagar för att kunna göra lite saker och samtidigt försöka koppla av. Det har varit en tuff tid ett tag och det blev ännu tyngre igår kan jag säga efter vad som hände, det fick mig att tappa luften rent ut sagt.

Idag lättade allting lite granna men jag har svårt att smälta gårdagens besvikelse eller vad man ska säga att det var... allt för att andra ska förstöra.

Just nu känner jag bara för att få sova i flera dagar för att kanske få en liten tid av vila men jag har att göra saker så jag kan inte göra det. 

Att bara få vara ledig och hemma kan vara en sorts vila eftersom jag varit spänd ett tag, känner mig mest som en vandrande och tickande bomb. Den där bomben kommer snart att smälla som förra gången och den här gången tror jag inte att jag kommer överleva!

Nä, den här ledigheten behöver jag verkligen för att inte smälla av och kanske skada andra just genom att allt släpps fram.

Då man tror

Jag förundras över det här fenomenet över att andra människor inte kan ge fan i andra på ett eller annat sätt, människan är fruktansvärd på många olika vis.

Just som man tror att allt är lugnt slår det ner som en jävla bomb utan förvarning mitt ibland oss... jag ska ju inte bli förvånad för jag vet ju att då det varit lugnt ett tag så kommer det en smäll så man tror att det inte är sant.

Här sitter människor och talar om att man ska lita på varandra och inte tycka illa om andra, vad ska jag svara på det? Ingenting annat än att svara er att jag har inget större förtroende för människan i det stora hela, har ett par enstaka som jag litar på fullt ut men den jag litar mest på är mig själv.

Ja, ni får tycka och tänka vad ni vill men jag står för det som jag skriver för det är sant, människan är så falsk som den bara kan bli just för att skada andra. Människan är en egocentrisk individ som inte bryr sig om någon annan än sig själv.

Tyvärr har tiderna bara blivit värre och värre och den här falskheten har bara blivit värre och den kryper ned till en sådan nivå så att man gör det till en sport att göra falska anklagelser. 

Jag tror ju att dem som gör dessa anklagelser är enbart små människor som inte får uppmärksamhet på annat vis, man måste nita dit någon för att dem ska ses. Jag tänker inte skriva mycket mera än det här men kommer alltid vara misstänksam mot människan i det stora hela...

Grå och trist

Vilken vacker dag vi klev upp till den här dagen... nä, vacker är det minsta man kan påstå att det var. Grått och trist och till på köpet regnade det ute, vem i helsike vill kliva upp i det här vädret för att ta sig till jobbet? 

Jag ville inte alls idag och kroppen protesterade men det var ju som vanligt bara att tvinga sig upp och ta den där koppen kaffe och sedan ta sig till jobbet.

Jag trodde jag skulle vakna till men jag gjorde det inte utan det blev en trött förmiddag för mig, kan trösta mig med att dem jag väckte upp var lika trötta. Nu kanske dem inte lider så mycket av det då dem har lite kortare dagar än vad jag har men ändå, det är bara jobbigt att vara så trött på grund av vädret.
Jag kände av mitt vänstra knä idag på grund av vädret och jag begriper inte att det är så mycket som kommit på mig bara för att jag kommit upp i ålder, verkar aldrig ta slut och jag som vägrar äta mina Alvedon hur som helst.

Ja, solen tittade fram en stund men jag blev inte piggare av den utan det blev en gnista och sedan var det över. Otroligt att jag stod på benen och kunde göra det som jag skulle ska göra, vid lunch var jag som en säck kan jag erkänna.
Lite lättare blev det på eftermiddagen med mat i magen och lite mera aktivitet runt mig men ändå fanns den där tröttheten kvar hos mig.

Det här måste ha varit en av dem värsta dagarna som jag upplevt och det för att den inte började som jag kanske skulle vilja att den gjorde, får bita mig i läppen och hoppas på att morgondagen blir mycket bättre.
 

Ledig dag

En sådan fick jag idag, i alla fall från mitt ordinarie arbete men arbetet här hemma fortsätter utan lediga dagar. 

Jag hade en plan på vad som skulle göras idag här hemma för att det ska gå vidare och kanske är det här den bästa plan jag har. Sätta upp dem reglar i taket som ska hålla innertaket på plats är kanske smartare än att hålla på med det efter att man tapetserat?

Jag körde igång min morgon med en åktur till återbruket med en massa grejer jag plockat ihop, det går fort att få sopor då man gör någonting. Jag sparar en del av det som blir över där jag arbetat för man vet aldrig, kanske kan man använda det på ett annat ställe senare.

Jag fick en full bil i alla fall men jag vet att det blir några vändor till innan det är över, har ett par rum till som ska ordnas till och det betyder en massa skräp.

