Hjärnsläpp

Visst är det så, alla får vi hjärnsläpp med jämna mellanrum så ingenting blir som vi vill ha det. Ett av skälen till att man får det här enligt mig är att man inte har någon att bolla sina saker med då dem ska göras.

Då papper ska skrivas om eller man ska skriva någonting nytt så kan det vara bra att ha någon att prata om hur man ska göra det.

Nu kanske ni säger att man kan ringa någon om detta men jag kan faktiskt tala om att det är svårt att sitta över telefon och prata med någon om vissa saker, det är ju ganska säkert att den andre personen inte vet vad man snackar om.

Man sitter länge och väl för att försöka få ihop det så kortfattat som möjligt men det är inte det enklaste kan jag erkänna, ändå så är jag ganska duktig på det.

Hjärnsläppet fick mig i sitt grepp denna arbetsdag och det ville inte alls lossna hur jag än försökte med det och till slut gav jag upp för att göra annat. Bara att börja om i morgon och då kanske hjärnan är som den ska vara, hoppas kan man alltid göra men en annan sak om det blir så.

Väldigt ofta hjärnsläppet kommer men jag vet vad det är för, det är mycket ensamhet i det arbete man har och på sikt kan det vara farligt.

Jag ska inte klaga men ibland önskar man att man hade någon som man kunde bolla saker och ting med hela tiden då vissa saker ska göras.

Det är samma sak privat, har man ingen att bolla saker med så blir det bara skit med det hela i ord och uppställning och så vill man inte ha det, det ska vara snyggt och lätt att fatta.

Inte kunna lita på

Jag blir bara mer och mer fascinerad över att man inte kan lita på att man inte får en massa knivhugg i ryggen av kollegor, märk väl att jag inte alls snackar om mina egna kollegor så jag inte får skit för det här som jag skriver.

Jag har tröttnat på att få höra ifrån folk runt mig hur huggen duggar tätt med jämna mellanrum bara för att man har en form av rädsla för sin arbetsgivare eller för att man har tolkat meningar på sitt lilla egna sjuka vis, man hör det man vill höra sägs det.

Nu ska man inte ens kunna tala om för sina kunder att man ska byta arbete utan att en kollega springer till chefen och säger att man försöker värva med kunden till sin nya arbetsplats. Varför man berättar för sina kunder att man ska byta jobb är för att man faktiskt får ett speciellt band till dessa under åren man arbetar med dem, naturligt är det att man säger hejdå och ingenting med det.

Jag ser det som väldigt bra att man tar ett adjö av sina kunder för att då behöver ingen annan stå och berätta om varför man väljer att byta arbete.

Jag ska kanske tala om att det är min egen fru som fått knivhugg i ryggen av två av sina så kallade kollegor, hon ska byta arbetsplats för att få ett bättre schema för att våra barn ska slippa vara ensamma hela tiden, har man familj så betyder detta mycket.

Nu var det väl några som mår så jävla dåligt av att hon skulle sluta och att dem själva inte fick ett annat arbete så man hade tolkat det som att min fru hade försökt att värva över kunder, jävla hån kan jag lugnt säga.

Att värva med sig kunder från kommunen behöver man inte göra, dem ser själva till att bli av med dem som vi själva har hört. Privata aktörer arbetar på ett annat sätt så inte behöver personal inom kommunen värva kunderna, vilket skämt. Privata aktörer gör bra mycket mera reklam för sig själva på andra sätt än försöka få kommuns personal att göra reklamen, det finns ingen vinning i att använda dem.

Att frugan skulle värva är det mest skrattretande jag har hört, så duktig på att snacka är hon då inte. Det jag råkar veta om är att hon är otroligt populär av sina kunder som hon går till och som själva talat om för henne att dem har funderingar om att byta utförare, att byta har man rätt till men här stiger kommuns lakejer in och kör sina diktaturfasoner för att inte bli av med fler kunder.

Straffa för fan den som försöker ta sig ifrån taskig lön, dåliga arbetstider och dåliga förmåner bara för att man själv inte kan göra sig till en attraktiv arbetsgivare.

Vad blev frugans belöning för att få det bättre? Säga upp sig för att två sagt att hon varit illojal emot kommunen bara för att dem har en bitterhet i att behöva vara kvar, nästa belöning var att vara ofrivilligt arbetslös i sju dagar utan en krona i ersättning!

Spy på det hela kan man bara göra men jag hoppas att namnen på dem som snackade skit kommer fram och att deras kvarvarande kollegor gör deras liv surt som skit... kollegor som försöker eller sätter dit sina kollegor är inga kollegor utan bara ett avskum som ska tvättas bort på samma sätt som dem tvättar bort dem som dem sätter dit oskyldiga.

Trött dag

Det blev en trött dag för mig kan jag lova er, ändå var det inte mycket. Jag hade ju hämtat snarkmätaren igår och hade den på mig i natt men jag var mest besvärad av den då jag var tvungen att ha en t-shirt på mig då jag sov, en ovanlig sak.

 

Om jag snarkade mycket vet jag inte men jag vet att jag hade legat väldigt stilla i sängen i natt i alla fall. Jag får vänta på svaret med mätningen och kanske får jag ett svar på den eviga trötthet som jag har under vissa perioder, kanske är det snarkningarna som gör det eller så är jag bara slut i kroppen.

Det som jag insett är att jag inte kan leva så här, det missas mycket då man är trött och bara ser fram emot att få en tupplur hela tiden.

 

Jag kan i alla fall säga att jag kände mig som ett monster från rymden då jag satte på mig den här maskinen, kablar som satt i vägen hela tiden och man skulle ha haft armar som en apa för att sätta på sig remmarna för det var då inte det lättaste.

Då jag fått på mig maskinen så var jag bara otroligt trött och svetten rann om mig, tänk er själva hur skönt det är att lägga sig blöt för att sova, inte alls skönt.

 

Upp tidigt för att ta av mig maskinen och åka för att lämna mätningen, hade velat sova ett tag till men tji fick jag. Bar iväg med maskinen och därefter till nästa ställe för att sitta mellan 09.00 - 12.00, inte alls bra då man är trött men jag hängde med i alla fall i det som sades.

Jag är inte alls obekant med det som ska göras och jag har för mig att jag redan arbetat lite med det som skulle under sommaren till min egna vikariepärm men det visar sig i morgon.

 

Det här var en trött dag där jag inte ville göra mycket mera då jag kom hem, bara vila för att orka med att skjutsa flickan till sin träning, i alla fall hämta henne därifrån som det visade sig senare. Bara ta det lilla lugna för att komma i fatt men jag gör det inte trots vila för det finns alltid någonting som ska göras, litet som stort.

 

Saknar fortfarande den där tiden då jag orkade köra på med projekt från morgon till kväll, jag kände mig nyttig då och inte som idag väldigt värdelös på min privata tid. Så mycket som har förändrats på bara ett år kan jag säga, undrar om jag kommer att bli lika aktiv igen någon gång eller få tillbaka glöden att vilja göra saker?

Ansträngande dag

Jag som skulle vara ledig och bara slappa hade jag tänkt mig, så blev det inte.

Upp tidigare än vad jag brukar dessa lediga dagar då jag väcktes av familjen som höll på att stöka med frukost, vad fan, kan lika gärna kliva upp och göra morgon men något kaffe blev det inte alls...

 

Trött var jag trots att jag själv tyckte att jag hade sovit så bra men fick höra att jag både snarkat och pratat i sömnen, att jag snarkar vet jag men att jag pratar i sömnen trodde jag att jag slutat med. Undrar om det kan ha varit det som var i måndags som gjorde att jag var orolig i natt och pratade? Det var olustigt kan jag erkänna då jag inte vet ett skit om det och vill inte heller veta någonting, har totalt kasserat vissa saker faktiskt och kommer aldrig att ta till mig det igen.

 

Jag visste vad jag hade i dag att göra men jag hade ingen större lust egentligen för vägen dit är inte så lyckad, visste att jag var tvungen och jag kom dit men jag var så trött hela tiden. Hungrig hela tiden och törstig som ett uttorkad man i öknen var jag, tvungen att vänta på att få stoppa i mig någonting så jag fick mitt ärende överstökat.

Jag var ju som sagt var till Fysiologen denna dag för att göra utredning om det var mina snarkningar som gör mig så trött hela tiden.

 

Det blev en ansträngande dag trots allt men jag upplever att det finns vissa saker som tar sådan kraft från mig med jämna mellanrum, biter för det mesta ihop och kämpar som en liten gris emot den... kan ju inte bara strunta i allting för att tröttheten hälls över mig som en hink vatten.

I och med detta att jag är så trött så kommer det här med dåligt minne, jag har svårare att hålla saker i huvudet, är det inte riktigt viktigt eller som jag anser vara viktigt så minns jag det inte. Det är ganska jobbigt då jag alltid haft ett otroligt minne tidigare, förbannade utmattning!

 

Kvällen blev en pina för att hålla sig vaken men vaken var jag tvungen att vara för jag skulle med grabben till klassträff och spela brännboll, var med men hade en aning svårt med andningen just då, gjorde det jag kunde och var tacksam för det.

Till en ny dag

Vaknar upp till en ny dag igen, en arbetsdag för mig och frugan och en dag i skolan för barnen, Känns ganska skönt i kroppen men det drar lite i lårmuskeln sedan igår efter Blodomloppet, annars inga som helst tecken på att vara otränad trots att jag är det.

 

Nu ska man bara komma igång som man ska och det ska jag verkligen erkänna, någon större morgonmänniska är jag inte men det går om jag bara ger mig sjutton på det. Vad är det för dag för resten? Tisdag!

Det är idag jag ska till ett annat ställe för att komma in i deras verksamhet och det ser jag fram emot. Det kan vara bra att se andra ställen än det man är på för att på något sätt så kan man på det viset utöka kunskap man redan har trots att det finns dem som säger att det är samma sak.

 

Tar det bara lugnt med den där koppen med kaffe och gör saker som jag skulle ha gjort på eftermiddagen egentligen, har fått andra tider idag på grund av byte av ställe men ingen fara. Att vara borta på kvällar är jag van vid så jag reagerar inte speciellt och bryr mig inte heller, det går.

Tar det bara lugnt som sagt var, jag tänker inte göra så stor affär av den här dagen utan bara koppla bort allt det gamla vanliga för att suga i mig lite nytt för en gång skull.

 

Mycket funderingar har jag i min skalle idag och jag tänker igenom olika situationer och finner att jag har en ganska bra tillvaro men saknar en sak i mitt liv just nu, lusten och kraften för att orka med att renovera nästet jag lever i.

Under en lång tid har jag inte haft kraft för att göra större saker och det gör mig en aning ledsen för att jag älskar ju att arbeta med händer och kropp.

 

Bara ta det lugnt nu, till en ny dag jag vaknat och jag intalar mig att det ska bli en bra dag och det tror jag att det kommer att bli om jag ska vara ärlig.

Blodomlopp 2013

För nionde året i rad är det som jag kommer att vara med i det här loppet, ett slags gift har det blivit för mig att vara med.

Jag springer inte hela för det fixar jag inte riktigt och det här året blir det ännu värre med hjärtat som inte riktigt vill med, får vara glad att jag kan vara med över huvudtaget och det som räknas tycker jag.

 

För tredje året går vi hela familjen på loppet och det ser jag som en positiv sak, en gemensak aktivitet som gynnar oss alla. Lite mysigt då vi brukar dela upp oss far - son och mor - dotter samt farbror, därefter samlas för att sätta oss ned i gräset och fika kassen som man får för att man medverkat i lag. Den där smörgåsen och allt annat smakar som en riktig lyxig middag efter att ha slitit runt banan kan jag säga, man äter med god aptit för att sedan cykla hem och får svabba av sig ordentligt.

 

Det här är någonting som jag inte får missa, skulle jag nu falla omkull så får det väl vara så, jag har deltagit i alla fall. Vissa saker kan man inte ta ifrån mig faktiskt och blodomloppet är en sak som jag aldrig kommer att ge upp, det är som en årsklocka som talar om att nu är nog sommaren över för det här året.
Nu ska det bli intressant att se hur det går denna gång för mig men allra mest se om mina barn har blivit snabbare.
- - - - - - - - - -
Tillbaka hemma igen efter en lyckad kväll, känner mig väldigt nöjd och fridfull över det jag åstadkommit faktiskt. Jag var lite långsammare i år men med tanke på att jag inte klarat av att röra dödköttet så mycket så blev det en bra tid kan jag tycka. Dryga minuten långsammare faktiskt sedan förra året men hör och häpna, jag lyckades med att springa hela 1,5 kilometer och mitt hjärta jobbade som det skulle, inga smärtor alls men jag var trött.

Sonen slog sitt resultat sedan förra året så som min dotter gjorde och min fru med för den delen, vi ska inte glömma någon i detta som är en trevlig aktivitet för oss alla. Jag är jättenöjd över att få visa upp resultaten för familjen och dem kan känna sig stolta med tanke på att vi är ganska dåliga på att röra oss, trots innebandysäsongen som ligger på vintertid.
Jag hann inte med grabben som bara helt plötsligt sade; Jag ska springa en bit pappa. Därefter såg jag inte till honom förrän vi möttes vid målet, det här året slog han mig och jag känner mig nöjd.

Efter den här kvällen vet jag en sak, jag ska skaffa det där terrorkortet så jag får sätta igång med att träna upp mig så jag kommer tillbaka återigen efter sjukdomen. Kanske gör träningen väldigt stor nytta för pumpen om jag får sätta igång, jag har ju en puls som en idrottsman säger dem ju men jag är ingen idrottsman!
Jag vill inte se ut som en Jordglob som blir röd som en beta i ansiktet varje gång jag rör mig.
 

Varför det spricker

Vad är det som gör att många förhållanden spricker? Är det enbart en parts fel att det gör det?

Jag har hört många berätta sin version då dem har separerat om att det är den andre partens fel men jag undrar jag, är man inte två i ett förhållande?

Det kan omöjligt vara en parts fel att man separerar då man är jämlika i det man ingått, jag tror i alla fall att man är jämlika i det. Nu kan man inte begära att båda ska vara lika duktiga på samma sak men här gäller det att kompromissa om hur det ska vara.

Många säger att dem aldrig bråkar eller skäller på varandra men då undrar jag om det är normalt? Lite gnabb måste det väl ändå vara mellan två parter eller tar man ut allting på dem man arbetar med bara för att man på så sätt ska kunna säga att man aldrig bråkar?

Jag tänker inte säga att jag aldrig skäller på min andra part för det gör jag, det finns alltid saker som gör att jag reagerar så jag skäller men gör det inte för att det är roligt för roligt är det aldrig.

Men vad är det som gör att ett förhållande spricker? Drar man inte jämt om pengar eller är det så att man inte får krypa ned mellan låren tillräckligt ofta så man måste söka sig till andra? Eller kan det vara så att man inte blir avsugen då man själv vill eller hon inte får sina bröst smekta tillräckligt ofta eller hårt?

Det här med förhållanden är en livets gåta och det är för att två okända människor möts en dag och bestämmer sig för att man mött sin själsfrände men hur vet man det egentligen. Man kan ha mycket som man döljer och som kommer upp till ytan mycket senare under förhållandet och då är det väl försent?

Jag har bekanta i min omkrets som har separerat av olika skäl men jag har liksom aldrig frågat vad som gjort att dem separerat och det är inte min grej att snoka, frågan finns hos många om varför ett förhållande spricker.

Jag tror att det finns miljoner skäl för att inte stanna hos varandra finns men många gånger så ser man bara till att göra misstag som är synliga, det är lättare att lämna någon för att man har träffat en annan person att leva med.

Det är ju farligt att tala om den andre personens brister rakt in i ansiktet, precis lika farligt som att göra det till en medarbetares ansikte...

Gemensamma intresset

Nu är det på gång igen, familjens gemensamma intresse innebandy. Jag är med och tittar på både träning och match för att visa att jag är intresserad av att mina båda barn ska komma någon vart i sportens värld och jag kan säga er det, båda barnen är väldigt duktiga i spelet.

Jag vill inte missa innebandyn den här säsongen för att nya regler har satts upp i spelet för båda två, nu ska båda få spela för poäng och det är riktigt betydelsefullt kan jag ju säga.

 

Flickans träning satte igång för ett bra tag sedan med uteträning för att få upp styrka och snabbhet men grabbens träning har inte riktigt kommit igång ännu, hade sin kickoff i går för att förbereda sig inför säsongen.

Vi vet att allt har börjat startas upp och med en stor förväntan så är det bara att vänta på årets matcher som skall komma under säsong 2013/2014.

 

Aldrig trodde jag väl att jag skulle bli så intresserad av sport så som jag blivit men jag har insett att innebandy är en sport som jag faktiskt kan hjälpa mina barn i. jag peppar och talar om hur dem ska bete sig i spelet. Båda barnen är backar och är det någonting som jag kan är ju att veta hur man ska göra för att försvara sin bur, detta talar jag om för barnen och dem har än så länge gjort ett strålande arbete med det.

 

Ingenting ska få mig att inte vara med på så många matcher som jag kan och några matcher som jag inte tänker missa är dessa cuper som dem ska iväg på, det är riktiga höjdpunkter på året kan jag säga.

Nu blir det en del semesterdagar som kommer att gå åt till att åka på innebandy men det är det värt faktiskt, jag kan lida ett tag bara jag får se matcher där barnen får spela och visa upp sig.

 

En annan sak som är bra med det här gemensamma intresset är att jag får ägna lite tid åt mitt andra stora intresse, fotografering. Det blir en hög med bilder under en säsong och förväntas bli detta år också. I regel blir det mellan 3000 - 5000 bilder på en hel säsong och det är mycket, jag vet, men det är inte allt som jag framkallar.

 

 

 

Känns bra

Det känns bra faktiskt att veta att det finns dem som inte alls har lyssnat på det som sägs bakom min rygg om mig, det är inte mycket som stämmer av det.

Jag känner inte alls igen bilden man har målat upp om mig men det är någonting som dem själva får stå för, jag bryr mig inte speciellt.

 

Jag har en väldigt bra insikt om vad, vem och hur jag är så att då man fäller en massa fula kommentarer om mig så skadas jag inte speciellt. Det är det som sägs bakom min rygg som jag skadas för jag får ju inte höra det rätt i ansiktet utan får veta det bakvägen, hur ska man försvara sig då?

 

Att jag är ett svin behöver man inte säga till mig då jag säger att jag är det, mycket för att jag inte ska skadas genom det... jag är mycket medveten om vem jag är och jag tror inte att många har den insikten om sig själv faktiskt.

Jag kan tala om mina brister men jag har svårare att tala om mina fördelar för jag tycker bara det är skrytsamt att göra det, jag är den jag är och kan det som jag kan. Nu vet jag om att jag är otroligt duktig på vissa saker men inget som jag drar fördel av, delar hellre gärna av mig av den kunskap jag har.

 

Riktigt bra känns det den här dagen där jag fick möta en av dem som jag verkligen gillar och som inte alls har den bild av mig som andra verkar ha eller ha fått av mig. Enligt källan så är det ingenting som stämmer in på mig och detta har personen förklarat för andra, skönt att det finns någon som kan gilla mig som person, det enda som jag begär.

Vidare

Vi alla ska ju vidare en dag, jag pratar inte om att hoppa ned i gropen utan bara vidare i vårt liv. Inte kan vi leva samma tråkiga liv hela tiden, nä, förändringar behöver vi alla för att det ska finnas mening i det hela.

Jag ska vidare i morgon för att få se annat, ska bli intressant faktiskt att få gå upplärning på ett annat ställe.

 

En större inblick i andra verksamheter får man genom att cirkulera, inte blir man hemmablind av det kan man kanske säga. Det är inte bra att vara på samma ställe för länge men har man gjort det så är det svårt att flytta på sig, man har satt en stämpel på stället man jobbar.

Om det är bra eller dåligt att inte vilja röra på sig är lite delade meningar om men visst är det skönt med en trygghet i att veta att man har sina rötter på ett ställe.

 

Jag hade oturen i turen att bli sjuk och fick en chans att komma till andra ställen för att känna mig för men nu så imorgon är det dags, jag ska till Skallberget och få känna på stället en dag innan jag ska gå själv där. Ingen oro känner jag som jag har gjort förut då jag ska till annat ställe, jag vill ju inte vara nybörjare på ett ställe men tror nog jag ska smälta in rätt bra.

 

Man tar ett steg i taget kan man säga, sätter den ena foten framför den andra och därför kan man inte rasa omkull utan man kliver fram som en liten bebis i början, med skakiga ben för att därefter löpa som ett djur.

Lyssnar inte

Mycket märkligt med människan måste jag ju medge, man säger en sak och man får ett svar på att man har förstått vad man sagt.

Vad kommer bara kort senare? Då frågar man om samma sak och är skärrad att det inte stämmer på vissa saker, jag river mig lite förbryllat i skallen och undrar vad det är som gör att man inte lyssnar. Jag kliar så att jag håller på att tappa det lilla hår jag har kvar...

 

Hur ska man säga saker för att det ska fastna i den som man pratar med? Jag vet faktiskt inte och att skriva ned det spelar ingen roll för dessa eviga smålappar kommer bara bort.

Suckar lite gör jag men kan inte göra så mycket åt det problem som kommit, det är som det är och framtiden får visa hur det går, jag oroar mig i alla fall inte.

 

Jag är en övertydlig person som också upprepar saker en gång extra över hur jag har tänkt det för att det ska bli så bra som möjligt, att jag är övertydlig finns det folk som kan intyga men ändå så har man inte förstått det jag sagt.

Det finns människor som inte förstår, inte hör eller rent ut sagt skiter i att ta emot informationen då man delar ut den.

 

Nu är vi snart där och man har till och med suttit med då det pratats om det tydligt men ändå så vet man inte vad man varit med och bestämt om, det är inte så mycket mera som jag kan göra åt saken utan nu är det som det är så som jag ser det.

Jag går in i det med ett lugn för att jag tänker inte bränna mera kraft på att säga samma sak en gång till, jag har redan ordnat upp det för att det ska ordna sig...

Tillbaka

Ja gott folk, man är nu tillbaka till jobbet igen.

Rätt skönt att få komma tillbaka men man ska väl bara känna "rätt" efter semestern för att vara normal och vad man nu menar med normal vet jag faktiskt för att normal kommer jag aldrig att betrakta mig som.

 

Jag tror att man menar att man är normal om man är som alla andra, stöpt i samma form och rättar sig in i ledet med ett snett leende trots att man tycker totalt annorlunda, det där är inte jag kan jag ju erkänna.

Om jag inte tycker som andra så talar jag om det eller så bryr jag mig inte om vad dem säger, ibland är det ingen större ide att säga så mycket.

 

Jag hade i alla fall en bra dag på jobbet men trött var jag efter denna första dagen, det tar en stund innan man kommit in i arbetsvärmen men sedan är det full fart. Det ska bli intressant vad denna höst har att erbjuda då det kommer en del olika förändringar för oss alla, tror att det gäller oss alla i alla fall men det brukar alltid vara någon som slinker mellan maskorna av någon anledning.

Lite snurrig var jag men det var inte mycket nytt utan det är som att världen stått stilla under dem här veckorna för allt verkade vara som förut...

 

Jag är tillbaka i alla fall i verksamheten och nu är det bara att försöka få dem sista delarna klara för att det ska bli ännu bättre, ju effektivare verksamhet man får fram ju mera slagkraftig på marknaden blir den.

Jag har mål med det som jag gör och det gäller även inom mitt arbete, får man betalt så ska man också göra sitt yttersta för att arbetsgivaren ska bli nöjd med en som löntagare. Allt ska inte styras av girighet till pengar så att man måste ha mera betalt för att växla upp sin effektivitet.

 

Jag är tillbaka och jag ser fram emot dem förändringar som kan komma att bli för mig i verksamheten. Kanske kan jag landa ordentligt igen...

Vardag igen

Då har dagen kommit då vi ska tillbaka in i den vanliga trallen igen för att leva vidare i den gråa vardagen. Vad vi tycker om det är olika men kanske skulle man ha tagit lite mera ledigt men det finns ingen vits med det då skolan började idag, vad ska man ha ledigt för om inte alla kan vara lediga?

Ja, jag vet att det finns dem som låter sina barn börja en vecka efter alla andra men det är dem som aldrig kan boka resor då man är lediga utan tror att man alltid kan inskränka skolgången på det här viset. Jag skulle också kunna göra det för att tjäna pengar men som jag sagt tidigare, kunskap är makt.

 

Jag känner en viss matthet i kroppen och vill bara ligga och vila denna sista dag men inte kan man väl ligga hur länge som helst en dag bara för att samla den sista kraften inför en vardag? Jag drar en sista snarkning och ska kliva upp, aj fan, ett enormt sendrag från stortå till vänster höft får jag så jag skriker rakt ut!

Något av det värsta jag varit med om och det allra värsta är att det satt i hela dagen så jag gick som en skadeskjuten kråka här hemma.

 

Dagen har varit ganska bra förutom det som hände i morse. Barnen hade haft en första bra dag i skolan och det känns skönt att höra att dem kommer hem och tycker att det varit bra redan från första dagen, sonen kanske är lite mera motsträvigare än flickan till skolan men inte undra på.

 

Här kommer den första saken som retar mig med skolan, man tycker att jag som förälder ska skaffa hänglås till skolans elevskåp och dem ska ha en reservnyckel. När du, ska jag betala låset så ska jag väl ha nycklarna hemma och ingen skola ska ha den nyckeln. Vill inte skolan betala låset så behöver dem ingen extranyckel heller, jävla diktaturfasoner!

Det är ingen som ens har nämnt att jag ska få stå för ett lås för jag vet att på många andra skolor så har man kombinationslås så varför kan inte den här skolan ha det?

 

Nu ska jag inte spy mera på skolan på ett tag, vet att det kommer att komma ännu mera som jag kan slå ned på för hela skolsystemet är ruttet. Vill du ha mycket ledigt och en slapp arbetsdag, bli lärare då för att det är så jag ser på skolan och läraryrket.

Sista dagen

Då har vi som sagt var kommit till den sista dagen för sommarlovet och semestern över huvud taget, imorgon startar detta allvar som vi alla har framför oss.

Det är tungt att sätta igång med det vanliga efter en bra sommar men ganska skönt ändå då vissa saker faktiskt ordnat upp sig, jag slipper min ångest för en sak men måste lära mig några nya saker men inget som skrämmer mig direkt.

Jag har fått mina saker ordnade som jag inte hunnit med under min semester så att det inte ska ligga och släpa efter för mycket då jag satt igång och jobbet. Det går inte att bara skjuta upp saker och ting hela tiden utan man måste ta itu med tråkiga saker också kan jag säga er, den som bara bygger på hög skapar sig själva ett stort problem.

 

Nu är det bara att njuta av den här sista dagen som sagt var men att njuta med en huvudvärk som inte är av denna värld är inte enkelt, vet inte om det är vädret eller ångest över att börja arbeta.

Nä då, det var vädret som spelade sin lilla roll med min melonskalle för att så fort det började regna så försvann värken som i ett nafs, skönt. Nu kanske man kan tänka igen om nu över huvud taget har tänkt med det man har innanför pannbenet...

 

Känns okey att på tisdag få komma igång med att jobba men innan semestern var det så tungt så att jag bara ville säga upp mig men det har släppt nu, vet egentligen inte alls vad jag skulle göra istället. Jag har det ganska bra där jag är, får sköta mig själv i det mesta och jobba med lite blandade saker om jag bara får göra det på mitt sätt utan inblandning på hur det ska göras.

Jag är ju inte den som inte kan jobba, jag gör det inte mera komplicerat än vad det behöver men kommer någon in i lägret så blir det bara en massa strul.

 

Sista dagen för barnen innan skolan ska börja och deras träningar för en ny säsong inom innebandy, skolan känns tung men innebandyn ser dem emot att få köra igång med och så är det med mig också. Det ska bli skönt att få komma iväg med jämna mellanrum och kolla på juniormatcher både pojkar och flickor.

Trams

Det är ett riktigt trams det här med att fylla år, man behöver faktiskt inte fylla år bara för att man blir ett år äldre. Inte blir jag gladare idag för att veta att jag blir 45 år, det är ju nästan så att man blir deprimerad av att veta att man enbart tar ett steg närmare hålet i marken. Nu ska man väl inte önska sig hålet men visst vet vi alla att det är ju det som en dag väntar oss i livet, inget man då behöver fira att man närmar sig.

 

Ska man fira födelsedag så kan man kanske göra det då är jämna år tycker jag. Från och med att man kommit till 20 så räcker det att veta vart tionde år att man klivit över ett streck till och samtidigt kan man passa på att släppa den där tåren, en tår att veta hur många år man har kvar att arbeta.

Får nu Reinfeldt som han vill så blir det fler gånger att gråta och förbanna svinet som ser till att vanligt folk får jobba längre medans han kan gnida sina händer då han vinkar adjö till oss vid 55.

 

Barnen ska givetvis få fira sina födelsedagar för dem är trots allt barn fortfarande, vi ska inte ta ifrån dem denna dag för deras helvete börjar en dag för dem också. Slita ut sina lemmar i förtid bara för att stat och kommun ska få sitt, höll ju på att glömma att just stat och kommun är ju vi vanligt folk, inte fan har jag mycket mera för det att säga till om ändå.

 

Nä, sluta tramsa om hur gammal du blir så blir nog Reinfeldt glad, kanske en dag han plockar av oss personnummer och allting för att vi ska glömma hur gammal du är och blir och på det viset slippa gnället om att man inte kan arbete hur länge som helst.

Fixar Reinfeldt att vända blad till 75 så ska väl för i helsike vi klara av att vårda våra gamla till vi är 75, det är ju lika enkla arbeten... tycker Reinfeldt i alla fall.

 

Jag har slutat för länge sedan att fylla och på det viset så kan jag känna mig som 20 för evigt, en kille på 20 med stor hängande ölmage och ett hjärta som nästan lägger av att cykla fram och tillbaka till arbetet. Det här vad Reinfeldt vill ha, unga män som inte vet egentligen vet hur gamla dem är för att orka med att arbeta längre... vi gör det här till ett röstningsämne så får vi vad alla säger.

