Varför det spricker

Vad är det som gör att många förhållanden spricker? Är det enbart en parts fel att det gör det?

Jag har hört många berätta sin version då dem har separerat om att det är den andre partens fel men jag undrar jag, är man inte två i ett förhållande?

Det kan omöjligt vara en parts fel att man separerar då man är jämlika i det man ingått, jag tror i alla fall att man är jämlika i det. Nu kan man inte begära att båda ska vara lika duktiga på samma sak men här gäller det att kompromissa om hur det ska vara.

Många säger att dem aldrig bråkar eller skäller på varandra men då undrar jag om det är normalt? Lite gnabb måste det väl ändå vara mellan två parter eller tar man ut allting på dem man arbetar med bara för att man på så sätt ska kunna säga att man aldrig bråkar?

Jag tänker inte säga att jag aldrig skäller på min andra part för det gör jag, det finns alltid saker som gör att jag reagerar så jag skäller men gör det inte för att det är roligt för roligt är det aldrig.

Men vad är det som gör att ett förhållande spricker? Drar man inte jämt om pengar eller är det så att man inte får krypa ned mellan låren tillräckligt ofta så man måste söka sig till andra? Eller kan det vara så att man inte blir avsugen då man själv vill eller hon inte får sina bröst smekta tillräckligt ofta eller hårt?

Det här med förhållanden är en livets gåta och det är för att två okända människor möts en dag och bestämmer sig för att man mött sin själsfrände men hur vet man det egentligen. Man kan ha mycket som man döljer och som kommer upp till ytan mycket senare under förhållandet och då är det väl försent?

Jag har bekanta i min omkrets som har separerat av olika skäl men jag har liksom aldrig frågat vad som gjort att dem separerat och det är inte min grej att snoka, frågan finns hos många om varför ett förhållande spricker.

Jag tror att det finns miljoner skäl för att inte stanna hos varandra finns men många gånger så ser man bara till att göra misstag som är synliga, det är lättare att lämna någon för att man har träffat en annan person att leva med.

Det är ju farligt att tala om den andre personens brister rakt in i ansiktet, precis lika farligt som att göra det till en medarbetares ansikte...