Frugan var med och satte upp reglarna och jäklar vad skitigt det blir då man borrar i betong, det är det värsta med det här projektet, skiten. Knastrar mellan tänderna av allt damm som man suger in och lungorna får lite stryk av det hela, betongdamm har en tendens att leta sig in överallt.

Det här med att det skitar ner och är drygt kommer att löna sig efteråt, kommer bli så läckert i alla rum och jag hoppas att värdet stiger.

Min lediga dag gick åt som vanligt att arbeta med det som jag har här hemma att göra men jag vet att den dagen då allt är klart så får jag min ledighet.

Inte denna heller

Efter en lång och grå dag på arbetet så vill man bara få komma hem och sparka av sig skorna för att koppla av, det vill jag med men det finns ett problem... jag kan inte.

Minsta lilla jag gör efter jobbet gör att jag trissas igång med att göra mera och mera hela tiden, något stopp finns inte riktigt utan det blir ett maniskt arbetande på mig.

Ja, många gånger har andra runt mig sagt att jag har Aschberg men det är ingenting som jag har fått som diagnos, arbetsnarkoman kan jag ju säga att jag är för jag ger mig aldrig. Jag älskar att arbeta men jag har en nedsatt arbetsförmåga som hindrar mig i olika saker under längre stunder, detta glömmer jag fram tills det är försent och jag kollapsar.

Jag kan inte bara se på hur det ser ut eller veta att jag har saker som ska göras utan jag måste göra ordning det så fort det bara går.

En ganska bra dag på jobbet har jag haft och lagom trött då jag kommer hem men inte vilar jag när jag kommer hem, jag fortsätter med att arbeta flera timmar och just nu har jag lagt av med det.

Jag måste få in en taktik i hur jag ska bromsa det här maniska arbetande som jag håller på med för jag vet mycket väl att jag inte kommer klara mig så länge till, inte i den här takten i alla fall.

Vad som egentligen driver mig framåt och vart jag får mina krafter ifrån vet jag inte, det ska vara helt omöjligt att man kan hålla på som jag gör med dem problem jag har.

Utmanar ödet varje dag som jag håller på gör jag för det kan sluta med att hjärtat inte fixar det tryck som jag utsätter det för, jag har haft mycket känningar ett tag men det är ingenting som stoppar mig för länge.

Skulle inte

Som alltid så säger jag efter att jag jobbat till kvällen att jag ska ta det lugnt när jag kommer hem, tror ni på det verkligen? Ja, jag vill tro på det jag säger men jag kanske skulle veta bättre.

Jag kommer hem för att vara hemma en stund men sedan är jag igång igen med samma mönster som vanligt, sätter igång med mitt arbete här hemma i form av att riva tapet.

Borrar och sänker hål först i några reglar som ska upp i taket i dotterns rum men sedan in och kollar mig runt, spanar var jag ska börja riva tapet.

Går av bara farten och där är jag och river för glatta livet och min chock blir bara värre och värre då det kommer stora flak ner från väggen. Kan inte minnas riktigt att tapeten satt så löst då jag satte upp den som är nu, en sak vet jag och det är att det har torkat sönder totalt på vissa ställen.

I och med att jag river mer och mer så inser jag hur rätt jag har haft i det jag sagt under så många år, blåser rakt in i fogarna på kåken. Sätter handen i ena hörnet i dotterns rum och känner den kalla luften bara strömma in i rummet... fy fan säger jag bara.

Finns ingen som ska behöva leva i en modern med drag genom hörn i en lägenhet, man kan nu undra vad det var för byggnadsarbetare som satte upp dem här kåkarna. Kåkarna är uppsatta med materielspill som jag tolkar det som och ett dåligt underhåll genom tiderna.

Jag skulle inte göra någonting större idag då jag tar mig hem efter jobbet men så blev det alltså inte som vanligt, tapet revs för glatta livet och det betyder nu att jag ligger lite före det schema jag satt upp. Jag klagar inte utan det ska bli skönt att få det här gjort också.

Trots sovmorgon

Jag fick en sovmorgon och ska man vara riktigt ärlig så har jag nog gjort mig förtjänt mig av den. Egentligen hade jag inte tid med att ta den här morgonen som jag fick sova men jag kände bara att det som jag ska göra eller hade planerat fick vänta tills jag kände för det.

Nu kan jag inte säga att jag inte hann med det som jag planerat för det gjorde jag, en sak hoppade jag över för att jag gjorde en annan sak.

Det fungerar inte att hålla på som jag gör för det tar på kroppen och det är därför det blivit slitningar här hemma. Det jag får höra är att man inte vet vad man ska göra och så går man och sätter sig i soffan precis som att man har semester.

