Vilken vacker dag vi klev upp till den här dagen... nä, vacker är det minsta man kan påstå att det var. Grått och trist och till på köpet regnade det ute, vem i helsike vill kliva upp i det här vädret för att ta sig till jobbet?
Jag ville inte alls idag och kroppen protesterade men det var ju som vanligt bara att tvinga sig upp och ta den där koppen kaffe och sedan ta sig till jobbet.
Jag trodde jag skulle vakna till men jag gjorde det inte utan det blev en trött förmiddag för mig, kan trösta mig med att dem jag väckte upp var lika trötta. Nu kanske dem inte lider så mycket av det då dem har lite kortare dagar än vad jag har men ändå, det är bara jobbigt att vara så trött på grund av vädret.
Jag kände av mitt vänstra knä idag på grund av vädret och jag begriper inte att det är så mycket som kommit på mig bara för att jag kommit upp i ålder, verkar aldrig ta slut och jag som vägrar äta mina Alvedon hur som helst.
Ja, solen tittade fram en stund men jag blev inte piggare av den utan det blev en gnista och sedan var det över. Otroligt att jag stod på benen och kunde göra det som jag skulle ska göra, vid lunch var jag som en säck kan jag erkänna.
Lite lättare blev det på eftermiddagen med mat i magen och lite mera aktivitet runt mig men ändå fanns den där tröttheten kvar hos mig.
Det här måste ha varit en av dem värsta dagarna som jag upplevt och det för att den inte började som jag kanske skulle vilja att den gjorde, får bita mig i läppen och hoppas på att morgondagen blir mycket bättre.
Jag trodde jag skulle vakna till men jag gjorde det inte utan det blev en trött förmiddag för mig, kan trösta mig med att dem jag väckte upp var lika trötta. Nu kanske dem inte lider så mycket av det då dem har lite kortare dagar än vad jag har men ändå, det är bara jobbigt att vara så trött på grund av vädret.
Jag kände av mitt vänstra knä idag på grund av vädret och jag begriper inte att det är så mycket som kommit på mig bara för att jag kommit upp i ålder, verkar aldrig ta slut och jag som vägrar äta mina Alvedon hur som helst.
Ja, solen tittade fram en stund men jag blev inte piggare av den utan det blev en gnista och sedan var det över. Otroligt att jag stod på benen och kunde göra det som jag skulle ska göra, vid lunch var jag som en säck kan jag erkänna.
Lite lättare blev det på eftermiddagen med mat i magen och lite mera aktivitet runt mig men ändå fanns den där tröttheten kvar hos mig.
Det här måste ha varit en av dem värsta dagarna som jag upplevt och det för att den inte började som jag kanske skulle vilja att den gjorde, får bita mig i läppen och hoppas på att morgondagen blir mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar