Ta sig hem

Det är svårt att ta sig hem efter att man varit på ett ställe där man trivts och det som är det allra svåraste är att ta adjö av människor man trivts med. Jag har alltid svårt med att säga adjö eller som det brukar bli, farväl av människor som jag börjat trivas med men så är väl livet.

 

Min son kanske inte alls vill erkänna det men han kommer att sakna denna tjej som busade med honom den sista veckan, fattade ett visst tycke för henne trots alla sina förnekelser. Man brukar kanske inte ge en extra gåva till någon om man inte tycker om personen.

Och svårt var det faktiskt att säga adjö men vi sade i alla fall på återseende för en dag kanske vi möts, Sverige, Irland eller på Canaria igen en dag.

 

Bussen kommer och hämtar oss för att lämna detta ställe som vi en dag ska återse, vi har bestämt oss att ta oss tillbaka nästa år för att alla trivdes här. Lagom stort ställe med bra pooler och bara lugn och ro för någon fylla eller annat existerar inte här, man drack en massa öl men ingen som blev full kan jag säga er.

 

Det var tungt att kliva på denna stora maskin som skulle ta oss med till Sverige, det sista stället som vi i denna stund ville till kan man säga men som vi alla vet att vi måste ta oss till. Ganska skönt kanske att få komma hem till svalkan men just i det ögonblicket kände man inte så, ville vara kvar en vecka till.

Vi kom iväg till slut efter en viss försening och där uppe i luften var det bara att bearbeta sig själv med att vi snart kommer att befinna oss på svensk mark igen efter ganska exakt 14 dagar.