Jag blir så förbannad ibland så jag skulle kunna dra i vilken minut som helst men jag ifrågasätter vad det är som gör att man inte vet vad man ska göra, visst är det så att man bor här? Jag kan tycka att om man har ett hem så skulle man veta vad man har att göra men i det här fallet är det inte så.

Efter att dagen fått ha sin gilla gång kan jag konstatera att jag får en mängd saker gjorda här hemma och det känns bara okej.
Det måste göras saker hela tiden för att det ska bli klart på hela eländet på en eländig historia men det blir skönt när det hela är klart. Jag fick min dotter att förstå att hon måste hjälpa till för att hon ska kunna få någonting gjort i sitt rum, finns ingen anledning att jag ska göra allt och dem andra ingenting.

Ingen nytta

Ibland kommer det saker som jag inte alls förstår varför det kommer och jag är tvungen att gå på men jag går för att min arbetsgivare säger att jag ska gå.

Det här var ytterligare en utbildningsdag som jag bara kände att jag inte hade någon större användning av, jag har redan gjort det arbete som man vill att vi ska göra på arbetsplatserna. Lite skrämmande att jag ska sitta och lyssna på saker som redan är gjorda... för fem år sedan till på köpet ska tilläggas.

Visst slapp jag vara på min arbetsplats men hade jag fått välja så skulle jag nog varit där hellre då det inte gav mig så mycket av värde det här. En sak som jag fick som jag kan använda mig av är en riskanalys som man tagit fram, mycket annat var det inte.

Tro inte nu att jag sitter och säger att jag är bäst men jag vet vad jag ska göra då jag gör ett arbete kring brand och vad det är för delar som jag ska ha med i min pärm. Har man gjort tio pärmar efter dem direktiv som jag fått så ska man nog kunna det här.

Jag kommer rapportera till min chef om vad jag tyckte om utbildningen för det var inget jag behövde men någonting jag sade redan innan.
Undrar bara när man ska lyssna på vad jag säger och kanske tar sig en titt på det som sina anställda arbetat med under den tid man varit på plats.
Jag är stolt över arbetet jag gjort och att jag är fem år före min egen arbetsgivare.

Kosmetikst fult

Jag trodde i min enfald att då man sålde en vara och satte tryck på dessa saker så gör man det snyggt, i det här fallet kan jag ju bara säga att det var skitfult.

Jag säger som det är faktiskt och klarar man inte av att höra det så är det någonting fult. Jag som kund har rätt i det som jag säger, man säger det i alla fall. Nu kanske jag inte ska klaga då jag inte betalat varan på egen hand men bara för att det är ett idrottslag så kan man inte göra som man själv vill kan jag tycka.

Att trycka alla tryck på samma sida  som det här var det fulaste jag sett då det finns en sida till att sätta tryck på. Min fråga var direkt varför man inte satte klubbmärket mera centrerat och initialerna på motsatta sidan?

Om man hade gjort arbetet som det ska göras hade allting varit bra men det här är bara underkänt, hade jag varit tvungen att betala för det hade jag bara skickat tillbaka väskan ska ni veta. Jag brukar inte vara så petig men det här var då det sämsta jag sett.

Jag kan bara tänka mig vad man skulle säga om man skulle fixa till näsan, skulle vi acceptera att näsan var större på högra sidan eller? Nä, kan tänka mig det faktiskt, skulle bli ett himla liv om det hade blivit så!

Här är samma problem kan jag tycka trots att det är enbart en väska det handlar om, det är kosmetiskt fult...

Nöjd med dagen

Om ni skulle fråga mig om jag är nöjd med min dag idag svarar jag er med detsamma att det är jag. Det har varit en av mina bättre dagar trots att jag har en värkande höger hand och en rygg som började kännas av igen då jag skulle till jobbet.

Jag märker oftare av att jag kommer upp i ålder för var dag som går men det är ju som det är, stoppa mitt åldrande kan jag aldrig göra och jag vill heller inte skruva tillbaka tiden.

Jag har haft en bra dag på jobbet trots att det var en sak som blev inställd men inte för att det felade från vår sida, att andra blir sjuka och inte kan komma till ett möte får stå för dem. Tragiska är att man planerar sin dag efter andra och så plötsligt blir det återbud och allt måste planeras om.

Jag säger inte så mycket mera om det utan jag hade annat att pyssla med som låg och väntade och lika bra att få det fixat... dagen rullade på med olika saker och då kvällen började krypa sig på kände jag hur trött jag egentligen var.