Skippa personnummer och all skit som talar om vilka vi är så kan vi kalla oss Robot 1 och så vidare, någonting som en gång var mänskligt men blev något som man nästan kan tro har skitit på sig då man går.

Tufft arbete

Jag är som jag är med mina fotografier, det ska vara ordning och reda för att finna rätt kort fort då jag vill ha tag i det på datorn. Det finns dem som tycker att jag inte är klok med det här att sortera upp alla bilder i mappar med datum och ändring av fotonumret, vad andra tycker bryr mig inte ett dugg bara jag får den ordning jag vill ha.

 

I det allra mesta är jag väldigt noga för att göra ett halvtaskigt arbete ger mig inget, risken är att jag får göra om allting igen då bara för att jag inte är nöjd med det första.

Att be mig att fuska med saker är ingen ide för det gör jag i alla fall inte, lika bra att strunta i saker om man inte kan slutföra det med ett högt betyg. Det skulle vara som att be snickaren om att inte sätta dit all den spik i takstolen bara för att spara in på kronor, resultatet behövs väl inte talas om eller?

 

Det blev mycket kort från trippen vi gjorde, kanske tog jag lite extra bilder på vissa saker men det gör jag för det mesta men då jag ska sortera bort så blir det svårigheter, alla bilder är lika charmiga på sitt egna sätt. En bild behöver inte vara dålig, beror på hur man betraktar den och tänker efter vad som egentligen finns i bilden, vad vill den säga mig.

 

Det tuffa arbetet är inte att ta korten utan det är då man lägger in dem på datorn som det tuffa arbetet börjar. Sortera och numrera ska det göras så dem ligger snyggt i sina mappar som sagt var, därefter ska man välja ett visst antal bilder som ska framkallas.

Ja, ni hörde rätt! Jag framkallar faktiskt bilder för att montera dessa i album för man vet aldrig, en dag kanske vi inte har tillgång till ström och det vet ni väl vems fel det är?

 

Den dagen då ni sitter och stirrar på en svart skärm så sitter jag med mina 50 - tal album och tittar på mina vackra bilder jag tagit och kan njuta av dessa fram tills den dagen då locket slås igen... 

Kalla Sverige

Japp, nu är man hemma i det kalla Sverige för att det var så det var då vi kom hem igår kväll. Lämnar ett ställe som hade cirka 30 grader då vi klev på planet för att komma hem till Arlanda med sina 13 grader på kvällen, det är en stor skillnad i värme kan man säga.

 

Visst är det skönt att få komma hem och få återse det som finns här hemma men längtan tillbaka till Mogan är stor, vi hade det bra där och inte levde vi i någon överflöd heller så.

Nu är det bara att vänta i elva månader innan vi kan åka tillbaka till stället som vi funnit och som vi verkligen trivs i, trivdes på Lanzarote men det här var ett strå vassare kan man säga, fanns inget alls att klaga på egentligen.

 

Denna dag innebär ett nytt besök hos svärföräldrarna och deras stuga, bäst att passa på då sommaren är över så som jag ser det. Det blev visserligen en bra dag med värme här hemma också men inte är det som det var där nere kan jag lova er.

Nu var det bara skönt att få komma ut till skogen med vatten bredvid för att koppla av med att hjälpa till med att bygga ett tak på en vattenpump.

 

Barnens morfar hade blivit överlycklig igår då barnen sagt att dem ville komma till stugan för att besöka, det är ett tag sedan dem var tillsammans med sin morfar och mormor så det kan jag då förstå att dem ville.

Ta sig hem

Det är svårt att ta sig hem efter att man varit på ett ställe där man trivts och det som är det allra svåraste är att ta adjö av människor man trivts med. Jag har alltid svårt med att säga adjö eller som det brukar bli, farväl av människor som jag börjat trivas med men så är väl livet.

 

Min son kanske inte alls vill erkänna det men han kommer att sakna denna tjej som busade med honom den sista veckan, fattade ett visst tycke för henne trots alla sina förnekelser. Man brukar kanske inte ge en extra gåva till någon om man inte tycker om personen.

Och svårt var det faktiskt att säga adjö men vi sade i alla fall på återseende för en dag kanske vi möts, Sverige, Irland eller på Canaria igen en dag.

 

Bussen kommer och hämtar oss för att lämna detta ställe som vi en dag ska återse, vi har bestämt oss att ta oss tillbaka nästa år för att alla trivdes här. Lagom stort ställe med bra pooler och bara lugn och ro för någon fylla eller annat existerar inte här, man drack en massa öl men ingen som blev full kan jag säga er.

 

Det var tungt att kliva på denna stora maskin som skulle ta oss med till Sverige, det sista stället som vi i denna stund ville till kan man säga men som vi alla vet att vi måste ta oss till. Ganska skönt kanske att få komma hem till svalkan men just i det ögonblicket kände man inte så, ville vara kvar en vecka till.

Vi kom iväg till slut efter en viss försening och där uppe i luften var det bara att bearbeta sig själv med att vi snart kommer att befinna oss på svensk mark igen efter ganska exakt 14 dagar.

