Hjärnsläpp

Visst är det så, alla får vi hjärnsläpp med jämna mellanrum så ingenting blir som vi vill ha det. Ett av skälen till att man får det här enligt mig är att man inte har någon att bolla sina saker med då dem ska göras.

Då papper ska skrivas om eller man ska skriva någonting nytt så kan det vara bra att ha någon att prata om hur man ska göra det.

Nu kanske ni säger att man kan ringa någon om detta men jag kan faktiskt tala om att det är svårt att sitta över telefon och prata med någon om vissa saker, det är ju ganska säkert att den andre personen inte vet vad man snackar om.

Man sitter länge och väl för att försöka få ihop det så kortfattat som möjligt men det är inte det enklaste kan jag erkänna, ändå så är jag ganska duktig på det.

Hjärnsläppet fick mig i sitt grepp denna arbetsdag och det ville inte alls lossna hur jag än försökte med det och till slut gav jag upp för att göra annat. Bara att börja om i morgon och då kanske hjärnan är som den ska vara, hoppas kan man alltid göra men en annan sak om det blir så.

Väldigt ofta hjärnsläppet kommer men jag vet vad det är för, det är mycket ensamhet i det arbete man har och på sikt kan det vara farligt.

Jag ska inte klaga men ibland önskar man att man hade någon som man kunde bolla saker och ting med hela tiden då vissa saker ska göras.

Det är samma sak privat, har man ingen att bolla saker med så blir det bara skit med det hela i ord och uppställning och så vill man inte ha det, det ska vara snyggt och lätt att fatta.