Nöjd med dagen är jag men min dag slutar inte i samband med att arbetet slutar som ni kanske fattat, finns saker att göra i hemmet också. Jag har kört på i ett race som inte varit av denna värld så att nu i kväll blev det inte så mycket.

Jag målade på några lister som frugan slipat av för att förbereda till ett av dem tak som ska läggas i en annan del av lägenheten. Det ska bli innertak överallt för att det ska bli en mera trivsam miljö att leva i, det är mycket jobb men är värt allt slit då det blir klart.

Måste bli bättre

Jag har nu tröttnat på att det inte händer så mycket från ett håll, förstår inte att man kan göra vissa saker utan man tror att man inte klarar av det. Jag har aldrig sagt att man inte ska göra sakerna utan jag har sagt att man ska pröva innan man säger att man inte kan... det tar man inte till sig utan går och sätter sig i vanlig ordning.
Kanske är det inte undra på att man är sur och grinig och inte vill prata?

Just nu känns det som att jag måste tala om samma sak flera gånger för att det ska gå hem och ändå går det inte hem, man är inte ett dugg intresserad av att det blir ordning.
Det ser ut som ett kaos här hemma och jag lider då jag ser det här för det här är ingenting jag vill leva i hela tiden.
Saker måste hela tiden snurra på så det blir färdigt någon gång, finns ingen som vill leva i en byggverkstad hela tiden.

Samma sak håller på att hända och jag vet inte faktiskt om jag orkar med att vara igång ända fram till elva, tolv varje kväll som jag har i veckan. Roligare saker att sysselsätta mig med har jag men främst av allt är det vilan jag behöver just nu då jag känner mig sliten efter allting. Jag vet hur mycket till det är att arbeta med och det gör att jag inte kan slappna av som jag ska göra.

Det måste bli bättre med att kunna lyssna och samarbeta då jag säger att saker bör göras med en gång. Det måste bli bättre med allt som jag har synpunkter på som inte sköts för jag kan inte ta över allting som man inte orkar med att göra.

Pusta ut

Nu så har man fixat det värsta av allting kanske, snedtaket i trapphuset. Jag har sagt att jag ska ta det lugnt ett par dagar nu så jag kommer igen efter allt slit som varit med lägenheten, om jag klarar det är en annan sak men måste pröva.

Jag fick den hjälp jag behövde av mina barn att sätta taket och visst ja, det är en liten bit kvar att sätta men sedan är det klart.

Det var som att en sten föll från mitt hjärta kan jag erkänna då jag grunnat över hur vi ska komma åt att lägga taket. Nu är jag glad att jag har en son som är lång och som klarar av att klättra på stege och använda spikpistolen.

Ja, jag tror nog jag ska vila ett par dagar för att sedan planera vad för arbete som ska göras efter det här. Den här gången har jag inte pillat på fler ställen utan försökt att göra klart på ett ställe åt gången, så man ska göra.

I och med att det här arbetet blev gjort kan jag sätta mig ned och göra den planering som bör göras inför nästa arbete här hemma. Det blir som det varit tidigare, gör all planering på egen hand, allt förarbete och själva arbetet också på egen hand eller i alla fall utan den andra "vuxna" här hemma.
Det är kanske dags att ta ut lön eftersom det inte är så att man vill eller förstår att man ska hjälpa till, ser inte poängen i att strunta i att hjälpa till riktigt utan hittar på en massa andra saker som gynnar andra.

Nu ska jag i alla fall ta ett par dagar där jag kan pusta ut innan jag fortsätter med dem övriga stora jobben, är välförtjänt av det.

En förlust

Jag sover lite längre idag än vad jag brukar göra men av förklarliga skäl, satt länge och kämpade med mina snuttar av videos jag tog igår under matchen. Min dator snackade en massa skit om att jag inte hade diskutrymme trots att jag har det.
Jag vet inte riktigt varför jag kämpar vidare med att hålla min sida vid liv trots att intresset har gått ner för den, jag har inte med det lag som många av dem tycker ska finnas med men det är av ren princip.

Jag får i alla fall allting klart och jag kan gå till sängs för att få den där behövliga sömnen. Tyvärr sover jag sämre igen så jag inte känner mig piggare då jag vaknar till liv igen, är som att det alltid finns någonting som kommer störa mig.

Idag fick jag en hel del gjort trots att det inte var någonting som jag planerat in men som jag bara måste göra för att få det gjort och tiden att gå. Det är skönt att kunna pyssla med småsaker då jag inte har dem där stora projekten på gång att tänka på, allt ska göras och varför då inte göra småsakerna först?
Ja, jag är ganska nöjd med dagens arbete här hemma för det rör på sig.