 

Sista dagen

Kliver upp med vetskapen om att det är sista hela dagen kvar av vår tid här nere och det är med en viss sorg som vi måste förbereda oss för att ta oss hem igen. Allt har varit hur bra som helst överlag av vår vistelse och det är underlag för om det ska bli en resa tillbaka hit nästa år.

Blir det en resa ner hit igen så blir det bara en månad tidigare än vad vi hade i år, kanske tar vi tre veckor här nere nästa år och det måste ju betyda att vi har haft det bra.

I går var det en bra kväll där vi umgicks med en irländsk familj från Dublin, en otroligt trevlig familj med två döttrar som verkligen kan prata på om det allra mesta. Det är inte rappakalja som kommer ifrån dessa flickor utan det är riktigt vettiga saker och dem driver åt sin pappas misstag men det är någonting son han bjuder dem på.

Man kan träffa på riktiga människor ibland som inte bara pratar och tänker på sig själva hela tiden.

 

Max fick sig en beundrarare kanske för ena flickan Ellen hade väldigt roligt åt honom på grund av hans blyghet för flickor. Jag kan bara tänka mig att han är en person som är rolig att driva med just på grund av den intensiva blyghet han har, att prata tjejer med honom kan man inte alls göra för då blir han antingen arg eller bara att han drar sig undan.

 

Megan, den yngre flickan är en flicka som har en stor portion humor och har en stor begåvning kring musik och underhållning. Hon visade upp en del av sina verk som hon arbetar med på sin platta och det jag kan tänka mig är att hon kan komma att bli någonting stort en dag om hon bara arbetar vidare.

Vad ska denna sista dag innehålla? Frukost och sedan några timmar bad för att brytas med en lunch på en av stadens resturanger för att sedan följas med ytterligare bad och en sista kväll i minibaren. Kan bara hoppas att man får en lika trevlig kväll i kväll som det var i går kväll.

 

Mycket bad på förmiddagen blev det för barnen, lekte bra mina barn samt Irlands barn samt barn från Birmingham där i poolen. Det är bara synd att dem träffats så sent på semestern för dem har det så roligt ihop, tror att det är viktigt att kanske anstränga sig lite mera än vad barnen gjort hittills. Vet inte heller om det kan vara så att då det fanns en svensk flicka här tidigare så blev det bara naturligt att leka med dem som kunde svenska.

Först nu

Alla är trötta men det är nog all värme som gör att man blir så trött för det var en varm dag igår, jag har beviset på mina lår. Dum som jag var så satt jag vid poolen utan att ha smort in mig så att jag brände mig, känns som att jag har två stora sår på låren faktiskt.

Idag ska jag inte vara så idiotiskt dum så att jag inte smörjer in mig.

Efter en sen frukost och dessa tabletter som jag hela tiden måste ta så var det dags att ta sig ut i solen, en sol som dröjde sig idag konstigt nog men varmt var det.

Den stora förändring som har blivit just nu är att det är lite kyligare på morgon och kväll men annars är det varmt fortfarande om man inte har för bråttom.

Efter så lång tid här nere så är det först nu som barnen vågat börja leka med en irländsk flicka som vi mött flertalet gånger här. Det visade sig att den flickan var lika blyg som mina egna barn är men då dem väl började leka med varandra så släppte allting, skönt.

Det var en av meningarna med att komma utomlands, att barnen skulle skapa lite mera kontakter och på så sätt få prata engelska för det finns ingenting som är bättre än att få prata språket med dem som har det som modersmål. Grabben pratar det hur bra som helst men pratar inte då det kommer till kritan, han bara skryter om att han kan det så bra och sedan gör han inget med det. Flickan är sämre på engelskan men gör inget åt det.

------

Någonting hände med uppkopplingen under söndag kväll så att det gick inte att lägga in inlägget då jag skulle göra det och då ovanstående gäller så det blir två inlägg på en och samma dag, alltså gäller ovanstående för den 12/8, lite retsamt men inget att göra åt.

-----

Alla har sovit gott den här natten men den har inte varit lika varm, det kan vara för att även här nere går vi mot mildare väder som överallt annars. Att slippa vakna blöt är härligt men dessvärre pratade min rygg med det där som kan hamna i kläm ibland så bara upp och gå ett tag, har bara väntat på detta men det gick över med lite Alvedon så inget mera att snacka om.

 

Det börjar lida emot att vi ska åka hem efter två sköna veckor borta från allvaret och dem svenskar som arbetar här nere undrar om vi inte ska stanna ett tag till, vi skulle ha gjort det om det inte fanns saker där hemma som väntade. Det vi vet är att vi kommer att ta oss tillbaka hit då vi har semester och faktiskt har råd med det.

Vi fick veta att vädret inte varit så bra i Sverige och det är både på gott och ont som vi kommer hem, ska bli ganska skönt med lite svalka faktiskt.

Lite shopping för att vi ska få med oss lite minnen härifrån blev det strax innan vi åt vår som vanligt sena lunch/middag. Jag har som vanligt svårt med att välja vad jag ska handla, har kanske redan allt som jag behöver så som jag ser det men någonting måste jag ju kunna handla.