Trots sovmorgon

Jag fick en sovmorgon och ska man vara riktigt ärlig så har jag nog gjort mig förtjänt mig av den. Egentligen hade jag inte tid med att ta den här morgonen som jag fick sova men jag kände bara att det som jag ska göra eller hade planerat fick vänta tills jag kände för det.

Nu kan jag inte säga att jag inte hann med det som jag planerat för det gjorde jag, en sak hoppade jag över för att jag gjorde en annan sak.

Det fungerar inte att hålla på som jag gör för det tar på kroppen och det är därför det blivit slitningar här hemma. Det jag får höra är att man inte vet vad man ska göra och så går man och sätter sig i soffan precis som att man har semester.

Jag blir så förbannad ibland så jag skulle kunna dra i vilken minut som helst men jag ifrågasätter vad det är som gör att man inte vet vad man ska göra, visst är det så att man bor här? Jag kan tycka att om man har ett hem så skulle man veta vad man har att göra men i det här fallet är det inte så.

Efter att dagen fått ha sin gilla gång kan jag konstatera att jag får en mängd saker gjorda här hemma och det känns bara okej.
Det måste göras saker hela tiden för att det ska bli klart på hela eländet på en eländig historia men det blir skönt när det hela är klart. Jag fick min dotter att förstå att hon måste hjälpa till för att hon ska kunna få någonting gjort i sitt rum, finns ingen anledning att jag ska göra allt och dem andra ingenting.