Eftermiddag/kväll bjuder på match i Tillberga som gästas av Surahammars IBF. Igår var det en H4 match och idag en HJ match som skulle spelas, vet inte hur det skulle gå innan men jag hoppades på en bra match.
Nu kan jag inte riktigt påstå att jag har ett så där jätteintresse längre av innebandy men jag är med så gott det går fortfarande.

Matchen som spelades blev en förlust men nu var det innebandy som spelades ska ni veta och ingen blöjmatch och det passar mig. Tuffa kamper så det small i sargen många gånger och jag tror att det är det spelet som passar min grabb och några till i laget.
Jag får till mig efter matchen att man tyckt att min grabb spelade för hårt och att han skulle ta det lugnt, vad menar man? Inte ska det spelas en "fjollboll" om man kommit upp i serien men jag vet att det här laget han spelar med alltid varit för mesiga.

Jag har en rad olika synpunkter på laget men valt att inte säga för mycket på grund av risken att grabben ska råka illa ut. Jag vet att grabben vill spela hårdare och den här gången gjorde han det och han fick bevisa att han klarar av det men klarade övriga av det?
Om man bytte ut sin kapten till en bättre så skulle allting vara bättre för jag kan inget annat säga att det är en värdelös kapten som laget har, finns ingenting som säger att han är lämplig för den rollen.

Trots det

Jag fick mig en sovmorgon denna morgon, klev upp strax efter tio och jag tror att det behövde jag efter det som hände igår. Kroppen fick lida bra igår så nog har jag rätten på min sida att få sova ett tag extra idag eller vad säger ni?

Nu märker man extra bra hur känslig en kropp kan vara då den utsätts för saker som inte brukar ske men vi ser också hur kroppen arbetar för att försvara sig.

Jag tar mig upp och gör mig i ordning för dagen som börjar med att ta sig iväg till återbruket med en massa skräp som inte ska stå kvar här hemma. Mycket litet spill som jag slänger då jag gör en massa saker av det som jag får över, känner att det finns alltid någonting att göra med allt det här. Redan nu har jag kunnat göra två takdekorationer av det som jag fått över och det ska jag fortsätta med då det blev så bra som det blev.

På eftermiddagen är det en resa till Surahammar via Kolbäck som innebär för mig, hade kunnat åkt direkt till Sura men skulle hämta upp två spelare så kanske en omväg. Nu är jag inte så att jag nekar någon ungdom att spela och jag tycker inte det spelar någon roll heller så, jag hämtar upp dem och tar oss till Sura.
Visst har jag en del funderingar om hur det ska gå i matchen men ingen idé att säga för mycket innan.

Så här i efterhand kan jag säga att det var en skitmatch på höga höjder, fysiska kontakten från Tillberga fanns inte och jag tror att det var det som spelade stor roll i det hela. Efter matchen framkommer det som jag hört antydningar om tidigare, finns en spelare som inte alls vill rätta sig in i ledet utan har en viss attityd som inte känna bra.
Efter matchen såg jag hur "galen" man kan se ut då just denna spelare kom ut och det skrämde mig...

Fruktansvärt

Dagen började ganska trött... men vaknade till varefter klockan blev mera. Helt okej att vara på jobbet måste jag säga och jag hade att göra med att kolla scheman och en massa andra saker som kan vara bra att kolla upp med jämna mellanrum.

Visst hade jag luckor men dem fylldes med sådant som jag hittade att arbeta med, finns alltid någonting att göra ska ni veta. Jag har haft dagar som är ganska ofyllda på grund av att kunder säger ifrån men jag har ändå lyckats fylla mina dagar.

Jag gör min arbetsdag och jag är nöjd med den men lite trött är jag... inte så att jag bara vill lägga mig ned och det har jag förresten inte alls tid med. Jag skulle ta mig hem och förbereda saker inför min lediga helg som jag nu går på men som sagt innebär att arbeta hemma.
Med en gång sätter jag igång med det som jag anser mig måste göra för att ta ett steg till i utvecklingen, vet inte fortfarande hur jag orkar.

Sätter mig ned för att äta en sen middag och det är då det händer, sätter så i halsen och jag vet inte vad som händer av det. Börjar hicka och det bara sprids en enorm smärta av att jag inte får luft och sedan är det som att helvetet bryter loss i kroppen för att kämpa sig igenom det hela.
Hurklar upp slem och mat som sitter och blockerar... håller på så en lång stund och jag tror att nu är det slut för det vill inte lossna.

Ja, jag fick bort den där proppen men jag är helt slut i kroppen efter den energi som bara försvann i att kämpa mig igenom. Nu var det inte ens lönt att tänka på att göra så mycket mera på kvällen eller vad man ska kalla det.

Inte låta bli

Det är helt omöjligt att inte göra en massa saker då jag kommer hem.

Hade inte tänkt att jag skulle göra så mycket men jäklar, blev mer än vad jag hade räknat med men i det hela så arbetar jag in en massa timmar som jag förlorat.

Det är inte alls bra att göra som jag gör för kroppen får ingen chans att pusta ut, kan inte riktigt förklara vad det är som driver på mig.

Fick höra idag att man undrade hur jag orkade med att köra på som jag gör, först går till jobbet i tolv timmar för att åka hem och fortsätta arbeta i cirka tre timmar till. Vad ska jag svara på det? Jag har egentligen inget svar alls på det men kanske är det att jag bara är så envis och ger mig inte?

Jag ska vila om ett tag har jag sagt men en del till vill jag få klart innan jag taggar ner ett steg, vet mycket väl att köra på högsta växeln fungerar inte i längden.

Såga och måla gällde ikväll då jag kom hem, en del var redan sågat sedan gårdagen men då ska det grundas på med färg för att kunna monteras dit under dem närmaste dagarna. Ja, ett lager räcker inte utan det ska minst vara två lager för att bli ett bra resultat.

Nästan klar med alla nya spjälor är jag men innan helgen ska det vara klart med alla och då ska det vara målat också.

Mina takdekorationer är även dem snart klara så jag får sätta upp dem.

Jag kan inte bara komma hem och låta bli att göra någonting, men det blir inte någonting utan en massa saker gör jag innan jag ser vad klockan egentligen är på dygnet...

Började inte bra

Nu kan jag inte påstå att den här dagen började speciellt bra för mig, sendrag i båda låren då jag skulle ta mig upp ur sängen och det var knappt så jag fick på mig kläderna.

Biter ihop gör jag och jag tar mig iväg till jobbet men jag mår inte alls bra idag, jag har en kort dag som ska göras och jag vet att det onda släpper efter ett tag... trodde jag. Jag hade det ganska jobbigt idag med min kropp för nu har jag sådan värk som jag hade förut men att ta en massa tabletter vill jag inte.

Lite orolig för just en sak är jag nu och det är den här högra tummen som cirkulationen är nedsatt i, fick en sådan värk samtidigt som jag blev alldeles blå i tummen igår då jag höll på här hemma. Det känns inte alls bra idag heller och att greppa i saker är ganska jobbigt för jag orkar inte hålla emot, är rädd för att jag ska tappa saker.

Jag gjorde ett ärende efter arbetet som jag ansåg mig vara tvungen att göra för att kunna göra färdigt ett av mina många projekt hemma. Det var nätt och jämnt så min kropp ville hålla mig uppe, mådde illa som attan och jag hade svårt med att koncentrera mig.

Nä, hem så fort jag kunde för att få mat i mig men det hjälpte inte mycket utan det var enbart ett par timmars sömn som såg till att jag kvicknade till.

Hela den här dagen har varit konstig för mig, har inte riktigt kommit till skott med att göra det som jag egentligen hade tänkt att jag skulle göra. Det här betyder att jag halkat efter lite till men som tur fick jag lite hjälp av barnen med ett av mina jobb, jag hade inte orkat med det annars.

Visst fick jag saker gjorda men inte riktigt det jag tänkt mig och inte lika mycket men ändå någonting.

Hålla koll

Jag märkte det under går kvällen att det blir bara kallare hela tiden och att nu kommer det frost som kan vara förrädisk. Jag vet att det varit kallt men jag har inte märkt av frosten så jag blev lite häpen över det.

Jag har inte speciellt svårt för att det blir kallt utan det är någonting jag vetat om precis som alla andra och det är den tiden på året så.

Nu gäller det bara att vara försiktig eller uppmärksam på hur väderleken kommer leka med oss, blir det regn och lite kallt så kan det bli farligt på vägarna. Än så länge sitter sommardäck på bilen då man inte vill köra med vinterdäck för länge och det är här det där tuffa beslutet finns, hur länge till ska man vänta på att sätta dit vinterdäcken?

Kanske kan man vänta ett tag till men att man får vara lite försiktig då man är ute på vägarna när det kommer regn, vet aldrig om det är underkylt.

Om andra ville lyssna

Jag blir inte alls förvånad över saker jag får höra, det har blivit som jag sagt att det skulle bli. Redan tidigt misstänkte jag att saker inte riktigt stämde men ingen trodde mig men så blev det och jag kan le för mig själv, fick ju rätt igen. Det är som att jag kan känna av att det är någonting som är fel...

Jag ställde mina frågor men jag fick aldrig några svar på dem utan man valde helt enkelt att undvika mig. Ja, jag vet att jag kan ställa frågor som är fruktansvärt känsliga och som kan leda till att man röjer sig men jag ställer dem ändå.  Jag vill ha svar på alla frågetecken som finns för att det inte ska bli fel men vad gör man om det visar sig att man inte vill räta ut dem?
Ni ska nu inte tro att jag inte har kvar mina frågor utan dem har bara blivit flera och vet mycket väl att dem alltid kommer vara obesvarade.

Allting luktade skumt från början men det fanns dem som trodde det var en tillfällighet och att det skulle bli bättre med tiden, nej, det blev bara värre och fler drabbades av det och det mycket värre.

En vunnen

Jag jobbade idag som sagt var och det betydde att jag inte fick vara med på matchen i Köping, en vunnen sådan också till på köpet och det känns ju bra att dem vinner.
Min grabb var lagkapten då den som brukar vara det inte var med, jag vet nu inte om jag kan kalla den andre för kapten för ingenting av det som en kapten gör han. Fortfarande envisas jag med att upprepa vad en kapten står för och det är inte någon som jag varit med om hittills i grabbens lag som jag kunnat kalla för kapten.

Jag fick allting rapporterat till mig och det är ju bra det men helst skulle jag velat vara med och sett matchen, någon måste arbeta så ingenting att göra åt. Jag är nöjd med att få reda på hur det går i matcherna och samtidigt kan jag svära utan att någon hör mig, jag kan svära ibland lovar jag er.
Visst hade jag önskat att jag hade varit med men jag vet inte om det gjort någon skillnad faktiskt för jag säger inte så mycket under matcherna, jag är enbart åskådare.

Jag hoppas att det här laget får mycket framgångar och inte släpper till bara för att man vunnit två matcher i rad och en träningsmatch. Jag tycker att dem förtjänar dem här segrarna men än har dem inte mött dem här lagen som verkligen kan ge dem motstånd, det kan bli en chock då det blir lag som har ett annat spelsystem.
Jag hoppas även att min grabb kan få vara kapten mera för han kan snacka då det gäller, jag säger inte det för att det är min grabb utan för att det är så. Kanske inte den smartaste av dem alla men har har talanger på vissa områden.

Klart

Från morgon till kväll arbetar jag känns det som, är det inte på jobbet så är det hemma.
Det ska bli skönt när allt är klart för någon gång ska det bli det har jag sagt, kan inte hela tiden köra i det här tempot för det finns gränser. Nu ska jag vara glad att jag har ett arbete jag måste gå till som gör att det inte känns lika tungt hela tiden med det som jag håller på med hemma.

Det är så skönt när en sak blir klar för att kunna gå över till nästa steg, just det här då allt är klart och man verkligen ser hur fint det blir gör att man orkar med det här.
Den här kvällen fick jag med hjälp av barnen upp spaljén som skulle sättas i trapphuset och man fick se hur det verkligen kan se ut, fy vad snyggt det blir.
Där den hela väggen suttit sitter nu en spaljé istället och allting känns bara så mycket större ut där uppe.

Nu ska jag kanske inte säga klart för det är små detaljer som ska göras för att det ska kunna sägas är helt klart måste jag erkänna men att ha fått dit grejerna är en stor sak.
Jag har nu haft materiel på hela övervåningen under så lång tid och det är det som jag vill få undan men räknar med att hela tiden få hem nytt för att kunna fortsätta.
Till nyår har jag som sagt satt gränsen för att övervåningen ska vara helt klar med sin toppning efter tolv år sedan förra gången.

Ytterligare sak

Ledig dag som fylldes upp av olika saker som jag skulle göra hemma, jag har ingen brist på saker att utföra utan ibland kan jag tycka att det är lite för mycket.

Jag har svårt att fatta då min fru säger att hon inte vet vad hon ska göra då hon är hemma, jag har i alla fall fullt upp och ändå hinner jag göra lite saker som kan tolkas som onödiga.

Jag har alltid varit en sådan som alltid haft saker att göra och har jag inte haft någonting så skapar jag mig saker som gör mig sysselsatt. Tråkigt kan jag inte påstå att jag har, alla mina lediga dagar eller ledig tid upptas av saker som måste göras eller bör göras och jag trivs med det ska jag erkänna.

Skulle jag någon gång inte ha saker att göra så vet jag inte hur jag skulle reagera då jag inte varit utsatt för det någon gång. Ibland kan jag ha dagar som jag inte orkar göra saker på men jag har ändå saker att göra.

Den här dagen var det att fixa till ett garage som jag sagt till om tidigare att det måste fixas, inte mitt garage ska jag tillägga, men det blir aldrig fixat för att man glömmer det hela tiden. Nu tror jag inte att man glömmer utan det handlar om någonting annat, vet man att det finns andra som kan göra det så skiter man i att göra det, så fungerar människan.

Jag fick bort en massa sopor som legat på balkongen för man har inte förstått att det behöver inte vara jag som tar bort det.

Ett av mina arbeten med hemmet satte jag igång med och som jag pratat om att det måste göras för att få ordning lite till. Hjälp fick jag och jag är tacksam för det men jag vore ännu tacksammare om man la ned sitt intresse för att det ska bli bra också.

Upptäcker efteråt att den som skulle hålla i materialet då jag skruvade inte alls gjort det, får ordna till det imorgon för 1,5 centimeter snett kan jag inte ha det.

Konstig dag

Det blev en konstig dag för mig idag kan jag säga, började klockan 12.30 och det är länge sedan jag gjorde det. En hel förmiddag ledig har jag inte haft på flera år innan jag ska ta mig till jobbet så jag visste inte vad jag skulle göra... tänk att en sådan här sak kan få en helt ställd?

Jag visste inte vad jag skulle göra då jag satt på förmiddagen och väntade på att ta mig till jobbet... först visste jag inte men sedan stack jag iväg och gjorde lite ärenden som jag ändå en dag måste göra. Det här känns bara konstigt att kunna ha tid en förmiddag handla saker som behövs till mitt lilla bygge här hemma, kanske går det fortare att få ordning då jag får sådana här dagar.
Man vänjer sig ganska fort med att alltid jobba heldagar för att sedan gå över till att få en eftermiddag och bli förvirrad.

Hela dagen för mig blev bara annorlunda men inget större fel på den, ganska skönt att inte behöva vara så fruktansvärt trött då jag tar mig till jobbet. Nu är jag ständigt trött men inte som jag brukar vara då jag haft tid på mig att dra efter andan innan jag ska ta mig iväg.
Flera sådana här dagar kan jag tänka mig och jag har chansen nu när jag ska lägga mitt förslag om hur jag ska jobba.

Måste pröva

Ja, jag har ett schema som inte många alls skulle vilja gå på då dagarna är fruktansvärda att gå. Finns inte många som vill jobba från morgon till kväll eller vad man nu ska kalla för kväll, det är i alla fall en hel dag på jobbet varje gång.

Jag har jobbat på det här schemat i tre år men jag märker mer och mer av att jag inte pallar det så mycket mera, behöver ha lite mera fritid än det som jag har nu. Att jobba från 0745-1900 varje gång jag jobbar gör att den tid man behöver för annat inte finns, man kan inte hålla på och jobba sent in på nätterna med sitt hem.

Jag satte igång idag med att se över hur man kan få ett lite mera vettigt schema än vad jag har nu, kanske kan jag få lite flera korta dagar så jag hinner med att andas ut. Nu är jag ingen expert på att göra schema ska ni veta men jag har en gång i tiden satt ihop ett rättvist schema som till slut inte blev så rättvist för en del...

Jag har alltid tagit det som ingen annan velat ha och det har då lett till att jag inte orkar med att vara en människa bland alla andra människor, nu måste jag också få det vettigt i livet.

Jag har inte alls något emot att arbeta kvällar och helger men att enbart jobba det vill jag inte, jag har en familj jag med.

Det som många gånger har splittrat oss här hemma är det här schemat som jag haft att gå på, ett helt vansinnigt schema som gjort att jag missat massor i mina barns uppväxt. Just dem här stunderna som jag missat har varit det viktigaste av allt i mitt liv men kanske kan jag ta tillbaka lite av det nu med ett annat schema.

Jag säger kanske för det gäller först att få ihop det hela.

Bara lögner

Kräkas kan jag göra hur många gånger som helst då jag sitter i olika möten ska ni veta, att sitta där och lyssna på lögner och hur man sitter och berömmer sig själv gör mig bara illamåendes. Det kan inte vara sant tänker jag varenda gång, varför måste man sitta och ge sig själv en massa beröm istället för att säga som det är?

Jag vet inte hur länge till som jag kommer orka med att höra samma skit varenda gång faktiskt för det är samma sak.

Jag bryr mig inte om så mycket egentligen och som alltid har jag aldrig tänkt på mig själv då det kommer till kritan. Jag utsätter ingen annan för saker som jag själv inte skulle utsätta mig för, andra vet jag gör det men då får dem stå för det och jag vet vilka som beter sig som svin i ridån.

Då man möter någon högre upp så sätter man på sig sin slickmask och ser till att samla poäng, inte ett dugg som intresserar mig alls.

Jag kräks då jag hör alla dessa lögner och man ser till att hävda sig som den bästa av dem bästa, jag vet vilka som är dem bästa och inte räknar jag dem dit.